tisdag, november 27, 2012

Fèlsina med Giuseppe Mazzocolin


Vi har en rätt lång historia med vinerna från Fattoria di Fèlsina, men det är första gången vi träffar den legendariske Giuseppe Mazzocolin himself. Det ämne han är allra mest ivrig att prata om, så fort vi skakat hand, är olivolja. Bara ett par ögonblick behövs för att pejla in Mazzocolins intellektuella, humanistiska läggning och hans speciella kombination av ödmjukhet och vilja. Han resonerar om olivens betydelse för Italiens hopp om gemenskap - från Siena till Napoli, från Bolzano till Palermo.

Fèlsina gör fyra mono-kultiverade olivoljor av fyra olika sorter: Pendolino, Moraiolo, Raggiolo och Leccino. Mazzocolin tycker att det är dags att ta diskussionen om olivolja till nästa nivå och börja prata terroir. För att olivolja bäst ska uttrycka sitt ursprung bör den pressas inom fyra timmar. Varje liten odlare borde alltså skaffa sig en egen behändig press. Den Raggiolo som serveras i provningsglas är bara två dagar gammal. Vi har faktiskt aldrig varit med om maken till gräsighet och pepprighet, täthet och koncentration.



Det sena 1960-talet var en tid av omvälvning i Chianti Classico. Lantarbetare flyttade till städerna och många gårdar såldes billigt.
1966 - året innan Sergio Manetti förvärvade Montevertine, förresten - fick Ravenna-födde affärsmannen Domenico Poggiali möjlighet att köpa den gamla egendomen Fèlsina. Platsen har en lång historia som rastställe utmed allfarvägen. Det sägs ha funnits gästgiveri och postgång här redan på romarnas tid. Under medeltiden passerade en av de viktigaste pilgrimslederna snart sagt utanför dörren.

I mitten av 1970-talet fick svärsonen Giuseppe - som dittills jobbat som humaniora-lärare - ta över ansvaret för driften av Fèlsina. Han berättar om sina minnen av årgångar som 67, 69, 71, 74 (fin), 75 (storslagen), 77 (parfymerad) och 1978 - året som blev en vändpunkt i området. Det var då de ansvarsfulla odlarna insåg att man måste göra rent hus med trebbiano och satsa helt på sangiovese om det överhuvudtaget skulle bli någon framtid. På en direkt fråga hyllar Mazzocolin Sergio Manetti som föregångare, mentor och vän, liksom mästaren Giulio Gambelli: "utan honom hade ingen av oss hållit på idag".

1982 engagerades en konsulterande vinmakare. Franco Bernabei är idag minst lika berömd för sina insatser hos Fontodi och Lisini, och hans medverkan innebar att Fèlsina kunde ta steget upp till en ny nivå av professionalism. Dessutom sneglade man på vad som pågick i områden som Bordeaux och Napa. 1983 var det dags att lansera gårdens första druvrena sangiovese, lagrad i nya ekfat. Fontalloro blev därmed nummer fyra i den supertoscanska svit som inleddes av Le Pergole Torte, Cepparello och Flaccianello. Mazzocolin beskriver själv Fontalloro med de poetiska orden "chianti, and no more chianti". Tänkvärt på flera plan - såväl geografiskt som filosofiskt och stilistiskt.



Vinerna:

2009 Chianti  Classico Berardenga  (SB 1 nov, 149 kr)

Mogen sammetsfrukt på den öppna nosen. Mörkröda körsbär, te, diskreta fat med lätt rostningsgrad, vanilj och sandelträ. Ett inbjudande och charmerande sniff. Smaken är mjuk och ganska generös, men måttligt koncentrerad, med tillräcklig syra, len munkänsla och lätt kryddighet. Slutar löst, ledigt och läskande men inte vidare långt. Sympatiskt och drickvänligt från varmare årgång. (89)

2008 Chianti Classico Rancia Riserva (SB 1 nov, 279 kr)

Återhållsam doft. Nyanserad, med en hel radda intryck: te, mineral, sammetslik frukt, röda körsbär och hallon, mandel, tobak, läder, örter och multnande löv. I munnen en elegant kombo av friska syror, silkeslen textur och finstämda tanniner. Örterna (salvia) och några droppar citrus (blodgrape) kommer i avslutningen som övertygar med bra grepp och längd. 08 Rancia är en lite svalare version med fint inpassade fat, och bjuder därför på en harmonisk drickbarhet redan idag och över de närmaste tio åren, åtminstone. Ett vackert vin som vi kommer att dricka igen. Tredje gången redan. (92)

2007 Fontalloro (SB 1 nov, 309 kr)

Fin doft, som tät sammet. Ung bärfrukt - massor av mörkröda körsbär och hallon. Klassisk ekfatsprofil med mandel/bittermandel och tobak. Mineraltoner av jord och tryffel. I munnen stort men ändå friskt, lagom koncentrerat och fint balanserat med mogna tanniner och bra grepp. Träet avslöjar sig i slutet - här får man nog vänta på att eken ska integreras i typ fem år, och sedan är det fritt fram i många år till. Ännu ett exempel på att 2007 är så mycket bättre i Toscana än i Piemonte. Lovande material. (92+)

2004 Fontalloro

Viss utveckling på nosen med lätta stalltoner. Rosor, choklad, tryffel, hallon och körsbär. Mineraliskt med järn och falu rödfärg. En dutt fin hudkräm. Friskt och rätt slankt, välbalanserat förutom att eken fortfarande är i tydligaste laget och tanninerna därmed lite kantiga/träiga. Slutar som det börjar, friskt med en fin syrlighet. Utvecklas fint i glaset, men behöver lagras några år till. (92+)

