fredag, februari 29, 2008

2000 Château Musar


En och annan kanske frågar sig varför vi inte provat denna legendariska fransos-wannabe i modern tid. Vi har inte direkt några starka argument att anföra, förutom någon acetondoftande flaska i en dimmig forntid. Efter januaris mogna (och chockerande bra) smakprov av 1996 Château Kefraya ökade motivationen att smaka denna outsider igen. Nu är det dags - och i två flaskor!

2000 Château Musar har helt klart en spännande uppenbarelse. Den påminner mest om mogen bourgogne, en ljust oxblodsfärgad, varmröd färg. Här finns en finkornig fällning som simmar kvar i glaset efter dekanteringen, så låt gärna flaskan stå upprätt i flera dagar. Doften är stor och säger ahh, mmm! Läder, grillat kött, stall, funk och allmän orenlighet. Mogna hallon, torkad frukt, oxidationstoner, bittermandel och gott om ljuvliga marsipandofter. Söt lakritsrot svävar ovanpå! S: det här är något alldeles extra, en mogen italienare... eller förresten, ett vällagrat syrahvin? Nej, inte riktigt ändå, men det doftar fantastiskt gott! Inga problem med aceton, kanske ett uns av karlssons klister om man letar, men inget störande.

Vi tar en klunk, det direkta intrycket är jättegott, det smakar som det doftar. Hög syra, söt frukt, mjuka tanniner och en mustig, kryddig känsla med salvia i eftersmaken. Lättare kropp och massor av mognadstoner i nästan burgundisk stil. S: en mogen brunello kanske? Nej, inte det heller, men... är vinet inte lite enkelt ändå, en dryck man tröttnar på efter den omedelbara kicken? Vi öppnar flaska nummer två, och den känns faktiskt ännu bättre. Kanske ett moget rhônevin med söt syrahfrukt? Ja, hur ska man kunna gissa, det är ett helt otippat vin här hemma....

Château Musar är en franskekad blandning av cabernet sauvignon, cinsault och carignan - ungefär en tredjedel av vardera. Vinet fick en påtagligt lång mognadslagring innan det släpptes - nästan 6 år! Prova blint, det är kul...

ps. Hur är de tidigare årgångarna i BS, ni som smakat?

pps. Läs en Musarfreaks, tillika god väns, iakttagelser.

2000 Château Musar (Gaston Hochar, Bekaa, Libanon)

10 kommentarer:

MMM sa...

Det sägs att Musar skall stå för en tydlig "Brett" karaktär - en nyans som jag inte har förstått/hittat. Kunde ni urskilja något sådant, och hur hittar man det?

Johanna sa...

Vi har druckit flera -99, och håller den som ett av våra favoritviner. Väldigt mycket kamel-stall (om nu kameler bor i stall). Finns nu bara i magnum i BS. Drack den nyligen, också bra men den behöver nog ytterligare lite tid på sig.
-93 och -96 var också bra, men -99 står i en klass för sig. Ny beställning på magnum är lagd...

finare & vinare sa...

Tack för tipset Johanna, vi forskar gärna vidare med en beställning! Har ni provat 2000 än?

Organismen med smeknamnet "Brett" finns nog lite varstans i vinerier där hygienen inte är hundra.
Doften av 4-etylfenol, en av dess lättflyktiga biprodukter brukar karaktäriseras som svettig sadel, djur och skit. Vi är nog rätt många som hittar just dessa egenskaper i vinerna vi gillar. Vad som är brett och vad som inte är det, är förstås inte lätt att säga. Mogen Bandol skulle vi välja som ett typexempel på vin som ofta är "brettigt" .

Bretanomyces kan dessutom orsaka volatila syror, huvudsakligen ättiksyra med acetonlika dofter. Det anses ju vara Musars trademark och är väl också anledningen till att det finns så skiftande åsikter om detta vin...

Claes sa...

Vi har druckit mycket Musar under åren. Tyvärr var vinet nere på en pinsamt dålig nivå under några år, 89-94 ungefär. Då var det inga problem att hitta både brett och annat olustigt man inte vill associera till när det handlar om att njuta av vin. Då tappade vi helt intresset för vinet. En långsam återhämtning har skett, men de få återknutna kontakter vi haft har oftast inneburit att vi kunnat konstatera att prisvärdheten är ganska vissen, medans den var lysande före 1989.

Av provade årgångar har ändå 1996 passerat som godkänd i vår bedömning.

