Efter en heldag i skidställ med barn i pulkabacken är skidåkarmiddag ett måste: tortiglioni med kärleksfullt tillagad köttfärssås. Vinet får gärna komma från alpernas sydsluttningar och bör ju vara gjort på nebbiolo. Det är här någonstans kvällens vin kommer perfekt in i bilden. Styvmoderligt mottaget i de flesta provningar, för det här är verkligen inget provningsvin. 2004 Rosso di Valtellina är ett renodlat måltidsvin, och därtill ett genuint vin, som faktiskt får en att känna att man äter sin pasta på valfri ort i de italienska alperna. När nebbiolo växer i valtellina blir den så slank och lätt att den får aromer som påminner om en dito bourgogne. Här finns örterna, kryddorna, vitpepparn, några brända fattoner, jordgubbarna och körsbären. Smaken är en aning kärv och har härligt livlig lingonsyra, saftiga slånbär och körsbär. Till köttfärssåsen är det här faktiskt ett helt perfekt, läskande matvin! På egen hand inte det minsta märkvärdigt, men drickbart ungefär på samma sätt som en enklare basbourgogne. Det är själva stilen vi gillar, och vi dricker gärna detta opretentiösa vin igen! Alkoholhalten är bara 12%, men till maten smakar det ändå rätt mycket. 90% nebbiolo (chiavennasca), 5% prugnola, 5% pignola. Kooperativet borde möjligen rensa lite i snårskogen av namn!
ps. Ok, vi testar igen. Nu är det en relativt ljus gryta på majskyckling, champinjoner, bacon, örter med mera som står på bordet. Vinet är liksom igår luftat ett par timmar och serveras vid max 15 grader. Det är minst lika övertygande till maten ikväll, på sitt helt chosefria sätt. Kvällens doftassociation, infångad av S: nyponrosorna vid havet i skåne efter ett litet sommarregn. Det blir såklart extra plus för den! Helt tydligt finns det också blod och järn, fortsätter S, och ett svagt inslag av stall. Vi gillar det här vinet mer och mer - och kan lätt tänka oss att ha en låda på lut i garderoben. En välkommen variation till Le Tense och de två olika Nebbiolo Langhe i ordinarie sortimentet, närhelst man önskar en frisk vardagsnebbiolo av lättare slag...
pps. Som pizzavin briljerar det förstås också, det är precis vad som behövs. Eller förmodligen till i stort sett vilken pastarätt som helst. Även utan luftningen ger det generöst i både doft och smak, bara temperaturen är rätt. Det här vinet är grymt användbart...
ppps. Till slut fick vi en likadan flaska som Röttorp och Artberg beskrivit. Alkoholkomponenten i vinet känns oren, med inslag av aceton och odefinerad kemilåda i doft och smak. Suck, där tappade vi tyvärr lusten helt och hållet. Bara tanken på att det skulle inträffa igen gör att vi tackar för oss och faller tillbaka på Pio Cesares 2004 Nebbiolo Langhe, som tryggt och säkert levererar mer vin för samma 99 kr...
2004 Rosso di Valtellina Cantina Di Villa Terra Di Vigne (Cantina Cooperativa Villa Bianzone & Villa di Tirano, Valtellina)
9 kommentarer:
Av er recension att döma känns det ändå som att det är lika bra att hosta upp 25 spänn till och få la Tense Sassella - eller?
Utan tvekan är det så. Men som sagt, till maten har vi inget att invända. Det är faktiskt en klockren matchning. Vinet är autentiskt och lite omväxling förnöjer!
Misstänkte det, försökte bara få bekräftat att jag inte behöver springa benen av mig enär jag har några la Tense S i tryggt förvar.
Jag uppskattar stilen, men kombinationen ljumma recensioner och den försumbara prisskillnaden mot la Tense S har fått mig att passa.
Jag köpte däremot genast ett par Valcombe, trots att Frankofilen var aningen njugg...
Vill ändå rekommendera dig att prova, det verkar inte direkt hoppa ut ur hyllorna, men bör smakas om man gillar stilen. Vi dricker ännu en flaska till en lättare kycklinggryta ikväll. Och Le Tense är liksom inte ett vin man slår på fingrarna bara sådär. Vi tvekar inte att på stående fot utnämna 2004 Le Tense till bolagets bästa QPR alla kategorier, inte minst om ett par år. Antecknar: glöm... ej... lägga... undan... flaskor...
Henrik,
Valcombe är ett superbra köp och ett gott vin, det trodde jag framgick att jag tyckte. Bara man har rimliga förväntningar...
Ursäkta trådkapningen, men absolut, Frankofilen, det framgick. "Aningen njugg" var kodspråk för inte lika hyllande som t ex Grehnz och F&V.
Men okej, jag ska pröva den aktuella Valtellinan också och fan vet om inte även jag ska köpa några flaskor till la Tense - inte helt övertygad om årgång 2005 där när den kommer... Och 2004:an ser jag inga problem att kolka i mig sju åtta flaskor av under de kommande tre åren.
Tror att vi alla egentligen är rätt överens om hur pass bra Ch Valcombe är. Intentionen var inte alls att skriva en hyllning - vi är bara glada över att se fler schyssta franska och italienska viner i vardagsprisläge...
'2004 Le Tense till bolagets bästa QPR alla kategorier' skriver ni.
Undrar stillsamt om ni testat La Grola 2004?? Kostar i och för sig lite mer men landar ändå på nersidan 150. La Grola funkar som 'vardagsvin' här hos oss (2003 undantagen). 2001 o 1997 utvecklas fortfarande riktigt bra. Smakar lätt som 200+ och är ett klockrent matvin.
Hehe... ibland är det kul att slänga ut små kinapuffar för att få fyr på diskussionslusten. Självklart är det helt en fråga om smak, och just vår smak favoriserar slanka, syrliga och eleganta viner lite extra...
La Grola är iofs också jättegott, men tät chokladig corvina är inte det vi väljer för tillfället. Vi hade en period för några år sedan när vi drack en hel del av både Palazzo della Torre och La Grola (inte minst de fina 97orna). Senast vi testade La Grola var september 2005 (01an). Den var god såvitt vi minns...
Andra kandidater? 2005 Peter Lehmann Shiraz levererar riktigt mycket för slantarna. 2004 La Tour de By likaså, om man vill ha det lite oldfashioned.
2006 Allesverloren Shiraz är väl journalisternas samlade val, och den var ju inte heller så tokig för sina 99 kr. Eller Sveriges mest bloggade vin, 2004 Pio Cesare Nebbiolo Langhe... Det är vår starkaste konkurrent om titeln, såpass att det skiftar från dag till dag;-)
Skicka en kommentar