söndag, oktober 19, 2008

2005 La Bastide Blanche Bandol Rouge



Efter sommarens djupdykning i sydfransk terroir är vår gamla romans med Bandol återigen hetare än på länge. Mourvèdre är den emellanåt vresiga druvan som specialiserat sig på att fånga upp sydfransk lantlighet i doften. Vinifikationen i området är oftast traditionell med lång mognadslagring på foudres. La Bastide Blanche är inget undantag. Man har 40 hektar och tar ut 2900 liter vin ur vart och ett av dem. Stockarna som levererar druvmaterialet till detta vin domineras av mourvèdre (70%), resten är 25% grenache, 3% cinsault och 2% carignan. Vinet mognade i 22 månader på de stora gamla ekliggarna. 2005 var enligt eniga rapporter ett mycket bra i år området. Därför blir vi rätt förvånade av att etiketten deklarerar 13,5%, jämfört med 15% hos den lite syltiga och eldiga nollfyran. Vad ska detta betyda - kan det handla om en kursändring vad gäller stil?

2005 La Bastide Blanche Bandol Rouge är klart och svartrött i färgen, inte olikt en médoc. Vi börjar i karaffen och hittar först mättade toner av asfalt, lakrits och tobak. Det är en mörk, lantlig doft med plommon, cassis och typisk mourvèdre med inslag av järn, blod och mineraler, särskilt grafit/blyerts.

Fyra timmar senare i glaset konstaterar S direkt: det doftar väldigt gott om det här vinet. Mörkt, djupt, återhållet med övertoner av örter och vitpeppar. Här finns en knuten frukt som utlovar bordeauxlik cassis, i sällskap med tobak och blyerts. En krämig hallonpaj lurar runt hörnet men vill knappt ens visa sig.

Smaken är frisk, torr, stram, drygt medelfyllig, strukturerad och balanserad med cassis och tydlig blyerts. Här finns inget av nollfyrans syltiga och eldiga känsla. Avslutningen är mycket tuff och kärnbitter med en envist kvardröjande eftersmak där vi tänker på både calvados och peppar. Det är nu, efteråt, som tanninerna slår till med full kraft och tar ett järngrepp i munnen som måste vara det hårdaste vi upplevt i år. Våra tungor förvandlas till tusen år gamla förkrympta indianhuvuden. Vinterbadare kan relatera till attacken mot kroppens känsligare delar. Detta är ren masochism, ganska roligt och upplivande om man är lagd åt det hållet.

Smått chockade och överraskade konstaterar vi att det större året gett ett tuffare vin med lägre alkohol och stramare kostym. Vi kommer inte dricka mer av det här vinet i år. Inte nästa år heller. Men om fem eller tio år kan det här visa sig vara ett av de riktiga kapen från 2008. Doften ställer ut löften som smaken har långt kvar att infria. Det når kanske aldrig upp till Pibarnons elegans, men det har en struktur och potential som gör det till ett mycket intressant källarvin. Vi ses absolut i framtiden!

ps. Vintresserad har också smakat.

pps. Wine Spectator delar ut många poäng per krona: 91/124. Vinia Sweden importerar. Ingen brådska att handla.

2005 La Bastide Blanche Bandol Rouge (Earl Bronzo, Le Castellet, Var, Provence)

11 kommentarer:

Anonym sa...

Jag gav bort en flaska till en bekant som gillar tanniner. Hon dekanterade och hällde tillbaka på flaskan. Sedan drack hon upp det över ett antal dagar och om jag kommer ihåg rätt så var det som bäst tre dagar senare. Klart lagringsläge m.a.o.
/Fredrik

Finare Vinare sa...

Intressant Fredrik, det hade varit kul att smaka vinet på tredje dagen. Vi får kanske göra det experimentet innan vi bestämmer hur många som ska läggas undan!

Anonym sa...

Jag funderar på att göra samma test själv, fast isåfall tänkte jag ta med ytterligare någon flaska tanninrikt som t.ex. en Madiran. Det bör kunna bli rätt intressant att följa utvecklingen under några dagar.
/Fredrik

Vintresserad sa...

F&V: Jag känner igen mig till 100% i era intryck av La Bastide Blanche, ni lyckas verkligen fånga det i ord! Roligt och lärorikt (som vanligt!) att läsa.

MSVin sa...

Låter som ett vin som hör hemma på min gata! Den syra- och tanninjunkie som jag är! Köper och lagrar mao! Och för att testa nu! Jag har inte druckit vinet tidigare. Har läst om era inryckt av år 2004, men jag tycker att 2005 låter mer spännande.

ASi sa...

Jag är skeptisk till att långlagra bandol, de kan bli mycket murkna och ofrächa och jag tror ett decennium knäcker nästan alla. Vill man inte ha ett sursträvt vin så är det bättre att köpa något annat!

Spara vinet bara till en stekhet sommardag, bandol är utvecklad för att drickas i hetta. Syran och strävheten håller ihop vinet även om det blir varmt i glaset!

Anonym sa...

Har lagrat Bandol tidigare även från kralligare år. Har en snabbare utvecklingskurva än man skulle ana, brukar peaka efter 4-5 år och sen börja falla isär strax efter. Tanninerna och syran kommer att släppa fram mer krydda, läder och "bärighet", lite som ett södra Rhone-vin. Har provat Bastide 2005:an och lägger själv en låda till 2012 för provning. Otroligt prisvärd källarfyllnad.

Finare Vinare sa...

Tack för informationen! Vi ser lite längre perspektiv när det gäller topparna som Pibarnon och Tempier. Men när det gäller varma år så går utvecklingen fortare. 2003 Pibarnon är ett drick-nu-vin. På Ch de Pibarnon förutsade man också att 2005 skulle utvecklas något snabbare än 2004. Håller med om källarfyllnaden, det är ett superköp om man har gott om utrymme och tålamod...

Anonym sa...

Mycket spännande, undrar vad våra nyårsgäster kommer att tycka. Till Oxfilé provencale rekommenderades detta vin av Systembolaget.

Lennart/Skanör

Bertil/Uppsala sa...

Pratade med vinmakaren själv på vinmässa i Paris i höstas. Han rekommenderade inte lång lagring av denna årgång. Den var inte bra i Bandol. 2006 bättre.

Finare Vinare sa...

Intressant! "Inte bra" brukar de vara sparsamma med att säga på mässor. När rekommendade vinmakaren att dricka vinet?

Vi provade ju flera årgångar på Pibarnon i somras. Vårt intryck var att 2004 är en långsam årgång med bra struktur för lagring. 2005 är rikare i frukten och lär utvecklas snabbare, enligt vad som berättades. Men inte alls lika fort som 2003...