fredag, september 04, 2009

Barolo 2005: Ratti vs. Massolino


Det är bara att erkänna - vi har fördomar om årgång 2005 i piemonte. Kanske började det med La Spinettas Barbaresco Starderi som vi inte tyckte levde upp till förväntningarna, särskilt inte med 2004 Barolo Campé i glaset bredvid. En mjuk och charmerande årgång med tidig utveckling, tyckte upphovsmannen Giorgio Rivetti. Nollfemmorna hos importören Origo (Luigi Pira med flera) motsade den tesen helt och hållet - kärva och vresiga, i tydligt behov av lagring. På sistone har ett flertal rapporter anlänt från de tongivande bedömarna - om riktigt bra, ja rentav storslagna nollfemmor av nebbiolodruvan. Förvirringen tycks vara total - åtminstone för oss - och alla generaliseringar ska tydligen tas med en stor nypa salt. Som vanligt är det bäst att greppa ett par flaskor och testa själv. Modernare tongångar står ikväll mot mer traditionella.


2005 Renato Ratti Barolo Marcenasco är mörkare brunrött och har en välbalanserad, expansiv doft åt det mörkare hållet. Goda fatkryddor tar täten: stjärnanis, kryddnejlika och kardemumma. Någon ton av hostmedicin fläktar förbi. Frukten ger rätt generöst av mörkare hallon med inslag av farinsocker. Oväntat hittar vi en diskret god stallton och slutligen fyller faten på med mer av mandelmassa, hudkräm och tjära.

Smaken är fokuserad, intensiv och munfyllande med en ganska viskös känsla. Surkörsbär, hallon och god fatkaraktär, välbalanserat och rätt kraftfullt. Rejäla tanniner torkar upp och strör sand i hela gommen på ett skönt sätt. Här finns också bra sula, snudd på eldighet, som ger rejäl intensitet och längd i slutet. Publikt och lättillgängligt i stilen, ett betydligt bättre vin än nollfyran. (92)


2005 Massolino Barolo Serralunga d'Alba är ljust brunrött och har likaså en ljusare, lättare, fortfarande något knuten doft. Här hittar vi finstämda toner av gräddvanilj, hallonrippel, strawberry cheesecake, smörkola och kokoskaka. Samt mer av lösningsmedel och volatila syror än i föregående glas.

Smaken är slank, stram och traditionell. En påtagligt torr, mer återhållsam frukt, ganska elegant. Småkärva druvkärniga tanniner, höga syror, kanske något volatila. Men också rentav lite surt och kartigt, som det kunde vara förr i tiden. Ett gammeldags vin, kanske inte hundra procent angenämt, inte för alla att gilla. Behöver nog tid. Vi sympatiserar med den piemontesiska traditionen men inte riktigt i den här versionen. (88)

Våra förutfattade meningar blev alltså rätt omskakade. La Morra var kraftfullt och Serralunga mer finlemmat. 2005 borde vara ett snäpp ner, men med sina moderna metoder gjorde Ratti en klart bättre Marcenasco i 2005 än i 2004. Traditionalisten Massolino lyckades dock bättre förra året, åtminstone att döma av den här basversionen.

21 kommentarer:

Vinös sa...

Vi har också fördomar mot nebbiolo från 2005 i Piemonte. Men de baroloproducenter som hann skörda innan, eller tidigt i, de mkt kraftiga skyfallen första veckan i oktober, fick en rätt ok årgång. Även om det inte är en kandidat för långlagring. De som väntade ut regnen fick till slut druvor så fullmatade med vatten att skalen på sina håll sprack.

Kan det vara så att bägge producenterna ni provade fick skörda i regn och därmed kanske Massolino drabbades värst eftersom jordarna i Serralunga är lite lerigare och tyngre än cru Marscenasco?

Vinös sa...

PS
Vi blev ju väldigt mkt mer förtjusta i Marcenasco 2004 än ni så vi borde nog prova 2005 också :)
DS

Patrik Lucchesi sa...

WS gav 96p vilket väl motsvarar 92 "normalpoäng"...

Jag tyckte, liksom Vinös, mycket om 2004´an så det här var intressant info.

Hur tror ni lagringsdugligheten skiljer sig mellan 2004 och 2005?

Finare Vinare sa...

