lördag, november 15, 2008

1999 Barolo Carobric och andra lördagsfunderingar


Madonna! Madre mia! Ikväll har vi fått till vårt livs hittills bästa risotto. Vi misstänker att anledningarna kan vara 1) tre rejäla märgben 2) septembers överflöd av karl-johan 3) 2005 Breuer Terra Montosa i kastrullen 4) en parmigiano med bra sting och 5) Zetas Carnaroli-ris. Vilken lycka i munnen när risotton är så här krämig, lätt och smidig med precis det rätta tuggmotståndet. Kilopriset på hängmörad oxfilé närmar sig den aktuella novembernoteringen på Scavinos baroli, men ack vilket fint kött det är...

1999 Paolo Scavino Barolo Carobric har en mörk, varm rubinton med granatröd kant. Vinet ser fortfarande ungt ut. Korken drogs för närmare fem timmar sedan och nu får vi en otroligt god, frisk och ganska återhållsam doft. Här finns blommiga, elegant fatade övertoner som på något sätt för tankarna till fin single malt. En hustypisk nyans av stekt banan dyker upp och får sällskap av fikonmarmelad, brända mandlar, blodapelsin, tomatpuré, balsamtoner, tjära och en gnutta stallmognad i slutet av glaset. Oj så fint!

Vi smakar och slås direkt av den enorma livligheten i syrorna. Blodapelsin är den närmaste jämförelsen vi hittar - med en balanserande sensation av muscovado och brända mandlar. På tungan är den söt och torr på samma gång. Precis det här hittade vi förra helgen (kanske ännu mer tydligt) i 1999 Castello di Brolio. Ska vi våga oss på en generalisering? De bästa italienarna från 1999 har en underbar syra som gör dem till fantastiska, salivframkallande matviner. Nu när tanninerna rundats av och mognaden börjar komma, flyttar aromenergin från doften vidare till smaken och det är där det händer stora saker idag. Om 1999 Castello di Brolio redan är framme, så kan man ana samma tendenser i 1999 Carobric...

De tanniner som är respektingivande, sandiga men lena när vi provar, kliver in i vinet när det får sällskap av maten. En liten bitterhet av blodgrape, en vänlig kryddighet av kardemumma och ingefära leder ut i en eftersmak där de apelsintonade slutsyrorna är långa och ihållande, precis som i 1999 Castello di Brolio. Vårt samlade intryck av de här bägge vinerna är imponerande elegans och härligt syrlig intensitet mitt i den välsignade frukten. Rörande vackert! Pratar vi poäng är 93 ett minimum - åtminstone om man går igång på fina syror. Märk väl, vinerna är fortfarande ungdomliga, särskilt 1999 Carobric, mycket positivt kommer hända än...

Vi hoppar tillbaks till apéritifstadiet. 2005 Georg Breuer Terra Montosa ser rikt och lovande honungsgult ut på färgen. Doften är frustande öppen och dryper av mogna persikor, infattad jasmin, finfin petroleum och salta havsmineraler. Smaken bjuder på en fruktkorg så rik att den nästan svämmar över - nektariner, mandariner och passionsfrukt - men de solmogna syrorna och mineraliteten håller ihop paketet på ett föredömligt sätt. Det är generöst nog att drickas efter mat. Vill man ha något representativt från Breuer, med bra valuta för pengarna och dessutom tidig utdelning, då är Terra Montosa det säkraste kortet. Oj, vad spännande det ska bli att testa årgång 2007...

Förra helgens smakprov på Breuers 2000 Berg Schlossberg bekräftade känslan att årgången inte var en de av bästa på senare tid. Skogiga, örtiga mognadstoner utan petroleum, men med gott om musselkalkade mineraler, leder ut i en tuffare citrussmak där beskan märks (jord och grape) och de avrundade syrorna påminner om mognande österrikare. Eftersmakens längd är dock inget att klaga på! 2000 Nonnenberg hade mer av tropiskt sötfruktiga aromer - trots att man på egendomen beskrev Schlossberg som det mer fruktiga vinet...

2005 Riesling Terra Montosa (Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)

1999 Barolo Carobric (Paolo Scavino, Castiglione Falletto, Piemonte)

ps. En barnfamilj med åttaåring får en glassig hollywoodsaga i "Mr. Magorium's Wonder Emporium" med Dustin Hoffman och Nathalie Portman. Absolut inte i klass med "Kalle och Chokladfabriken" (Hoffman spelar över, Portman kan också bättre) men om ens barn hänger med i texterna har de vuxna hyfsat kul. There is magic if you believe...