1998 Fontalloro

Inlagda körsbär, lim, undervegetation, jord, läder, balsamico och en oxidation som blir allt tydligare med tid i glaset. Väl extraherad smak, fortfarande en käftsmäll med torra, hårda tanniner. Behöver mer tid men blir aldrig ett harmoniskt vin. (87)

1993 Fontalloro

Oxidativ doft med soja, farin, stearin, balsamico och torkade körsbär. En syrepåverkan som upplevs störande. Medelfyllig smak med syrliga surkörsbär, mineraler, mjuknande men torkande tanniner, och en måttligt koncentrerad frukt som inte räcker till för att balansera. Inte alls så ogint som 98:an, men har passerat bäst före och kräver mat. (88)

1990 Fontalloro

Mörk, rik och komplex doft med tobak, jord, tryffel och mörka körsbär.
Här finns både fräschör och djupt grävande mineraltoner. I munnen rik sötmogen frukt, goda fattoner, bra kraftutveckling och finkalibriga tanniner med perfekt grepp utan hårdhet. Superharmoniskt och alltigenom lyckat, en stor upplevelse! (94)


VinUnic importerar Fèlsina och bjöd in till provning och lunch.

7 kommentarer:

Håkan sa...

Har ikväll upplevt samma provning men med ett annat utfall, kvällens 98:or presterade bättre än provningen på dagen samtidigt som 93:orna presterade lite sämre. Håller med dig om att kvällens bästa vin var Fontalloro 90 och att Rancia Riserva är ett fantastiskt vin. 98:an var fantastisk till maten men många tycket 93.an var kvällens bästa vin. Kul att höra när Giuseppe berätta hur viktigt det är att inte ge Sangiovese för mycket ek utan hur mycket bättre vinet blir när det får mogna på flaska istället och vad glaset gör för vinet. Fascinerande att uppleva hur sandjorden skapar an annorlunda karaktären på Fontalloro jämfört med de övriga vinerna från Félsina.

Carlo sa...

Stille Rancia
forladt skib
varme mure
og slyngekapers
katedral
hjem kaserne
liv og landsby
univers
der skuer Siena
og venter mild
tålmodig og hårdføre
vor alles
hjemkomst


Rancia moder
forladt alene
uden festtøj
men altid klar
i hvilken som helst
årstid
at give ly
og velkomsten
og tilgive
vor vandrende
og blinde
uvidende
vanrøgt

Rancia
sikkert fyrtårn
altid lysende
varm bastion
hvor den hemmeligste
angst
finder altid
bestandig omfavnelse
og fortrydelserne
ro.

Och - breaking news - hvis ni har drygt 25 mio euro och ambition til at bli
toskansk olje- och vinbonde, sälger Giuseppe Mazzocolin godset Farnetella i Colli Senesi for at koncentrera seg på Felsina. Det er 400 ha hvorav 52 vinmark. Hils Giuseppe från meg.

Finare Vinare sa...

Håkan - intressant, det måste ha varit en del flaskvariation på de gamla vinerna. Fast 90:an verkar ju ha varit bäst hur som helst.

Som vi ser saken skulle Fontalloro bli ett ännu bättre vin om Fèlsina tog det mer försiktigt med faten. Tänk en uppfostran i linje med Le Pergole Torte - ett år i botti och ett år i barriques.

Med nuvarande metoder behövs det ett superår som 1990 eller 2006 för att frukten ska klara att tugga i sig eken. Vi gillade hur 97an blev när den var mogen och 2007 verkar också vara stor nog.

Finare Vinare sa...

"Rancia tranquilla
nave abbandonata
mura calde e
capperi rampicanti
cattedrale
casa caserma
vita e villaggio
universo
che guardi Siena
ed attendi mite
paziente e dura
il ritorno di tutti noi

Rancia madre
lasciata sola
senza abiti della festa
ma sempre pronta li
il qualsiasi stagione
a dar riparo
ed il bentornato
a perdonare
la nostra vagante
e cieca
incuria analfabeta

Rancia Faro sicuro
e sempre presente
caldo bastione
dove trovano
continuo
abbraccio
le mie
piú nascoste
ansie segrete
ed i petimenti
quiete"

"A Rancia" ur "Hist og Pist, Poesie/Digte" av Carlo Merolli

Nej, inget är som italienska för poesin...
(vid tveksamhet fråga Dante Alighieri)

Carlo sa...

Faktis blev verserne "født" på italiensk. For dem, der ikke ved det, er Rancia en stor gammel gård. Da jeg besøgte Felsina, stod efterladt og næsten en ruin - i stærk kontrast med Felsinas øvrige bygninger hvor
som man siger på italiensk "man kan spise på gulvet" så rent og velplejet de er. Jeg spurgte Giuseppe om ikke det var en idé at lave den flotte store bygning om til en "resort" for gårdferie : amerikanerne ville have elsket det.
"Turisterne kan bo på hoteller: Rancia bliver renoveret når der er nogen, unge eller gamle, der vil dyrke jorden. Så kan de bo gratis hvis det skal være". Det var for en ca. ti år siden. Idag er Rancia restaureret men kaperserne vokser satdigvæk vildt op ad dens mure
og den venter stadigvæk på nogen der vil bruge for den det var: casa colonica. Et stort omfavnende hus
for folk der dyrker jorden. Det siger noget om "Mazzocolos" indstilling til landbruget.

Carlo sa...

Något annat: ek.
Jeg synes også at sangiovese i visse Fontalloro årgange bliver "komprimeret" af fadlagringen. Dog, tror jeg, er det et bevidst valg fra producentens side, at fremstille en vin som er "forskellig" fra både Rancia og Chianti Classico.

Anonym sa...

thanks for sharing..