torsdag, oktober 30, 2008

Domaine du Pegau 1998-1990


Munskänkarna slår till med höstens mest nödvändiga provning. Nu ska vi få svart på vitt om vad som kan väntas av flaskorna som ligger till sig i källaren. Årgång 2005 var ytterst lovande, provad på plats i Châteauneuf-du-Pape - stort, strukturerat, kryddigt, stenigt - men gav också tydligt besked om att detta inte är ett vin man dricker ungt. Minst sju-åtta år behövs innan det överhuvudtaget är dags att börja resan. Provningen är öppen och vinerna hälls i kronologisk ordning.


Domaine du Pegau Cuvée Réservée 1998 har en varmt rubinröd färg med dragning åt blå nyanser, något ljusare i ytterkanten. Doften är först något knuten, och ger först nötiga mandeltoner och kirsch. Efterhand öppnar frukten upp: fantastisk, skinande nickel av körsbär och hallon - hard candy! Avmätt kryddighet och läcker sötlakrits kommer till. Smaken är stor och härligt ungdomlig med livlig frukt, fint infattad alkoholvärme och helt fantastiska syror, som påminner starkt om mogen apelsin. Mot slutet lägger syrorna i en högre växel och smaken ringer kvar länge, länge. Allt är i underbar balans, med stor kraft och fin kryddighet. Stor charm och ett supergott vin!


1997 Domaine du Pegau Cuvée Réservée är varmt rubin med ljusare orange kant. Doften är mycket öppen och vinös med ett moget uttryck. Tydlig stallighet samsas med stendamm, jordgubb/hallon och gott om garriguetoner som växer med luften. Känns färdigt! Smaken bjuder på mjuka tanniner i en något stramare, kärvare infattning. Vinet fyller inte ut i gommen som föregående och är betydligt kortare. Syrorna är lägre och vinet upplevs något mattare med mindre av livlig energi. Trots invändningar är det ett verkligt trevligt vin som vi gärna skulle dricka mer av. Husstilen är på plats och vinet har nått sin topp.


1996 Domaine du Pegau Cuvée Réservée är likaledes varmt rubinrött, en nyans ljusare än föregående. Här finns en bredare tegelröd kant. Doften är öppen med fina mognadstoner av stall, fikon, tjära och järn, samt en hallontonad frukt. Assist av salvia och andra örter. I munnen händer det ganska mycket i början och mitten - allt ser fint ut fram till avslutningen, som är lite snöpligt kort. Det som ges är gott och elegant, endast eftersmaken är den riktigt svaga länken. Vinet är färdigt för konsumtion.


1995 Domaine du Pegau Cuvée Réservée avviker från de andra glasen med en roströd färgton som drar åt brunt, katrinplommon och russin. Det har en mattare lyster än sina syskon. Här får vi en mörkare, djupare doft av läder, brända mandlar, tjära, kaffekaramell, svamp och soja. Mycket läckert att sniffa på, om än lite kontroversiellt. Inte alla faller för detta. Smaken är stor och stadig med lite torra tanniner och mycket bra längd. Det avviker från de andra årgångarna och bör vara ett ypperligt vin till mat. Mycket gott vin, med stort smakdjup!


1994 Domaine du Pegau Cuvée Réservée ser yngre ut än nittiofemman och tätare än nittiosexan. Doften är vinös med god likörton av körsbär och björnbär, garrigue och svartpeppar, samt en grusdammig cykelväg. Här finns en mycket fin frukt som fortfarande känns förvånansvärt ung. Allteftersom vinet får mer luft uppenbarar sig dock en misstanke om ett nästan omärkligt inslag av smygkork. Nåväl, i munnen har vinet en fantastisk vitalitet med fina syror, frukten skiner verkligen med härliga bär. Kraft, energi och en torr avslutning med inslag av jodlösning. Förvånade stort vin från ett mindre år, speciellt ämnat till mat och dessutom försett med åtskilliga års framtidspotential.


1990 Domaine du Pegau Cuvée Laurence har en fantastisk, klart lysande färgton av varmt brunröd rubin med en hel orange solnedgång i glaset. Doften är något knuten och bjuder först på en varm, mogen portvinston. Enormt läckra nyanser av pomerans, knäck och kola samsas med asiatiska kryddor, sandelträ, grusdamm och garrigue. I munnen har vinet en formidabel balans och harmoni med stor syrafräschör, milt infattad eldighet och en lysande eftersmak av apelsin. I svår konkurrens med 1998 väljer vi detta vin till kvällens bästa, ett vin att njuta i sin egen rätt. Vi skojar lite och undrar om Cuvée Laurence med sin långa fatlagring inte möjligtvis är en träport (tawny) i jämförelse med Cuvée Reservées flaskport (vintage). Mr. Rosborn tycks först perplex och svarar ivrigt "nej, nej, inte rioja". Frågan verkar ha samma effekt som en näve sand i kunskapsapparaten - vi tycker oss bevittna scenen i Wall-E när roboten är trasig! Men Rosborn finner sig snabbt och skramlar fram ett citat där Laurence Feraud beskriver nolltrean som 80% châteauneuf, 20% port och resten övriga tillåtna druvor. Det blir väl rätt många procent totalt och säger ett och annat om 2003!

Sammanfattningsvis: vilka underbara viner! De stora överraskningarna är hur lite av eldighet man upplever i helheten och vilka otroliga syror vinerna har i varma år. 1998 och 1990 har större skala och mer ös än de övriga, men också ännu bättre syror. Allt är i balans i de stora årgångarna. En rolig detalj är att samtliga etiketter anger alkoholhalten till 13,5%, så slipper man trycka en massa etiketter i onödan. Ett djupt känt tack går till Janne Rosborn som ställt arton flaskor till förfogande för denna provning. Vem vet när man får uppleva en liknande Pegau-vertikal nästa gång... nej, vi får göra ett nytt besök hos Laurence Feraud snart, förhoppningsvis utan en busslast amerikaner. Här står hon i alla fall, framför sina kära gamla gobelet-stockar...


ps. 2004 Cuvée Laurence släpps i februari. Det är i grunden samma vin som Cuvée Reservée, fast med runt tre år på stora foudres i stället för 18 månader. Ett slags hommage till pappa Paul Feraud och hans gamla metoder.

1998 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1997 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1996 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1995 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1994 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1990 Domaine du Pegau Cuvée Laurence

6 kommentarer:

Claes sa...

Tack för detta snabba redogörande för era intryck från denna i sanning lysande samling viner. (Nästan som att komma hem från en bra konsert och upptäcka på morgonen att den redan finns på dimeadozen).

Håller i stort sett med om era beskrivningar. Jag hör till dem som inte föll för 95an förrän glaset var nästan tomt. Jag vågar påstå att den rättade in sig i ledet mer och mer vartefter tiden i glaset gick.

Provningen visade tydligt att det är lönande att vänta in lite ålder, men 2003 som är från ett varmt år är i allra högsta grad njutbar redan nu.

Frankofilen sa...

Härligt. Pégau är verkligen en fantastisk producent. Kul citat om 2003 Laurence - även om man väl inte gjorde någon sådan? Pressade ni Rosborn så hårt? ;-)

Finare Vinare sa...

Claes, var det du som hade fått tag på en 2003 Da Capo?

Frankofilen, vår käre korrekturläsare! Nej, Rosborn sa självklart rätt, men vi minns faktiskt inte vilken av nolltreorna det gällde (kanske rent av Da Capo). Citatet var så pass kul att det stal hela uppmärksamheten...

Frankofilen sa...

Förlåt, var inte meningen att klampa in som ett vinarsle så här på morgonen... och visst är citatet bra.

Claes sa...

Det var faktiskt Da Capo Rosborn kontrade med när ni pratade träport och han till slut fattade vad ni menade.

Nej, tyvärr nobbade jag erbjudandet från Divine att köpa Da Capo (Priset var 1599:-). Även Laurence erbjöds då för 659:-.
Nöjde mig med en låda Reservée 03 då.

Det var jag som uppskattade 96an p.g.a. dess gleshet i positiv betydelse.

Niklas J sa...

Tack för Pegau-inlägget! Mycket inspirerande läsning då en av mina 98:or rök :-)