Portugisiskt!

Vi är hembjudna till en passionerad påhejare av Portugal. Det kan verkligen behövas, för vi har pinsamt många vita fläckar att fylla i på kartan. Och en bättre vägvisare kunde vi ju inte fått! Niklas J är nämligen kännare av landets historiska viner, som i flera fall är utrotningshotade eller redan borta i en våg av modernisering. Vinerna provas blint i fyra flighter, interfolierade av traditionell portugisisk matlagning rakt av från bonnaköket. Känsliga läsare varnas för en extremt lång post och väldigt gamla viner - utan konkurrens de äldsta vi någonsin druckit. Men vi börjar i den unga och fräscha ändan....

FLIGHT 1 - ALVARINHO

Första glaset är ljust guldgult med gott om pyttesmå kolsyrebubblor. Doften ger framträdande, lite unkna mineraltoner som av flintrök, svamp och gummi. Det finns också något jästigt, autolytiskt drag som påminner om ung champagne. Smaken är lätt spritsig med intensiv citrus och långa syror (slutsyror? ;-), där man kan känna både mineraler och några gröna äppelskal i eftersmaken. Friskt och elegant med mycket terrängkänsla. 2006?

2004 Palacio da Brejoeira Alvarinho

Andra glaset har en stor och aromatiskt fruktig doft. Krusbär, kiwi, melon, gräs, nässlor och burksparris får flertalet provare att tissla och tassla om sauvignon blanc från Loire. Helblint hade gissningen landat där. I munnen har vinet en stor och rättfram attack med riklig frukt som ändå är lite kort i slutet. Alldeles ungt - 2007?

2007 Soalheiro Alvarinho Primeiras Vinhas

Dirk Niepoort har konsulterat. Ger intryck av att vilja drickas ungt som ikväll, eftersom det inte verkar sitta på massor av oförlöst mineralitet i bakfickan. 218 kr - vi föredrar nog ändå Soalheiros vanliga alvarinho, som dessutom är en femtilapp billigare...

Tredje glaset öppnar med en mycket intressant doft av honung som får oss att tänka på både chenin blanc och pinot gris. Snart övertas intrycken av en framträdande och mycket läcker nötighet, där valnötter, smör, kola och bokna äpplen får oss att associera till ypperlig fatlagrad vintageskumpa. Smaken är absolut harmonisk och nästan viskös med rik, mogen frukt och suveräna, långa chenin-blanc-liknande syror. Strålande vin, utan minsta tvekan det bästa glaset av tre.

2005 Quinta do Feital Alvarinho Dorado Superior

Kanske är vinet inte så typiskt för vinho verde, men det är otroligt gott. Niklas åsikt är att firman står för portugals bästa alvarinho. Den här kommer från 60 år gamla stockar och har spenderat fyra månader på fat. Kostar bara €13 på plats och saknar importör. Go for it, Portucastas!



Niklas berättar att syrlig fänkål gifter sig perfekt med vinho verde, gärna i sällskap med en havsdoftande vit fisk. Nu serveras en matig portugisisk grönkålssoppa - caldo verde. Med bitar av lammkorv att tappa ner i soppskålen. Och ett sagolikt bröd bakat med inspiration av Pain de Martin...


Dags att ta fram bladkorkskruven...

FLIGHT 2 - HISTORISKA RÖDA BORDSVINER

Första glaset doftar komplext av grusdamm och gammal slånbärs/körsbärssaft som glömts i skafferiet i åratal. Tjärat rep, rosenparfym, lösningsmedel, tomatpuré, eucalyptus och oregano kommer till i en helhet som paradoxalt nog strålar av ungdomlig charm! Associationerna runt bordet går till fullmogen nebbiolo. Smaken är ren, stram och superintensiv med helt vitala syror och en lång, god eftersmak av gammal saft - med ett angenämt inslag av lösningsmedel. En raktigenom lyckad mognadsutveckling, bäst av tre.

1960 Quinta do Carmo Vinho Tinto (Estremadura)

1960 var ett stort år i Portugal. Egendomen ägs numera av Rothschilds, men detta vin gjordes långt tidigare. Inköpt för €55.



