Holger & Hektor på besök

Vännen Holger är sällan i stan - typiskt göteborgare - så när tillfälle bjuds får man passa på. Vi har en del gemensamma passioner, till vilka hör riesling, pinot noir och tillagade pippifåglar. I kväll är det fasaner på stan, men vi fick bukt med dem genom en längre vilopaus i 100-gradig ugn. En gräddsås med hallonvinäger, röd vinbärsgelé och färsk timjan förväntas också funka bra till kvällens viner. Efter allt vin-spottande ska det bli skönt att sträcka ut med en riktigt vinmiddag igen. Först en liten apéritif, och då kör vi repris på ett säkert kort vi gärna ville visa upp - nämligen 2005 Georg Breuer Berg Rottland Riesling. Sen blir det blint.

Första glaset kommer i en transparent, ljust blåröd nyans med ljusare tomatkant. Vi möts av en charmigt öppen pinotnäsa, diskret fatkryddig, med fin grönörtighet samt inslag av blommor som ros och lavendel. Bärigheten är sval och fin med röda toner av såväl körsbär som röda vinbär och jordgubbe. Även i munnen ger vinet ett läskande intryck, med fint balanserad syra, diskreta fat och omärkbar alkohol. Bären har ändå en sötma som antyder varmare klimat eller läge, och de sällskapar med lätta tanniner och en liten kryddighet. En drickvänlig, omedelbart god pinot!

Både S & H: Härlig smak, men också rätt så kort. H: Förmodligen tyskland eller nya zeeland. T: Instämmer i att örtigheten känns väldigt tysk. H: Tysk örtighet, en aning värme och lite burgundisk elegans. Men det är inte så tätfruktigt som nyzeeländarna brukar vara. H: Vi är väl kvar i europa? S: Det är vi nog, de där reduktiva örterna känns välbekanta från ahr-dalen. T: Det är inte tyskt. H: Kanske norra italien? Hmm, är vi inte i bourgogne ändå? S: Ja, väldigt gott är det, hur som helst!

2008 Au Bon Climat Santa Barbara County Pinot Noir

Förutom för sin pudelrockarfrilla är Jim Clenenden känd för att skörda tidigt, och han har sina förebilder i bourgogne. Detta är hans bascuvée, och den presterar på ett sätt som påminner om en lätt och fin Ahr-pinot i 15-eurosklassen. Ett 20-dollarsvin som tyvärr blivit lite väl dyrt i BS. Flaskan hade stått öppen i ett dygn och vann starkt på det. (88-89) åtminstone ikväll.

Andra glaset har en varmare färg med större djup, men fortfarande ljust och transparent. Även doften är varmare, och öppnar upp fint med en tydligt kryddig och rostad fatkaraktär samt insmickrande toner av smörkola. Vi hittar intressanta stråk av tjära och tobak, med en vedbrasa runtom hörnet. Den fina pinotfrukten ligger i spektrat rönnbär/hallon/jordgubbar, relativt ljus och klart charmig, med några kryddörter på toppen och höstskog i botten. Smaken är rik och komplex, med perfekt balanserad syra och elegant bärfrukt. De silkiga tanninerna - dock med ett tydligt inslag av ek - tar för sig på ett sätt som ber om mat. Inte ett fulladdat eller extraordinärt vin, men elegant och harmoniskt, med viss mognadsutveckling utan några uppenbara tredjehandsaromer. Ett vin som tillfredsställer med sin längd.

H: Det är rätt ungdomligt till sin karaktär, ser ungt ut, fast med en liten tegelkant. T: En smula tillrättalagt, lite på samma sätt som Pio Cesare, men jäkligt gott. H: Det är nog från côtes-de-nuits, en bra premier cru. Det fyller ut och griper tag. Min fru har en lite annan smak än jag, hon gillar nämligen bara bourgogne om den är dyr. Hon skulle gilla det här. Syran är härlig, men vinet är lite luftigt i mitten. S: charmigt var ordet. T: kul att testa tillsammans, eftersom vi båda har handlat.

2002 Joseph Drouhin Charmes-Chambertin Grand Cru

En bra deal i europeiskt prisperspektiv, och skåningarna har som vanligt fortfarande chansen på Hansa-SB. Det är klokt att lägga vinet på rygg i några år, för att tona ner den relativt framträdande fatkaraktären och vinna lite i rondör. (91)

Nu blir det mat för vuxna och barn. Ettårige Hektor gillar verkligen fasan och vill uttrycka sin matglädje med hela kroppen. Han äter genom att trycka sitt ansikte mot matskålen. Det ser underbart ut.


