1996 Joh. Jos. Prüm Graacher Himmelreich Riesling Auslese skimrar i ljust guld med dragning åt limegrön metallic. Doften är klart friskare än senast, med fler nyanser av grönt äpple och lime som dröjer sig kvar bland de sagolikt utvecklade tonerna av äppelpaj med vaniljsås, och de saltare inslagen av dillspad och saltgurka. Den första klunken är så stönframkallande god att portarna till himmelriket öppnas för ett kort moment - det svindlar för en bråkdels sekund eller kanske en liten evighet, med klockklang och allt - ett ögonblick som i sig är värt betydligt mer än 269 kr. Även resten av glaset är njutning på högsta nivå - med en markerad, ihållande syra som är klart piggare än förra gången och dominerar över sötman som vid det här laget gått in helt i vinet. Väger in i ungefär samma klass som en nutida spätlese. (93)
2007 Domaine Vincent Bouzereau Meursault har en liten, ung doft med fatvanilj, sval citrus, kittlande örtighet, sten och en aning av sherryoxidation trots en egentligen rätt outvecklad personlighet. Smaken är tajt och stram med rätt mager kropp. Den höga syran dominerar med stöd av en viss bitterhet och vinet är inget större nöje att prova på egen hand. Till de dubbelpanerade torskfileerna funkar den smågriniga och ogina stilen klart bättre, dock utan att framkalla några större ovationer. S spikar att det rör sig om en meursault. (86)
2007 Livio Felluga Terre Alte Colli Orientali del Friuli DOC är rikt på såväl färg som doft. Inledningsvis är det sauvignon blanc som snackar, med friska vinbärsblad och fläder. Snart breddar doften ut med fler frukter, däribland både jordgubbar och meloner. Det måste vara en blandning av flera druvsorter. Den rika, goda, avrundade smaken, vars syror är åt det lägre hållet, ger ett intryck av jäsning i fat med genomförd malo. Typiskt italiensk bittermandel i kombination med druvblandningen leder oss till friuli, utan att vi kan precisera närmare, men det måste handla om ett av de bästa vinerna från en producent i toppklass. Alla runt bordet njuter av det här komplexa och generösa vinet, extra härligt att dricka solo efter maten. Druvorna, de var alltså tocai friulano, pinot bianco och sauvignon blanc. Mer om vinet här. (92)
2009 Paolo Saracco Moscato d'Asti DOCG har superfina muscat-aromer med drag av vit persika och mineral. I munnen en dansande livlig lätthet och syrafräschör utan alltför hög upplevd sötma (vi fattar inte var man gömt 140 g restsocker). Detta är en kanonskön, charmerande moscato som vi dricker till jordgubbar och glass. Kära faster får smaka till hallonen ett par dagar senare, blir sprittande glad och vill ovillkorligen ha adressen till Carlo Merolli. Galloni skriver: "Paolo Saracco is a reference-point producer for first class Moscato." Mer om vinet här. (89-90)
2001 Calabretta Etna Rosso är transparent granatrött med orangea nyanser. Glaset bjuder på en fascinerade, utvecklad och tydligt volatil doft. Bland målarpytsarna hittar vi inlagda och torkade körsbär, slånbär, tjära, ostbutik och bränd jord. P invänder dock att alkoholen ångar i näsan. Den aromrika, mogna, givande smaken lever gott på sin friska syra, med nebbiolo-liknande, aningen uttorkande tanniner. Gästernas gissningarna går raka vägen till traditionalister i piemontes hjärtland. Precis som förra flaskan bjuder denna på en härlig, intresseväckande drickbarhet där åtminstone tre av fyra runt bordet ger båda tummar upp. Det enda som behövs är en timme eller två i luften för att vädra bort lite av lättflyktigheten. Plus några goda ostar. (91)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar