Weingut Deutzerhof, Mayschoss

We Ahr back on track! När vi kommer upp till Mayschoss - efter att just ha passerat några hiskeligt branta skifferterrasser utmed vägen - är dalen nästan smärtsamt vacker. Den sömniga, pittoreska byn omges av en sammanhängande amfiteater av vingårdar, som i gamla tider brukades av munkarna från klostret Deutz. Idag heter läget Mönchberg, men förr i tiden gick vissa delar under namnet Deutzer Berg. Sedan ett tiotal år är de nedre sluttningarna utjämnade med flurbereinigung, medan de övre ståtar med urgamla, restaurerade små terrasser. När Weingut Cossmann-Hehle växt ur sitt lilla hus i byn, flyttade man upp strax ovanför byn, ut på en äng som kallas Deutzer-Wiese. Tiden var mogen för ett nygammalt namn: Deutzerhof.



Den tidiga morgonsolen smickrar dalen, så vi passar på att ta några bilder innan det är dags att sätta oss till bords för att prova i sällskap med Hans-Jörg Lüchau, gårdens sommelier. Det ska bli ett nöje att ta del av hans drivna presentation.

”Det vinodlande området Ahr är inte stort, bara 540 hektar. Om man betänker att hela Tyskland odlar ungefär samma yta som Bordeaux - ungefär 100 000 hektar - utgör vi bara 0,5%, så vi existerar knappt. Men när det gäller kvalitet, så befinner vi oss nu - tillsammans med sju andra egendomar i området – bland Tysklands hundra bästa. Så vi är väldigt små – men på en väldigt hög nivå. Det är bara 37 kilometer från den västra delen av dalen till den östra, så allt är mycket nära. Man kan gå från den ena toppodlaren till den andra, man behöver inte ens ta bilen.

Vinodling har urgamla traditioner här i Ahr, därför att Köln och Aachen – de gamla katolska, påvliga sätena – hade kloster här i området redan på 800-talet, i syfte att odla vin. Och det behövdes stora mängder för att tillfredställa kyrkans behov! Men det var romarna som först introducerade vinrankan här i dalgången. Under lång tid var Ahr huvudsakligen ett vitvinsområde, och de röda vinerna är belagda från 1400-talet. Det var först när Preussen fick makten i området 1815, efter Napoleons nederlag, som de blå druvorna spätburgunder och portugieser blev totalt dominerande, eftersom preussarna föredrog röda viner. Nuförtiden gör vi ungefär 85% rött vin. En mycket hög andel jämfört med andra tyska områden, och det är anledningen till att vi kallas "Tysklands rödvinsdistrikt”.


2008 Saumon de l ’Ahr Pinot-Rosé Sekt Brut

Bubblorna är små och fina efter en relativt lång samvaro med jästresterna i flaskan, 18 månader. Det finns rikligt med mineraler på nosen, och små smultron från skogen, plus en antydan till hallon. En alldeles ren, frisk och transparent doft. I munnen får vi en fin mousse och aptitlig torrhet - 6 gram restsocker märks överhuvudtaget inte – med friska syror som är rensande, uppfriskande. En smått bitter mineralkaraktär bidrar med struktur och driv i avslutningen. Helhetsintrycket är rent, mineraliskt och elegant.
Den här köper vi med oss hem! (88)

”Det finns några orsaker till att vi har vinodling i detta nordliga område. Den första är skifferjorden. Den tar upp värmen, håller kvar den under dagen och ger den tillbaka på natten. Det är därför druvorna kan nå full mognad vid skördetid. Den andra anledningen är att dalen är så liten och trång, och att vi har skydd av bergskedjan Ardennerna i väster, som pressar de flesta annalkande lågtryck och stormar söderut istället för hit. Så vi har ett mycket trevligt, nästan medelhavsliknande klimat här. Det är inte så välkänt, men det finns ställen vid floden Ahr där man hittar växter som vanligtvis hör hemma i medelhavsområdet.”

Är klimatet varmare än i Côte d’Or ?

”Jag vet faktiskt inte hur varmt det är i Côte d’Or! För tjugo år sedan tittade alla vinmakare på bourgogne, försökte lära och göra likadana viner som man gör där. Men efterhand som den här kvalitets-utvecklingen fortskred, så lärde vi oss att det finns stora skillnader - bourgognes terroir är annorlunda än vår. Vi har den blåa skiffern som ger våra viner en mycket hög mineralitet – den bidrar med nyanser av järn, den bidrar med en diskret pepprig ton, den ger också en diskret mandelton. Och detta är ett kallklimatsområde, där frukten får tydligt rödfruktiga drag av jordgubbar och röd cassis. Ju längre tid frukten får möjlighet att hänga kvar och mogna på rankan, desto starkare blir den här cassis-tonen. Jag började här 2001, och på den tiden fick vi vänta på att skörda ända till i mitten av november. Idag väljer vi ofta att skörda redan i mitten av oktober. Det handlar inte bara om global uppvärmning - idag låter inte vinodlarna sina druvor hänga kvar så länge som bara är möjligt. Idag vill man plocka druvorna precis vid den punkt där syran och sockret är i perfekt balans. Man vill inte längre låta frukten gå till övermognad. Då får vinet en helt dominerande cassis-ton och syrorna blir för låga. Så där har det också skett en stor förändring.

I det här området är låg syra något mycket onaturligt, eftersom vi är så långt norrut. Så den uppmätta syran är nästan alltid högre än i sydligare tyska områden. Jämför vi med Baden har deras pinot noir en lägre syra och terroiren där ger vinerna en bredare profil. I vårt område blir mineralerna mer framträdande och vinerna uppvisar en högre finess, de är slankare. Inte tunnare, men mer fokuserade.”

Det tycks inte vara svårt att nå naturligt höga alkoholhalter här, uppåt 14,5%?

”Nej, det är sant, men tack vare skiffermineraliteten är alkoholen nästan alltid mycket väl balanserad. Alla viner av hög kvalitet i området håller minst 13,5% och ibland även 14%. Men det smakar inte alkoholiskt, eftersom mineraler och syror är så framträdande. Även om vinerna ofta är slanka är de knappast att beskriva som lätta.

Vi producerar två olika sorters rosé. Den ena är ett lättsamt sommarvin - Toujours. Å andra sidan har vi den som vi kallar Saumon de l'Ahr. Omkring år 1900 fanns det många arbetare här i dalen, och det stod i deras kontrakt att det inte fick serveras lax mer än tre gånger per vecka. Så billigt var lax på den tiden! Men efter mängder av svårartade utsläpp i floden Rhen upphörde de att existera. Så, 1995, var det en grupp människor som försökte återintroducera laxen i floden Ahr. Man letade i franska Pyrenéerna, i floder där vattnet var likartat, och tog upp laxägg och laxyngel. När de växte upp här och vandrade till Atlanten och till Grönland, försökte de alltid komma tillbaka till vattnet där de fötts, till Pyrenéerna. Och så, efter femton år, kom äntligen de första laxarna tillbaks till Ahr! Men det blir ändå inte tillräckligt för att skapa ett eget laxbestånd, så man får fortfarande hämta nya varje år.

Wolfgang Hehle, Deutzerhofs ägare, var en av de första att stödja det här projektet, och han åkte med till Frankrike på den första resan. Där, i de franska Pyrenéerna, serverades man en fantastisk rosé till en middag med lax. Det var en kraftfull matrosé av hög kvalitet, och han tänkte: hmm, det där borde jag kunna göra med vår pinot också! Och så började han att framställa Saumon de l’Ahr. Det är en stram rosé som är gjord för att ackompanjera mat - inte den lätta, lättsamma typen. Den behöver också ett par år för att mogna på flaska. Det är därför den har en naturkork av hög kvalitet. Fruktigheten och syran från första året förändras till en större silkighet och rödvinsliknande pinotkaraktär under utvecklingen i flaskan. Den passar till lax eller annan fisk som halstrats på sitt skinn, eller till kryddigare mat, exempelvis från det orientaliska eller japanska köket.”


2008 Saumon de l ’Ahr Spätburgunder Rosé

Glaset har en mycket ljus, varmt laxrosa färg med provençalsk uppsyn. Doften är fin, med framträdande järnmineraler och en tydlig ton av blodapelsiner. Mycket tilltalande sniff!

”Ja, det är naturligt i det här vinet, och har att göra med skifferjorden”

Visst, även i Provence har man ju skiffer och blodapelsiner! Vinet gör en knastrande torr entré i munnen, med markant syra. Smaken är krispig, elegant, välstrukturerad och supermineralisk med rejäl kraft och längd. En alldeles enastående rosé! (90)

”Vi gör den genom saignée av våra högsta pinotkvaliteter från våra bästa vingårdar, alltså från våra Grosses Gewächs. På så vis koncentrerar vi också våra toppviner. Att öka andelen skal i musten är det mest naturliga sättet att utvinna mer tanniner och högre koncentration. Vi gör det med alla röda viner som uppnått Auslese - alltså över 88 Oechsle. Så till och med den lättsamma Toujours är framställd av druvor på auslesenivå! Men den är ändå frisk och lättsam.”

Aha, toppvingårdarna, det förklarar kraften och mineralkaraktären! 13% står det i alla fall på etiketten. Och restsockerhalten är bara två gram.


2008 Cossmann-Hehle Spätburgunder

”Detta är vår baspinot, som jäst med enbart naturliga jäststammar. Den har uppfostrats i rostfritt stål och stora ekliggare, ungefär 50/50, under nio månader. Inga barriquer över huvud taget, och de stora ekfaten är 10-15 år gamla. Flaskorna kommer med skruvkapsyl.”

Doften är mycket god med aromer av jordgubbar, mörkare körsbärsfrukt och ganska så framträdande mineraler. Smaken är knastertorr med bra frukt, balanserad syra, en rejäl tanninstruktur och mineralisk lakritssälta. Inte precis en charmör i munnen, istället ett väldigt respektingivande vin på sin kvalitetsnivå. Den här nollåttan behöver mer tid än väntat. Riktigt bra, och ett kap till priset. (88)

”Det finns ett antal riktigt högklassiga vinhus i området, men som tur är har vart och ett sin egen tydliga karaktär. Man försöker inte kopiera varandra. Vi är ganska berömda för tanninerna och strukturen i våra viner, så de behöver ofta två till tre års utveckling i flaskan. Men våra viner blir å andra sidan väldigt hållbara, och räknas till dem som kan lagras längst.”

Det här är nog den bästa baskvalitet vi smakat hittills här i dalen. Och det sägs ju att man ska döma ett vinhus efter deras baskvalitet. I så fall ser det ljust ut!

” Precis, när jag är på vinmässor och har ont om tid så brukar jag nöja med med ett snabbt nedslag, och bara kolla in basvinerna. Om producenten har gjort ett riktigt trevligt och bra basvin, varför skulle då de högre kvaliteterna vara sämre. Det är alltid en bra sammanfattning som säger mycket om husets stil.”

Den har mer tanniner än väntat, och en salt mineralitet, på så vis en väldigt aptitlig torrhet. Men ändå en god frukt. Kanske den torraste stilen av allt vi smakat så här långt, och det är väldigt… ja, vi uppskattar det här vinet, helt enkelt.

”Ja, under de senaste decennierna har stilen strävat mot ”så torrt som möjligt”, här är det bara 0,5 gram restsocker. Men just nu har det blivit trendigt att lämna kvar lite mer restsötma, uppåt 5-6 gram, Men vi har hållit fast vid en stil med högst 2 gram restsocker, vi har inte ändrat oss därvidlag. Saken är den att vi inte använder konstgjorda jäststammar, utan bara den jäst som finns på druvskalen. Det är inte lättare, man måste vara noga med temperaturen under jäsningen, men det ger vinet mer karaktär. De konstgjorda jästerna producerar alltid speciella aromer, och man kan finna de här aromerna i Ahr, i Baden eller var som helst på hela jordklotet där jästen används. Så naturjästen ger våra viner deras egen karaktär, eftersom varje vingård har sin speciella jäst. Och den jästen finns bara just där.”

Sånt som kallas terroir…

”Precis, det är en del av det som kallas terroir.

Så det är meningen att man ska spara basvinet tills det nått två års ålder räknat från skörden?

”Nej, vanligtvis brukar det vara färdigt att dricka redan efter ett år, men 2008 är speciellt. I nollåttorna har vi massor av tanniner och en hög syra, så vi tänker att de kommer ta längre tid på sig att utvecklas och mogna, men också att de kommer att hålla längre än vanligt. Så i det här fallet är det att klokt att vänta med att dricka tills i höst.”


Balthazar C. Spätburgunder

”Balthazar C. är en liten auslese, skördad vid 88 till 92 grader Oechsle. Efter jäsningen lät vi vinet ligga i använda barriques under nio månader, alltså fat som vi redan använt i två år. Och eftersom det här är de första vinerna som legat på barrique, har de också fått naturkork.”

Ett klokt drag att gå över till skruvkapsyl på basvinet…

”Ja, vi har haft så mycket problem med naturkork under de senaste åren! För de enklare kvaliteterna började vi med plastkorkar, något som var rena katastrofen eftersom vinerna utvecklades alldeles för fort, de oxiderade snabbt i flaskan. Så vi bytte till skruvkapsyl, och vi är så glada att vi gjorde det. Inga mer problem med kork, och på den här kvalitetsnivån var det inga problem för kunderna heller. De accepterade det omedelbart, till och med restaurangerna och deras inköpare. En skicklig sommelier vill ju annars gärna få göra lite show-off med korkskruven, och det blir ju inte lika häftigt med bara ett vrid på kapsylen.”