Andra glaset har en mörkt rödbrun färg och en enormt komplex bouquet där vi hittar godsaker som knäck, bränt socker, mörka russin, dadlar, tjära och rök. Dessutom finns en odör som förflyttar oss till en urgammal toalett på ett sydeuropeiskt hotell - doften av 70 år gammalt sanitetsporslin med avlagringar. Reptilhjärnan säger ifrån - S konstaterar kallt att vinet inte går att dricka. Lyckligtvis bleknar föregående bild sakta bort och ger plats för mogna ostar, svamp och tång. Vinet är faktiskt möjligt att dricka, och mer än så! Smaken är stor och mörkt fruktig, intensiv med gummi, lakrits. Mjuka tanniner och komplexa mognadsaromer av russin och port som blir bättre och bättre med luft och tillvänjning. En karaktärsfull åldring!

1948 Caves Aliança Bairrada Garrafeira Particular

1948 var förra århundradets bästa för bordsviner. Druvrent på baga-druvor, typiskt för Bairrada. Vinet har tillbringat 20 år på stora liggare om 20 hektoliter! Alkoholen låg ursprungligen på 11,5%, numera troligen runt 9-10%. Frukten är förvånansvärt intakt.



Tredje glaset har en matt, mörkt brunröd färg. Näsan fylls av ett helt moln av grusdamm som först inte tillåter några andra intryck. Därefter en lite kuslig känsla av gravkammare i sten. Men titta, mumien lever faktiskt! Nu får vi fler intryck: tjärat rep, lösningsmedel, järn, sten, torkade rosor och musselskal. Eventuell frukt är fortfarande återhållsam. I munnen är vinet dammigt och sandigt med pulvriga tanniner och uttorkad frukt. Vinosapien har klara problem att dricka vinet, reptilhjärnan säger tydligen ifrån även här. Efter en timme har vinet vunnit betydligt och smaken är klart friskare än i början. Mycket speciell och terroirpräglad mognad - en smak som kräver tillvänjning...

1970 Antonio Bernardino Paulo da Silva Colares Chitas Reserva Velho

Detta är traditionell Colares, en vintyp varav numera produceras endast 50 000 flaskor per år från mindre än 10 hektar odlingar. Druvan är ramisco, stockarna är oympade och växer i svårarbetade sandgropar i dynerna precis vid kusten. Producenten är den mest kända i Colares och betecknar sig som "viti-vinicultor" i Azenhas do Mar, men det mesta av vinet köps tydligen in via det lokala kooperativet. "Garrafeira" står för utvald kvalitet och "Particular" för grädden på moset. €39,50 via Garrafeira Naçional.





FLIGHT 3 - UNGA MODERNA DOUROVINER

Första glaset är ungefär lika mörkt blårött som sina tre medtävlare. Vinet doftar av tät, mörk björnbärsfrukt och ny ek. Bittermandel och björnklister med inslag av persika - peach melba! I munnen får vi ett stort vin med hyggliga syror och aromer av björnbär, mörk choklad, lakrits och asfalt. Avslutningen är lång men är kanske lite väl spretig och eldig. Man får nästan en känsla av ung Late Bottled Vintage...

2005 Quinta do Vallado Reserva

2005 var en bra årgång med mogen frukt och bra balans. Här är det samplanterade druvor från en 80-årig vingård (70%) och touriga naçional från 15-åriga stockar (27%) som gäller. 18 månader på franska ekfat, varav 70% nya. Niklas utförliga beskrivning av vinet hittar du här. 289 kr.



Andra glaset ger fina toner av eucalyptus och färsk aloe vera. Därtill björnbär, drottningsylt, smörkola, skiffermineraler och dyr hudkräm. Vi smakar - vilket muskelpaket! Detta är ett ungt, tätt fruktigt, strukturerat och mycket kraftfullt vin med balanserade fat och god terroirkänsla. Vinet behöver mat och får det i form av långkokt fläskkarré. Bästa vinet i denna flight, i vår smak.

