Basbourgogne 2007: Jadot vs. Leflaive

De billiga basbourgognerna i ordinarie - hur står det egentligen till med aktuella årgången 2007? Vi bakar pizza och kollar in trotjänarna från Louis Jadot och Olivier Leflaive. Couvent des Jacobins är en blandning av pinotviner från hela bourgogne: Côte de Nuits, Hautes-Côtes de Nuits, Hautes-Côtes de Beaune, Mercurey och Irancy. Druvorna vinifieras lokalt och mognadslagras i fat och tankar under nio till sexton månader, innan den slutliga blandningen och buteljeringen som sker i Beaune. Det är fascinerande att tänka på hur Maison Jadot bär sig åt för att hantera så pass stora mängder vin av olika ursprung och i slutändan få till en produkt av förhoppningsvis jämn kvalitet. Som jämförelse görs Cuvée Margot enbart på druvor från Côtes-de-Beaune, delvis egna och delvis inköpta. Olivier Leflaives negociantverksamhet fyller förresten tjugofem år i år. Vinet mognar i tio månader, till två tredjedelar på ekfat och resten i tankar, innan det buteljeras på anläggningen i Puligny-Montrachet.

Första glaset har en blekt röd färg med blå nyanser. Bärtonerna är rena, ungdomliga och rätt tilltalande med framträdande karaktär av lingondricka, där några blåbär slunkit med. En bild av lingonris och barrskog kommer på köpet. En viss mineralkänsla finns, som för tankarna till våt ylletröja. Ljusa jordgubbstoner lockas fram med lite rotation på glaset och därtill en aning av tutti-frutti. Fattonerna utgör på sin höjd ett diskret komplement, som påminner lite om brända mandlar och en ljus kryddighet. Smaken är fjäderlätt och syrlig med drag av lingon och röda vinbär. Detta är ett saftigt vin med en lite kartig känsla. En smula tunt och vattnigt i mittsmaken men ändå ganska aromrikt och tack vare syrorna förvånansvärt långt i slutet - åtminstone när vinet dricks på egen hand. Till pizzan står vinet inte riktigt upp, men så fort maten är slut klarar det sig bättre igen. Stekt plattfisk à la meuniere hade nog varit en lämpligare matchning. Det är sympatiskt gjort, åt det elegantare hållet i och med att den återhållsamma ekbehandlingen ger syran och den lätta frukten fritt spelrum. Smått och gott, men mersmak? Nja, därtill är det kanske i enklaste laget. Detta bör vara Couvent des Jacobins. (84)

Facit: 2007 Louis Jadot Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge

Importören Vinunic framhåller matchningar med coq au vin eller wallenbergare med potatispuré, skirat smör och rårörda lingon.



Andra glaset är likaledes blekrött med lite mer av blåtoner. Doften är relativt sett yppigare med en tydlig och rätt god fatrostning som påminner om bränt trä, rostat bröd, popcorn och kryddnejlika. Faten är nästan det enda vi tänker på och därför har vi lite svårt att plocka bär, men här finns också en nyponton som vi inte hittade i medtävlaren. Smaken är syrlig, med lite biffigare fatkaraktär än föregående. Frukten är rejälare och stadigare anlagd och vi noterar en del hallonaromer. Eken bråkar lite i munnen, men bidrar också med krydda, intensitet och bitterhet i slutet. Detta vin hävdar sig bättre till pizzan men ropar också efter rätter av grillad kyckling med sin rostade kryddighet. Inte lika elegant eftersom fruktsyran blir lite suddigare i konturerna av eken, men också fylligare och mer givande. Det blir en extra pinne för frukten. Den yvigare rostningen säger Cuvée Margot. (85)

Facit: 2007 Olivier Leflaive Cuvée Margot Bourgogne Rouge



Trots poängen föredrar vi glas nummer ett. Båda är utan tvekan läskande och drickbara, men om man nu skulle gripas av oemotståndlig längtan efter röd bourgogne så är det troligen något mer man längtar efter. I nästa post tar vi ett par steg uppåt i pris och kvalitet. Det brukar löna sig ovanligt bra i området....