31 kommentarer:

Anonym sa...

Barolo i all ära. Jag har druckit äldre årgångar av P.Scavino. Många gånger har frukten torkat ut med endast tanniner kvar men Barolos verkar ha "fribrev" att vara sådana. Jag håller med att det skall bli intressant att prova 2007 av Georg B men även i Graves skall 2007 vara mycket bra och även Sauternes.

Finare Vinare sa...

Nej, varken torra tanniner eller uttorkad frukt stod att finna i 1999 Carobric. Överhuvudtaget var tanninerna mycket civiliserade. Fruktsyrorna sprudlar av liv, viskositeten är bra och vinet är som sagt ännu ungt. Den lite gammeldags torra stil du beskriver har vi inte hittat i någon av Scavinos årgångar 96, 97, 98, 99, 00, 03 eller 04. Vilka äldre årgångar är det du syftar på - och vid vilken ålder kändes de uttorkade?

Graves ja, vit bordeaux dricks på tok för sällan här hemma. 2007 från södra rhône, provence och languedoc ska bli fantastiskt kul. Smakprover från tankar och fat i somras gav stora förväntningar...

Lars-Erik Paulsson sa...

Men hur är det med Breuers Terra Montosa numera? Den tycks inte finnas i BS längre. Synd på ett så bra vin.

Finare Vinare sa...

Vi fattar nada! Alla nollsexorna finns men inte Terra Montosa, som borde vara det perfekta insteget till bergvinerna för nya kunder. Vi saknar även Breuers Rouge Spätburgunder, en grymt prisvärd pinot utan ek men med massor av lättillgänglig saftig druvkaraktär. Faktiskt bättre än de dyrare fatlagrade varianterna...

Anonym sa...

Carobric 1996, för mycket tanniner
för lite frukt(provad maj 2006), Aldo Contemo, Cononello 1997 samma som ovan,(provad i maj 2006).
Sen har jag provat älde material
med tyvärr samma reultat men vad fan, skam den som ger sig. Missade idag en vertikal provning av Gaja:s
Spers pga kraftig förkylning. Ploppade upp Cantmerle 2005 för tröst men jag tyckte den var medelmåttig. Ingen kraft. Kan ju bero på förkylningen .

Anonym sa...

Carobric 1996, för mycket tanniner
för lite frukt(provad maj 2006), Aldo Contemo, Cononello 1997 samma som ovan,(provad i maj 2006).
Sen har jag provat älde material
med tyvärr samma reultat men vad fan, skam den som ger sig. Missade idag en vertikal provning av Gaja:s
Spers pga kraftig förkylning. Ploppade upp Cantmerle 2005 för tröst men jag tyckte den var medelmåttig. Ingen kraft. Kan ju bero på förkylningen .

Finare Vinare sa...

Ajdå, Bric dël Fiasc 96:an är nog ett av de bästa viner vi någonsin druckit. Colonnello 96 var inte dum den heller, men slankare och mer traditionellt torr med högre syror. Colonnello 97 har vi inte smakat på. Vill man ha mer (söt)frukt, kropp och viskositet är det kanske läge att satsa på Sandrone om man ska stanna i Barolo? Vilka B&B gillar du?

Vi korkade också nyligen upp en 2005 Cantemerle. Förkylning måste vara förödande för det vinet eftersom det mesta händer i den superläckra doften. Vinets kropp är förvånansvärt lätt, syrlig och elegant. Det är bara att vänta på att doft och smak ska komma i balans med varandra. Ja, vill man ha kraft är det nog fel slott att leta på. Vi har faktiskt inte druckit en enda Cantemerle som förtjänar epitetet kraftfull...

Anonym sa...

Du har rätt,jag borde gått ner i källaren och dragit upp en Herimtage(med tanke på förkylningen)men då jag är kostnadsmedveten så blev det en Cantmerle. Jag har druckit Cantemerle igenom åren och det är först de senaste åren jag brytt mig om att köpa något. Jag borde har sparat flaskan från Cullen, 2002, Australia, massor med Malbec, Petit Verdot samt Cab S + rejält rostade fat (Lynch Bages, någon)som jag drack i fredags innan förkylningen slog till. Kraftigt vin med en massa sol
mogen frukt och härligt lång längd.
Vinet finns i specialsortimenetet.
För övrigt vilka Barolos jag gillat måste jag ta fram "pappren".Och det lär ta tid.
Har ni provat 2004 av Barolo eliten?.