Vinös - intressant fundering. Det kan mycket väl vara så att La Morra klarade sig bäst 2005...

Vi köpte ju en del nollfyror hos Philipson och de bör ha en del att vinna på några års lagring. Kanske blir vi mer entusiastiska med tiden. En riktigt hygglig barolo är det redan...

Nollfemman har ju mer prominenta tanniner och är på det hela taget lite mer "bang for the bucks". Vinner säkert också på några års lagring, men funkar ändå alldeles utmärkt att dricka nu. Ska man betala 335 kr (i dyraste laget, som vi skrivit tidigare) så känns det klart mer motiverat med 2005. Philipson har förresten fått tokspel, dubblat priset och tar plötsligt 300 DKK för 2005 Marcenasco. Jämfört med 129 DKK för nollfyran...

Vinum Vita Est sa...

Har tidigare varit positiv till ´05an så det är med glädje jag läser att årgången uppskattas av fler.

Vad gäller Massolinos ´05a så har han minskat ner på den nya eken de senare åren vilket påverkar vinet i en mer traditionell riktining.

Mårten sa...

Mycket, mycket intressant test. Piemonte 05 har vi också hittills varit lite avvaktande till, men Marcenascon verkar ju leverera. Har ni vågat köpa de lite mer high-end 05orna som kom tidigare i år, från till exempel Scavino och Clerico?

Finare Vinare sa...

Faktiskt inte, Mårten! En ynka Bric dël Fiasc, men så har vi också ett speciellt förhållande till det vinet. Juryn är ute när det gäller Clerico, det är mörka viner som är inte helt enkla att begripa som unga. Vi behöver mer erfarenhet av dem, helt enkelt.

Kanske finns det ingen enkel sanning om 2005 - och enda sättet att få svar är att prova. Marcenascon var i alla fall vår första nollfemma som ställde skåpet. Inte minst i jämförelse med andra nyligen testade årgångar som 98, 01 och 04.

Mårten sa...

Har gått och sneglat på 2005 Bric dël Fiasc, men känt lite tveksamhet. Priset är ju inte heller direkt inbjudande.

Ikväll blir det Piemonte/Toscana-mix i 2006 Magari från Gaja. Ett riktigt barnarov men det ska bli spännande...

Ulrik sa...

Nyligen inhämtade lokala rapporter säger att de flesta är väldigt nöjda med 2005. Jag pratade iofs inte med någon som inte hunnit skörda innan regnen. Men det påpekades att skörd efter regn märks ordentligt på vinerna.

De 2005 jag provade gillade jag, men måste säga att det var en hel del tanniner i många av dem. Jag tror de kan klara lagring ett bra tag.

Återkommer med fler rapporter...

andersuw sa...

Druvorna för Marcenasco 2005 skördades 26 september - 1 oktober. Alltså hann i vart fall Ratti få in dem innan regnet kom.

När det gäller Massolino har jag ingen uppgift. Men oavsett om det var före eller efter regnet borde utfallet ha blivit sämre än i La Morra. Serralunga ligger normalt sist i mognadsutveckling och brukar skörda någon eller några veckor efter Barbaresco-zonen och de delar av Barolo-zonen som ligger närmast därintill och har likartad jordmån (La Morra, Verduno). Så om Massolino skördade före regnet är det osannolikt att druvorna var riktigt mogna. Och om han skördade efter är det inte säkert att de var i bästa skick i andra hänseenden.

När det gäller lagringsdugligheten anger Ratti över 20 år för 2005 jämfört med över 30 år för 2004. Att 2004:an antas hålla längre ligger helt i linje med förväntningarna (längre växtsäsong och senare skörd under perfekta betingelser 2004). Men man kan knappast säga att 2005 är en svag årgång i fråga om vare sig lagringsduglighet eller något annat (förutsatt att man kunde skörda vid någotsånär korrekt tidpunkt).

andersuw sa...

P.S. Årgång 2005 av Rattis viner är den första som från början tagits om hand i den nya källaren i Annunziata. Det är ju fullt tänkbart att de fördelar som den erbjuder i jämförelse med den gamla generellt sett påverkat kvaliteten i positiv riktning.

Finare Vinare sa...

Idel goda funderingar! Massolinos syror kändes ju lite kartiga så en tidig skörd är troligt.

