4 x Ghemme från Ioppa

Ghemme... eh, hmm. Munskänkar som skrivit teoriprov på vilken nivå som helst har säkert lärt sig rabbla sina DOCG i Piemonte: Barolo, Barbaresco, Ghemme, Gattinara och så vidare. Men hur många har smakat på de där två sista?

Nu finns chansen att råda bot på det. Azienda Vitivinicola Ioppa Fratelli Giampiero e Giorgio ligger i Novara-provinsen i nordligaste Piemonte, med en hänförande utsikt upp mot Monte Rosa-massivet. Släkten har odlat vin ända sedan 1852, och här blandar man gärna sin nebbiolo med en mindre andel vespolina. Ioppas bästa vingårdar heter Santa Fé och Bricco Balsina. Med början 2004 buteljeras de som vingårdsviner, men dessförinnan gick druvorna till standardtappningen. En gammeldags uppfostran lovar gott i detta sammanhang: två år i medelstora, välhållna botti - och inget tjafs!

1996 Ioppa Ghemme DOCG har den ljusaste färgen i kvartetten: transparent brunröd som en mogen bybourgogne, med tegelorange kant som glesnar mot vattenklar. Doften är liten men utvecklad, med associationer till murrig undervegetation som tar oss ut i skogen, där vi hittar lingon och tranbär, rönnbär och nypon. Kåda från ene och tall kommer till - menthol och liniment också - samt några fina puffar av tjära, nougat och kaffe. Smaken är lätt i kroppen och distinkt syrlig, med knappt märkbara tanniner och en gles, något uttorkad frukt. Om nu frukten är på väg att ge upp, är i alla fall syran hur pigg som helst. S som uppskattar rejält syradrivna doningar skriver "härligt" i protokollet. T gillar också aromerna i det här lätta vinet, men noterar "på väg ner" och "kort eftersmak". (87)



1997 Ioppa Ghemme DOCG är lite mörkare i färgen, men fortfarande ett ljust och transparent vin. Doften är riktigt lovande - och respektingivande! Här är det nämligen mineralerna som tar för sig, med toner av blyerts, jord och tryffel. Vi noterar också en tilltalande örtig fräschör, och frukten ger ett mognare intryck som drar mer åt körsbärshållet. Dessutom gott om stjärnanis och riven muskot, samt en tobakston som påminner om inotyolsalva (hej, alla småbarns-föräldrar!) Smaken är lättare medelfyllig, med hög syra och ändå tillräckligt av andra komponenter - mogen frukt, tanniner, kryddighet och mineraler - för att uppnå en utmärkt balans och dito längd. Med sina supertydliga örter och mineraler är detta kvartettens mesta "terroirist". Ungdomlig stuns saknas inte heller! Ett vin i klassisk piemontestil - och därmed ett klockrent matsällskap. (90)



1998 Ioppa Ghemme DOCG är mörkast och mest färgintensivt av de fyra, ett snäpp före nittionian. Doften är rejält utvecklad och rik som en mogen barolo, med knäckiga, smöriga toner ovanpå mogen körsbärs- och jordgubbsfrukt. Vi njuter av ett ordentligt doftdjup med drag av farinsocker, tjära, sötlakrits och choklad. Smaken följer upp doftintrycken och gör oss knappast besvikna. Det här är en stor smak med skön viskositet och bra tyngd i munnen. Rejält med mogna tanniner, tjära, russin och muscovadosocker. Riktigt gott vin med härlig längd, men också aningen rustikt i avslutningen med en smula bitterhet som drar av en pinne i slutbetyget. Oväntat fylligt för dessa nordliga kullar, och ett utmärkt meditationsvin som tog slut först. Alltid ett gott betyg! (91)

1999 Ioppa Ghemme DOCG doftar av mandelblom och körsbär, med en småsvettig ton av jordig tryffel. Den flyttar efterhand ner i potatiskällaren och avslöjar sig som korkdefekt, något som bekräftas av stum frukt och vass, brännande smak. Vinet får ledas av banan och hamnar i frysen för nya äventyr, och eftersom vi redan öppnat en knasigt korkad flaska hade vi tyvärr inte fler hemma. En intressant detalj var att korkarna hade ett annat utseende än de äldre, med annan grafisk formgivning. En annan korkleverantör, kanhända? Vi får återkomma om det här vinet, men Italienska Viner har ju redan utnämnt ett friskt exemplar av nittionian till kvartettens bästa!

Det här är alltså traditionella, eleganta högsyreviner med burgundiskt släktskap. Den som suktar efter ett autentiskt uttryck - klassisk kvalitet utan tillrättalagd design - har en fin upplevelse framför sig. Och inte blir det dyrt heller. Carlo Merolli säljer nämligen en låda med tre flaskor av varje årgång för ynka 1300 DKK/SEK - vilket förstås är ett redigt kap, hur man än ser på saken.


ps. Finsmakarpop för söndagsbruk: Belle & Sebastian "I want the world to stop".