Finare Vinare sa...

Vi väntar gärna medan du tar fram "pappren" ;-)

Ur elitskiktet i Barolo har vi ännu bara testat 2004 Bric dël Fiasc (se månadsprovningen för ett par veckor sedan). Men om en vecka dukar munskänkarna upp en provning av sex nollfyror från Mario Marengo, Luigi Pira och Conterno-Fantino...

Anonym sa...

Du frågade vilka Barolos jag gillat, efter en snabb dykning i pappren kom jag fran till följanden: 1989 Sperss samt 1995. Men jag måste nog revidera mina 1997 omdömen när jag
kollarP.Scavino 1997 Fiasc så blev facit inte 93-96 Parker poäng (men ca 80 till 89, mina poäng).Men til
priset av 450 kr fanns det bättre viner. Barolo är fortfarande överprisat enligt mig.

MMM sa...

Scavino verkar väldigt glad i nya ekfat, och det känns som han ligger på gränsen vad ett Nebbiolovin klarar av. Jag har också provat 1997 Bric dei Fiasc, och den var helt klart ett 90 poängsvin - men heller inte riktigt min påse. Möjligtvis att vinet fortfarande var för ungt, för eken och frukten verkade befinna sej på olika kontinenter. Det fanns gott om allt, så framtiden lär inte vara några problem (provat i år).

Calle S sa...

"Barolo är fortfarande överprisat enligt mig."

Ja, är man rädd för tanniner så må det vara så...

Men innan man sitter och dömer ut en av världens mest älskade vinregioner så kanske man bör ha provat ett betydligt större antal viner än du verkar ha gjort.

Säg då istället att du inte uppskattar stilen, att du inte klarar av lite riktiga tanniner och behöver söt, tjock australiensisk frukt.

Coca cola?

Anonym sa...

Ja du Kalle, jag har sedan 1990 provat Barolo, det var då jag gick "kursen" med lärare Håkan Nilsson i ca 4 år och fick "nöjet" att prova diverse Barolo viner(gamnla.) Jag tycker fortfarande att dom är övervärderade men jag håller med om att det fortfarande finns pärlor, men till vilket pris!!!. Jag som du tycker inte om extra fat etc, det är inte min grej, även om jag gillar L. Bages.
Drack en dylik från 1962 för ett tag sedan, riktigt bra, till en kostad av 400 danska kronor, visserligen inköpt för 5 år sedan.

Anonym sa...

Tja,
Själv skulle jag snarare säga att b&B är våldsamt UNDERPRISAT i förhållande till (tex & framförallt) BDX.
Men sen är det ju det där med smaken och baken.
/M

Anonym sa...

När jag tänkte efter vad det senaste årgångarna av BDX kostat mig så tar jag tillbaka vad jag sagt att Barolos är överprisade ,däremot tycker jag att dom är överskattade om man nu inte vill vänta ut dom rackarna i 20 år och sedan stå där med ett vin som kanske har frukten kvar.Till finare vinare så har jag djuptdykt i pappren, vilket är rätt många och tyvärr så hittar jag inte allt. Jag har flyttat en hel del. Jag hittade noteringar på Scavinos 1985 och dom var uttorkade i frukten år 2000. Däremot vid samma provning var Las Cases 1985, Pichon La Lande 1985 helt underbara. Jag provade Carobric 1996 och Rocche Dell Annuziata 1996 i början på 2006 och det var en käftsmäll. Dom har säkert potential till den som orkar vänta.

Anonym sa...

Att Barolo skulle vara överprisat håller jag inte med om för fem öre. I vilken annan av vinvärldens förnämsta regioner kan du få toppviner för 300-400 spänn? Inga...

Anonym sa...

Jag sade inte överprisat den här gången däremot är resultatet i flaskan dubiöst. Du kan finna riktigt bra viner i Rhone, Sydafrika, Australien om du orkar leta!!!.

Anonym sa...

Jag sade inte överprisat den här gången däremot är resultatet i flaskan dubiöst. Du kan finna riktigt bra viner i Rhone, Sydafrika, Australien om du orkar leta!!!.

Calle S sa...

Ok, du har rotat i dina papper och hittat noteringar om Rocche Dell Annuziata 1996, Carobric 1996 och någon annan Scavino från 1985.

På detta baserar du din åsikt att Barolo är överskattat!?

Har du provat de bästa vinerna i de bästa årgångarna från:
Bartolo Mascarello
Giuseppe Mascarello
Beppe Rinaldi
Roberto Conterno
Domenico Clerico
Luciano Sandrone
Luigi Pira
Bruno Giacosa
Ceretto
Conterno Fantino
Roberto Voerzio
Angelo Gaja
Elio Altare
Azelia

etc etc etc...

Överskattade viner? Njae....

Mina Vinare sa...

Börjar inte nivån bli lite låg nu? Egentligen borde jag hålla mig utanför den här debatten men jag kan inte låta bli ; )

Känns som "sandlådementalitet" av typen: ”Jag kan detta – kan du?”

Så fort jag ger mig in i diskussioner hos andra bloggare brukar det braka åt helvete med sura miner och "tannagnissel"! Med risk för så även denna gång vill jag redan nu be Fina Vinare om ursäkt. Bränt barn skyr elden säger man men jag är nog för dum för att ha lärt mig det.

Först och främst vill jag (så tydligt det går) göra klart att min ilska inte har ett dugg med Barolo att göra. Jag har egentligen ingen åsikt om det är bra eller dåliga viner, om priserna är höga eller inte. Jag har alldeles för lite erfarenhet av dessa viner för att kunna ge uttryck för en bestämd åsikt. Jag kan bara kort konstatera att de gånger jag smakar viner från Piemonte så brukar jag bli positivt överraskad. Jag tycker nästan alltid att de smakar bra och erbjuder mycket spänning.

Nej, min irritation beror på att jag tycker mig se ett tydligt exempel på den smakpolis jag varnat för i tidigare trådar. Jag är bekymrad över att det finns så starka åsikter om vad som är rätt eller fel i vinsammanhang. Det lyser tydligt igenom i denna meningsskiljaktighet. Om alla tyckte att Barolo vore det enda och bästa som gick att dricka skulle vi vara farligt ute.

Anonym ger i sina kommentarer utryck för en viss skepsis beträffande vinerna från Barolo och Scavino specifikt. Måhända gör han/hon det på ett något opolerat och burdust vis men ståndpunkten som så borde man respektera. Även omdömena om tanniner verkar väcka irritation hos framförallt Calle S med citat som:

”Ja, är man rädd för tanniner så må det vara så...

Men innan man sitter och dömer ut en av världens mest älskade vinregioner så kanske man bör ha provat ett betydligt större antal viner än du verkar ha gjort.

Säg då istället att du inte uppskattar stilen, att du inte klarar av lite riktiga tanniner och behöver söt, tjock australiensisk frukt.

Coca cola?”

(Nu förstår säker den alerte läsaren vartåt detta barkar.)

Vidare skriver Calle S till anonym i senaste kommentaren:

”Ok, du har rotat i dina papper och hittat noteringar om Rocche Dell Annuziata 1996, Carobric 1996 och någon annan Scavino från 1985.

På detta baserar du din åsikt att Barolo är överskattat!?

Har du provat de bästa vinerna i de bästa årgångarna från:” (och här "name droppar" Calle S friskt)

Jag känner igen flera producenter och är nog övertygad om att de gör fantastiska viner. Alla måste dock inte hålla med om det. Fast gör man inte så bör man kanske inte heller i svepande ordalag fördöma dem heller. Nu tycker jag inte anonym gör så utan verkar ha en stark och bestämd åsikt om några av vinerna.

Då är min fråga till dig Calle S:

Vad grundar du din åsikt om Australiens viner på? Du antyder att man dricker vin från Australien för att man vill ha Coca-Cola och inte klarar lite riktiga tanniner samt behöver söt, tjock australiensisk frukt.

Är inte det uttalandet lite väl fördomsfullt? Det är nu smakpolisen i Calle S kommer fram. Som så många gånger förut anses Australien representerar den mörka och onda sidan i den annars så fina vinvärlden. Nya världen går bra om det gäller Sydafrika (så fina och prisvärda Bordeauxkopior), Sydamerika (trevligt örtiga och pikanta viner), Kalifornien (snart lika fint som Bordeaux) och Nya Zeeland (som inte engagerar alls annat än med övertydlig Sauvignon Blanc som Munskänkar älskar att använda som druvtypiskt exempel). Men… Australien är fasansfullt! Värsta tänkbara typen av vin eller hur?

Då är min fråga till Calle S – Vilka av följande producenters viner från de bästa årgångarna har du smakat och i så fall hur kom du fram till att de gör viner som saknar riktiga tanniner och ger söt, tjock australiensiskt frukt som är lika med Coca-Cola?

