Det moderna Bordeaux

Vinovativas egen bad boy Jörgen Lindström slår till med en fyllig presentation av Jean-Luc Thunevin, ur det egna stallet. Det handlar om en rejäl uppdatering av begreppet bordeaux, där retoriken ställer det gamla sunkiga mot det nya proffsiga. Sen skörd av mycket mogna druvor, lägre skördeuttag, rejäl extraktion, nya dyra ekfat och saken bör därmed vara biff. Skåda ljuset, frälsningen är nära! En känsla av förenkling i resonemanget går inte att undgå. De här vinerna fick plötsligt mycket att leva upp till...

Provningen är halvblind, vi vet alltså i förväg vad som ska serveras men inte i vilken ordning. Vinerna är 2005 Bad Boy Bordeaux, 2004 Haut-Carles Fronsac, 2000 Ch Bel-Air-Ouÿ Saint-Emilion Grand Cru, 2005 3 de Valandraud Saint-Emilion Grand Cru, 2004 Bellevue de Tayac Margaux samt 2004 Marojallia Margaux.

Vin nummer 1 öppnar med medelljust varm rubinton med tegelröd kant. Ingen tvekan om mognaden i detta glas! Nosen bjuder på en något dammig, harmonisk, god och varm mognadston med gammal körsbärssaft, frästa rotfrukter på god väg att bli rödvinsssås samt en tydlig knäckighet. Associationerna går faktiskt till mognare viner från andra distrikt som södra rhône och varför inte en gnutta piemonte. I munnen får vi en härlig utveckling med bra varmårsfrukt, mjuka tanniner, liten god eldighet och en lång, harmonisk eftersmak. Mycket gott vin som befinner sig i en trevlig fas nu! Det enda mogna vinet måste förstås komma från årgång 2000.

Facit: 2000 Château Bel-Air-Ouÿ (Saint Emilion Grand Cru)

70% merlot, 25% cabernet franc, 5% cabernet sauvignon. 16 månader på nya ekfat. Michel Rolland konsulterar.



Vin nummer 2 är hyfsat tätt och mörkt i en nyans mellan blårött, svart och mörka plommon. Doften är öppen och rik med tydlig kaffeton, fat, lagerblad, örter, rostbiff och svart te. Här finns redan en viss utveckling i förhållandevis mer traditionell bordeauxstil. Smaken är mycket trevlig och något örtbitter, med bra smakintensitet, apelsinsyror, kanske en liten aning av gleshet men också en otroligt fin drickbarhet. Detta är ett mycket behagfullt vin i en stil vi gillar och gärna skulle dricka mer av. Läckert och en smula rustikt. Kan detta vara Fronsac 2004?

Facit: 2005 Château Bellevue de Tayac (Margaux)

Vinet är influget till provningen och går för närvarande inte att köpa i Sverige. Men om eller när det är möjligt köar vi gärna upp för att handla, om priset hamnar rätt.



Vin nummer 3 är klart blårött och ser ut som en något enklare tappning. Vi får en bärsaftig, fruktig doft med cab franc-toner av viol, cassis, skogsbär, björnbär och gräs. Med tydligt inslag av fatvanilj är det en modern doft som växer till sig med tid i glaset. Smaken är renfruktig och saftig med unga, något gröna tanniner, närvarande alkohol och en tydlig vaniljton. Poppig, rättfram bordeaux att konsumera ung - men inte riktigt vår påse. Vi gissar på 2005 3 de Valandraud...

Facit: 2005 Bad Boy AOC Bordeaux (Jean-Luc Thunevin)

95% merlot, 5% cabernet franc. Kallmaceration. 12 månader på 100% nya barriques. 13,5% alkohol. Anspråkslös appellation, därmed schysst pris. Lär vara en restaurangsuccé. Följ skylten till vänster så hittar du garaget, säger svarta fåret.



Vin nummer 4 är det vin som ser mest respektingivande ut i glaset: en superb, tät, nästan opak färg, svartrött ända ut i kanten. Här bjuds en dov och mättad doft med kafferostning, örter, mint och eucalyptus, goda stjälktoner och stall i slutet av glaset. Frukten är fortfarande något knuten och helheten känns samtidigt rustik och elegant. Smaken är stor och fyllig, med lakritssälta, kaffe, cola och mint, seriös men fortfarande knuten plommonfrukt, imponerande struktur och koncentration som håller hela vägen ut - ja, här ges massor av ungdomlig komplexitet och framtidspotential. Kvällens största och bästa vin. Kan detta vara den beryktade Marojallia? Allt annat vore en förlust för det slottet. Den rustika, mer traditionella känslan pekar annars mot Fronsac...

Facit: 2004 Haut-Carles Fronsac (Jean-Luc Thunevin, Château de Carles, Fronsac)

90% merlot, 5% cabernet franc, 5% cabernet sauvignon. 18-24 månader på ekfat varav två tredjedelar var nya. Vi ses igen!




Vin nummer 5 är ljusare rubinrött i glaset, transparent med blåton. Doften ger ett något enklare intryck, lite dammig, med lösningsmedel, bittermandel, bärsaftiga toner av mörka körsbär och björnbär samt mint. Smaken är uttalat fruktig, något lättare medelfyllig med tydlig kärvhet, aningen vass alkohol och hyggligt mogna tanniner. Vi upplever tyvärr vinet som i avsaknad av tillfredsställande kropp och kärna. Som helhet tycker vi inte att det här glaset är vidare gott. Dålig pojke?

Facit: 3 de Valandraud Saint-Emilion Grand Cru (Jean-Luc Thunevin, Château Valandraud, Saint Emilion)

65% merlot, 30% cabernet franc, 5% cabernet sauvignon och malbec. 100% nya ekfat. 14% alkohol. Var det något knas med den här flaskan?



Vin nummer 6 är mörkare rubinrött med svart kärna och blå reflexer. Doften bjuder på körsbärskärna, klister, bittermandel, bärsaftig björnbärsfrukt och en skåpton som bör vara glasets. Smaken är ren och cassisfruktig med druvtanniner som i förstone känns mjuka. Men när vinet far runt i gommen blir de istället mycket kärva, rentav uttorkande. Vi finner inte vinet särskilt njutbart att dricka idag, men kom igen om fem år när det blivit folk av tanninerna.

Facit: 2004 Marojallia Margaux (Jean-Luc Thunevin)

En sammetslen och fyllig margaux - nja, då får ni nog leta någon annanstans. Vinet kan dock bli bra med tiden. Endast 4 hektar med 30-åriga stockar. 76% cabernet sauvignon, 24% merlot. 100% nya ekfat. Michel Rolland konsulterar.



Tre riktigt goda viner utav sex provade är ändå inget dumt utfall. I vår mun smakar det moderna bordeaux bäst i mer traditionell tappning. Dessutom är vi svaga för Fronsac. 2004 Haut-Carles är ett vin vi gärna lägger i källaren.

Tack till Munskänkarna i Stockholm och Jörgen Lindström för en trevlig provning.