onsdag, februari 04, 2009

2006 La Spinetta Monferrato Rosso Pin


Ni kan historien vid det här laget. Liksom bröderna Rivetti döpt sitt chardonnayvin Lidia efter la mamma, är det salig fars smeknamn som pryder kvällens etikett. Druvblandningen är 65% nebbiolo och 35% barbera, vinifierat i roterande jästankar för maximal tillgänglighet. Den sedvanliga noshörningen tittar förstås på oss från flaskan, ett kvalitetsbevis så gott som något. Intressant i den nya årgången är en medveten kursändring som tilltalar oss stort.

2006 Pin Monferrato Rosso DOC är transparent blårött med varm lyster. Redan ett par decimeter från glaset svävar balsamiska fatkryddor av sandelträ och kanel. Frukten kommer i en blandad korg där hallonen ligger överst. Ständigt dessa hallon i viner vi gillar! De andra fruktnoterna är körsbär, slånbär och plommon i en röd, charmerande helhet. Som så ofta bjuder La Spinetta på blommiga övertoner, ikväll är det syrener vi båda tänker på. Frukten går igenom på ett utmärkt sätt - fatrostningen är fint avvägd, mediumrostad med ljusa vanilj- och tobakstoner, den överglänser de förra årens yvigare stil. Jämför vi med gårdagens châteauneuf finns faktiskt vissa likheter (inte minst hallonen) men vi hittar mer av grusdammig terroir här - likt en lätt slöja som fläktar fram och tillbaka framför frukten...

Smaken är lent silkig och saftigt ren i frukten, med roliga nebba-tanniner som strör fin sand i munnen. Här finns bra bett, mintig fräschör och friska, långa syror i den goda avslutningen. Aromerna är rödare och lättsammare än vi minns från de senaste åren - mindre av buller och mer av elegans, ut med mörkare likörtonade fat och in med läskande drickbarhet. Vi gissar att det är både årgång, skördedatum, extraktion och graden av fatrostning som spelar in. Tanninerna tas om hand av maten (lammfärsbiffar med fetaost och ugnsrostade grönsaker) och syrorna står upp på ett strålande sätt. Vinet är både stiligt och publikfriande, ett charmtroll man omedelbart vill ta till sig. Det ska bli riktigt trevligt att följa dess utveckling framöver...

ps. Pio Cesares 2005 Langhe Nebbiolo är tillbaka på ruta ett med brända örter och tydligt kartig grönhet i den fruktglesa smaken. Tråkiga batch 1.0 hittar ni på Fleminggatan. Goda version 2.0 hittade vi på Norra Station och på Långholmsgatan.

2006 Pin Monferrato Rosso DOC (La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)

10 kommentarer:

BoxExperience sa...

Kul, jag blev inspirerad av dig på släppet och plockade på mig några av denna, av ren copy cat. Jag tror nog jag väntar ett tag med att knacka dem, Young Cellar Syndrome....

Tråkigt med Pio Cesare. När hittade du dem på Norra Station?

(Framför i kön)

anders wennerstrand sa...

Smaskens! Ett vin som lär följa med genom åren.

Det är alltså så det ligger till med Pio... Synd att jag inte fick sammanhangen klara för mig innan jag plockade upp en PC Langhe i förra veckan - på Fleminggatan. Den var inte rolig. Blaskig och tunn i mitten, fruktfri och obefintlig eftersmak. Marsch i frysen. Det jobbiga är att man måste fortsätta göra stickprover, eftersom den kan vara så jäkla bra för sitt pris när de har trattat i rätt druvor. Vi får väl sätta upp en sån där sms-tjänst som ornitologerna larmar varandra med när nån riktig raring har siktats på Fårö vid fel årstid.

Holger sa...

Det låter som att vi (läs: bittra göteborgare ;) som inte kan fylla källaren med Spinettas Langhe Nebbiolo får en ganska bra tröst med detta vin, kul!
Och mycket tråkigt att höra om Cesars vin, det är verkligen ett lotteri detta. Mitt tips för göteborgarna är Linnégatans systembolag, där fanns the good stuff i alla fall för ett par veckor sen...

Finare Vinare sa...

Tjenare Box och tack för trevligt sällskap. Du lär inte bli besviken, och Pin utvecklas fint med lagring. En intressant sak med vinet är hur de båda druvsorterna tävlar om att märkas mest i olika årgångar och med olika mognadsgrad. Förra året kändes som ett barbera-år med likörtoner. Årets tappning är i så fall ett typiskt nebbiolo-år. We like!

De tre Pio köptes alla under den gångna veckan. Anders, har vi inte redan det mesta gemensamt med ornitologerna? Nördfaktorn, inte minst. Och nätet funkar ju bra som sms-tjänst...

Holger, 2006 Pin rullar rakt upp på din gata. Köp så många du kan...

Holger sa...

Den stora frågan nu med Pios Nabbiolo är väl - köpa vanskliga (potentiellt) goda 05:or eller vänta till årgångsbytet som väl lär komma ganska snart?
Och tack för Pin-tipset, jag gillar det faktum att en av de allra förnämligaste vinbloggarna vet ganska väl på vilken gata jag bor :)

Henrik sa...

Stod över Pin - garderoben och plånboken talade.
Men det här med Pio - plockade upp en i Marieberg häromveckan och tyckte att den var någonstans lite mittimellan 1.0 och 2.0.
Lite sådär valborgsvarning med lövbrasa och smällare ur flaskan, men det dämpades efter en timme i decantern. Sedan kom frukten, lite grusväg, lite blommig och lite lingonsyrlig i doft, men smaken höll inte vad foten lovade. Någotsånär frukt men väldigt gles jämfört med 03 och 04 och en eftersmak som la på luren mitt i andra ringsignalen.
Norra Station eller Långholsmgatan alltså - the hunt must go on!

Finare Vinare sa...

Som sagt, hittar man en 2.0-hylla är det läge att remma dit igen. Det ska bli spännande med nollsexan, hoppas att den levererar. Förutsättningarna bör vara goda...

Finare Vinare sa...

Henrik, vill du lansera version 1.5 ? På din beskrivning låter det som en klockren 1.0. Happy hunting!

Henrik sa...

1.5, nja, snarare 1.2 då. Jag tyckte bara att den inte var riktigt så dålig som 1.0, men väldigt långt från 2.0. Min var, till skillnad från Anders exemplar, inte helt fruktfri ...
But yes, the hunt will go on. Några Pio av kvalitet i garderoben har blivit ett måste.
Och 06:or - anländ!

juohan sa...

tja,

En fråga bara som rör något helt annat, var det inga som var ute efter clos saint jeans viner Deus Ex Machina och La Combe des Fous?
Det Var ju inte alls några problem att få tag i dom, köpte en låda av varje vid lunch. Har något hänt med 2006orna som inte jag vet?