tisdag, januari 27, 2009

Åtta blinda italianos

Har ni provat italienska röda direkt efter en heldagsprovning med alsaceviner, en sextio stycken sådär? Då vet ni att syrorna gjort ett bra förarbete så att även de mjukare pizzacharmörerna river till ganska bra. För att inte tala om de riktiga tanninmonstren från toscana och piemonte. Ikväll är det dags för blind rättvisa vad gäller några armaniklädda storfräsare. Ibland går det inte att gömma sig bakom en prislapp, hur väl tilltagen den än är...

Vin 1 har en medelintensiv , mörk purpurfärg med blåtoner. Vinet ser rätt så ungt ut. Doften ger rikligt med kryddor, rostade fat, cassis, björnbär, lakrits, rök och en gnutta tjära. Med färska örter på toppen så tycks vi ha en corvina i glaset, frågan är bara om det kan vara en amarone. Smaken får avgöra. Medelhöga syror, viss bitterhet, något torra te-tanniner, inte eldigt. Mjukt och balanserat. Det är inte en amarone, det är en valpolicella. Och den är rätt så trevlig och god i sin lite enklare stil.

Facit: 2005 Musella Valpolicella Superiore DOC

10% barbera och 20% rondinella kompletterar huvudrollsinnehavaren corvina. Stockarna växer i röd, kalkhaltig och vulkanisk jord. Vinet mognadslagrades i ett år på franska ekfat av olika storlekar.



Vin 2 har den ljusaste färgen i uppställningen, varmt rödbrun och transparent. Doften är vidöppen och utvecklad med sandelträ, nypon, tjära, balsamiska noter, kryddlåda, ingefära, brända örter, någon barrton och en fin liten smörkniv av eneträ. Röd hallon/vinbärsfrukt och vanilla fudge rundar av, och visst är det klockren nebbiolo i glaset. Smaken har en frisk och härlig syra, behagliga tanniner, gott om intensitet och lite eld i den rätt långa svansen. Bra! Det vilar något patenterat och hustypiskt över doften: kombinationen kryddlåda, nypon och smörkola känns mycket bekant. Det här trycker på rätt knappar för oss. Vinet kommer från Pio Cesare och antingen är det Langhe Nebbiolo eller Barbaresco i glaset. Troligen det förra eftersom vinet är så pass lätt.

Facit: 2005 Pio Cesare Langhe Nebbiolo DOC

Yes, en spik! Men just denna årgång har å andra sidan aldrig gett ett så positivt intryck som ikväll. På hemmaplan har vi stört oss på för mycket brända drag av lövbrasa i förorten, komplett med smällare från klåfingriga småpojkar. Leandersson påpekar också en störande grönhet som vi tydligen står ut med.



Vin 3 har en mörk, relativt tät färg med blå reflexer. Det ser yngre ut än nr 5 och både yngre och glesare än nr 4. Vi får en sval doft av körsbär med inslag av svarta vinbär och vinbärsblad. Vinet ger intryck av en smärre dos inblandad cabernet. Nygarvat läder och fatrostade chokladtoner kommer till, liksom några korinter. Hällde de i en skvätt merlot också? Slutligen örtiga övertoner med inslag av eucalyptus. Smaken är toscanskt "sur", oangenämt torrsträv, fruktfattig och fatkryddig. Dessutom knuten för tillfället. Det är en enklare sangiovese från toscana. Och inte är den helt kul heller.

Facit: 2006 Brolio Chianti Classico DOCG

Nu är det dags för importören att ringa till baronen och be honom styra upp saker och ting. Det har ju gått förr, baronen har visat utmärkta prov på det! Det är trist när ett vin dalar på ett så pass tydligt sätt, bara några år efter lanseringen. I den här årgången borde man kunnat uträtta storverk. Varför inte fråga någon av markiserna hur man gör?



Vin 4 har en högintensiv, varmt blåröd färg med tydlig viskositet och början till mognare nyanser. Den komplexa doften ger mörka, toscanska surkörsbär direkt hämtade från skolboken. Bittra örter ur fernet-branca, te, tobak, fin hudkräm, superrik frukt med likörtoner, mandelmassa, julkryddor och after-eight summerar doftintrycken. Mycket lovande, det skulle kunna vara en fin supertuscan! Intrycken från doften speglas i den stora smaken som öser på med mängder av tanniner och rik mogen frukt. Gommen tapetseras upp ordentligt, men oj vilka snygga tapeter det är! Helhetsintrycket: ett modernt och ambitiöst vin som helt lever upp till sin höga målsättning. Det är mintchokladen och kryddorna som röjer nollfyran av Castello di Fonterutoli.

Facit: 2004 Castello di Fonterutoli Chianti Classico DOCG

Härligt, en spik till! Verkligen ett stort vin med 14,1 procent alkohol och 10% cabernet sauvignon. Vi måste öppna nästa flaska snart. Kanske skulle man tussa ihop den med 2004 Haut-Carles för en klassisk shoot-out...



Vin 5 har en mycket tät och mörk färg, med blå kant. Doften är knuten, men ger ifrån sig mörka körsbär och bordeauxlika fat med ceder, aning paprika och mint.
Här är det i alla fall cabernet med i matchen. Vi får en uttalat sträv smak med en obehaglig beska, ekbeska är det väl antagligen. Men hallå, var är frukten? Det ekar tomt till svar. Vinet upplevs obalanserat eftersom ekbehandlingen ändå är så pass ambitiös. Man borde sansat sig och gjort ett mindre vin. En ogin toscanare på mest sangiovese och lite cab.

Facit: 2005 Antinori Tignanello Toscana IGT

Tjenare italienare! Tveksam frukt i dyr kostym, inte ens prislappen kan dölja att brallorna halkat hela vägen ner. Dags att ta fram varningstriangeln... och tänk, 2004 som var så rödfruktig och fin. Den som hävdar att årgången inte spelar någon större roll nuförtiden är ute på en rejäl cykeltur. 70% sangiovese, 15% cabernet sauvignon, 15% cabernet franc.




Vin 6, en medelmörk varmröd rubin med transparens.
Först lite blyg och motvillig, ger nosen efterhand ifrån sig körsbär, hallon, mandel, viol och blommiga övertoner. En fruktig, vänlig och mjuk doft, kan det här vara corvina? Smaken biter dock ifrån med rejäl kärn- och örtbitterhet och rikligt med sträva tanniner. Lång eftersmak där tanninerna jobbar på bra. Ett betydligt tuffare vin än väntat från doften, utan tvekan en nebbiolo från barolo eller barbaresco.

Facit: 2001 Orlando Abrigo Barbaresco Vigna Montersino DOCG

Men se, den gamla bekantingen! Inte så givande som när vi drack den hemma i april 2008, men allt som behövs är nog en längre luftning och passande mat. Utmärkt vin som kommit en bit på väg.




Vin 7 har en ljusare varm rubinröd ton med tomatröd kant. Doften är ung men rätt så komplex: ljusa körsbär och någon piptobak får diskret hjälp av orientaliska kryddor, hudkräm och saftiga, lätt syltiga toner av plommon, nypon och en liten vinbärsnickelpastill. Fina blomtoner svävar ovanpå. Smaken är först förledande mjuk och saftig, syrorna tycks åt det lägre hållet - men plötsligt kickar enorma mängder tanniner in och lägger en tung tegelsten på gaspedalen. Betydligt mer kraft än i föregående vin, här blir det vacuum i kinderna! Vinet känns obalanserat för tillfället och det kan knappast vara något annat än nebbiolo från barolo.

Facit: 2004 Paolo Scavino Barolo Carobric DOCG

Tack för det smakprovet! Doften var inte alls så klockrent förförisk som i 2004 Bric dël Fiasc. Då vet vi att vi lugnt kan glömma våra flaskor i åtta-tio år. Helt bortkastade pengar att öppna tidigt...