2005 Quinta do Vale Dona Maria Douro Curriculum Vitae (Lemos & Van Zeller)

Gården är granne till Quinta do Noval. Vinmakaren heter Christiano van Zeller. Vinet lär visa sitt bästa efter ett dygn enligt Niklas, som också påpekar hur vinet öppnar upp mot dofter av sommargrusväg, sommaräng och skiffer. 499 kr.

Tredje glaset har en intensiv, snyggt ihopskruvad doft av cassis och skogsbär med ett rött stråk av vildhallon. Nya fat märks men dominerar inte, lite mint friskar upp och hudkräm ger en påkostad känsla. I munnen är detta ett fokuserat kraftpaket, enormt packat med ung frukt som envetet impregnerar paletten, tar den i besittning och fyller ut precis hela gommen. Sötfrukt, ny ek, bittermandel. På något vis lyckas vinet ändå kommunicera en viss elegans mitt i allt det tuggbara.

2005 Wine and Soul Pintas Douro Vinho Tinto

Vinmakerskan heter Sandra Tavares da Silva. Vingården ligger granne med Quinta do Noval "Naçional". Druvorna är en blandning av 15-20 olika sorter med alla de sex stora portvinsdruvorna representerade. 439 kr.

Fjärde glaset avviker från de föregående med en betydligt mer hårdrostad doft: orientalisk kryddlåda, sandelträ, rökelse, pecannötkola, vanilj, kokos (nästan Hawaiian Tropic!), och helt plötsligt en hel mugg med - Coca-Cola! Frukten är stor och påminner en del om tempranillo, men hamnar i skymundan av fathanteringen. Smaken är stor och mycket intensiv med läckra tanniner, alkoholdriven längd och aromer av körsbär, cherry coke och mintchoko. Det hela utstrålar enormt hög kvalitet på materialet, men vi sätter frågetecken för stilen. Vinet borde vinna på en mer sansad fatbehandling.

2005 Quinta do Crasto Vinha Maria Teresa

Det här vinet får amerikanska bedömare att gå i spinn och dela ut 95 poäng i snitt. Ett bra exempel på att deras smakpreferenser skiljer sig från våra. 675 kr är ett mycket fördelaktigt pris, internationellt sett.




Nu serveras något som kallas Bisaro med Migas: extremt långkokt fläskkarré från Nibblegris, ovanpå en blandning av mungbönor, vitlök och gröna blad från körvel, bladpersilja, spenat. I botten en skiva mörkt rågbröd - och på toppen bräserad lök. Lantligt och mycket, mycket gott.

SURPRISER

Glas ett ser ut som en ljus bordeaux. Doften ger blyerts, rök, tobak och blandade vinbär med stark cabernetkänsla. Gott om grus, jord och gräs assisterar aromerna. Smaken är saftig och mognande med snyggt syrlig fräschör och mjuka men närvarande tanniner. Intensivt, läskande och gräsigt. Jättefint att dricka nu! Kan det vara något i lättare stil från Pessac-Leognan?

1996 Clos de la Dioterie Chinon (Charles Joguet)

Verkligt kul att få testa detta kultförklarade vin från legendaren Joguet. Det var möjligen ännu bättre än de (också riktigt fina) 1985 och 1996 Couly-Dutheil vi drack för fem år sen eller så. Lite mindre av gräs och grön paprika...

Glas två har en liten och blyg doft. Det tar sin rundliga tid att locka fram noter av korinter, röda vinbär, läder, spearmint och tomatpuré. I smaken får vi bra syror och fin intensitet i en lätt till medelfyllig kropp. Mjuka tanniner, läskande och gott - ett utmärkt sällskap till mat. Här går vi helt bort oss och gissar på en lättare, mognande Saint-Emilion...

1997 Beni di Batasiolo Barolo

Tack, Vintresserad för det här bidraget! Första gången vi provar något från den här producenten....