2007 Balthazar C. Spätburgunder är öppen i doften, vidöppen rentav, med fin fruktighet. Jordgubbarna och de mörka körsbären från förra vinet får här sällskap av några söta björnbär. I munnen är syran frisk men behaglig. Frukten är rik men torr, och tanninerna påtagliga. Här finns gott om mineralsälta och lakritsaromer. Riktigt gott, ett vin som känns i kinderna! När det gäller stilen är det ett konsekvent och logiskt steg vidare från förra vinet. (89)

2008 Balthazar C. Spätburgunder är knuten och visar endast motvilligt något av sina fruktaromer. Istället drar nosen tydligt åt det örtiga hållet. Smaken har en högre eller åtminstone mer exponerad syra, som inte känns helt balanserad än. Resten av smaken är som vanligt mer präglad av tanniner och mineralsälta än av fruktsötma. Den här nollåttan är ung, tuff och lite knepig att komma överens med i dagsläget. (87)

”2007 är inte ett bättre år, bara ett annat slags år. Jag är övertygad om att 2008 är på samma höga kvalitetsnivå som 2007, men det kommer att utvecklas senare och behöver mer tid för att visa upp vad det har.

1989 använde Wolfgang Hehle för första gången en barrique. Den var mediumrostad, och han la en spätburgunder auslese i det här ekfatet. Han lät vinet vila i nio månader, buteljerade, provade, och blev så stolt över resultatet att han utbrast ”Burgundy - here I come”. Sen tog han flaskorna till den officiella vinbedömningen – ”Amtliche Prüfung” – men vinet passerade inte testet. Det bedömdes vara atypiskt för regionen! Man hittade så tydliga noter av ek att man förkastade vinet och sa: du kan få kalla det qualitätswein, men inte auslese. Wolfgang blev fullständigt frustrerad av alltihop, och reste tillbaka hem igen. Nu är det så att vinodling går långt tillbaka i den här släkten, och den första man känner till är Caspar Cossmann, som nämndes i skrift 1574, eftersom han lyckats betala sina skulder till feodalherren med hjälp av det vin han producerade. Följdaktligen beslöt sig Wolfgang Hehle och hans fru Hella Cossmann att döpa den förkastade auslesen till Caspar C. - alltså efter familjens första kända vinmakare. Paret var helt rasande på byråkraterna, så från och med nu och för all framtid strök de begreppet Auslese från alla sina etiketter, och ersatte det med förnamn från diverse familjemedlemmar. Catharina C, som var Caspars fru, fick ge namn åt rieslingen från gamla stockar. Det är alltid torra viner, och alltid auslesen, som bär förnamn ur släkten."



"Men innan det är dags för Caspar ska vi prova Alfred, gjord på en annan rödvinsdruva, portugieser, som ni kanske hört talas om. För femtio år sedan var det tysklands näst mest odlade rödvinsdruva, men nuförtiden är den nästan borta. Fast det speciella med det här vinet - Alfred C. - är att vinstockarna idag har uppnått 83 års ålder. Och just åldern är anledningen till att vinet fått namn efter Wolfgangs svärfar, Alfred Cossmann. Han är nämligen född exakt samma år som stockarna planterades av hans farföräldrar. Efter andra världkriget var vinerna i det här området lätta och söta, och det var först i början av åttiotalet som stilen började förändras. Werner Näkel var en av de drivande krafterna, och även Wolfgang Hehle, som ändrade gårdens vinlista fullständigt under loppet av två år. Han hade rejäla duster med sin svärfar, men fick stöd av svärmor i sin strävan till förändring. Nå, svärfar är fortfarande i livet och rankorna producerar fortfarande vin, så alla är nöjda och glada.”

2008 Alfred C. Portugieser

Det här doftar verkligen pinot noir – tillräckligt för att lura de flesta näsor i en blindprovning. Vad som saknas för att lura även gommen är pinotkryddigheten. Men istället har vinet massor av terroirkänsla och en härlig mineralsvalka, nog för att göra vinet riktigt intressant. Munkänslan påminner en hel del om gamay i en seriös beaujolais, vinifierad på bourgognevis. Syran är lite flackare än pinotvinernas, och tanninerna något mindre, men smaken är riktigt god. Utvecklingspotentialen tycks också vara bra, typiskt nog för året. (88)

”Vanligtvis är portugieser känd för små, lätta, lättsamma rödviner. Det här är nog den bästa portugieser man kan få tag på. Inte minst för att den har så hög mineralitet. Stockarna är rotäkta, alltså inte ympade, och rötterna har haft lång tid på sig söka sig riktigt djupt ner i skifferjorden. Uppfostran tog nio månader i använda barriques. Om man kombinerar vinet med pasta och svamp så blir det ett fint möte. Det har en behaglig kropp och kan också åldras väl. Häromåret öppnade vi en 1998 och den var fortfarande perfekt. Vilket är väldigt ovanligt för en portugieser!”



