Om man gillar slanka, medelfylliga rhôneviner med fin aromatik kan det vara en god idé att titta på den lite inklämda och bortglömda årgången 2004. Ingen kan anklaga dessa viner för att vara too much. Växtsäsongen varade längre än de flesta andra år och druvorna fick gott om tid på sig att utveckla finstämda aromer. Närmare bourgogne kommer man nog inte i södern.
2004 Le Vieux Donjon Châteauneuf-du-Pape har en ljust varmröd färgnyans, lika transparent som en bourgogne. Inledningsvis ger doften en lite svårartad reduktiv sumpighet, men efter en timme öppnar vinet upp med ljust röd frukt av jordgubbar, sötsura körsbär och blodapelsin, med elegant örtiga och blommiga övertoner. Men ingen kirsch, ingen sprit. Reduktionen finns kvar men är nu helt behaglig, med skogssjö, rått kött och våt sten. Finstämda asiatiska kryddor tillkommer, snubblande nära pinotkrydda, plus en del grillade toner, som av kyckling. Och doften blir allt bättre med tiden...
I munnen får vi en friskt syrlig, örtig frukt i en medelfyllig, faktiskt lite tunn kropp. Intrycket är framförallt läskande, här finns inte skymten av krämig viskositet och absolut ingen alkoholvärme (14%). Men vinet har ändå en god intensitet i aromerna - åtminstone om man jämför med en bourgogne. Tanninerna är mjuka, men stramar upp sig i avslutningen med en diskret nypa kärva örter och en angenäm kryddighet - en liten avstämd bitterhet märks i eftersmaken. Vinet börjar komma in i mognadsfasen och kan tänkas ha nått en platå om ett par-tre år. Den lite seniga strukturen bör ge en hyfsad hållbarhet på längre sikt. Hur som helst är det gott redan nu, företrädesvis till grillad kyckling, eller att sippa på till en bit pecorino.
Den här upplevelsen är väldigt traditionell och helt jämförbar med en mognande pinot från côtes-de beaune. Det förvånar oss faktiskt en del att Bob Parker har gett det här vinet 90 poäng, för det här är inte sånt han vanligtvis brukar gilla. 2004 är inte i närheten av den fantastiskt lustfyllda nollfemma vi provade i somras, men är ändå ett trevligt, läskande, opretentiöst och drickvänligt vin. Inbitna pinotskallar har däremot en fin liten stund att se fram emot, för det är svårt att hitta ett grenachedominerat vin som är mer lik en svalodlad pinot. Många är nog de som skulle ha gått vilse i en blindprovning. Garriguen leder hem, som vanligt. (88)
2004 Le Vieux Donjon Châteauneuf-du-Pape (Michel Lucien, Châteauneuf-du-Pape, Vaucluse)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar