fredag, oktober 03, 2008

2004 Weingut Hirsch Riesling Heiligenstein


Ikväll har vi gäster och kör patenterat italienskt på bord och i glas. Ungarna äter på högst två minuter för att hinna leva rövare. Vi vuxna vill snarare äta i timmar. 2006 Villa Cafaggio Chianti Classico är just nu vårt absoluta förstahandsval när det gäller hela uppduket av olika antipasti, coppa, prosciutto, salami, insalata tricolore, tryffeltortellini, lantbröd, olivolja och annat gott. Efter en dryg timme i karaffen serverar vi åt det svala hållet och får utdelning i den balanserade doftupplevelsen med fatkaraktär, örter, blommor, mineraler och läcker körsbärsfrukt. Bra nära definitionen av chianti classico.

Men allra först sippar vi och våra gäster på en stackars överbliven österrikare från rean. Det är dock inget skräp systemet säljer ut. Johannes Hirsch är tvärtom en av våra absoluta favoriter från Kamptal. Hans 2005 Zöbing Riesling blev husets stående apéritif under första halvåret av 2007. Ett mycket uppskattat vin, som vi ska återkomma till snart! 2004 Zöbinger Heiligenstein Riesling hade som alldeles ungt några av de mer eleganta och laserfokuserade syror som någonsin lämnat Österrike, med minnesvärda mandariner och grape i smaken. I veckan har vi fått rapporter från ett par håll om att vinet inte längre ger sitt bästa.

2004 Zöbinger Heiligenstein har en gröngul färg som är betydligt rikare än sist vi sågs. Man kan alltså våga sig på en gissning om att det har hänt en del i flaskan på ett och ett halvt år. Doften är utvecklad med vått ylle och ett inslag av gummi. Här finns drag av övermogen melon och burkpersika som stått lite för länge. De klockrena citrustonerna av bland annat frisk blodapelsin lyser däremot med sin frånvaro idag. Totalt sett är det ändå en läcker doft, men vinets fokus har flyttat vidare till smaken. Den är mycket intensiv och smakrik med mandariner som nästan exploderar i munnen. Vinets kropp har definitivt lagt ut om midjan, men syror och mineraler håller frukten stången - i vår smak är balansen helt rätt. Syrorna är fortfarande varken grova eller breda och lär väl aldrig bli det heller. I avslutningen kommer en skrattretande tydlig mineralton som av bikarbonat. Tillsammans med en gnutta kolsyra fräser den som mineralvatten i svalget och gör eftersmaken lång och uppfriskande.

Slutsatsen blir att vinet har mognat förvånansvärt snabbt. Det vi trodde på som ett projekt för längre lagring har plötsligt blivit en kandidat för relativt snar konsumtion. Kan det vara "butiksmognad" - eller skruvkapsylen? Vi gillar fortfarande vinet skarpt - med sina fruktsyror och mineraler är det här rätt upp på vår gata - men det ser ut som att nollfyran har ett problem med lagringsbarheten. Nollsjuorna från Hirsch verkar vara något alldeles extra, i alla fall om man lyssnar på rieslingfreaket Terry Theise...

2004 Zöbinger Heiligenstein Riesling (Weingut Hirsch, Kammern, Kamptal)

7 kommentarer:

Holger sa...

Intressant!
Jag drack också detta vin för ett tag sen, och saknade era patenterade laserstrålar som vinet hade när det var ungt. Fortfarande ett riktigt gott vin dock!

Finare Vinare sa...

Du publicerade inte någon smaknotering då, eller hur?
Vi letade efter mailet där du beskrev dina intryck men kunde inte hitta det. På Cellartracker finns ju din TN från februari 2007 och den stämmer ju bra med vad vi tyckte och trodde då...

Nu känns det mer som att vinet ska drickas upp innan 2010. Det blir i alla fall noll problem att konsumera resterande flaskor!

Swedish sa...

Det är intressant det här med slutsatser... Jag drack vinet för en två veckor sedan (för att se om jag skulle köpa mera när vinet var på rea). Det var första gången jag smakade så jag hade inga referensramar, förutom era lovord! Jag gillade verkligen vinet! Det hade för mig den här österikiska kraften och "lantligthet"... Dock kunde jag inte få ur skallen att det kändes som i en "mellan-fas" och att jag tror att det skulle vara bättre om en 2-4 år... Så jag köpte mer för att se i framtiden... 175kr känns för övrigt som ett mer berättigat pris än 229.

I övrigt drack jag Trimbach riesling CFE 2001 på halvflaska igår och nja... Lätt oxiderat, gott men ändå inte den klara stjärna den ska vara. Hoppas helflaskan är bättre... Någon som har prövat?

Finare Vinare sa...

Heiligenstein är smaskens och väl värt sina 175 spänn! Vinet lever på sina goda syror och vi vill helst inte att de ska rundas av för mycket, därav vår tidsangivelse. Den snabba utvecklingen kanske inte gäller flaskor som lagrats i källare och den kanske kan bromsas om flaskorna får ligga svalt. Det är nog läge att prova en av dem vi la undan för 18 månader sen...

Vi har inte testat 2001 CFE nyligen. Har någon annan?

Vinosapien sa...

Flaskvariation är tyvärr något man får leva med oavsett förslutningsmetod. Tyvärr har min skepticism kring skruvkork/silikon/ölkapsyl ökat över tiden. Inga problem när det gäller viner som ska sippas inom 1-2 år. Därefter känns vinerna stumma och livlösa eller som Swedish uttryckte det 'i en mellan-fas'. Bara en känsla jag har och absolut ingen välunderbyggd forskningsinsats.

Jag diggade Heiligensteins syror och lime-toner. Vill dock ha lite mer nyanser och trevliga omvägar under sippandet.

Vi sippade en Rosacker under två kvällar och utvecklingen var påtaglig:
http://fredrik.mellbin.org:8913/MyTastings?Grape=323&TasteDate=60

Holger sa...

F&V, nej jag publicerade ingen smaknotering då, är väldigt lat med detta nuförtiden, ska skärpa mig!

Det här med skruvkapsylens ev. inverkan är intressant. Jag har för mig att jag läste om Tyrrells' Semillon Vat 1 (fantastiskt vin f ö!) att de hade provat att buteljera samma årgång med både korv och kapsyl, och att sisådär 10 senare så var bägge vinerna goda och liknande, men korkvarianten hade med komplexitet i doften, precis som vinosapins skriver på sin sajt and Hirsch Heiligenstein.

Anonym sa...

(A): >>> Swedish, kopierar från inlägg jag gjorde i annan tråd här hos utmärkta F&V när jag köpte 2001 CFE på halvflaska för några veckor sedan. Jag tyckte att jag fyndade eftersom SBs felmärkning resulterade i att jag betalade 109 kronor per flaska....

"Gyllengult i färgen. Lätt diesel i doften. Hmm, lite kork? Jo smakar även lite kork. Lite vattnigt och glest i mitten. Noterar den "konstiga" breda syran... Vad ska man tro? Efter en liten stund har korken vädrat bort och med lite luft och någon ytterligare plusgrad så tar sig vinet."