Mer än tänkbart att kvaliteten tagit ett steg upp med nya källaren. Det ser ju att vara ett ambitiöst bygge...

andersuw sa...

Nu har vi även hunnit prova Rattis 05:a och kan nog även i detta fall i huvudsak skriva under på ert omdöme. Fin aromatik samt bra längd och intensitet. Vinet är redan en aning utvecklat, dock inte på ett sätt som inger oro utan tvärtom löften för framtiden och underlättar bedömningen av vad vinet har att ge. Skall man klaga på något är det möjligen att tanninchocken i slutet är väl kraftig och plötslig (dock ej bitter eller grön) och att man kan känna en antydan till eldighet, inte på tungan men väl i svalget.

Trots att vi länge haft ögonen på Ratti är det här första gången vi provar något av hans viner. Renato Ratti är ju en legend men kanske mer för sina kunskaper om vinodlingen i Langhe som helhet än för de viner han själv producerade. Vingården (under ledning av sonen Pietro) har förvisso gott anseende men är knappast kultförklarat. Vi har sällan hört någon tala illa om Rattis viner men heller inte särskilt många riktigt entusiastiska omdömen från oberoende observatörer. Så vinerna har fram tills nu aldrig hamnat på vår lista över prioriterade provningar. Men förutsatt att den lyckade 05:an inte är någon tillfällighet lär vi få skäl att återkomma.

Massolino valde vi däremot att stå över den här gången. Vi provade hans "normale" i årgång 2001, som i hans fall med all sannolikhet är bättre än 2005. Det var ett bra vin men inte så bra att vi riktigt tände på alla cylindrar. Och någon påfyllning i källaren blev det inte.

Sedan är frågan vad man skall säga om Wine Spectators 96 poäng? Nej fullt så märkvärdigt är inte Rattis Marcenasco 2005. Det är däremot en ovanligt bra "normale" (Marcenasco är inte en vingård utan syftar på ett större område uppkallat efter det medeltida namnet på "Frazione Annunziata").
Vi brukar sällan tända till riktigt på "normale"-vinerna men det här höjer sig lite över mängden och är tillräckligt bra för att tilldelas plats i källaren.

Däremot lär inte Vinovativa tjäna några ytterligare kronor på kuppen. Visserligen är kanske inte 343 kr helt oproportionerligt i förhållande till vinets kvalitet. Men det är definitivt för mycket i jämförelse med priset på andra håll i Europa. Hade Vinovativa landat runt 250 kr hade vi nog inte tvekat. Men som det nu är lär vi se oss om efter andra inköpskanaler.

Finare Vinare sa...

Anders, roligt att vi tyckte ungefär likadant! Utvecklingen var som sagt väldigt positiv och gav mer djup och rondör än nollfyran hade. Den senare ska vi ändå hursomhelst återkomma till framöver.

Vinovativa har inte alls fått till priserna på Rattis viner. Tyvärr. Förutom möjligen dolcetton. Det hade varit kul att kunna köpa även Rattis 2007 Langhe Nebbiolo. (den gick för ynka 79DKK hos Philipson).

När du hittar lämplig inköpskanal, posta gärna en länk.

andersuw sa...

Har redan beställt det från Bacchus-Vinothek (Weinhandlung Grimm) i Rottweil (sydvästra Tyskland) för 23,70 euro:

http://www.bacchus-vinothek.com/

Tror mig veta att de även har Conca 05 för anständigt pris (29,90 euro). Det är litet svårt att se utbudet på hemsidan just nu eftersom man har ett litet ålderdomligt system med pdf-filer, av vilka flertalet just nu är under omarbetning. Men man kan få en rå prislista i excel-format per epost. Man kan nog säga att detta är ett enotek inriktat på just "finare vinare" så resten av utbudet är nog inte helt ointressant för er del. Som framgår av exemplet Ratti är priserna åtminstone ibland rätt skapliga.

Har tyvärr ingen aning om vad frakt till Sverige kan tänkas gå på därifrån. Vi har förmånen att ha en egen liten vindepå i Tyskland som vi tömmer en gång om året på hemvägen från semestern. Så vi opererar tämligen fritt på den tyska marknaden utan att besväras av vare sig fraktkostnader eller skattepålagor. ;-)

Sedan finns ju Marcenasco förstås också hos Philipson för 170 DKK förutsatt (som vanligt) att man är villig att handla en hel låda (12 flaskor). Men det gissar jag att ni redan har pejl på. ;-)

Finare Vinare sa...

