måndag, november 03, 2008

Munskänkarna provar novembernyheter


Novemberlanseringen bäddar för en provning utöver det vanliga. Munskänkarna i Stockholm har laddat upp med flera av de mest intressanta vinerna i släppet - stort tack till arrangörerna för det!
Vi gör ett försök att prova blint, men någonstans halvvägs pratas det så mycket om vinerna att det inte håller längre. På slutet känns det inte alls fel med lite hederlig etikettsdrickning!

Vin nummer 1 har en ljust vitgul färg och en ung doft med nässlor, aromatisk jordton, sprite och gul äppelfrukt. Inslag av brända örter och torrt gräs. Relativt torr, stramt fruktig smak med avrundad syra och lite jordig efterbeska. Känns inte det minsta bekant och golvas av finessen hos medtävlaren i glas 2. Vi gissar halvhjärtat på sauvignon blanc med nedtonad druvkaraktär från ett udda ursprung - alltså inte Frankrike, Nya Zeeland etc.

Facit: 2007 Ladairo Godello (Adegas Ladairo, Monterrei, Spanien)

Vin nummer 2 är nästan färglöst med reflexer i silver. Vi får en mycket fin, sirlig och vitt oskyldig doft med nyputsade silverbestick, vit jasmin, sockerdricka och eleganta mineraltoner. Den klingande rena smaken bjuder på överraskande aromkoncentration av grönt äpple, vit persika och citrus, med fin balans mellan hög syra och angenäm restsötma. Det är ingen tvekan om att detta är en utmärkt moselkabinett från den nya stora årgången 2007. (När vi får reda på priset går det inte att säga annat än att detta är ett klockrent fynd. Det är kanske inte säsong för sånt här just nu, men köp och lägg undan för en längre framtid).

Facit: 2007 Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett (Dr. Loosen, Mosel)

Vin nummer 3 har en medelljust varmröd färg med ljust tomatröd kant. Öppen, läcker och insmickrande varm pinotdoft med smörkola, sötfrukt av jordgubb/hallon, något brända toner och goda fat med sandelträ. I munnen får vi en mycket god syra, en aning "träsmak" från eken, bra intensitet i aromerna och schysst, varm längd. Vinet är en riktigt god drick-nu-pinot som knappast kommer från den druvans hemmaplan.

Facit: 2006 Cloudy Bay Pinot Noir (Marlborough, New Zealand)

Vin nummer 4 har en tätare, mer blåröd färg med ljusare blålila kant. Doften är något knuten, kryddig och lovande pinot noir med mörkare drag av skogsbär och körsbär. Vissa associationer till barrskog och insjö. Smaken är mycket ung, råfruktig och helt oförlöst med tuff bärig kärvhet och en hel del druvtanniner. Bra råmaterial från Côtes-de-Beaune som behöver ligga åtskilliga år på rygg. Lär bli mycket bra på sikt.

Facit: 2005 Pommard La Chanière (Cathérine et Claude Maréchal, Bourgogne)

Vin nummer 5 är tätt och mörkt blårött med lila kant. Doften bjuder på malolaktisk gräddkola och vanilj med sötfrukt av mörka italienska körsbär - en insmickrande och ganska godislik doft som inte är vidare intressant att sniffa på. Smaken är ung, modern och fruktig med bra tanninsträvhet och god kärvhet. Uppför sig betydligt bättre i munnen än under nosen. Vi gissar på en valpolicella/ripasso med sponsringskontrakt från Berlusconi.

Facit: 2007 Barbera d'Alba (Prunotto, Alba, Piemonte)

Vin nummer 6 har mycket färg, en mörkt svartröd nyans med varmröd kant. Doften ger brända örter, lakrits och läkerol original. Lite eucalyptus och en gnutta stall i slutet av glaset. Rätt spännande, utvecklat och komplext att dofta på - om man gillar örter. Smaken ger intryck av ett vin som lämnat ungdomen bakom sig. Tanninerna är sandiga och det bjuds på örtiga, varma, något brända och kärva toner i munnen. Vinet känns varmodlat och något uttorkat. Inte helt kul! Vi gissar på en nollfemma från någonstans i Italien, oklart var, kanske södra delen...

Facit: 2004 La Bandina Valpolicella Superiore (Tenuta Sant'Antonio, Veneto)

Vin nummer 7, 2006 Crozes-Hermitage (Alain Graillot, Rhône) har en opak, mycket mörkt blåröd färg med lila kant och lila tårar. Doften är primärt fruktig och godisartad med söta björnbär, smörkola, örter som salvia, timjan och rosmarin, tjärpastill, lakrits och anis. Den unga smaken upplevs ikväll som mycket sträv, kärv och tuff - mycket torrare än doften utlovar. Flera års lagring känns helt påkallat.

