Som vi har väntat på ny årgång av Fontanafreddas standardbarolo! Den problematiska 2003 fick tveklöst tummen ner, så det är ett bra tag sedan sist vi sågs. För att få lite perspektiv ställer vi upp aktuell årgång av favoriten Le Tense Sassella. Och så en massa antipasti och slowcooked framdelskött av lamm med risotto.
2005 Nino Negri Le Tense Sassella har en transparent, ljust varmröd färg med tegelröd kant som glesnar mot vattenklar. Doften är först knuten, lätt, eterisk och lite svårfångad. Vi möts av friska slånbär, röda vinbär och nypon med nyanserad värme av smörkola, läder och sandelträ. Här finns också en aning brända toner av örter, tomatpuré och farin. I munnen är vinet relativt lätt, slankt och syrligt med röda vinbär, nypon och en örtig kärvhet som levererar bra bett åt de dominerande, långa syrorna. Bittermandel och smörkola assisterar i smaken. Den här gången tänker vi inte på sötfrukt eller eldighet, det är en typisk Le Tense som vi minns den. Efter ett par timmar blir vinet generat av sällskapet och stänger ner butiken.
2004 Fontanafredda Barolo Serralunga är mörkare varmrött med tegelkant, glans och tårar. Doften är först knuten men öppnar upp riktigt bra. Först kommer slånbär, sedan tydligt rostade fat med generös kryddlåda och tobak. Här någonstans kickar de mogna hallonen in - och vi börjar prata om den fina höjden med mynta, eucalyptus och grusdamm på toppen av kullarna och hur vacker utsikten är neråt mot de mörkare djupen av tjära och lakrits. Smaken är kryddig, tydligt fatad och modernt stylad med rejäl frukt, behagligt höga syror, sammetsmjuk struktur och aromer av nypon, hallon och menthol. Balansen mellan näsa och gom, och smakens olika delar, är utmärkt. Kryddorna och de skräddarskurna tanninerna är det som varar längst i smaken. Barolon växer, blommar och slår ut efter en timmes luftning eller två.
En och annan kanske undrar varför vi inte skriver oftare om schyssta, överkomliga nebbioloviner som är hyfsat enkla att få tag på. Nu är ju den ekvationen är inte alldeles enkel. Nåväl, här är de i alla fall, vi har svårt att komma på några bättre kandidater för tillfället. Fighten är jämn, och vi är inte helt överens om vilket som är bäst. S är teamets syrataliban och ger sin röst till Le Tenses slanka, burgundiska elegans - här är syrorna det viktigaste, vinet har en fantastisk, nästan vitvinslik fräschör och gör jobbet både innan och till maten. Vinet är som vanligt enormt bra för priset, först efter maten känns det kanske en storlek för litet. T är glatt överraskad av den förlorade barolons återkomst - välkommen tillbaka! Här finns det orientaliska kryddor och chokladiga tanniner som får vinet att stå upp på ett suveränt sätt till kraften i maten. Skickligt vinmakeri med sikte på omedelbar konsumtion! Ge det en timma eller två i karaffen och njut sedan av greppet i en ung barolo. Och glöm för all del inte att lägga undan ett par flaskor. Men ta det lugnt, det är absolut ingen panik...
2005 Le Tense Sassella Valtellina Superiore DOCG (Nino Negri, Chiuro, Lombardia)
2004 Barolo Serralunga DOCG (Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonte)
10 kommentarer:
Jag har inte kommit åt att testa Le Tense i aktuell årgång (eller Fontanafredda ...), men det här att den stänger butiken efter ett par timmar - what gives?
Det har jag aldrig upplevt med Le Tense förut.
Ska man lagra lite? Ska man skynda sig att dricka? Låter i vart fall inte som att man ska karaffera, va?
Nåväl, som vanligt tack för testet. Le Tense finns hemma och är redo för ett test, inte utan att jag blir duktigt nyfiken på barolon också.
Hej Henrik, förra flaskan av 2005 Le Tense gav ett mer generöst, söfruktigt och rentav lite eldigt intryck - men inte ikväll, den var mer som vi brukar uppfatta den (=alltid god). Vem vet, kanske lång karaffering öppnar upp nya dimensioner. Lagring brukar alltid vara en bra idé när det gäller det här vinet. Drick en flaska och berätta vad du tycker...
Kul att bespottade Fontanafredda verkar ha hittat ett korn 2004. Nollettan var ju riktigt trevlig som ung. Jag har sett nya årgången på hyllan och tänkt prova, kan man få be om en jämförelse ur minnet?
Som jag väntat på årgångsbytet - trodde aldrig det skulle komma. Barolo som lika gärna kan drickas NU som lagras kan det inte bli för mycket av. Eller rättare sagt - det blir det ju aldrig. Det finns onekligen fördelar med viner som inte har den där maximala ambitionsnivån.
/Martin
Jag är också en av de som väntat med spänning på Fontanafreddas 04:a, men efter att ha provsmakat en flaska för ett par veckor sedan måste säga att jag blev rejält besviken. Visst, det är ett helt ok hantverk, men i mitt tycke ett ganska tråkigt vin - jag hade förväntat mig betydligt mer av en så pass bra årgång! Tycker både den charmiga 2000-årgången och den lite strävare 01:an är klart bättre. På tal om nya årgångar - ett vin som däremot imponerade på mig, och som jag testade ikväll, är Domaine Santa Duc Gigondas Cuvée Tradition 2006. Har ni testat det? Gillade 05:an också, men 06:an är dovare, mer tanninrik, och mer välbalanserat - tror detta kan bli ett riktigt höjdarvin med 5-15 års lagring i källaren... Slår i mitt tycke många CdP i betydligt högre prisklass med hästlängder!
/Laffen
Martin, du slår huvudet på spiken. Det behövs helt enkelt modern vinmakarbarolo för omedelbar konsumtion, utan maximal ambitionsnivå. Och man får riktigt mycket för pengarna...
Nej Laffen, det är väl inte direkt ett fascinerande vin, men å andra sidan, hur många sådana baroli får du för 220 kr? Det är skickligt gjort och har en utmärkt balans mellan de olika delarna i doft och smak. Frukten är tillfredställande rik, tanninerna är mogna och syrorna är behagliga. Det fina aromspelet mellan menthol och tjära räcker för att vi ska känna oss hemma, de torkade rosorna och de eteriskt överjordiska parfymerna kanske man får leta efter på annat håll....
Franko - ur minnet var 01:an stramare och tuffare. Där fanns mer rosor, här finns mer indiska kryddor. Kanske var den lite mer "intressant"? I så fall är den här minst lika "god". Vi ska återkomma till årgång 2001 vad det lider, kanske borde de provas sida vid sida...
Laffen, tack för rapport om 06 Santa Duc Tradition!
05:an lär visst ha stängt ner helt och hållet. Vi har sett den nya ute i butikerna, den måste förstås prövas å det snaraste...
Priset på Fontanafreddan är ju absolut sympatiskt, och det är på inget sätt ett dåligt vin - jag upplevde det dock som en smula intetsägande och jag tyckte frukten var lite tunn. Testade den mot Barbaresco Sori Paitin 2004 (279 kr på SB) som jag tycker ger betydligt större vinupplevelse för pengarna (men den är å andra sidan ett barnarov i dagsläget). Antar att jag hade lite för stora förväntningar på Freddan. Jag hoppas Giovanni Voerzios La Serra 2004 dyker upp på SB - både 01:an som jag bunkrat upp i källaren och den exotiska 03:an tycker har varit häftiga viner med tanke på priset. Mer Barolo år folket!
/Laffen
Provade Fontanafreddas Barolo -04 och i mitt tycke var den bäst på tredje dagen. Jag tror att den kan bli riktigt bra om några år.
Mr J
Har nu testat La Tense 05.
Tyckte den var svagare än 04:an (ingen skräll med tanke på hur fantastisk 04 var/är). De goda dragen finns kvar, men 04:ans frukt tycker jag var större och snyggare och i mitt ex fanns en ledighet jag inte kände igen.
Och sedan, efter två timmar stängdes butiken nästan helt. Kvar var bara syra och tannin. Strange.
När kommer 06?
Det borde ju vara snart, Henrik! Låt oss hoppas att den lever upp till förväntningarna. I så fall ska det läggas undan flaskor i tid...
Konstigt det där att nollfemman stänger ner efter ett par timmar. Är det någon som har provat att spara en öppen flaska Le Tense 05 i ett eller ett par dygn?
Mr J, du verkar ha druckit ett mer knutet vin än vår Barolo Serralunga! Vi gissar att personliga preferenser vad gäller stramhet och syror spelar in, men det här är nog ändå en av de mest konsumtionsinriktade barolovarianter vi kan komma på (och bättre än Chiarlos Tortoniano som också är designat för tidig drickbarhet). Men stora kupor och lagom luftning behövs förstås. Och tre års ryggläge kan förstås bara vara av godo...
Skicka en kommentar