onsdag, september 16, 2009
Munskänkarna provar Piemonte 2005
Kvällens tema är unga vinmakare i Piemonte - hur denna nya generation ärvt både förväntningar och några av de mest kostbara vinmarker som går att uppbringa på hela vår planet. Har de någonsin känt sig rebelliska eller längtar de bara efter att fullfölja familjens traditioner så gott det går? Vi får presentationer av Roberto Conterno, Federico Scarzello, Roberto Massolino, Sara Vezza och Lorenzo Alutto. The Full Monty kan snart läsas i tidningen Munskänken.
Dessutom blir det ett slags mönstring av 2005 i Piemonte. Året var kallt i juni, fick kraftig värme i juli, normala temparaturer i augusti och slutligen - tio dagar av regn i september. Ingen, vare sig producenter eller importörer, tycks egentligen vilja diskutera årgångens problem, snarare visar man framfötterna när det gäller positive thinking, för nu ska här säljas vin i den framgångsvåg Piemonte befinner sig i. Vi blir lite förvirrade. Det är vanligt med omdömen att nollfemmorna är charmiga och tillgängliga som unga, och visst finns exempel på det. Samtidigt har vi mött en riktigt ogin kärvhet i en del tidigare smakprov. Vissa viner framhålls rentav som stora, medan andra viner visar egenskaper som förknippas med svårigheter. I den här årgången gäller det nog att välja med omsorg, till skillnad från i 2004.
2005 Josetta Saffirio Barolo har en mörkare blåröd, nästan bordeauxlik färg. Doften är parfymerad och lite vass med rosenparfym, lösningsmedel, mörka körsbär, vanilj, och rostade toner. Smaken är rätt intensiv och kryddig med en lite mintig energi från faten. Ektanniner och en lite ung och ogin kärvhet i frukten. Behöver lagras några år, men vi är inte helt förtjusade av stilen. (88)
2005 Massolino Barolo är en ljus, varmröd, burgundisk uppenbarelse. Doften är relativt komplex med örter, jord, läder, jordgubbsfrukt och eteriska lösningsmedel. En grönt omogen ton ligger där och stör intrycken. Smaken är slank, mjuk och lättsam ända till avslutningen som tyvärr är aningen grön och kärv. Sympatisk stil, med med vissa invändningar. Tidig skörd? (88)
2005 Josetta Saffirio Barolo Persiera är mörkt varmrött med en liten blåton. Detta glas ger en direkt en mineralton som är mest dominant av alla. Vått kalkstensgrus, mmm, underbart med terroir. Jämfört med standardvarianten långt mer behagfull doft med inslag av sottobosco, champinjoner, röda körsbär och hallon. Smaken är harmonisk med en framträdande men snygg ekbehandling. Frukten är god och tillgänglig men här finns också ett vattnigt lite utspätt drag i jämförelse men Parafada. Doften är bättre än smaken, och vinet tappar i glaset. Skördat under eller strax efter de tio regndagarna i september? Bör lagras. (89-90)
2005 Massolino Barolo Parafada är mörkt varmrött, lite mer åt brunt än föregående. Doften ger balsamiska fattoner, först med rätt tydlig ny ekplanka. Här händer underverk inom en halvtimmes tid och doften blir komplex och underbar med slånbär, röda cocktailbär, torkade körsbär, mandelmassa, gräddkola och läder. Smaken är ädel, elegant och mjuktuff med torra, sandiga och lädertonade tanniner. Utmärkt fokus och längd i en len munkänsla som överträffar doften. Växer under ett par timmar. Vinet är redo att njutas redan nu med rejäl luftning, eller under de kommande tio åren. Tradition och modernitet i skön förening. En strålande prestation och bäst ikväll. (93)
2005 Pasquero-Elio Barbera Campolive är opakt, purpurlila i glaset. Doften är mycket utåtriktad och lekfull med vinbärsblad, blåbär, blomtoner av viol och smått rökiga fat. Superfruktig och modern med drag av ung douro/touriga naçional. Smaken är primär, tätfruktig, kärnbitter och strukturerad. En bitterhet som av tonic water i eftersmaken. Jättegott vin till sista utegrillen. (89)
2005 Pasquero-Elio Barbaresco Sorì Paitin har en först lite återhållsam och knuten doft. Harmonisk och välbalanserad med slånbär, rosor och lösningsmedel. Behöver en timme för att öppna upp. Smaken är enormt strukturerad med tanniner som tar hela gommen i ett rentav sagrantinoliknande järngrepp. Vilken överraskning, så upplevde vi det inte hemma! Tanniner gör sig helt klart bättre till krämig mat än i provningssammanhang. Växer i glaset och utvecklas jättefint. Lagrat på 40% nya tonneaux om 500 liter, liksom nollfyran. Tidigare använde man mindre barriques. (91)
Tack till stockholmsmunskänkarnas Curt Avermark som under våren hälsat på hos diverse producenter, och stod för introduktionen. Samt förstås Stefan Schlyter från Tryffelsvinet som importerar vinerna och presenterade dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Ser att ni inhämtat lite ny information om Paitins fatlagring. Jaså det är tonneaux och inte botti trots att Paitin påstår motsatsen på sin egen hemsida? Hmmm. Och jag som trodde man kunde lita på att vinodlarna själva klarade av att skilja på tunnor och tunnor, i alla fall på sitt eget språk. ;-)
Hur som helst tror jag ni har rätt i att 2005 är en B&B-årgång där det gäller att se sig för. Där finns nog en del fynd men också en del minor.
