lördag, januari 17, 2009

1999 La Spinetta Barbaresco Starderi


Dagens inspelningar är avklarade - vi hade otroligt kul båda två - och nu är det dags för ambitiösare matlagning. Den lokala Vi-butiken levererar harsadel komplett med glänsade runda hagel och allt. Alltmedan haren sakta stretar sig upp mot 58 grader insvept i en fet mantel av bacon hårdfräser vi kantareller och soppar. En rödvinssås får smak av Beaufors hallonvinäger och några enbär. Calvadosäpplen med färsk timjan, puy-linser och haricots verts kompletterar tallriksmodellen...

1999 Barbaresco Starderi svänger sig snyggt i en varmröd sammetsdress med tegelbräm. Doften är bråddjup och mognande, otroligt mättad av vildhallon, kanel, läder, tjära och animala vilttoner. Fatkaraktären är framträdande med smårökig, rostad ek och möjligen en svag strimma smygkork. Kanske hittar vi inte så mycket av blommiga övertoner som förväntat. Istället fläktar ett os av stekt lax förbi, senare på kvällen. Med tanke på att vi hittat ansjovis i Ca' di Pian är det väl egentligen inte så konstigt. Kanske har trollkarlarna Rivetti ändå inte hundraprocentig koll på trollerierna...

Vi smakar: attacken är tät, saftig och sammetsmjuk. Mittsmaken intensiv, kryddig och sandigt eksträv på ett sofistikerat sätt. Urtypisk surmognad passar alla italienfrälsta, och här finns massor av mörka hallonaromer och superskön rondör. En avvägd eldighet trycker ifrån i sväljögonblicket, här finns potens och elegant kraft. Eftersmaken infriar alla löften med ihållande längd och dito njutning. Vi är överens om att vinet är supergott - och avgjort mer moget än för 17 månader sen. Vad vi inte är helt överens om är hur mycket rostade fat som egentligen är lagom för att balansera frukten i detta vin. S har inga invändningar alls, lyckan är gjord. T kan ändå inte låta bli att se fram emot La Spinettas nya, lite mer återhållsamma fatbehandling. Vinet och maten speglar i alla fall varandra på ett ypperligt sätt...

ps. P3 Guld-galan från Scandinavium imponerar med sin fräcka produktion av både ljud och bild - långt bättre än halvsega Grammis. Göteborg ställde skåpet och visade att man är huvudstad när det gäller pop. Ja, hela artistsverige har nog aldrig svämmat över av frihet, talang och egensinne som det gör idag. Nyligen såg vi Markus Jägerstedt kompa Robyn på piano, ikväll spelar han synth i helgalna Cirqus Alfon. Bara ett exempel på den korsbefruktning som gör popmusikscenen så intressant just nu...

pps. Lilla haren ja, den hade sprungit sig riktigt mör. Sonen förundras fortfarande över hur vi käkar upp alla de sötaste djuren från pekböckerna...

1999 Barbaresco Vigneto Starderi (Fratelli Rivetti, La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ok, det är fler som dricker Spinetta i helgen ser jag. Ambitionsnivån är dock uppskruvad ett par snäpp här kanske. Det är NÄSTAN så jag är lite avis.. ;)

/Martin

Anonym sa...

och, ja;

Just den ibland lätt machocistiska fatbehandlingen är vad jag ibland måste anmärka på Rivettis viner. Ibland blir det inte bara lite för mycket för min gom.

Vilken tur att jag inte har några 1999-or..

/Martin

Finare Vinare sa...

Vilken noshörning träffade du i helgen?

Giorgio Rivetti berättade att man eftersträvar en mer balanserad ekbehandling, när vi träffade honom på vinbaren i juni. De nya årgångarna bär syn för sägen...

Anonym sa...

Frågan är om det ens är en noshörning när vinet i fråga kommer från Rivettis nya Toscanska jaktmarker? Finns det noshörning där?
Vinet i fråga var Il Nero di Casanova.

/Martin

Café Rotsunda sa...

Det är gott med noshörningar på etiketten. Oftast.

En helt privat grej, har du lust att kika in på min websida www.mvg.nu och dra iväg ett mejl till mig, så hör jag av mig.