2008 Frühburgunder Alpha & Omega

”Frühburgunder är en specialitet för Ahr. Man har haft dem i vingårdarna länge, utan att veta att det handlade om en annan druvsort. Man trodde helt enkelt att det var pinot noir, men en särskild klon som mognade tidigare. Men det är en egen druvsort - en mutation av pinot noir som uppstått genom aktivt urval – och den har ett starkt släktskap, ungefär som pinot gris med pinot blanc. Namnet frühburgunder har den fått för att den mognar minst tre veckor tidigare än spätburgunder. Den franska benämningen är pinot madeleine. Det är ingen lätt druva att odla, eftersom den tenderar att ha diverse sjukdomar och problem med blomningen. Och eftersom den mognar först av alla sorter så kommer alla bin och fåglar garanterat att ge sig på den. Druvans skal är också något tunnare än på pinot noir. Så i augusti när man går omkring i dalen ser man många odlingar som är täckta av blåa nät.

Detta är visserligen en 2008 men pinot madeleine har alltid en påtagligt mjuk och len smak, mjukare än pinot noir. Jag brukar jämföra pinot noir med en riddare i rustning medan pinot madeleine är mer som en målning av Rubens, ni vet de vällustiga kvinnorna med sina fylliga kurvor. Det här är mer delikat på nosen, mer av röda bär, mer av röda rosor. Vår pinot noir har ofta mer av blåa bär.”

Färgen är brunröd med tegelkant. Doften är utvecklad med aromer av rönnbär, höstlöv, röda bär och järnmineraler. Smaken är harmonisk, mjukare än pinot noir, och med aningen lägre syror. Ett smakrikt vin, här finns massor av aromer: röd bärfrukt, rönnbär och kryddighet. Ett härligt vin med tydlig höstkänsla. (90)

S: Mmm, frühburgunder är min nya passion! Jag älskar verkligen den här nosen!

Det ser utvecklat ut! Men Meike Näkel sa igår att man inte ska dra för många slutsatser om en frühburgunder på färgen.

”Frühburgunder skiftar alltid färg ganska tidigt i mognadsprocessen, till en tegelröd färg. Och eftersom druvorna kommer från varsin ända av dalen – Altenahr och Heimersheim - har kallat vinet vinet Alpha & Omega. Nästan alla viner vi producerar är cuvéer av olika växtplatser. Det är bara die grosse gewächse som kommer från en enda vingård.”

Med cuvéer har ni ju större spelrum att få till en balanserad mix.

”Ja, och även om det bara rör sig om 37 kilometer så ändrar sig terroiren en hel del genom dalen. Här uppe har vi nästen enbart skiffer, i mitten är det en blandning av skiffer, lera och sand. Längst ner i dalen är det ännu mer lera i jorden. Där blir vinerna fylliga och rika, här uppe blir de slanka och mineraliska.”

Är producenterna i Ahr lika fixerade vid terroir som fransmännen?

”Ja, och nej. Jag tror inte att det är lika viktigt för oss som det är i bourgogne. Fransmännen tjänar nog mer pengar på det ordet än vad vi gör här. Vi bekymrar oss mer om att producera ett bra vin, än om att ha växtplatsens namn på framsidan av flaskan. Det görs ett antal väldigt bra vingårds-viner i Ahr, men jag tror inte att våra vingårdsnamn är lika förknippade med en marknadsföringsbar hög kvalitet som i bourgogne.”

Det verkar vettigt med cuvéer om man har många små lotter.

”Weingut Adeneuer, för att ta ett exempel, de är starkt förknippade med sin pyttelilla vingård Walporzheimer Gärkammer, som de äger med monopol. Det här är en av de mest framgångsrika jordplättarna i hela dalen. Självklart använder de namnet på framsidan av flaskan. Men samtidigt gör de ett antal mycket bra cuvéer från andra lägen, riktigt goda viner de också. Gärkammer är egentligen bara ett av många bra lägen.”

En monopolägd vingård är utan tvekan en selling point.

”Visst är det så, men det är inte den viktigaste kvaliteten i ett bra vin.


Caspar C. Spätburgunder

Så här har vi då Caspar C, Wolfgang Hehles mest älskade vin. Han har fortfarande mycket känslor omkring det och lägger verkligen ner sin själ i det här vinet. Det kommer från två olika lägen i lika delar, Ahrweiler Daubhaus och Heimersheimer Landskrone.

Daubhaus ligger i mellersta Ahr, och vingården ligger uppe på bergets sadel. Ovanpå skifferjorden finns ett lager lera. Det här ger vinet en ganska fruktig stil. Landskrone har en stor andel lera, med lite sand och skiffer, och det bidrar med en fylligare kropp till vinet.

