fredag, februari 22, 2008

Vi testar chablis 2006 från Brocard


Just nu finns möjligheter att smaka på hela spannet av årgång 2006 från Jean-Marc Brocard. Kronstam skrev nyss uppskattande i DN:s söndagsbilaga, och vi har förhoppningar om att få se ett par gamla favoriter tillbaka i högform. Vi plockar upp ett smakrikt gösrecept från Tasteline och radar upp fem viner för avsmakning innan maten. Med sina praktiska skruvkorkar lär de kunna hänga med i kylen ett tag. Vi hoppas att snart kunna skriva om ytterligare två premier crus, Beauroy och Montmains, och grand cru Vaudesir för att till slut få en komplett bild av årgång 2006 från producenten som är så väl representerad på systemet.

2006 Petit Chablis Domaine Sainte Claire har en vitgul färg. Doften är först lite vitblommig, ger sedan grönt äpple i en ren, frisk och något enklare doft som inte har så mycket att förtälja. Smaken är frisk och fruktig med syror i bra balans med frukten. Bra start och lite jordig avslutning med ett uns beska. Det finns en aning av plastcitron över syrorna. Helt ok baschablis, korrekt, lite tråkig men rätt så oantastlig i sin prisklass. Men konkurrenten från La Chablisienne är godare, liksom den egna 2006 Kimmeridgien. Hur står det till med ostsåsen, behöver den en skvätt kanske?

2006 Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire är ett av de mest pålitliga vinerna från Brocard, som också ger mest för pengarna. Förra årgången levererade tyvärr inte vad vi vill ha, nollfyran var däremot riktigt bra. Denna tappning har en gulare färg som ser rätt rik ut. Doften är tydlig och mycket fokuserad med kryddig rök, citrus och nässlor. Röken bygger ut mot mineraler, flinta och charktoner. Citrusfrukten vetter åt grapefrukthållet. Vi smakar. Yes, en rik, intensiv och lång smak. Jättegott! Här finns aptitlig bitterhet, precis som detta vin ska ha. Till maten suger det till ordentligt med ett bra grepp om smaklökarna. Faktiskt ännu längre och smakrikare än den fina Fourchaume som är kvällens andra omedelbara favorit. Efter den mjuka, lite otypiska nollfemman levereras igen precis allt det vi önskar.

2006 Chablis Premier Cru Montée de Tonnere är intressant. Färgen är mycket ljus, vitast av dem alla med gröna reflexer. Doften är blyg och svårfångad till en början. Mest mineraler, inte så tydlig frukt. Efter hand ljus vitblommighet, mandel, ylle och något bergoljiga mineraltoner. Vi kommer inte oväntat att tänka på riesling! Smaken är mandelljuv med gula äpplen, tydliga salmiaktoner och relativt mjuka, men ändå höga, mineraliska syror. Klart mer av intensitet kommer efter några timmar i öppen flaska. Ett lite udda och hemligt vin med en diskret spänning. Här kan det hända saker med tiden, idag är det mest blygt och ungt. En slamkrypare som vi gillar mer och mer under kvällen! Montée de Tonnere brukar kräva ett par års lagring för att öppna upp.

2006 Chablis Premier Cru Fourchaume ger som så ofta nästan motsatt intryck när man jämför med Montée de Tonnerre. Färgen är klart gulare än föregående men något ljusare och grönare än VV. Doften är oblyg, fokuserad och tydlig. En verkligt god och komplex doft, här finns nässlor, hallonbåtar, rök och blommor och lite nötter. Inte så olik Vieilles Vignes! Smaken är elegant, stram och mycket bra med rejäl längd. Hjälp så gott, detta är snudd på fantastiskt bra redan i sin ungdom. Lite mjukare än VV. En älskvärd premier cru, tillgänglig idag och länge framöver. Fourchaume brukar vara gott redan som ungt!

2006 Chablis Grand Cru Les Clos har en återhållsam, gräddig, rökig, yllig doft med lite salmiak och farin. Efterhand öppnar den upp med mer nötter och smör. Smaken ger med sin fina nötighet associationer till côte-de-beaune (puligny-montrachet med flera). Det är en ädel, närmast aristokratisk smak med suverän balans, stram harmoni och god bitterhet i den långa, diskret eldiga eftersmaken. Komplett chardonnaydruva i ren, suveränt bourgognelik stil med stor kraft. Med tiden kommer det här vinet att bli storslaget, idag visar det bara ett litet smakprov av sina möjligheter. Lufta ordentligt, för här finns all potential!

Trots olika iakttagelser är alla Brocards viner gjorda i en ren och friskt äpplig husstil. Ståltankar och mineralitet är religion.
Den nya årgången är minst lika bra som 2004 och 2002. Vilka fina syror kvällen bjöd på - riktigt positivt! Så tveka inte ett ögonblick, köp och lägg undan. Syramissbrukare får förstås sitt lystmäte direkt, men den riktiga utdelningen börjar först om några år...

2006 Petit Chablis Domaine Sainte Claire (Jean-Marc Brocard, Préhy, Chablis)

2006 Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire (Jean-Marc Brocard, Préhy, Chablis)

2006 Chablis Premier Cru Montée de Tonnere (Jean-Marc Brocard, Préhy, Chablis)

2006 Chablis Premier Cru Fourchaume (Jean-Marc Brocard, Préhy, Chablis)

2006 Chablis Grand Cru Les Clos (Jean-Marc Brocard, Préhy, Chablis)

9 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant
Chablis var en favorit på den tiden jag trodde Frankrike var vinvärldens mitt. Brocard ett av naven. Läser därför era Brocard-kommentarer med stort intresse. Drack en Fourchaume tidigare ikväll till blåmusslor och grillad hälleflundra. Ganska bra, men det mest positiva med just den var den fantastisk goda jordigheten när vinet tuggades rejält. Annars blir jag tyvärr besynnerligt oberörd.

