Vi har aldrig blivit besvikna på ett vin signerat Casimiro Maule.
Efter 37 landade årgångar utnämndes han av Gambero Rosso till "Årets Italienska Vinmakare 2007". Han kan sägas vara personligen ansvarig för att ha lyft alpdalen Valtellina till ett av de mest intressanta områdena i hela Italien, och samverkar i utvecklingsarbetet med två andra favoriter, Enrico Scavino och Giorgio Rivetti. Vi höll årgång 2004 av Valtellina Superiore Le Tense Sassella som systemets allra bästa köp under det gångna året, om man väger kvalitet mot pris. Nu har nollfemman funnits på hyllorna sedan i somras och vi kan inte vänta längre. En smaknotering av vännen Holger har fått oss att inte skynda på med inköpet.
2005 Le Tense Sassella har en totalt transparent, varmt rubinröd nyans med ljus tomat/granatröd kant. Doften är lyckligtvis helt igenkännlig och mycket god med snabbmognad utveckling. Mättade körsbär, läckra nypon och en pinotlik kryddighet som av muskot, kanel och ingefära mot en fond av anis och sötlakrits. Lovande!
Vi smakar och blir inte besvikna. Istället för de stramare, lagringsbara syrorna i nollfyran får vi en lustfylld, mycket aromrik och sötfruktig smak med karaktär av koncentrerad saft på jordgubbar och hallon, förstärkt av en liten balanserad eldighet (13,5%). Aningen syltigt kan tyckas - men samtidigt fint syrligt, aningen örtbittert och jäkligt gott! Visst har denna tappning en rikare, mer insmickrande karaktär och lite mjukare syror, men fördelen är att vinet är snabbare i mål och lämpar sig fint för omedelbar konsumtion. Signore Maule verkar ha gjort det bästa av ett nebbioloår som Giorgio Rivetti beskrev som "lättillgängligt och snabbt till mognad". Jämförelserna med pinot noir dyker upp som vanligt, men i en lite varmare version. Busgott! Puh, vi kan glatt fortsätta att dricka den nya årgången..
2005 Le Tense Sassella Valtellina Superiore DOCG (Nino Negri, Chiuro, Valtellina, Lombardia)
7 kommentarer:
Låter kanongott! Har varit nära att prova, men inte kommit mig för det ännu. Ert inlägg är tungan på vågen. Köpläge, mao...
Vi hörs!
Bra nebbiolo till anständigt pris hör ju till livets nödtorft. När varken Pio Cesare eller Fontanafredda fick till det med nollfemmorna var det här faktiskt vårt sista hopp i ordinarie sortimentet. Därav lite extra glädje...
Vi ser fram emot att läsa om ditt intryck!
Jag får ta och testa en flaska till snart, jag var nog på dåligt humör när drack min 2005:a :)
Ännu en tråd hi-jacking... :) Ni får säga till om sådant är jobbigt, inte helt van vid blogg-regler! Det är dock på temat nebbiolo/vildsvin. Har aldrig testat vildsvinet som säljs i Sverige (ICA-Maxi) men ser att ni har gjort det. Är vi närmare vilt hållet eller vanligt fläskkött? För en stek, skulle innertemperaturen vara mer lik nöt/viltstek eller en fläskstek? Tanken är combon vildsvinstek/rödvinskokta linser (med möjligtvis någon jordärtskockskräm för att milda upp det) med en Barbaresco 2000 från Pio Cesare...
Tack för hjälpen! :)
Håller med, supergott men tappade stuns efter 1-2 dagar i kylen. Inget för källaren kanske.
Holger - ta på dina röda bourgogneglasögon och laga nåt gott i den vägen. Vi väntar med spänning!
Swedish - du är välkommen att kapa så många trådar du vill. Vi brukar köpa vildsvin hos vår ambitiösa köttmästare på Vi-butiken. Här finns helt klart mer av viltsmak än av vitt fläskkott. Vi har lagat den till 70 grader, men har inte varit inte helt nöjda med resultatet. Inte heller innerfilen var någon absolut succé, med en lite svårgillad rå viltsmak! Om du får till det, berätta. Pröva gräddig puré på blomkål, det brukar bli väldigt gott. Rödvinsrisotto på nebbiolo har vi ätit i La Morra, en riktig tuffing med massor av tanniner ;-) 2000 Pio Barbaresco låter mums, vi slår lovar runt en nittionia från Pio. Snart, snart...
Biffen - precis, drick det nu!
Tack för svaret! Steken är inhandlad och svärföräldrarna får bli försökskaniner... 70 grader låter mycket, jag brukar ha nöt/vilt till 55-57 grader och sedan 15 minuter i folie. En fläskstek till 65. Det får bli något mitt emellan...
Skicka en kommentar