Lite blindbock kan bli kul sällskapslek när söndagseftermiddagen mulnar betänkligt. Vit bordeaux får alltför sällan chansen här hemma, så ikväll gör vi ett försök att råda bot på den saken och lagar samtidigt till en fiskgratäng på torskrygg med vitvinssås. Lurton-imperiets Château Rochemorin Blanc härstammar från 18 hektar i Pessac-Léognan planterade med 100% sauvignon blanc. Druvorna handskördas och vinet tillbringar tio månader på ekfat varav en tredjedel nya. Château Larrivet-Haut-Brion odlar bara fem hektar gröna druvor: 60% sauvignon blanc, 30% semillon and 5% muscadelle, och allt handskördas. Vinet uppfostras under ett år i delvis nya ekfat, på sina jästrester.
Första glaset har en blekt halmgul färg. Inledningsvis är det fatvanilj och mässingsmetall vi får på nosen. En finstämd och ganska elegant doft med rätt så tydliga drag av nässlor. Resten av intrycken handlar om återhållsammare toner - fläder, lite unken bränd ört, tändsticksplån, aning av kattkiss, vinbärsblad och fatkrydda. I munnen är det här ett överraskande smakrikt vin, med höga kartiga syror av omoget grönt äpple - friskt, men långt ifrån jättesnyggt - därtill hyggliga citrusaromer med lite fatkryddighet. Syrorna härjar och står i - ända ut i avslutningen - och vinet har en lite vattnig personlighet hela vägen från start till mål. (84)
Facit: 2006 Château de Rochemorin Blanc
Onekligen ett uppfriskande vin, men det står inte alls upp till fiskgratängen - och är dessutom ingen större upplevelse på egen hand. Förra årgången var bättre, som vi minns den från en munskänksprovning. Inte värt pengarna, tyvärr.
Andra glaset är också halmgult, men betydligt mer färgintensivt och glänsande som gul metall. Doften bjuder på fet citrus med ett svagt tropiskt inslag, rejält tilltagna doser av dyr fatrostning och en tydlig ton av bivax och stearinljus. Riktigt läckert och komplext att sniffa på! Mmm, i munnen får vi ett smakrikt och mycket välbalanserat vin med fet textur och rund fruktkropp som omger ett skelett av behagliga, distinkta syror. Läckert fatlagrad sur lie-karaktär med disketa drag av sherry och hasselnötter, därtill en härlig fatkrydda i slutet. Extremt njutbart - skön tyngd i munnen, farligt sug i frukten och utmärkt längd på eftersmaken. Outstanding. (90)
Facit: 2006 Château Larrivet-Haut-Brion Blanc
Aromer och syror kommer igenom på ett utmärkt sätt till maten, med lång kryddnejlika från faten som extra bonus. Mer än värt sina slantar, ett vin att lägga på minnet.
ps. Finns kvar, men fundera inte för länge...
9 kommentarer:
Den här bloggen är så sjukt jävla bra på ren svenska. Om det så sattes lås på den och man tog 200kr/mån skulle jag glatt betala det. Sluta aldrig med detta. Tack.
Ha ha!
Men hallå - hur juste var den fighten då? ;-)
Hur tydlig var SB-karaktären i Larriveten? Eller var det semillonen som stod för komplexiteten?
Råkade samma kväll dricka en flaska Larrivet Haut-Brion från 1997. Gyllengul, torkade frukter, russin, en klar smak av dill, relativt lång och ännu med en kärna av frukt. Fast den nog var något past peak var den klart njutbar.
Jag är definitivt också ett större fan av vit bordeaux med Sémillon än utan. Men håller Rochemorin en aning närmare hjärtat. Har huvudsakligen druckit 2004 men även provat -05 och -06.
-05 provade jag blint och den är så pass fyllig och gulfruktig att jag gissade att det var en mindre andel Sémillon i. Tyvärr var inte just det exemplaret helt fräscht.
Har ni provat 2005 Château Limbourg
? finns fortfarande att få tag på lite varstanns i stockholms trakten och ligger på lite dryga 180kr. Det är definitivt väldigt mycket mera vin för de fyrtio extra kronorna.
Har aldrig riktigt fattat hur Rochemorin kan ligga på nästan 149 kronor när Coucheroyn kostar 114 kronor. I mitt tycke är Coucheroy ett bra mycket bättre vin.
Carbonnieux, hittade flaskor på plats för 18 euro. Torde vara en contender i kategorin vita Bordeauxer under 200 kronor.
Prisskillnaden lär väl till stor del vara ekfat...
Det dricks uppdeendeväckande lite torr vit Bordeaux, det skriver jag gladeligen under på. Jag får ta och testa Larriveten, tack för en mycket läskande beskrivning.
Nick Shay:
Jag drack för ett tag sen en vit Carbonnieux från 1974 som var helt fräsch och fantastiskt god. En glad överraskning att SB kan vara så lagringsduglig. För inte kan väl de 35(?) procenten Semillon fixat hela den biffen själv?
Nä, vidare schysst var det väl inte mot Rochemorin.
Men vi vill se om kvalitetsnivåerna och olikheterna i druvsammansättningen skulle bli tydliga i en blindprovning. Och de var de ju verkligen!
I vår smak är semillon jätteviktig för att ge kropp och komplexitet till den vita bdxen. Sb-karaktären får gärna vara återhållsam i vår smak. Sen är det ju den lyxiga fatrostningen som gör mycket av karaktären i LHB. Precis som i dess röda motsvarighet...
Vi försökte testa 2005 Limbourg men den var korkad och sen kom vi av oss.
Holger, var det belgarna som levererade 1974 Carbonnieux?
Skicka en kommentar