De båda lägena vinifieras och uppfostras separerade från varandra. Först precis innan buteljeringen görs den slutgiltiga cuvéen.

2007 Caspar C. Spätburgunder har en varmt brunröd färg, med hög lyster och ljus tegelnyans i kanten. Doften är öppen och utvecklad med stor fruktighet. Blå och röda bär, rönnbär, höstlöv och mineraler. Det ger starka associationer till bourgogne. Ett ljuvligt vin att sniffa på! Mmm, det här är verkligen välbalanserat i smaken också, med gott om tanniner och behagliga syror. En antydan till mintkola och söt frukt i smaken, men en fantastiskt skön munkänsla. Och man behöver inte vänta, det här går så fint att dricka nu. Ett underbart vin! (91)

T: Den här… tycker jag att vi ska köpa.

S: Inget av de brända löven vi pratade om igår.

T: Nä, men litegrann, man får lite höstkänsla av rönnbär och löv, inte brända men...

S: Supergott, skrev jag.

T: Ja, super.

S: Vi är överens också.

T: Helt överens.


2008 Caspar C. Spätburgunder är rubinrött med blå kärna och tomatröda nyanser i kanten. Nosen är tajt med knuten frukt. Istället är det örterna som dominerar. Det här känns mycket tuffare. Smaken är tajt med en upplevd känsla av hög syra och hela paketet är åtstramande och hårt knutet. Vänta till 2012. (89)

”Jag tror att ni börjar se de tydliga skillnaderna i jämförelsen mellan årgångarna, som vi började med Balthazar. Ja, nu kan ni alltså se samma sak i Casper. 2008 är väldigt knutet i munnen, det är inte alls utvecklat, det har väldigt höga tanniner, det har en fast struktur, men inget har ingått i förening än.”

Det här provningsrummet är verkligen behagligt. Svalt och ljust med allt glas och dessutom utsikt mot vingårdarna!

”Det är inte lätt på sommaren, för det blir ofta alldeles för varmt. Det går att öppna men även då blir det för varmt. Men vi har ett större provningsrum uppe i tornet. Vill ni titta?"


2008 Grand Duc Spätburgunder

”Det här vinet kallas Grand Duc. Det syftar inte på fransmännens term för storhertig, utan det handlar om en stor uggla vi har här uppe. Ugglorna förökar sig bland skifferklipporna, nuförtiden har vi flera par här uppe i dalen. Eftersom de parar sig vid de branta skifferterrasserna så har vi döpt vårt vin därifrån efter dem. Det kommer från gamla stockar, och är uppfostrat i nya barriques under nio månader. Det är ett högkvalitativt vin som kan lagras i tio år eller mer.”

Varför så kort ekfatslagring som nio månader? Tar eken över annars?

”Ja. Vi kommer snart att smaka på die grosse gewächse och de får alla 18 månader.”

Grand Duc har en öppen doft, mycket mer öppen än de andra nollåttorna. En ljuvlig frukt, med aromer av jordgubbar, cassis, och skogsbär. Här finns en stor komplexitet med rika noter från skogen, som av svamp, undervegetation och mossa. Mycket läckert att sniffa på!

Smaken är fruktig men osöt, härligt balanserad, och ordentligt tanninrik. Här är det tanninerna som ber om att få ligga till sig i källaren - förutom skaltanniner känner man också att en del av dem är från eken och inte har hunnit integreras än. Ändå ett verkligt välbalanserat vin, som bara behöver lite mer tid. En excellent nollåtta. Drick från 2012. (92)

”2008 har fortfarande kvar sina typiskt kantiga tanniner och ekfaten är ju enbart från första användningen.”


2007 Melchior C. Spätburgunder (VDP-auktionsvin)

”Så har vi då den sista blandningen av olika vingårdar. Melchior är den högsta kvaliteten av blandad pinot noir vi gör. Det är en mix av alla våra fyra grosse gewächse, en assemblage av de bästa faten av allt det som vi har i källaren. Och vi gör bara ett enda fat. Så först får vinet ligga i nio månader på barrique, sedan görs assemblagen, sedan får vinet ligga i ytterligare nio månader på barrique. Och resultatet blir alltså 300 liter, eller 400 flaskor.

Så det är alltså en mix av de fyra GG-vinerna. Vad är syftet med blandningen? Att göra ett ännu bättre vin?

”Målet är att producera ett vin av mycket hög internationell klass. Inte att lyfta fram de enskilda lägena, bara att göra ett vin av högsta möjliga kvalitet.”

Enligt den runda vita etiketten så var det ämnat för VDP-auktionen 2009.