Vin 8 har en mycket mörk, tät och blåröd färg. Doften är kryddig, sötsaftig, rent av syltig med drottning, blåbär, björnbär. Assist av mandel, blommor, lakrits och tjära. Smaken är saftig och bitter, inte olikt en modern, fylligare fatrostad barbera. Men syrorna är inte de allra högsta och smaken är åt det mjukare hållet och lite eldigare. Eftersmaken är lång, med bitterhet. Så det är nog ingen barbera utan en corvina, ripasso eller amarone. Den är sjukt ung och inte i toppklass.

Facit: 2005 Masi Costasera Amarone della Valpolicella DOC

En amarones första plikt är att hålla sig ur vägen tills den fyllt tio. Och den här är inte ens något klockrent lagringsprojekt...



Tack till Fredrik Leandersson och Munskänkarna i Stockholm för uppställningen!

17 kommentarer:

Henrik sa...

2005 - så bra i hela Europa utom Italien. Bevisbördan är tung nu. Inte ens Tignanello har något att ge - tur att 2006 är roligare.
Kul med C de Fonterutoli, har låtit den ligga och vila sig ett tag, men nu blir man duktigt sugen på att bjuda ut den på dansgolvet.
Brolio - pass. Mina föräldrar fick bland annat C de Brolio 04 i guldbröllopspresent och var - trots barnarovet - lyriska. Sedan har de prövat både 05 och 06 Brolio och undrat vad som är fel.
Kanske dags att hugga en Pio Langhe - kanske kom the good stash sent den här gången?
Musellan var väldigt bra i 2004 års årgång, föga överraskande minst 1,5 klass bättre än 05.
Tuff, men givande dag för er. Men allvarligt talat, hur kunde ni fatigue du palette?

Holger sa...

Ni är så tappra denna veckan va...

Vad lustigt att ni precis som jag tyckte att Pios Langhe Nebbiolo 2005 hade tappat sina brända drag och var riktigt njutbar. Dags att bunkra :)

Birk sa...

Orlandon 1997 provade jag förra sommaren, den var grymt livlig med frukten i behåll och komplex. Kul att den finns att få tag på av 2001, om än mycket dyrare nu ;)

Finare Vinare sa...

Toppen, Holger! Pios Langhe 2.0 brukar ju alltid vara sämre än 1.0, det ämnet har debatterats grundligt. Men här verkar det vara tvärtom. För visst är det en väl en ny version som nått hyllorna? Den tappar väl inte sina brända drag bara sådär? Att det ens gick att tänka att det möjligen kunde vara barbarescon...

Henrik - en fet och fin hamburgare innan italienprovningen fixade till paletten.
Men rieslingsyrorna hade på något sätt trängt ner på djupet...

Birk - 2001 Montersino om tre-fyra år - Wow!

Vinös sa...

Bra tempo på er sista tiden :) Det är som vanligt kul att läsa era anteckningar! Men vi blev lite förvånade över Tignanello -05? Vi drack den i somras i Greve och tyckte den var ung men kanonbra, trots den svåra årgången. Var alla på provningen eniga i sågningen?

Finare Vinare sa...

Det var ju det vi var! Eller det var väl iofs någon enstaka som valde den till bästa vin. Men så var vi också drygt tjugo provare! Och provningsledaren Fredrik Leandersson förstås, hans ord väger väl lite extra tungt i sammanhanget...

Folk var generellt väldigt avvaktande till 2004 Carobric...

Vinös sa...

Var den ordentligt luftad då? Jag famlar efter en förklaring :)

Vi upplevde den också som rejält fatig i somras men inte så att det störde. Och inte så att frukten inte kunde stå emot. Vi får ta och prova den igen helt enkelt! Fast å andra sidan är det inte så lockande att köpa ett vin i den prisklassen som nyss blivit totalsågat på en stor provning :)

Jag tycker alltid Carobric brukar vara bråkig och grönaktigt ekbesk i sin ungdom, även i bra årgångar. Den totala mängden tanniner i ett sånt vin är ju nästan overkligt hög (Castiglione Falletto-nebbiolo plus lång barriquelagring!). Håller helt med om att man bör vänta ett decennium på att dra korken!

Finare Vinare sa...

