På franska har druvan det tjusiga namnet pinot madeleine, på tyska frühburgunder. Det här är pinot noirs - eller spätburgunders - brådmogna syster. Alltid snabbare ur startgroparna, alltid snabbare i mål, alltid yppigare i formerna. Men svårare att haffa guzzen då hela Tyskland odlar ynka 250 hektar (varav 35 i Ahr).
Tanninerna blir lenare, munkänslan mer viskös, och frukten mörkare och mognare. 2011 Meyer-Näkel Frühburgunder är den allra första pinot-elva vi provar och förmodligen det närmaste man kommer nya världen på femtioförsta breddgraden.
Nosen slösar med primärfruktiga björnbär, mogna jordgubbar och sötlakrits - men det är malörten och järnfilspånen som röjer ursprunget Ahr och dess jordmån av skiffer. I munnen ett uttryck av solmogen frukt, där faten håller sig undan. Syrorna känns pigga nog men är inte så framhävda som ofta är fallet i spätburgunder från Ahr, eftersom kroppen är större, frukten tätare, och druvmognaden högre. Efterklangen blir krämig, kryddvarm, smått örtbitter, lång och lite lakritsfet, utan att alkoholen direkt sticker ut (13,5%).
Gott och omedelbart som tusan! Fast det tarvas en vända i karaffen för att vädra ut några reduktivt örtiga/leriga drag. Och kanske ska rekommendationen framför allt skickas väg till folk som vanligen brukar gilla nyzeeländare, californier, oregonians och sydrhônare?
Här får man hur som helst mycket pinot för pengarna och även om elegans inte är ordet går det knappeligen att värja sig för charmen.
Belvini, €19,90.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar