måndag, november 24, 2008

Åtta röda fransoser!


Franska rödviner från de stora distrikten ska provas ikväll. Vi vet så mycket som att det kan bli bordeaux, bourgogne, rhône och loire. För övrigt är det blint som gäller.

Vin nummer 1 har en ljusare klarröd färg med tegelröd kant. Doften ger rök, gräs och grön paprika, vinbärsblad och nässlor. Frukten ger ett rödbärigt intryck med kalkstensdammig mineralton. Smaken är vinbärssaftig, mjuk och kärv på samma gång, med tanniner som kombinerar grön paprika och mörk choklad. Särskilt i avslutningen märks kärvheten tydligt. Det är ingen tvekan om att vi har en cabernet franc i glaset. Vinet är helt ok i sin stil, men ger ett enklare intryck, dels på grund av kärvheten, dels eftersom vinet känns lite fattigt på kropp. Vi dricker inte så mycket härifrån, men gissar på Saumur - mer specifikt Château Gratien som är ett hyggligt matvin för 79 kr.

Facit: 2002 Chinon Les Cornuelles Vieilles Vignes (Logis de la Bouchardière)

100% cabernet franc från stockar vars ålder ligger på mellan 50 och 100 år. Skördeuttaget är mycket lågt, 20-25 hl/ha. Vinet har mognat i 18 månader på använda ekfat. Färgen är inte alls blåröd, därför borde man dra slutsatsen att vinet är äldre än 2006 (den aktuella årgången för Ch Gratien). Det känns dock som ungefär den kvalitetsnivån (ingen skugga må därmed falla över Ch Gratien, ett mycket prisvärt vin). När vi inser det här vinets ambitionsnivå måste vi tyvärr säga att det inte når ända fram. Mer genomtänkta gissningar, tack.



Vin nummer 2 är tätt mörkrött i färgen, fortfarande med antydan till blåtoner. Doften bjuder på ren, fin cassisfrukt med inslag av vingummi, ceder och blyerts. Här är det solklar cabernet sauvignon i ledningen. Blommiga, parfymerade övertoner av rosenvatten och vinbärsblad. Assist av jord, grus, snus, tobak och kaffe. Diskret inslag av ung malolaktisk smörkola. Vi smakar, i munnen uppför sig vinet riktigt bra. Här finns en ung, frisk, något jordig och sträv cabernetfrukt. Tanninerna är rejäla och faten bidrar med avvägda kaffetoner. En liten bitterhet märks i eftersmaken. Helheten känns harmonisk och fint parfymerad. Vinet är klart tilltalande och känns utan minsta tvekan som traditionell vänstra stranden-bordeaux. Vi gissar på Pessac-Léognan, varför inte nyligen testade 2005 Château de Fieuzal?

Facit: 2004 Château d'Angludet Margaux Cru Bourgeois

55% CS, 45% ME. Ett riktigt gott och ganska elegant vin. Efter förra höstens raktigenom positiva smakprov på bordeaux 2004 kommer här ytterligare en nollfyra som bekräftar de goda intrycken. Man kan dock invända att priset är en hundring för dyrt. De parfymerade rosentonerna kom mer och mer i glaset och borde ha fört tankarna till Margaux. Det var jordigheten och tobaken som fick oss att placera vinet i Pessac-Léognan.



Vin nummer 3 har en ljust orangeröd nyans med brunare kant - ser ut som bourgogne och hyfsat mogen dessutom. Doften är något unken, med mineraler, våt sjö, undervegetation och mossa. Frukten bjuder på hallon och jordgubbar, med lite coca-cola och typisk krydda av pinot och fat. Vi tar en sipp och detta är gott! Mycket välbalanserad, elegant smak med finstämd eldighet, bra syror, rejäl intensitet och en lång, varm eftersmak. Det hela sitter ihop på ett föredömligt sätt och vi gillar stilen. Bra tryck i smaken, hög klass, elegans. Vi gissar på Volnay från åren 1999-2002.