Claes sa...

Ursäkta mig för anonymiteten på mitt ovantående inlägg. Det Blev fel. Fast "Claes" är väl minst lika anonymt egentligen.

finare & vinare sa...

Hehe Claes, du får väl skaffa dig ett "nom de guerre" som sitter som häftplåster. Vem minns Charles Jeanneret eller Richard James? Le Corbusier och Aphex Twin känns lite mer bekanta.

Vi blir i alla fall lite nyfikna på det du skriver. Har man sagt A osv... Var ligger egentligen vinvärldens mitt? När det gäller just chardonnaydruvan kunde man ändå argumentera rätt starkt för att champagne och bourgogne utgör hemmaplan? Och mitt emellan dessa två ligger landsortshålan chablis, som alltså är själva mittpunkten ;-)
Berätta vilka vitviner som gör dig märkligt berörd istället, det vill vi höra!

Brocard är väl ungefär lika hippt som Nordea, Volvo och mellanmjölk. Inte bäst, inte lyriskt besjunget av vinnördar, men rätt pålitligt, ibland tråkigt - och i bästa fall, som i år, riktigt bra. Ibland har det gått långa tider utan att vi varit det minsta sugna. Men när vinerna nu finns där på alla hyllor år ut och år in oavsett årgång så är det ju extra kul när det kommer en användbar och lagringsbar tappning med alla syror på rätta stället. Och priserna ligger faktiskt stilla sedan tio år!

Vinosapien sa...

Ni får ursäkta att jag bombar er med tips om alternativ till det ni tutar i er...

Jaja - här kommer ett i alla fall.
83781 på best.sort. Louis Michel Montée de Tonnere 2005.

Louis Michel gör viner helt utan ek. Renrasiga Chabliser som skriker terroir.
Visst är 2005 lite generösare men men men....

Vill man gå upp ett snäpp finns 83792, även detta från Michel. Här har vi Grand Cru Grenouilles 2005.

Vi besökte Michel i våras och dessa stod i en klass för sig.

Vi tutar deras 2000 nu och de är gudomliga...

Claes sa...

Ni har en point.
Frankrike är en del av vinvärldens mitt trots allt.

Låt mig försöka bringa klarhet i min ståndpunkt.

Jag referade till en tid då mina favoritområden var Chablis, Hermitage och Margaux. Allt låg i "mitten", var centrerat på en ganska liten ytra. På den tiden var nog inte Brocard så vanligt i mina glas. Däremot, efter återkommande kontakter med Johan Lidby på olika mässor och liknande, växte sig deras viner fast som den kvarvarande kontakten med Chablis. D.v.s. de dracks med viss regelbundenhet och Brocards Petit Chablis måste ha varit (kanske är) ett av de mest prisvärda Chablis-vinerna på systemet.

Nu har en ny tid inträtt. Kalifornien, Margaret River, Languedoc, Sicilen, McLaren Vale, Chianti Classico, Langhe är lika mycket en del av min centrala vinvärld som Bourgogne och Bordeaux var en gång i tiden. Mitten har helt plötsligt blivit mycket större.

OK. När jag skrev att Fourcaume inte berörde mig, var det ett utslag av en besvikelse avseende just detta vin faktiskt. Inte en negativ åsikt om Chablis som sådant.

Men, eftersom ni frågar. Vad får fart på berörandet när det handlar om vita viner i det här hemmet? (Vi är två). Ojai Westerley Vineyard som Parker utsett till USAs bästa Sauvignon Blanc har vi nästan fallit i trance över. EN SB som förenar de fina frukternas typ från Sancerre och Marlborough med en lite fetare stil som i Puilly och Bordeaux är faktiskt oslagbar.

På höstens Divine-provningar har Lynmar Chardonnay och Kongsgaard verkligen fått habegäret att svalla. En fantastisk Albarino från Pazo de Señorans på el Bulli i somras öppnade ögonen för den druvan och Rias Baixas som område. Har haft lite svårt att följa upp det på systemet tyvärr. Den Pazo som finns i beställningssortimentet är inte i paritet med sommarens. Orballo däremot har varit en flitigt åtekommande gäst på vårt bord.

Bra Grüner Veltliner är en annan favorit. Bernard Ott har flera bra exempel där frukt och syra är i perfekt balans med den för druvan så typiska kryddigheten.

Le Cigare Blanc från Bonny Doon var värd varenda krona. Tog tyvärr slut innan jag hann fylla på förrådet. Blev bara en flaska av denna lysande kombinatiuon av Grenacje Blanc och Rousanne.

Klart slut för nu.
(Stoneliegh SB till de marinerade grillade tigeräkorna och d'Arenbergs Galvo Garage (++) till lammytterfilén med grillad sparris.)

Björn sa...

Jag har provat Louis Michel utan att bli imponerad. Därmed är jag nog av den uppfattningen att Brocard levererar lika bra för lägre pris.

Gladivin sa...

Jag tyckte att Pazo de senorans i beställningssotimentet var urläcker och kommer definitivt att köpa igen.

Anonym sa...

I will not acquiesce in on it. I think warm-hearted post. Particularly the title-deed attracted me to study the sound story.

Anonym sa...

Genial fill someone in on and this mail helped me alot in my college assignement. Thanks you seeking your information.