Burge Family
Chambers Rosewood Vineyards
Chris Ringland
Clarendon Hills
Fox Creek
Glaymond
Greenock Creek
Henry's Drive
Henschke
Kay Brothers
Noon
Rockford
Rolf Binder (Veritas)
Rusden
Shirvington
Standish
Torbreck
Wild Duck Creek

Coca-Cola viner? Nja…

Själv har jag inte provat vinerna från hälften av producenterna ovan men det är min klara målsättning att göra så. Det är bara så svårt att få tag i vissa av vinerna. Den dagen vinsverige förstår att Australien inte är lika med Penfolds och Grange (eller Kalimna Bin) har jag lyckats!

Försök nu att ta till er budskapet.

Tack på förhand!

PS. Det finns många sorters tanniner: Torra, gröna, hårda, vresiga, mogna, unga, söta, runda, njutbara etc. etc. etc. DS

Anonym sa...

(A): Mina Vinare, som Gabriel sa; konsten att hamra tangenter kan du!!

Finare Vinare sa...

Smakpoliserna vill inskärpa: generellt sett är endast viner på bokstaven B godkända att dricka: Bordeaux, Bourgogne, Brunello - ja till och med den obskyra Baga! Men i år har vi tänkt skärpa kraven lite: vinerna måste börja på BAR: Barolo, Barbaresco, Barral, Barroche. Ja, ni ser ju, det är precis vad som dominerat våra skriverier i år... men vi vill förstås påpeka att även Barossa uppfyller kraven på pricken. McLaren Vale däremot, det är förstås helt fel!

Vinarskalle sa...

Barbera, Bardolina och Barco Reale di Carmignano icke att förglömma.

Baron de Ley?

vinogram sa...

Barsac, och utvalda producenter av Barbera får väl ingå. Det vore katastrofalt att råka få i sig nåt nåt fåt från Sicilien eller Oregon.

Mina Vinare sa...

Bappelsin gubbjävel!

Visst var det så han sa – pojken som skulle namnge tre frukter på bokstaven B i ”Upp till tretton”?

Vet inte om jag ska tolka det där med att hamra tangenter som positivt eller negativt? Risken är väl att folk inte läser. I min långa text finns faktiskt ett viktigt budskap. Om nu inte det når fram så följer kortversionen här:

Jag respekterar Calle S starka engagemang och försvar av sina (förmodar jag) älskade Baroloviner.

Att däremot ge sig på mina älskade Australiensare framkallar en lika stark reaktion från mig. Då skulle ju mitt försvar bli att idiotförklara alla som gillar viner som inte faller mig på läppen. Då sitter vi snart där allihop i sandlådan och slår varandra i huvudet med våra spadar.

Gärna engagemang men inte smakpolis!

Saludos!

Anonym sa...

Går det att dricka viner från Bekaa-dalen ?. Distriktet börjar ju på B

Anonym sa...

(A): Till "Mina Vinare", nu var det ju "Finare Vinare" som ville inslärpa som smakpolis. De måste väl rimligen få uttala sig i vilken kapacitet som helst på sin egen blogg?

Mina Vinare sa...

Till (A)

Nu hänger jag inte riktigt med – hur menar du?

Alla får väl säga vad de vill. Självklart får Finare Vinare tycka vad de vill. De får till och med tycka att jag inte har på deras blogg att göra överhuvudtaget. De får även tycka att jag har fel och att Australiensiskt vin är skräp samt att man på deras blogg bara får skriva om/och dricka vin som börjar på B och närmare bestämt BAR.

Är det så du menar?

Jag har inga synpunkter alls på vad de vill göra eller i vilken roll de uttalar sig (så länge det inte sker som Smakpolisen förståss).

Min enda önskan är ett slut på svepande generaliseringar om att viner av en viss typ eller ursprung är på ena eller andra viset för att man har hört eller läst så någonstans. Man får gärna tycka att viner man provat är kass och smakar illa samt att man inte begriper varför andra tycker om dem. Vad jag däremot har svårt för är när man likställer sin egen ståndpunkt och uppfattning med den enda rätta vägen och sedan inte kan acceptera att andra har en avvikande uppfattning – det finns exempel på detta utanför vinets underbara värld som slutat illa – riktigt illa.

Nu tolkar inte jag det som om Finare Vinare gjort detta så därför förstår jag inte riktigt frågan/påståendet. Jag tolkade kommentaren från dem om Smakpolis som ironi. Tolkade jag det fel?

Vad jag däremot tror mig tolkat rätt är angreppet på anonym. Denne har uttryckt en viss skepsis om Barolo och åker därefter genast på stryk. Så långt en debatt - om än lite hård. När sedan anonym för fram åsikten om att 2002 Cullen från Australien var ett gott vin så likställs detta med att han/hon inte klarar av lite riktiga tanniner och behöver söt, tjock australiensisk frukt – Coca-Cola. Är det att vara vidsynt? Varför skulle då inte anonym kunna få tycka att Barolo verkar ha ”fribrev” på att ha uttorkad frukt, endast ha tanniner kvar och vara överprisade? Tycker det är ganska sakliga argument. Dessutom har ju anonym uppenbarligen provat en och annan Barolo. Därför min fråga till Calle S vilka Australiensiska viner han provat för att komma fram till sina påståenden?

Jag har en ganska bestämd uppfattning om biodynamiska viner. Eftersom jag har den uppfattningen baserat på tidigare smakprov och erfarenheter så köper eller dricker jag nästan aldrig de ”extremaste” varianterna av dessa (jag är till och med vaksam när det står Chapoutier på etiketten). Kanske fel eftersom jag kan ha haft otur och stött på dåliga exempel. Samtidigt har jag inte ork, tid och lust att just nu omvärdera mitt beslut och börja utforska detta område. Kanske vid en annan tidpunkt. Att då gå ut på bred front och basunera ut mina åsikter om dem som gillar dessa viner vore väl fel? Dessutom om mina teorier varför de gillar dem. Det måste väl ändå vara upp till var och en. En bestämd åsikt får man dock gärna ha – tro mig, det har jag!

Tack för ordet!

Anonym sa...

Vilken storm i vinglaset bara för jag inte alla lägen uppskattar Barolo. Jag har ju inte bombat Piemonte, ryckt upp Nebbiolo stockarna med rötterna och eldat upp dom. Barola vinerna finns kvar för dem som vill dricka dom. Det är många som jag känner som älskar Barolo och även Scavino men det är inget jag ligger sömnlös över.Jag tycker det som Mina Vinare skrivit sätter hela debatten i rätt perspektiv även om jag inte håller med allt. Chaupotier gör tex många bra viner men jag struntar i om dom är "antroposof" märkta, skördade efter fullmåne eller solförmörkelse eller dylikt. Du har kanske haft otur precis som du skrev och druckit "fel" flaska/flaskor. För en tid sedan drack jag deras Le Pavillion 1995. Ett riktigt "monster", snacka om tanniner, frukt, peppar, salami men det hela höll ihop på ett för gommen behagligt sätt. Vinet skall förmodligen lagras i många år till för att helt blomma ut. Jag håller dock med Mina Vinare att bara för ett vin är eko/biodynamiskt är ingen garanti för någonting. Jag antar att det var det du menade?.Jag som du tycker mycket om de välgjorda vinerna från Australien samt kände igen en hel del av dem du räknade upp även om jag inte provat mer än en 1/3-del av dom men än finns det tid.Precis som du skrev finns det mer än Penfolds även om jag inte tackar nej till Grange, Bin 707, etc. Jag håller också med dig att vi är ute på djupt och grumligt vatten om man inte kan tycka/smaka som man vill utan att bli "påhoppad" med Coca Cola uttalanden.

Mina Vinare sa...

Skönt att få medhåll från någon.

Mina teser om biodynamiska viner vågar jag inte utveckla för då kommer jag att bli uppträngd mot väggen och detta är nog även fel forum för den debatten. Fast visst verkar du ha förstått andemeningen. Vill poängtera att jag då åsyftar de riktigt ”renläriga” varianterna. ”Biodynamic light” går bra!

Det där med Chapourtier var mer med glimten i ögat. Självklart vet jag att de gör storartade viner. Ska dock tillägga att det finns ett uns av skepsis från min sida. Jag köper i princip aldrig deras viner just för att jag har den uppfattning jag har. Provar dem gör jag gärna. Nu är jag inte sämre än att jag kan ompröva beslut och ändra mig. Var nära att slå till på 2005 Barbe Rac men det var för sent.

Vill tacka för mig och hoppas på nya spännande viner att läsa om. Kanske något gott från BARossa eller ett på ”BARa Shiraz från McLaren Vale”?

BARbe Rac går ju också bra!

MV

MSVin sa...

Wow, vilken debatt! Jag är nog för trött för att föstå alla undertoner i denna. Så jag passar. Men den var och är underhållande! Men det är tur att vinvärlden är så pass vidsträckt så den passar alla.