”Vi tillhör ju VDP, och varje år måste vi välja ut en pinot noir till auktionen i september. Tidigare hade vi Altenahrer Eck som auktionsvin, eller Mayschosser Mönchberg, någon gång även Heimersheimer Landskrone, det växlade lite. Men sen kom det nya systemet med grosses gewächs, och vi bestämde oss för att de alla var av samma höga kvalitet. Så det kändes dumt att välja ut och prisa upp ett av dem framför de andra tre. Istället bestämde vi oss för att ge Melchior till auktionen, eftersom det innehåller det bästa av alla fyra och är högre prissatt än de andra. Vårt listpris är det pris som vinet klubbades för vid auktionen.”

Melchior C. har en fantastiskt rik doft med aromer av rönnbär, höstlöv, röd frukt, cassis och mineraler. Smaken är storskalig med exceptionell kraft, harmoni, och längd. Mineraliteten är helt enorm och leder över tanninerna i balansen och i eftersmaken. 14% alkohol är fullständigt integrerade i den storslagna helheten. Mmm, det här är ju sanslöst gott! Verkligen kraftfullt, och samtidigt alldeles harmoniskt. Den fylligaste kroppen, såhär längt, och en ljuvlig längd. Vilken makalös uppvisning! (96)

Varför inte sända ett par stycken till dem där nere i bourgogne!

”Ja, jag tycker inte att det gör ont någonstans att sippa på det här vinet.”

De 14 procenten är helt integrerade.

”Precis som vi pratade om tidigare. Skördeuttaget ligger runt 25 hl/ha, så där är vi på samma nivå som toppkvaliteterna i bourgogne. Mineraliteten blir så framträdande att den maskerar alkoholen helt.”



Altenahrer Eck GG & Mayschosser Mönchberg GG

”Nu talar vi om riktigt gamla växtplatser och gamla vinstockar. De här rankorna är alla över 50 år gamla, och vissa av dem växer till och med på sin egen rotstock, de är alltså inte ympade på amerikansk rot. Phylloxera utgör inget större hot på branta skifferterrasser - som tur är för oss så hittar lössen inte upp till terrasserna!

Efter skörden jäste vinet i träståndare och uppfostrades i nya barriques under 18 månader. Vi använder fransk ek från Allier, vi använder tysk ek från Pfalz och vi använder slavonsk ek från södra Österrike. Vi anlitar tre olika tonnelleries i Frankrike och ett i Österrike. Här är det inte bara 300-liters fat, utan också 225-liters, så influensen av ek är än starkare. Vi producerar högst två fat av varje grosses gewächs.”

2007 Eck GG har en öppen och stor doft, med väldigt framträdande mineraltoner. Här får vi också de tydliga cassis-noterna som nämndes tidigare, ett tecken på hög druvmognad i skifferjord. En väldigt fin doft där vi också nosar upp havs-sjögräs, nori-ark, insjölera, fatlakrits och en suveränt fokuserad cassis. Smaken har slankare kropp än Melchior, men här finns ändå rejält med fokuserad kraft i smaken, såväl som stor elegans och längd. Detta är oerhört frestande att dricka redan nu, men ännu hellre från 2012 och framåt. (94)

Även i 2007 Mönchberg GG är doften verkligt öppen och stor, med mycket framträdande mineraltoner. En fantastisk doft, med aromer likt rönnbärslakrits - om sådant fanns – och vildhallon, örter, sten, och infattade fat. Lakritstonerna är större och fetare än i Eck. Återigen levereras kraften med tyskt precisionsfokus, men underbart silkiga druvtanniner och fortfarande ganska märkbara ektanniner. Dett är ett vin med enastående potential, som förtjänar mer tid, både i den här provningen - och framförallt i källaren. Drick från 2012 och över det följande decenniet. (94)

”Mönchberg är den stora sluttningen vi ser där borta. Fortfarande finns de gamla skifferterrasserna kvar i den övre delen. På 70-talet planade man ut de tyska vingårdarna för att samla ihop större lotter och göra arbetet mer praktiskt – ”Flurbereinigung”. Vi behöll våra vingårdar som de var, drog inte upp de gamla vinstockarna, utan reparerade istället de gamla terrasserna. Och nu är det ett av våra bästa viner som växer där, Mayschosser Mönchberg. Marken är helt dominerad av skiffer, när man går i vingården ser man mängder av skiffer överallt, men här finns också en del av den typiska komposit som kallas Grauwacke. Mönchberg från 1999 och 2001 är perfekta att dricka just nu.”

Skulle vi välja en av de här nollsjuorna att dricka redan nu så är det Eck.

”Saken är den att vinerna ändrar sig hela tiden. Ena dagen är Eck mer öppen, en annan dag är det Mönchberg. Det förändras med årstiderna. Jag tror även att det har att göra med månen och med lufttrycket. Vi arbetar mycket efter månkalendern, vad gäller plantering, pressning, buteljering och så vidare.