Tack för info om Bacchus Vinothek. Intressant lösning med depån, har ni den hos en handlare eller privat?

Lustigt också med Philipsons priser som åker berg- och dalbana. För ett par veckor sen 299 DKK, nu 169 DKK. Medan 2004 istället hoppat upp från 129 DKK till 299 DKK. Märkligt, man undrar vad som gör att de bestämmer sig för att det är dags att ändra...

Finare Vinare sa...

Noterade förresten att vinoteket ifråga säljer Aldo Conternos 2000 Il Favot för €35. Efter det sanslöst goda smakprovet på vår provning för ett knappt år sedan måste vi säga att det är ett riktigt klipp...

andersuw sa...

Depån finns i källaren hos en god vän som förbarmat sig över oss och våra små (men rätt frekventa) vinleveranser. ;-)

Ja, även vi ställer oss ibland rätt frågande till de "skuttiga" priserna hos Philipson. Vi har handlat där men bara en gång: en tolvpack av Produttoris Montefico 1999 à just 170 DKK (som på den tiden bara motsvarade drygt 200 SEK). Men även om vi passerar på motorvägen vart och vartannat år så blir det numera sällan av att stanna. På nedvägen blir vi tungna att köra vinet i "fel riktning". Och på vägen upp är bilen redan full. ;-)

Dessutom tycker vi det är en lite knepig restriktion att ständigt behöva köpa 12 flaskor av samma vin för att det skall löna sig.

andersuw sa...

P.S. Apropå Il Favot 2000: Då vet ni mer än vad jag vet. Var/hur hittade ni den uppgiften?

I den prislista vi fått per epost hittar jag däremot följande:

Il Favot 2003 à 29,90 (23 i lager)
Il Favot 2005 à 33,90 (180 i lager)
Il Favot 2006 à 29,90 (1 i lager)

Själva valde vi att beställa följande utöver en sexpack Marcenasco 05:

1 Cloudy Bay, Sauvignon Blanc 2007 à 23.70
1 Cantina Terlan, Sauvignon Blanc, Quartz 2005 à 23.70
1 Cantina Terlan, Lagrein Riserva, Porphyr 2004 à 23.70
1 Vinosia, Taurasi 2004 à 16.50
2 Feudi di San Gregorio, Taurasi Riserva, Piano di Montevergine 1999 à
34.70

Cloudy Bay är en gammal bekant som vi tycker om att dricka åtminstone någon gång då och då. Piano di Montevergine 1999 har vi sedan tidigare i källaren men tyckte inte det skulle skada att fylla på lite. Övriga tre är sådant som vi tyckte det kunde vara spännande att prova.

Finare Vinare sa...

Här:

http://www.bacchus-vinothek.com/bewertung_degustation.htm

Vi kan förresten rekommendera köp av 2001 Piano di Montevergine, som provades och bloggades i juli.

andersuw sa...

OK. Då är jag med. Tyvärr misstänker jag att den uppgiften är rätt föråldrad. Skulle tro att de Favot-årgångar som jag angav ovan är de som nu finns att tillgå.

Ja, Piano di Montevergine, och Feudi överhuvudtaget, verkar vara ett rätt säkert kort. Vi har sällan eller aldrig funnit någon anledning att klaga. ;-)

Ett relativt nytt alternativ på Kampanienfronten (det finns ju tyvärr inte många att välja på så snart man kommer norr om Neapel) är Vinosia, som ägs/drivs av bröderna Ercolino (passande namn i det här grannskapet ;-), varav den ena är/varit vinmakare åt Feudi. Vi har provat Marziacanale 2005 (IGT Irpinia Aglinico) à ca 20 € och IGT Irpinia Aglianico (utan vingårdsbeteckning) à ca 7 €. Båda gav mersmak. Skall man säga något elakt är det väl närmast att vinerna kanske känns aningen för tillrättalagda och insmickrande. Men att det är bra druvor i botten kan knappast förnekas och dessbättre tittar den råbarkade charmen hos en ung Aglianico oförfalskat fram redan vid andra eller tredje klunken. :-)