Äntligen fredag, ledig kväll och - helstekt rostbiff. Efter 55 vid 125 kliver den ut ur ugnen så blodig att vi nästan blir generade. Med ett lent potatismos, bräserad fänkål och portvinssky monterad med smör
(vi använde Graham's Six Grapes till skyn) är scenen onekligen satt för bordeaux. Ikväll har vi tänkt oss att prova nysläppta årgången av Larrivet-Haut-Brion. Som kontrast kan det vara intressant att smaka en billig AC Bordeaux från 2005. Den borde ha en skaffat sig en viss utveckling vid det här laget.
2005 Château de Fontenille, AC Bordeaux blandar 50% merlot med 30% cab franc och 20% cab sauvignon. Färgen är medelljust varmröd med blåtoner, måttligt tät. Doften är inledningsvis liten men öppnar upp förbluffande fint och inom en knapp en timme blir den både god och typisk för druvor och ursprung. Vi får en lockande början till utveckling med cedertoner, stall av dockskåpsstorlek, röda vinbär, lingon, nyklippt gräs, vinbärsblad, mynta och ljust parfymerade drag. Efter ett dygn i luften har doften byggts ut med plommon och korint, samt lite mer av skit. God skit, indeed! Smaken är slank och aptitlig med både len munkänsla och lite högre syra. Lingonaromerma märks i avslutningen. Andra dagen har smaken fläskat ut några tum runt midjan och syrligheten gör sig utmärkt till rostbiffen. Liksom vid Hjoprovningen i våras är det en överraskande charmig bekantskap, till ett lika vänligt pris - 96 pix. Vi kan absolut tänka oss att ses igen till vardags. (85-86)
2006 Château Larrivet-Haut-Brion, Pessac-Léognan blandar lika delar cabernet sauvignon och merlot. Här doftar det redan ur flaskan av mörk tobak. I karaffen svävar en smått unken källarton som lyckligtvis snabbt försvinner. I glaset kommer en tydlig rulle mintchoko, nymalt kaffe, fudge, bittermandel, mörk plommonfrukt, islay-liknande rökig tjära, mineraler och aningar av stall. Frukten är kanske fortfarande lite svår att definiera, men i sin helhet är det en riktigt god doft med förföriskt modern och läcker fatkaraktär.
Dags att smaka. En mjuk inledning av len mintchoklad, därefter en sval och lättsam mittsmak med vänlig syra, mjukt grusiga tanniner och mineraler. Fullt tillfredställande sammetsfrukt, helt utan sötma. Behaglig munkänsla utan bläck eller bråk, bara lite bitterhet i slutet som av fruktkärnor, tonic water eller kakao. Inte ett stort vin, inte så långt i smaken, förmodligen inte någon kandidat för längre lagring - men onekligen väldigt lustfyllt och redan snudd på skitgott. En smeksam charmör som kammar smaklökarna medhårs. Ursäkta, kan vi få ett visitkort? (89)
ps. Är det alldeles säkert att man vill ha mintchoko till rostbiffen? Nej, kanske inte, men det passar rätt bra till portvinsskyn. Larrivets plommonfrukt växer till sig och plockar upp aromerna från såsen. Men allra godast smakar det nog på egen hand. Vi ger förstås tummen upp till båda vinerna.
pps. Frankofilen smakade LHB-06 under sin bordeauxsemester.
6 kommentarer:
Har från andra som provat även mottagit positiva omdömen om Fontenille. Kanske gäller passa på medan det fortfarande står 2005 på etiketten?
Absolut, en stor årgång ska ju bevisa sig på alla nivåer! Vi köper några att ha till vardags, för det gav onekligen mersmak med sin finstämda aromatik.
Kul med 2006 Larrivet. Den dracks på plats i somras, och vi verkar ha fått ett liknande intryck med en känsla av tidig drickfärdighet. Jag fick en liten utspädd känsla, men gott hur som helst. Det blev påfyllning nu i släppet. Gissa hur många poäng jag gav ;-)
Inte kassaskåpstätt, inte så strukturerat, inte så långt.
Nej, det kan inte bli mer än 89 eller hur... men den siffran räcker utmärkt när det ändå smakar så sabla gott...
Frågan är om dessa nollsexor planerar stänga ner verksamheten om något halvår och satsa på tunnelverksamhet?
Det kändes verkligen inte som ett vin som gräver tunnlar. Lite löst och lagom ledigt i strukturen, och så den lyxigt läckra fatrostningen. Ingen långliggare som sagt. Perfekt som motvikt till de mer typiska långtidsprojekten...
Skicka en kommentar