Vill du beskriva er praktik som biodynamisk?

”Det är en stark inspiration, utan tvekan. Över hälften av våra vingårdar sköts med biodynamiska metoder. Men uppe på de mest tvärbranta skifferterrasserna skulle det bli för dyrt, så där använder vi också en helikopter för att spraya, och helikoptrar är inte biodynamiska. Det vi sprayar med är kopparsulfat och bakpulver, bara godkända substanser.”

Det är intressant att så många av Europas bästa vinegendomar sköts biodynamiskt.

”Ja, det är ju hälsosammare både för vingårdsarbetaren, för vindrickaren och för planeten jorden. Och det blir mer liv i underjorden, där rötterna ska leva och arbeta.”



Heimersheimer Landskrone GG & Neuenahrer Kirchtürmchen GG

”Till vänster har vi Heimersheimer Landskrone, vår östligaste vingård. Där nere är jorden en blandning av lera, skiffer och sand, som ger helt andra aromer än här uppe i dalen. Och i det högra glaset - Neuenahrer Kirchtürmchen. Den ligger i mitten av dalen, och det speciella med Kirchtürmchen är att jorden är full av lera.”

2006 Landskrone GG har en brunröd, transparent färg. I den komplexa doften noterar vi en ljuvlig mognadsutveckling och ett lyft mot friska örter som mynta, oregano, eucalyptus och tallbarr. Även i frukten finns en fin utveckling, som drar åt det mörkare hållet med söta, svarta bigarråer och plommon. Men visst finns det också en rönnbärsnot, något som gått som en röd tråd genom alla viner, alltså mer som orangea eller rödbruna bär än som klarröda. I munnen är vinet slankt och elegant, friskt och läskande i stilen, något lättare än nollsjuorna. Syrorna är mer inbäddade och intensiteten inte heller lika hög. Ett drickfärdigt vin med framtidspotential. (92)

2006 Kirchtürmchen GG bjuder på en dovare doft med mer av lakrits och skog. Röda skogsbär, vildhallon, lingon, fina rönnbärsnoter. Smaken är betydligt större än föregående, bredare i kroppen, mycket mer tanninrik och kraftfull. Mer av ett renodlat lagringsvin än föregående. (92)

”2006 var ett perfekt år, ett av de bästa i det här området på en lång tid. Vissa säger att 2003 var en toppårgång. Visst, det var ett bra år, men det var väldigt speciellt. Det var svårt för vinmakarna, för vi är inte vana vid så pass extrem torka och hetta. I början var alla vinodlare glada för att Oechsle-nivåerna bara steg och steg. Men å andra sidan föll syranivåerna i samma takt. Det var min tredje skörd här, och jag undrade hur mr. Hehle kunde hålla sig så lugn och säga: ”Vänta, vi kan inte skörda den vingården än” . Och så plötsligt ropade han: ”Skynda er, vi måste få in allt vi kan – nu!” Det var helt annorlunda från de föregående åren. Jag frågade hur vi skulle extrahera musten. Och han sa: ”Där finns ingen must att extrahera, den är redan extraherad i druvorna.” Det var verkligen tur att vi satte igång, och redan den 11 oktober var vi klara med hela skörden. Det var komplett galet! Men vi hade som sagt tur, och vinerna fick höga alkoholhalter, i vissa fall upp till 14,5%, det var ett av vinerna från Mönchberg som hade den högsta. Men de flesta var balanserade inom det vanliga spannet 13,5-14%.”



Nu, som avslutning har jag en Altenahrer Eck från året 2000, som var ett av de sämsta åren vi haft. Det var riktigt regnigt och uselt, men jag tänker så här: ett gammalt men dåligt år kan vara intressant för att komplettera er bild av egendomen, eftersom flaskmognaden redan är så långt framskriden.

2000 Altenahrer Eck Spätburgunder (Auslese) Trocken

Wow, här fanns det massor av mognadstoner! Färgen är tegelbrun. Doften är superkomplex och bjuder på torkad frukt som plommon, fikon och dadlar, nötter, tjära, bränt socker och farin. Doftar mogen portugis! Denna lite sköra åldring smeker gommen medhårs - en extremt harmonisk munkänsla! Ett renodlat meditationsvin som bara ber om en skål nötter som sällskap.

Vi har en kompis som skulle gå igång totalt på det här.

”Jag älskar de här gamla flaskorna. Du behöver ingen mat, det är ett ”after-dinner wine". Druvorna skördades vid 98 grader Oechsle, inte så dåligt för 2000. Men det bör nog inte sparas särskilt länge till. Som avslutning smakar vi på en lite friskare version från 2004!”

Tack, Hans, för en fantastisk uppställning och presentation!