torsdag, februari 26, 2009

2001 Château Chasse-Spleen


Tänk att man kan längta så efter ett glas bordeaux! Bara en välgjord médoc - inget världsomvälvande, men helst så nära själva arketypen som möjligt. Lite lagom mognad och gärna maximal drickbarhet. Det var ett bra tag sen, inser vi nu. Ett par ostbitar och summering av dagen räcker bra som sällskap...

2001 Château Chasse-Spleen ser ut som varmröd sammet med reflexer i både blått och brunt. Nosen är precis lagom utvecklad, fint sammansatt och svårartat lockande: ljus piptobak och oklanderligt städat stall är först ut bland intrycken. Ett märkbart smicker av vanilj svävar ovanpå, men det är så snyggt formulerat att det inte går att motstå. Frukten öppnar upp mot huvudsakligen blandade vinbär, med assist av sura röda körsbär, några korinter och en välkomnande engelsk fruktkaka. Friska örter kontrasterar allt det mjuka. Den som inte tackar nej till ett italienskt Tignanello-stråkdrag i sin bordeaux får sitt i form av tydlig körsbärskärna, mandelmassa och faktiskt snudd på lösningsmedel. Ett genomluftat vin! Parker noterade med sedvanlig träffsäkerhet bark och har ni någonsin täljt barkbåtar så vet ni vad det handlar om. Vid det här laget har salivkörtlarna kommit igång ordentligt...

Smaken bjuder på en ack så harmonisk upplevelse ikväll. Friskt syrlig med rika, sammetsmjuka tanniner och härlig cabernetkänsla åt det röda hållet. I avslutningen bjuds gott om läskande mineralitet och fräschör. Det här är smeksam skolboksbordeaux som levererar precis vad vi längtade efter. Inget fattas - vinet är i en utmärkt fas för njutning nu, med lika doser ungdom och mognad. All eventuell spleen är som bortblåst, troligen tack vare 70% cabernet sauvignon, 25% merlot, 5% petit verdot och modesta 13% alkohol...

"La chair est triste, hélas! et j'ai lu tous les livres." (Mallarmé, Brise Marine)

2001 Château Chasse-Spleen Moulis-en-Médoc, Bordeaux

7 kommentarer:

Ler sa...

Chassen har alltid varit en höjdare! Rätt fantastiskt att ha det årtionde efter årtionde! Dom måste väl ha bytt källarmästare flera gånger. För två år sedan drack jag min sista -75:a (1975) som var fantasisk. Varje årgång, även s.k.dåliga år, gör de ju väldigt bra ifrån sig! -82 o -83 är ju förstås utstående. Nu börjar 86:orna att öpnna sig till "riktig Bordeaux så som de skall vara!! Kanske 2001 komer att bli riktigt bra också!? (men då lever inte jag)
Det är verkligen kul med er fantastiska sida! Tack!

Tavastgatan sa...

Ja, det var det jag ville minnas. Att 01an är mycket god. Har inte druckit den på länge, däremot en rad besvikelser från slottet. En 02a som inte levererar, en 04a som i bästa fall är i djup koma och en 05a som över huvud inte smakar bordeaux. Har under en tid allmänt börjat ifrågasätta proportionerna i min källare. 60 % claret – är det verkligen optimalt? Ett förtvivlat och desperat öppnande av en Ducru-Beaucaillou och en Smith-Haut-Lafitte nyligen mig fick dock på bättre tankar igen.

Daniel Nihlén sa...

Jag drack en 02:a för några veckor sedan och den leverarde rejält. Det var den sista och de 2 tidigare har varit lite mer slutna. Nu närmade den sig nog Zenit. Rubinröd, skumbanan på näsan och sval cassisfrukt, perfekt mogen, silkeslena tanniner cassisfrukt, mineral och örter i smaken. Satt som en fläskläpp till kalventrecote och bea, med hasellbackspotatis och skivad ratatouille i form som i animerade filmen.

Niklas J sa...

Tavastgatan; when in doubt...
Det där lät som ett utmärkt, och gott grepp att tackla dina tvivel :-)

Var det 2001:or du korkade upp eller äldre?

Finare Vinare sa...

Ler, tack för berömmet! Varför inte bryta mot lagringsprinciperna och njuta av nollettan medan du är i livet? Du kommer nog inte att ångra dig ;-)

Kul också att nollettan utvecklats så fint sedan förra flaskan för ett par år sedan. Nolltvåan var väl betydligt grönare och tunnare, vad vi minns? Men ändå god om man kan leva med den årgångens karaktär. Och det kan vi till nöds göra!

60% claret i källaren, vad ska man säga? Grattis förstås, men vi är nog ändå inne på lite mer variation och spridning av både risker och njutning. Just nu känns det som att röd bourgogne är något som det inte kan finnas för mycket av i en bra vinkällare...

Tavastgatan sa...

Niklas: Det var faktiskt nolltvåor i båda fallen, men riktigt bra ändå. Känns rimligt att börja beta av den årgången nu medan bättre år får ligga till sig.

FV: Ja, man kanske är lite enkelspårig. Inte nog med att jag samlar bordeauxer på hög. Jag har 92% franska viner. Jag är således den riktiga frankofilen…

Bourgogner ja, det är fantastiska saker. Har faktiskt själv börjat importera från tre fina producenter i Côtes de Nuits. Det kanske är otillbörlig reklam, men de finns tillgängliga på vinitor.se och jag vågar påstå att de samtliga är fenomenala viner (om än inte gratis).

Finare Vinare sa...

Kul att du kommit igång med import, Fredrik på Tavastgatan! Vi har anat att du var bissy med någonting, men inte med vad. Och varför inte börja i den bästa ändan med en gång! Vi ser fram emot att smaka på dina viner...

Själva räknar vi källarvinerna till 62% fransoser, 23% italienare, 12% tyskar och 2% österrikare. Det låter väl inte heller alltför äventyrligt ;-)