Kul att läsa att åtminstone ni gillar 2000.

Har fortfarande en hel del tidiga 80-talare kvar i källaren att njuta av framöver dock. 25 år är ingen ålder för en bra Musar.

Vi har en god vän som jobbade som redaktör på Rapport för många år sedan. Hon fick smaka vinet hos oss och höra historien om problemen med framställningen under krigen på 80-talet. En kväll ringde hon och undrade om jag hade nån adress eller telefonnr till vineriet. Lyckades få fram en gata i Beirut och en vecka senare var det ett inslag på Rapport om Chateau Musar med en intervju med en av bröderna Hochar. Kul.

Magnus sa...

Vi drack ganska mycket Musar en gång i tiden. Jag minns flera fantastiskt bra årgångar från slutet av sjuttiotalet och hela åttiotalet. En bit in på nittiotalet började Hochar dock svaja betänkligt och efter att ha blivit besvikna några gångar har vi avstått, men det låter ju som om det kan vara läge att ge honom en chans igen.

Vi kan också haft otur med de senaste flaskorna; jag vill minnas att flaskvariationen har varit ganska kraftig för detta vin under åren.

Björn sa...

Jag drack en -78 någon gång 92-93 och den var fantastiskt trevlig. Dock tappades vinet bort pga av dålig kritik under vad jag förstått var de "dåliga åren" och jag har inte provat igen sedan dess. Era kommentarer ovan väcker dock nyfikenhet och förhoppningar och kanske är det dags igen. Det har ju egentligen inte blivit dyrare sedan början av nittotalet:-)

Holger sa...

Vad kul att ni äntligen vågar er på Musar ;). Jag har druckit 2000 ett par gånger nu och gillar den riktigt mycket, jag förstår verkligen parallellerna S drog till Italien. Och visst Johanna, 99:an var riktigt jäkla bra den med, ännu charmigare (men kanske mindre "seriös" än 2000). Jag gillar 93 skarpt, den försvann tyvärr nyss ur BS (men hälsa på i GBG så får ni smaka :). Och testa 96:an också vet jag, både den och 93 är lite lättare, elegantare och kanske renare än andra årgångar.

PS, glöm inte den vita varianten, otroligt märkligt och personligt vin.

GIeves sa...

Château Musar... Mmm! Tänker på två saker: Flaskvariationer och de extremt stora skillnader som finns mellan olika årgångar. Jag har vertikalprovat årgångar (är det verkligen samma vin?) och flaskprovat inom samma årgång (är det verkligen samma vin?). Château Musar är som den ostyrige klasskamraten från grundskoletiden - idag finns det säkert någon fiffig bokstavskombination för symptomen. Min ostyrige klasskamrat hamnade i Lund och senare på en betydande position på en av våra nationalklenoder till företag.

Och så är det väl även med stora upplevelser, de bryr sig inte om konvenansen, de bryter alla regler, de är... bortom lagom. Och där placerar jag Château Musar. Bortom lagom.

oskar sa...

hej, och till att börja med: tack för den mycket trevliga bloggen!

jag drack en musar-96:a för ett år sedan; mycket god! den drack jag och min flickvän till lammfärsbiffar och potatis med rosmarin och olivolja. kanske ett självklart matval till vinet?

hur som helst, jag blev så betuttad så att jag köpte en 93:a, som jag, mina föräldrar och min flickvän öppnade för tre veckor sedan. och genast denna acetondoft, ni nämner. vi lät den lufta i flera timmar och det gjorde skillnad. när vi däremot drack vinet smakade det dött. nästan korkdefekt, fast ändå inte. jag ringde och pratade med sb:s informationscentral och efter vad jag beskrev höll de med om att vinet troligen var defekt, så tyvärr kan jag inte uttala mig om just 93:an.

dock ett väldigt intressant vin, som förtjänar en plats i alternativa-vinvärlden-rampljuset!

kan för övrigt hålla med holger: prova gärna det vita - som sagt ett ganska annorlunda vin..

Anonym sa...

Hej

Jag håller med om det mesta.
tidigare Musarer var suveräna.
HAr träffat Hochar själv vid ett tillfälle.
Jag frågade då huruvida de svavlar flaskorna innan tappning ocgh han svarade
Absolut inte. Vi svavlar helst inte något.
Enligt min erfarenhet så är det anledningen till sänkt kvalitet, flaskvariation och ofta brett.
Med något mera svavel kan han åter komma på topp. Tills dess avaktar jag.

Mvh

Peter