Hehe, det kanske var lite X-faktor i Greve? Vad vi kan komma ihåg brukar alla viner smaka gott där ;-)

Man kan nog vila i ganska trygg förvissning om 2004 Carobrics framtid. Det var ändå tur att provningen kom efter inköpet, annars hade den kanske verkat avkylande på köplusten. Men nu vet vi ju hur bra Carobric brukar bli med tiden. Det är förresten inte den första nollfyran som beter sig så, vi har smakat fler toppbaroli som inte bjudit på sig något nämnvärt...

Vinös sa...

Absolut ingen X-faktor! Vi är 100% objektiva sensorikrobotar, opåverkade av vår omgivning, med alla sinnen utom lukt och smak bortkopplade ;-)

Apropå toppbaroli från -04 så kommer ju Vigneto Campé nu på måndag. Ni som redan provat den, tycker ni den är värd sitt pris?

Finare Vinare sa...

Det är klart att ni är robotar, det visste vi väl redan! Målstyrda till somriga nedslag i toscana och champagne...

Förresten, en bistecca kan ju ge andra intryck av ekfracken. Vad åt ni i Greve?

Kort sagt - ja! När 2004 Campé är mogen har du glömt bort vad den kostade...

Holger sa...

Campé 2004 kan nog bli nåt med tiden ja... Jag har bara provat 03:an, och trots att jag normalt är 1) tanninrädd och dessutom 2) rädd för varma årgångar så inser jag att den är ett stort vin i vardande. Och 04:an bör ju vara snäppet vassare.

Finare Vinare sa...

2004 Campé stod verkligen ut i sammanhanget - och då var glaset till vänster 2005 Starderi. Den kan man lugnt hoppa över och ta tre 2006 Nebbiolo Langhe istället...

2006 Pin var också väldigt fin.

Finare Vinare sa...

Holger - nu har vi hällt upp en skvätt 2005 Langhe Nebbiolo här hemma och det är ingen tvekan om att vi har batch 2.0 i glaset: doften ungefär som ovan beskriven (och utan lövbrasor), smaken ger sötsaftig, syrlig frukt med rejäl intensitet, finsandiga tanniner och lång eftersmak. Skitbra helt enkelt!!

Frankofilen sa...

Blir nästan av andfådd by proxy av att läsa alla om alla provningar ni sprungit på senaste tiden. Bra jobbat! Och om det kommit in en batch 2.0. av Cesares Langhe vill jag också smaka...

Anonym sa...

Måste utdela veckans flitpris redan på en torsdag! Grattis!


Japp. Fina räkneövningar - och en del vinkällarångest - att se fram mot i helgen: 4 Langhe Nebbiolo mot 1 Campé? Kvalitet eller KVALITET?

Å andra sidan är väl detta kanske snarare en ren abstraktion då det lanseras några få futtiga dryga 100 flaskor av den tanninförstärkta noshörningen i lejonskrud?

Ni baissar årgången av Vigneto Starderi om jag förstår er korrekt?
Eller är det helt enkelt PRISVÄRDET vi är inne på? Jag har sett en och annan mer ellr mindre lyrisk rad om Starderi.

Men;

Hur sjutton har ni upplevt Ca´di Pian?
Enkla bordsviner till tisdagens isterband kan ju inte underskattas?

/Martin

Finare Vinare sa...

Franko - provningarna i sig är väl rätt lugna, men att sedan hinna skriva om dem också... Nu vill vi ha ditt expertutlåtande om Pio Langhe 2.0 komplett med konspirationsteorier och allt....

Martin - det är verkligen inget fel på Starderi, förutom att den inte är riktigt lika maffig som i de bästa åren. Men har man 2004 Campé bredvid är valet lätt, priset är ju ungefär detsamma...

Alla nollsexorna var jättefina, även Ca' di Pian.
Generellt har man nog dragit ner en smula på eken till den senast årgången och det kan ju inte skada. Grillad kyckling på onsdagen?

Frankofilen sa...

Förresten - såg att nollfemmorna av CdF infunnits sig på vissa hyllor. Nu verkar ju Fonterutoli ha lyckats kanske ännu bättre i denna årgång enligt Galloni med ovanligt snyggt integrerad ekbehandling, men säkert vill någon bunkra nollfyror.