Vi nosar efter tendenser på de svenska grannbloggarna. Bordeaux är förstås alltid på tapeten. Har La Tour de By blivit sämre? Luktar hela Bordeaux 2004 rentav grispiss? Redan vid första mötet var det ganska tydligt att 2004 Château La Tour de By inte är ett vin som passar alla, även om många gav tummen upp. Här osade en rustik och gammeldags stil med funktion av vattendelare - ingen kunde förbli oberörd! Höjdpunkten kom i prosastycket "Massmord på bondgård".
En gång för rätt länge sedan skulle vi tillreda svinnjure. Resultatet passerade gränsen mellan gott och äckligt, och inte en bit blev äten. Eller en annan fundering, varför inte servera en öppen dosa Ettans lössnus till en ickesnusare, och lyssna till beskrivningen av dofterna. Här någonstans befinner sig La Tour de By. Doften ger salmiak, snus och lite mer av korintig, kaffetonad frukt än vid första smakprovet, men också ännu fler fräna dofter från svinstian. Smaken är balanserad, snusig, kaffefatig och ganska salt. Helflaskan är bättre än de plumpare och mjukare halvflaskorna - men också extremare i sin karaktär. Är den då sämre än när den släpptes? Åtminstone uppfattar vi den en smula annorlunda ikväll. Lite plumpare, fruktigare, mer av katrinplommon och kaffe. Mindre av slankhet, syror, järn och mineraler. Mer känslig för temperaturen, som måste hållas nere. Vi dricker vi vinet till en hängmörad ryggbiff, men allra bäst borde det funka till en mogen brie som möter upp alla griserier med sin fräna ammoniak. Ett kontroversiellt och äckelgott vin! Vi uppskattar fortfarande att det finns lätt tillgängligt i ordinarie sortimentet. Men vi växlar ändå över till en medhårs sötfruktig 2005 Peter Lehmann Barossa Shiraz med smak av mintchoko efter maten...
2004 Château La Tour de By (Marc Pagès, Bégadan, Médoc, Bordeaux)
4 kommentarer:
Överförtjust i allehanda inälvor som jag är försökte jag en gång kombinera den faiblessen med snålt studenttänkande. Bortåt två kilo grisnjure kostade i runda slängar 25 spänn på lokala Ica. Alltså bara att steka och fylla frysen, så var den månaden i hamn för noll och gratis.
Det tog veckor att vädra urindoften ur mina 23 kvadrat.
Hur som helst verkar det vara dags att ta tempen på bloggosfärens mest omskrivna fransos på sistone. Äckelgott är alltid mer intressant än godtagbart.
Hehe, hrm :-) Anders, vi kan relatera till doften i din studentbarre...
Lustigt! Jag känner inte riktigt igen den veritabla blod-skit-snus orgien i den halvflaska jag testade. Det måste verkligen vara stor skillnad på hel/halvflaskor.
Skall nog köpa en hela omgående och hyra The Ring på DVD.
Jag hör till den skara som älskar det här vinet, men jag tycker inte det är så extremt i sin karaktär som det beskrivits i vissa bloggar.. Snarare tycker jag smakupplevelsen är ganska "klassisk Bordeaux" - men det är ju kompromisslösheten i dessa viner som jag uppskattar mest. Helgens Bordeaux var dock av en helt annan kaliber - kunde inte låta bli att hålla fingrarna borta från en av källarens 4 flaskor Léoville Poyferré 2003 som fick göra sällskap med hjorfile med murkelsås i goda vänners lag..Ett helt makalöst vin; cigarrlåda, mörk generös svartvinbärsfrukt, kaffe och choklad, och en underbar eftersmak som höll i sig i över 1 minut...wow! Hedonistisk dekadens på flaska! Det bästa av allt var att både läckra tanniner och dito syra fanns närvarande - by far den bästa 2003:a från Bordeaux som jag provat! 96 poäng i min bok...
/Laffen
Skicka en kommentar