Facit: 2000 Vosne-Romanée Les Beaux Monts Premier Cru (Louis Jadot)

Det här vinet vore underbart att dricka en flaska av. Det känns typiskt för Jadots stil - lite som med Pio Cesare i Piemonte, där husstilen är det som märks mest. Det vore kul att få tillfälle att prova fler av husets viner parallellt.



Vin nummer 4 har en mörkt varmröd färg. Doften ger en mörk tät plommon/korintfrukt med gott om mörkrostade ekfat - tydlig merlotdruva med rejäl fatbehandling indikerar Saint-Emilion i modern stil. Smaken är mycket fruktig med extra allt, mockatoner och en tydligt bitter eftersmak där alkoholen gör sig bemärkt. Vi är helt klart på högra stranden. Den stora smaken och närvaron av alkohol får oss att tro på 14,5%. Vinet påminner en hel del om den nyligen provade 2004 Haut-Carles Fronsac, men vi gillade den bättre.

Facit: 2004 Clos Fourtet Saint-Emilion Premier Grand Cru Classé

Ser man på. Enligt etiketten håller Clos Fourtet bara 13,5%, men det känns som mer. Jämför man med d'Angludet blir den klassiska bordeauxkaraktären mindre tydlig, mera sydlig. Någon gissar på sydafrika och det känns inte helt tokigt. Vinet vinner på tid i luften och får lite stalltoner, men kafferost är det bestående intrycket.



Vin nummer 5 är klarröd med blåton. Doften är bärsaftig och charmig, med jordgubb, hallon och maceration carbonique i form av relativt diskret gelegodis och skumbananer. Gamay och beaujolais, utan tvekan. Smaken är mjuk, vänlig och saftig med lagom kärvhet och lägre syra. Bra generositet i frukten. Detta bör vara Morgon från Duboeuf.

Facit: 2006 Morgon (Georges Duboeuf)



Vin nummer 6 har en mörkare, vamt brunröd färg som ser halvmogen ut. Doften bjuder på rotfrukter, animalier, tjära, oliv, tapenade, herbes de provence - och ännu mer örter, örter, örter. Det som nyss såg ut som en syrah börjar kännas som en lurifax från portugal. Smaken ger rotfruktssötma, kärvhet och sydlig varmjordskänsla, som framkallar en bild av den iberiska halvön på näthinnan. Syrorna är avrundade, men munkänslan känns ändå både vass och samtidigt platt - obalanserad. Inte helt kul. Det är nog en mognande portugis.

Facit: 1999 Hermitage (Cave de Tain)

1999 var ett toppenår i norra rhône och kooperativet lyckades ändå inte få till sitt vin. Det handlar ju om Hermitage, for f***'s sake. Suck... Vi har druckit vinet i sällskap med Frankofilen och det var inte jättekul då heller, men vi minns det ändå som lite bättre än ikväll. Läser man noteringarna en gång till - animalier, olivtapenade, tjära och herbes de provence - är det ju ingen tvekan om var vi är. Resten är mest bara efterrationaliseringar och fördomar.



Vin nummer 7 motsvarar däremot en del minnesintryck av högklassig, fullt mogen syrah från norra rhônedalen. Färgen är djupt och varmt rödbrun. Doften öppnar med ceder, blyerts, köttbuljong och lagerblad. Sedan följer en enormt fin bouquet av kompost, höstlöv, svamp, russin, stall, chark, tjära och bränt socker. Cassisfrukten finns där i en fint mogen version. Smaken är lättare än doften antyder, en mjuk, ljuvlig harmoni med mognadstoner av tomatpuré. Det här är underbart gott! Utifrån doften hade vi gissat på en helt mogen hermitage, men den något lättare smaken får oss att tippa på Graillots Crozes från 1990. Men eftersom föregående vin just visat sig vara en Hermitage börjar insikten komma att pusselbitarna istället borde trilla ned i bordeaux. Och då avtäcks vinet...