Tredje glaset har en komplex, rostad fatkaraktär med indiska kryddor och bittermandel. Frukten har karaktär av mogna hallon och röda vinbär. Fräschören är extremt fin, likaså doftdjupet och rikedomen. Med den här komplexiteten är vi uppe på sann grand cru-nivå. En ton av tjära går igen även i den rika, viskösa smaken, som ger sensationer av svamp, tryffel och undervegetation. I mittsmaken hittar vi en känsla av citrus, särskilt apelsin och grapefrukt. Här finns uppenbar elegans, men också större kropp, och en annan tyngd och kraft än i föregående vin. Dock utan att tanninerna är särskilt märkbara - annat än som sammet och silke. Eftersmaken varar uppåt minuten.

Både S & H: Det här är bourgogne! H: Supergott! S: Skitgott! H: Här finns ett särskilt skimmer, som jag brukar kalla "anden i flaskan". S: Jag hittar tjärtoner och apelsiner, elegant kryddighet och pinotparfym. Doften är så eterisk och fin, frukten är så rik och vinet har en längd som verkligen ringer kvar. H: Det är mer personligt än Drouhins vin, mer "äkta". Så elegant och friskt! T: De här tonerna av svamp och undervegetation ger en enormt komplex känsla. H: Det här känns mer som côtes-de-beaune. Charmes var mer tannisk, det här är rundare. Dessutom jäkligt fina mineraler, och en ton av tobak. Otroligt fräscht lyft i doften också, en alldeles speciell kvalitet. Det är ungt - men hur ungt? 2008? Eller 2007? Jag gissar på Corton, att döma av kropp och kraft. T: Det finns en del alkohol i vinet, mer än man tror (14%). När man tänker särskilt på alkoholen, så kan man tycka att den är lite åt det höga hållet. Notera också den viskösa, aningen gräddkola-liknande munkänslan. Den röjer det tyska ursprunget.

2007 Jean Stodden Spätburgunder Alte Reben

Stoddens bästa vin heter helt enkelt Alte Reben. Det är en selektion av de allra bästa druvorna från Recher Herrenberg, och ett av de mest magiska vinerna vi smakade under Ahr-trippen i våras. Den här flaskan fick vi med oss från Alexander Stodden. Priset ligger på €70, och den som vill ha tag på vinet (i årgång 2006) kan kolla in nystartade Vinstocken.se, som säljer till samma pris som det tyska. (94)

Holger: Jag har tagit med mig ett vin också. Kan jag få en karaff?

Fjärde glaset är solnedgångsvarmt i färgen, transparent men mättat av fina fällningspartiklar, med tegelorange kant. Doften är rejält utvecklad och superkomplex, med toner av farin, muscovado, tjära och tobak. Sydfranska garrigue-örter, tryffel, mynta, kryddnejlika och kanel. Mogna hallon, torkad frukt med dragning åt russin, och en skvätt julmust. Ett helt underbart glas, med nosen på vid gavel! En ton av liniment med tydlig dragning åt plåster berättar om brettanomyces-angrepp i källaren, men bidrar enbart positivt. Smaken är superrik, fyllig, sötfruktig och smeksamt len. Otroligt givande och generös, med sin sötlakrits och sin formidabla varmjordsfrukt som fullkomligt ropar efter ostbrickan. Ett supermaffigt vin med omisskännlig whoa-faktor!

T: Det här är från 90-talet. S: Sydligt och varmt. H: ändå friskt, syran ringer fint. T: Det doftar lite som en mogen barolo, men ännu mer som en mogen châteauneuf, och det smakar så också. H: Det är inte från italien eller frankrike. S & T: Oj då! S: Då är det nog från portugal, med sin varma frukt. T: Eller från australien kanske? S: Eller en riktigt bra mogen rioja? H: Hittar ni några bordeauxdruvor? Eller kanske carignan? T: Ahaaaa... en Musar! H: Jäpp, en nittiotrea.

1993 Château Musar

Här är det på sin plats med upplysning om att Holger samlar på gamla Musarer. Vilket vi väl känner till, och det borde ha satt oss på rätt spår lite snabbare. Hur som helst ett perfekt vin till ostarna, som sagt... (92)