2004 Louis Roederer Brut Rosé

Frågor, frågor, frågor! Vilka av följande fyra californien-producenter gör inte något vitt vin? Vilka av följande bordeauxproducenter har mer än 50% cabernet sauvignon planterat? Vilka av följande wards ligger i Stellenbosch? Vilka av följande druvnamn är synonymer till kekfrankos? Vilka av följande bourgogneappellationer rymmer även vita viner? Bara ett litet kryss för mycket, och hela den frågan är rökt. Man förvandlas från glad vinpimplare till gnetig taktiker, en sån som inte vågar sätta ned foten annat än på säkra stenar. Nåväl, den typen av frågor behöver vi inte fundera över på ett tag, för nu är det teoretiska 3-betygsprovet avklarat - och det ska firas!

Roederers årgångsrosé är intressant inte minst för att den - till skillnad från de flesta andra roséchampagner - är tillverkad med "saignée"-metoden, istället för att helt sonika pytsa i en skvätt röd pinot i vinet. Pinot noir, som utgör drygt två tredjedelar av mixen, kommer från välexponerade, försigkomna södersluttningar i byn Cumières nere vid floden Marne. Chardonnaydruvorna kan stoltsera med mer berömda hemadresser, nämligen grand cru-byarna Avize och Le Mesnil. Pinotskalen fick laka ur under en vecka innan musten tappades av. En femtedel av det färdigjästa vinen gavs en finare uppfostran i stora ekfat - utan malolaktisk jäsning - och därefter buteljerades den färdiga blandningen för att sova sött på sin jästfällning och växa till sig i fyra mörka år. Rrring, väckning! Vips bort med jästresterna, och tack så mycket för ett halvårs sovmorgon innan det är dags att möta världens ljus.

2004 Louis Roederer Brut Rosé har en blek, elegant rosényans mellan ljus koppar och lökskal, med skära reflexer som signalerar ungdom. Även doften är ung och ren, försiktigt blommig och mineralisk. Aningen krämig med lätta toner av av smultron och blodapelsiner, och en aning av mint och karamell. I munnen får vi en livlig attack av unga röda bär och citrusfrukter. Smaken är ren och fin i sina outvecklade aromer, med en behaglig mousse. Munkänslan är rensande, friskt syrlig och mineralisk. Syror och röd citrusfrukt minglar i slutet, som är lite kort, men gott.

Helhetsintrycket är klart elegant, 11-12 grams dosage märks överhuvudtaget inte. Vinet är fortfarande i yngsta laget, och kanske inte riktigt värt sitt pris - ännu i alla fall. Vi lägger undan en flaska för att se vart det bär. Vill man ha lite mer utveckling i sin roséskumpa rekommenderas den underbara - men kostbara - Delamotte Rosé, eller varför inte den lite mer överkomliga André Clouet Rosé.