Facit: 1982 Château Grand-Puy-Ducasse Pauillac Cru Classé

Fantastiskt! Fredrik Leandersson har haft den stora vänligheten att shoppa i Köpenhamn. 700 kr kostade vinet i i somras. Dekanterades en halvtimma innan serveringen och höll ihop riktigt fint även i munnen. Första intrycket av blyertspenna i ett moget vin borde hållit oss i kvar i médoc, trots alla andra intryck. Särkskilt tjäran och kött&chark-avdelningen pekade starkt mot norra rhône. Nu för tiden är druvmixen 60% CS och 40% Merlot, kanske var det mer CS på den tiden? Parker delade ut 86 poäng för tretton år sedan och rekommenderade konsumtion innan 2000.



Vin nummer 8 är granatrött med blåtoner. Doften är bärsaftig med hallon och björnbär, vaniljkex och paj. Övertoner av timjan, pinje och sydfranska örter. Vinet har en charmig, ungdomlig frukt som känns klart bekant. Det är grenache med ett tydligt inslag av syrah. En del ungdomliga godistoner finns fortfarande kvar. Saftig châteauneuf utan minsta tvekan, de tydliga syrahtonerna pekar på 2004 La Nerthe som vi nyligen druckit någon flaska av.

Facit: 2004 Château La Nerthe Châteauneuf-du-Pape

Endast 54% grenache är ovanligt lite för appellationen. Vinet kändes kanske snäppet enklare än hemma, men här ska det lagras tills den fina komplexiteten tittar fram.



Lärdomar och slutsatser: hittar man ett tydligt drag i första sniffen så bör det väga tungt. Redan genom att snabbt passera över glasen med näsan kan man ofta avgöra den dominerande druvan och det regionala ursprunget, ikväll kändes det så med sex av åtta glas. Mer än så krävs inte på 2-betygsnivån. När det gäller mer precisa gissningar, läs igenom dina noteringar ordentligt och respektera nyckelorden, börja inte intellektualisera för mycket. Förresten, de nyinförskaffade provningsglasen från Spiegelau är kanonbra att jobba med, det kändes redan i lördags. Tack till Munskänkarna i Stockholm för en verkligt högklassig line-up!

5 kommentarer:

Swedish sa...

Två kommentarer: Instämmer helt med beskrivningen av Jadots Vosne Romanée, jag tyckte det var kalasbraoch framför allt så elegant... Många bättre Bourgogne från 2000 är underbara nu...
Drack Cave de Tains Hermitage 2001 för några veckor sen, samma känsla som er; kantigt, snipigt, grovt och rustikt. Kommer aldrig bli bra heller...

Vinös sa...

Kul läsning! Les Cornuelles 2002 fick vi på en halvblind Loire-provning för något år sedan men då också med förhandsinformationen att den bara kostar 6,80 Euro på plats. Bredvid viner som t.ex. Clos de la Dioterie var den chanslös och vi kunde plocka ut den just pga av att den framstår som enkel.

Prissättningen på bolaget är minst sagt ambitiös.

MSVin sa...

Rolig provnig! Om som jag har sagt tidigare, det är roligt att prova blint, men svårt! Om det är något man behöver träna på oftare! Och era tips är right on!

MMM sa...

Mycket läsvärt som vanligt! Jag tror ni fick tag i en bättre flaska -82 Puy Ducasse än vi (inköpt på K&S också antar jag). Vår var ganska elak i syran, och kändes lite i utförsbacken. Det är en chansning med de gamle.

ASi sa...

Verkligen strålande gissningar! Graillots 1990 är dock mycket mera nordrhône än din beskrivning, nästan en karikatyr om den inte varit så bra. Falukorven står rakt ur glaset! Andra nordrhonare kan ju tappa en del av karaktären, men denna behåller sin häftiga råhet.