Glas tre är ljusare varmrött med en tegelkant som ljusnar mot vattenklar längst ut. Doften har en klockren portugisisk och mogen karaktär. Först får vi en rejäl grushög, därefter följer noteringar om örter, järn, simbassäng och gravkammare med ett ytterst diskret inslag av kloak. Smaken är saftigt god och välbalanserad med fint bibehållen torr rödfrukt av körsbär. Mineralerna påminner om musselkalk, järn och jord. Känns som en yngre och fräschare kusin till colaresvinet i flight nummer två. Det här är en vintyp som vi förstår att man kan utveckla ett beroende av....

1987 Antonio Bernardino Paulo da Silva Colares Chitas Reserva Velho

Ända tills nyligen kunde norrmännen köpa detta vin på "Polet" för 135 NOK. Snacka om vrakpris!



FLIGHT 4 - FORTIFIERADE VINER

Första glaset är liksom sina kamrater varmt bärnstensfärgat. Doften bjuder på en tillbakalutad hippiestil. Är det en tjej måste hon heta "Amber" - hon har blommor i håret, marijuana i pipan och knäckig karamell med torkad frukt i glaset. En skvätt lösningsmedel och nougat kommer till. Intensiv torkad frukt fortsätter i smaken med nougat i avslutningen.

Alambre Moscatel de Setubal 20 Años (José Maria da Fonseca)

20 år på fat, tappat på flaska 2007. €20.



Andra glaset doftar överdådigt rikt och komplext av mineraler, nötter, mynta och eucalyptus. Någon säger granskott, inte alls tokigt. Men det mest tydliga draget är nog basilika, tillsammans med nötterna doftar det mogna vinet faktiskt pesto! Och förstås torkade aprikoser, märkligt fräscha. Karaktären går igen i smaken som är otroligt rik och mångfacetterad - och superlång!

J. A. Fernandez Moscatel de Setubal (buteljerad 1935)

Flaskan är ett unikum från farfars dagar. Endast fem årgångar gjordes. Hela den fascinerande berättelsen finns att läsa här.



Tredje glaset har en mycket fin örtighet och grusiga, lite unkna mineraler. En fläkt av nagellack och lösningsmedel kommer till i en doft som har fantastisk höjd. Smaken har storartad stil och klass med friska syror och enorm längd. Dubbelplus i kanten!

Bastardinho de Azeitão Moscatel de Setubal 30 Años (José Maria da Fonseca)

Niklas berättar att denna "Bastardinho" visar sig som allra bäst på tredje dagen, men håller ett par veckor i öppnad flaska. Det gör ont att höra att vinet inte tillverkas längre - stockarna är nämligen upprotade...



Fjärde glaset har en mörk, bråddjup och grusdammig doft (inte första gången ikväll...). Det finns inte ord för den komplexa upplevelsen eftersom allt förenats i en långsam legering, men runt bordet hörs bland annat: dova tjärtoner, brunt farin, mörkt te, tobak, fikon, dadlar, rom, kahlua, mint! Alla aromerna bjuds i lika mån i gommen - en mättad smak med storartad längd och eld i svansen.

1871 Quinta de Lourerio Vinho Velho do Douro Garrafeira Particular

Oj oj oj! Historiens vingslag fläktade just genom rummet. Ett 138-årigt vin - som förmodligen aldrig kommer vika ner sig. "Vinho Velho do Douro" var beteckningen på viner som inte passerade hamnen i Vila Nova de Gaia. Familjerna sparade en mindre mängd vin för eget bruk. Inköpt i Portugal för €125.



Till de förstärkta vinerna serverades Azeit ão, en krämig, mogen fårost från trakten av Setubal, supergod med frisk syra, och Cabra, en hård getost med sälta. Noggrant specialbeställda av Fredrik, aka Who Cut Da Cheeze. Och en drypande läcker kaka som mest tycks bestå av smör och ägg - måste vara det mest oanständiga vi ätit på länge. Vilken final på kvällen!

ps. Mer att läsa här, här, här och här. Och här!

pps. Senare, när vi diskar våra provningsglas hittar vi rikligt med 138-årigt skräp i ett av glasen. Doften står fortfarande som en kvast ur det tomma glaset...