Träffade ni Federico Scarzello live eller fick ni nöja er med en andrahandspresentation av hans göranden och låtanden?
En trevlig kille är det hur som helst och vinet kan rekommenderas. Vigna Merenda 2001 är mums. :-)
Det trista med dessa viner är att de samtliga är 100-200 kr för dyra. Barolo handlas med fördel direkt från Italien via Internet.
Det låter ju intressant. Så hur bär du (Tavastgatan) dig i praktiken åt för att eliminera dessa 100-200 kr överpris genom egenimport? Vi är idel öra. Enligt vår erfarenhet kostar det trots allt en inte helt obetydlig slant i frakt (plus skatt) att importera, säg en sex- eller tolv-pack. direkt från Italien. Så du får gärna berätta mer ...
Det var Stefan Schlyter som sa så på en rak fråga. Med tonneaux verkar det ju också mer rimligt att byta ofta. Sista året med barriques för Sorì Paitin var tydligen 2001.
Enbart andrahandsinformation under kvällen, inte en enda piemontesare så långt ögat såg. Förutom vinerna då.
Instämmer om de galopperande b&b-priserna på systemet. När en folklig basbarolo som Marcenasco kostar 345 kr och Barbaresco Starderi nästan fördubblat sitt pris på sju år - då avtar köplusten, så enkelt är det.
Tavastgatan, får vi be om en liten länk eller två?
Tja, jag undrar just om Tavastgatan egentligen har något gångbart alternativ på den här fronten. Jag har själv tittat på möjligheten att direktimportera från Italien vid flera tillfällen utan att någon gång hitta ett alternativ som känns riktigt lockande för de relativt små kvantiteter jag haft i åtanke. I bästa fall (och bara då) kanske man kan komma ned i en importkostnad på ca 75 kr flaskan (frakt + alkoholskatt). Både köpsuget och Systemetpriset måste alltså vara sjusärdeles högt för att det skall vara någon idé.
Sedan bör det kanske noteras att det inte är alla B&B-viner som är överprissatta på Systemet i förhållande till vad de kostar på andra marknader. Exempel på Barbaresco/Barolo som säljs till någotsånär internationellt konkurrenskraftigt (eller bättre) pris är t.ex. följande (däribland faktiskt tre av de fyra B&B 2005 som Finare Vinare provade, även om Massolino och Saffirio kanske balanserar på gränsen):
Ca' del Baio, Valgrande 2003 268:-
Fontanafredda 2004, Serralunga d'Alba 235:-
Elio Grasso, Gavarini Vigna Chiniera 2004 449:-
Fratelli Giacosa, Basarin 2004 226:-
Massolino 2005 315:-
Paitin, Sorì Paitin 2005 289:-
Luigi Pira, Vigna Margheria 2004 395:-
Michele Reverdito, Bricco Cogni 2001 247:-
Michele Reverdito, Codane 2004 à 231:-
Josetta Saffirio 2005 315:-
Gianni Voerzio, La Serra 2004 288:-
Det finns säkert fler exempel. Jag gör inte anspråk på att ha uttömt ämnet. ;-)
Det faktum att priset är internationellt gångbart betyder naturligtvis inte med nödvändighet att vinet är köpvärt. Det handlar ju även om vad producenten tar ut i förhållande till den kvalitet han/hon förmår prestera. Men en inte helt obetydlig del är i vart fall tillräckligt bra vin för pengarna för att platsa i vår källare (Fratelli Giacosa, Paitin, båda Reverdito, Voerzio och även sannolikt Ca' del Baio om det vore en annan årgång).
Bland de värsta exempel på motsatsen (d.v.s. överpris) som jag just nu hittar finns Prinsi, Gaia Principe 2004 (importerat av Wine Partner) som kostar ungefär dubbelt så mycket som det "borde" (d.v.s. drygt 400 istället för ca 200). Det vinet har vi också i källaren, men det är definitivt inte köpt på Systemet.
Uggle-Anders, vet inte om jag gillar tonen i dina inlägg. Eller det vet jag visst - jag ogillar den och unnar dig inte att köpa billigare vin.
Bäste Tavastgatan,
Jag beklagar verkligen om jag trampat dig på någon ömmande tå ... men som man ropar i skogen får man svar.
Jag har efter bästa förmåga sökt berätta varför jag ställer mig en smula skeptisk till ditt tvärsäkra påstående om att "dessa viner ... samtliga är 100-200 kr för dyra" (i relation till vad man kan få dem för på annat håll) liksom till ditt påstående om att lösningen består i att köpa direkt från Italien via Internet. Du förefaller, i motsats till mig, inte särskilt benägen att dela med dig av dina egna erfarenheter på området. Det minskar inte direkt min skepsis.
Jag unnar alla, inklusive dig, att köpa billigare vin. Jag kan bara beklaga att unnandet inte tycks vara ömsesidigt.
Men om du nu verkligen har något av värde att säga i det här sammanhanget förstår jag ändå inte riktigt varför du tillmäter din missunnsamhet mot mig sådan betydelse att den även drabbar andra intresserade. Detta är ju trots allt en tämligen offentlig mötesplats.
F&V: Det var ju nu ett tag sedan vi diskuterade mysteriet med hur Sorì Paitin egentligen lagras: Enbart "botti" enligt Paitin's hemsida, dock hela 50 procent nya, vilket ju låter lite märkligt (byter man verkligen hälften av sina "botti" varje år).
Enligt den information från Stefan Schlyter som ni vidarebefordrade i bloggen och i kommentarerna ovan är förklaringen att det egentligen inte handlar om "botti" utan om "tonneaux". Den förklaringen visar sig dock vara felaktig. Med anledning av en ny diskussion om saken på annan plats skrev jag till sist till Paitin och frågade hur det egentligen förhöll sig. Giovanni Pasquero-Elia gav följande besked:
"About the aging process of the Barbaresco Sori Paitin, we have to explain it more clearly in our web site, when we say new big barrels we consider barrel less than 5-6 years old, the size is from 15 hl to 50 hl. We replace these barrels not before than 12-15 years, in the 90's we got some big barrels made with french oak, but the results were not good, we replaced the barrels after 5 years, but this is unusual."
Detta förklarar kanske också den avtagande grad av ekighet som vi båda noterat i jämförelsen mellan årgång 2004 och 2005. Även nya (i bemärkelsen oanvända eller nästan oanvända) "botti" kan ge upphov till ekaromer men andelen sådana fat har gradvis minskat sedan Paitin övergav barriquerna från årgång 2002 (om nu Sorì Paitin överhuvudtaget gjordes just det året) och framåt. I årgång 2006 finns inte längre någon helt ny tunna med i spelet.
Högintressant information!
När vi mötte Luca Roagna underströk han vikten av att ekvirket fått åldras i väder och vind tillräckligt länge. Annars får man bittra tanniner även i stora botti.
Enligt boken "The Vines of San Lorenzo" (om Angelo Gaja och den berömda barbarescon) är det inte helt lätt att hitta ek som fått den nödvändiga behandlingen. I Gajas fall handlade det om att köpa upp virket flera år i förväg och åldra det i egen regi för att få full kontroll, och dessutom ha väldigt nära relationer med tunnbindaren.
Skicka en kommentar