söndag, juli 29, 2007

1981 Domäne Wachau Riesling Kabinett


Kooperativet av fria vinodlare i Wachau förser emellanåt oss svenskar med häpnadsväckande rariteter från sina barockkällare. Att priserna på dessa klockrena lagringsviner är så låga är anmärkningsvärt, men det är bara att tacka och ta emot. Vinerna på riesling och grüner veltliner har en märklig förmåga att behålla livhanken och utvecklas med åren. Liksom vännen Holger hade vi väl också misstankar om att den blygsamma kabinettrieslingen hade framtiden bakom sig, så vi köpte, lite fegt, bara två.

Korkens topp är mörk och torr, mitten täcks av rödbrun mörja, men den nedre delen är helt intakt. Vinets färg i glaset är verkligen ett kapitel för sig: bärnstensfärgad, med nyans av mellanlagrad calvados. Difference Mature-glasen är som gjorda för att fånga doften, som ger nötigt läckra oxidationstoner, kåda, örter, honung, torkad eller boken äppelfrukt, till och med stekta äpplen i smör med kanel och socker. Fina källar- och fattoner finns, inte direkt förknippade med petroleum. Syrorna är vitala och friska, smaken är nästan helt torr med god, lång eftersmak. Det visar sig vara ett ypperligt matvin.

Vi äter torskrygg, vänd i mjöl och stekt i olivolja (vinet passar riktigt fint med den stekta ytan) ljummen sallad på Le Puy-linser, tomat, gurka, rödlök, bladpersilja, färsk timjan och senapsvinägrett. Slutligen visar sig vinet vara mycket gott till mascarpone-gorgonzola.

Vi pratar lite om olika syn på oxidativa mognadsinslag i vin: S är något mer skeptisk (dock svårartad petroleumfanatiker), T är mer uppskattande (nu pratar vi om champagne, jura och bourgogne, men också gammal riesling). Vi enas ändå om att det här vinet ger en stor, läcker och underhållande upplevelse av mognad, oavsett exakt hur mitt i prick den träffar. En flaska kvar!

1981 Riesling Kabinett Domäne Wachau (Freie Weingärtner Wachau, Dürnstein, Wachau, Österrike)

1 kommentar:

esping sa...

Hej och tack för en mycket intressant blogg. Jag köpte tre flaskor av rieslingen och har två kvar. Initialt upplevde jag vinet som nästan odrickbart, syran var för våldsam. Efter några timmar återvände jag till flaskan och då gick det att känna igen (en del av)de beskrivningar ni gjorde.