Vin nummer 8, 2006 Château de la Negly La Falaise Côteaux de Languedoc är mörkt varmrött med svaga blåtoner, vinet är nätt och jämnt transparent. Doften är dov, animalisk och spännande - får oss att tänka på djurens boningar inklusive deras spillning. Här finns också typiska övertoner av garrigue. Grenachefrukten märks på ett mycket trevligt sätt med hallonsylt, detta är en doft man vill ha mer av. Vi får en mycket god, sötlakritstonad smak med peppar och tydlig grenachedruva. Munkänslan är viskös och rik med balanserad strävhet och kärvhet samt rondör av lakritsen. 15% alkohol känns väl infattade i helheten. Det här läckra vinet går utmärkt att dricka nu eller lagra ett bra tag - och lämpar sig därmed särskilt väl för châteauneuf-diggare.

Vin nummer 9 har en mogen uppsyn, varm rubin med granatröd kant. Doften är intressant, med slånbär, surkörsbär, örter, hostmedicin, kåda, tobak, kaffefat och en aning av stall. Det finns vissa likheter med bordeaux men också mer av torra, lite brända örter. Smaken är relativt lättviktig, den känns tunn både i mitten och i slutet. Syrorna är rätt höga, men munkänslan är inte helt harmonisk. Vinet ger intryck av snabb mognad, med otillfredställande viskositet och något torra tanniner. Detta är ännu en klen nollfemma från toscana.

Facit: 2005 Sondraia Toscana IGT (Poggio al Tesoro, Toscana)

Till slut blir det fest! Vi har fyra provningsglas framför oss med toppviner av rysningsframkallande slag.

2004 Roda I Reserva är mörkt, svartrött och respektingivande, med en liten blåton i kanten. Vi får en komplex, uttalat kryddig doft med gott om rostade fat, kaffe, choklad, vanilj, smörkola och karlssons klister. Frukten har ett mycket lovande djup med toner av blåbär och hallon. I munnen bjuds en seriöst anlagd, kryddig och fatrostad smak med rik, läcker frukt som ger intryck av att utgöra ett perfekt råmaterial för längre lagring. Alkohol, syror och tanniner är fint balanserade - man kan tycka att vinet är relativt snällt vad gäller de två sistnämnda - men frukten är jättestor och tillika det sista som märks när smaken klingar ut.

2005 Siepi Toscana IGT har en mycket tät, mörk, varmt svartröd sammet med röd kant. Det första vi får i doften är hustypisk after-eight och mintchoko, dvs både den mörka och den ljusa chokladen. Armaniskräddade fat bjuder på orientaliska kryddor, kanel och sandelträ. Det går vidare med örter, eucalyptus och en gnutta stall. Lyxfrukten är komplex och otroligt elegant att sniffa på. I munnen: mmm, vilken smak! Attacken och mitten är såå givande, frukten är sammetslen. Härliga syror, dyr finmaskig strävhet, viss lakritssälta och aningen torra, hårda tanniner som vinner över frukten först i avslutningen. Endast eftersmaken känns inte fullständig. Sammantaget ger det här intryck av en Siepi för relativt tidig konsumtion. Överhuvudtaget passar Siepi ofta bra att dricka ungt (se våra kommentarer om mer mogna 1997, 1999 och 2000) eftersom vinet kan utveckla väl tydliga drag av julmust. En bistecca fiorentina tar nog hand om de unga tanninerna.

2005 Ornellaia är mycket tätt och mörkt blårött i färgen. Doften är rik och högklassig. Först avslöjas toner av mandelmassa (bittermandel) och lösningsmedel (karlssons klister), sen kommer den lyxiga frukten med likörtoner av cassis, plommon och körsbär. Fatkryddorna assisterar ganska diskret i doften men blir desto tydligare i smaken som är intensiv, rikt viskös och svartvinbärsfruktig. Assist av örter som salvia och lakrits. Det finns massor av goda frukttanniner men det hela trillar inte riktigt på plats ikväll. Finns det inte ett lite oönskat grönt inslag? Vi föredrar nog Siepi trots allt...

2004 Barolo Bric dël Fiasc har en varmt rubinröd färg. Vi sniffar - och förtrollas i ett enda ögonblick. Det doftar, hur otroligt det än kan låta, inte olikt en stor moselriesling från Joh. Jos. Prüm. Det klingar som små silverklockor i paradiset: de allra finaste, sirliga svartvinbärsblad, blomtoner av jasmin, ros och viol, aprikoser, passionsfrukt, persikor, banan - en nektar för gudar! Här finns förstås också finfin frukt av slånbär och ljusa körsbär. Vilken elegans, vilken lätthet, vilken lekfullhet, vilken finlemmad doft - förmodligen den vackraste vi haft äran att sniffa på i år. Vi smakar: vinet är slankt, syrligt, aromintensivt och fantastiskt gott med respektingivande tanniner som tapetserar upp gommen ordentligt. Man bör förstås invända att doft och smak inte alls är i fas med varandra än, men vänta tio år! Det här är en fullträff, mitt i prick på våra preferenser, vinet kommer att ge otroliga upplevelser...

9 kommentarer:

Anonym sa...

Länken till La Chanière går till fel årgång. URL till 2005:an:
http://www.systembolaget.se/SokDrycker/Produkt?VaruNr=97215&Butik=0&SokStrangar=

/Fredrik

Finare Vinare sa...

Tack Fredrik, fixat!

Ulf sa...

Yo Finare & Vinare! Är det inte dags att ni reggar www.finarevinare.se på intårrnettet? :-)

...eller varför inte www.frankofilen.se? ;-)

/Ulf

anders wennerstrand sa...

Man tackar för genomgången. Riktigt surt att sitta på jobbet till mitt i natten den här gången...

Kul att doktorns kabinett verkar så fin! Bra producent, bra läge - och bra pris. Samt ett omättligt behov av bra kabinett. Skönt med en tidig avstämning av La Chanière också, så slapp man ett onödigt barnamord. Och synd att Siepi är så dyr.

För pop'n'pour new world PN, prova St Clair om ni gillar Cloudy Bay.

Winepunker sa...

Intressant om Siepi-/Ornellaia-'05
Har du provat desamma i version '04? Isf. har står de sig mot varandra? Jag har en känsla av att '04 borde vara mer kompletta viner.

Finare Vinare sa...

Yo Ulf, vi lovar att inte reggae da frankofilen.se. Sen får vi..se.

Anders, nattjobb är ohälsosamt och dessutom trist. Ska bara utövas i yttersta nödfall, exempelvis på akuten. Och särskilt inte när det bjuds på Bric dël Fiasc....

Lägg vantarna på kabinetten medan den finns kvar.
Vi blev faktiskt lite tveksamma om Chanière, men mest för att det känns som en lång och dryg uppförsbacke. Bara vänta och vänta, hela tiden!
Tack för tipset om St Clair, den har vi väl provat ett par gånger, men Cloudy Bay var ett par snäpp bättre. Mer P'n'P åt folket...

Winepunker, vi har inte smakat Siepi/Ornellaia 2004, än. Vad vi tycker om toscana 2005 vet du kanske redan... men på den här nivån får de ju till det ändå. Även om 2004 säkert är mycket bättre.

Anonym sa...

Skumt att punkarn' inte rekommenderade AuZones slutsats om NZPN, kolla på http://www.winepunk.net/WinePunk/Provat/Poster/2008/9/18_The_Great_Kiwi_Kicking_(AuZone).html

Vinintresserad lyckades dessutom krama ut pinot-fetiscistens bäst-lista. Jag kan inte mer än hålla med, bra saker...

/OZ

Finare Vinare sa...

En trevlig lista Winepunker har fått ihop där. Får vi lägga till Neudorf? Särskilt Nelson Moutere var riktigt bra när vi testade för ett par år sedan i sällskap med en trio fransoser - men även lite billigare Tom's Block var inte heller så dum. 2006 Cloudy Bay PN bör absolut få chansen att bre ut sig över en hel kväll...

http://vinare.blogspot.com/2006/12/pinot-noir-party.html

Vintresserad sa...

Hej F&V, intressant läsning (som alltid). Har för första ggn investerat (bokstavligen) i en Bric dël Fiasc, det blir spännande bortåt 2015 eller nåt! Dr L W.S Kabinett 2007 verkar klart lovande... jag rotade lite i förrådet och hittade faktiskt samma vin i årgång 1997. Vad tror ni om den? En Spätlese eller Auslese hade väl inte varit ngt att oroa sig för, men en Kabinett? Ngn ide om vad man kan äta till?