Domaine Leon Barral 20 april

Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort för Finare Vinare. Vår första munskänksprovning i egen regi! Så när som på en plats var det fulltecknat - hela 42 glada provare totalt. Onekligen vankades muntorra nerver inledningsvis, men har man bara lite schyssta bilder att projicera, en genomtuggad kökkenmödding av fakta att hosta upp och ett gäng hyggliga sidekicks ute i publiken så är kvällen räddad till slut. Gott om värmande och uppskattande reaktioner gjorde absolut mödan värd. Ni som inte var med, varsågoda att läsa föredraget! Den som inte orkar kan scrolla direkt till provningsnoteringarna.



FAUGÈRES - BLAND TOPPARNA I LANGUEDOC

När man studerar kartan över Languedoc ser man att de bästa vinområdena radar upp sig precis där centralmassivets södra utlöpare möter slätten: Pic Saint Loup, Montpeyroux, Terrasses du Larzac, Faugères, Saint Chinian och Minervois. Med en storslagen utsikt ner mot den bulkvinsproducerande slätten i söder ligger Faugères, utan tvekan en av de bästa terroirerna i Languedoc.

Faugères blev AOC redan 1982 (samtidigt som Saint-Chinian), förmodligen tack vare sin homogena och extremt järnrika jordmån av sönderfallande skiffer. Men kanske också tack vare en rikspolitiker med lokal anknytning - Raoul Bayou, parlamentsledamot från Hérault. Det finns en tydlig regional stolthet i området, man ser den röda occitanska flaggan vaja överallt. Landskapet i Faugères bjuder på rejäla höjdskillnader - mellan 150 och 500 meter - med bitvis ganska branta sluttningar som interfolieras av den allestädes närvarande garriguen. Skogbeklädda Parc National du Haut Languedoc ligger strax norröver och ger skydd mot kalla nordliga vindar från bergen. På toppen av kullarna i Faugères ser man ofta dungar av ek.


BYN LENTHÉRIC

I detta natursköna glesbefolkade paradis lever och verkar Didier Barral - rebellen som står ut från resten i Faugères. Man finner honom i Lenthéric, en mycket liten och mycket gammal by. När man kommer in i byn är det faktiskt Domaine Leon Barral som märks mest. Det är tre stora, gamla och grå stenbyggnader man möts av: familjens boningshus, själva caven med stor namnskylt bredvid garageporten och så, till höger om gårdsplanen framför boningshuset, den uråldriga fatlagrings-byggnaden. Gården saknar underjordiska källare, men husen är luftkonditionerade.



På andra sidan bygatan har man flera träskjul för mindre tamdjur som höns, kycklingar, ankor och gäss, samt ett duvslag. Maskinhallen är modern, rymlig och ligger en bit utanför byn. Där huseras ett tiotal större och mindre maskiner. Bäcken "La Valinière" rinner strax nedanför vingårdarna närmast byn.


Barralversionen av internet, en fin karta i trä med visitkort till cavister och importörer.

EN LÅNG HISTORIA

Familjen Barral har odlat vindruvor ända sedan 1750. Det var farfar som hette Léon, och liksom de flesta andra bönder sålde både han och sonen sina druvor till kooperativet. Men Didier bestämde sig tidigt för att han ville göra sitt eget vin. Därför utbildade han sig till vinmakare i Montpellier och gjorde sin praktik i södra Rhône. Vid hemkomsten lyckades han köpa en cave av grannen som gått tillbaks till kooperativet. 1992 tog han över driften med stöd av sin bror Jean-Luc. Den första årgången som buteljerades under egen etikett var 1993, men det blev få flaskor eftersom nästan alla druvor hade förstörts av en hagelstorm - dagen innan skörden!

Det här är inte precis en domän på nätet. Man har ingen hemsida, ingen blogg, inget facebook, inget twitter, ingen email, kort sagt - inget internet alls, inte ens en mobiltelefon. När man ringer är det Didiers mamma, fru eller son som svarar i telefonen. Didier och hans bror är garanterat ute i vingårdarna medan madame Barral är den som tar hand om ordrar och räkenskaper. Vinerna från egendomen är numera hårt allokerade och säljer sig själva.


MARK & DRUVSORTER

För att vara ett så pass litet familjeföretag har man ovanligt stora arealer - 27 hektar vinmark varav sju ligger i träda. Didier anser bestämt att marken måste återhämta sig efter lång monokultur, och det bör den få göra i minst tio år och gärna mer.

De blå druvorna är mestadels traditionella sydfransoser: carignan, grenache, mourvèdre, syrah och cinsault. Än mer lokala är de gröna druvorna terret blanc och terret gris. Som sällskap har de fått en nordrhônare - viognier. Didier föredrar egentligen druvor som är urtypiska för Languedoc och Hérault. Därför är han en smula skeptisk till syrah, eftersom druvorna lätt kan bli alltför bakade i sydsluttningar under varma år. Nordsluttningar är bäst för den druvan, säger han. Desto mer positiv är han till mourvèdre och carignan, som med sina spanska ursprung har perfekta förutsättningar att klara heta somrar.

För inte så länge sedan gjorde man en nyplantering av Servant (de l'Hérault), en väldigt lokal grön bordsdruva som också kan ge gott vitt vin. Den var på väg att dö ut, men passar klimatet i och med att den mognar först i oktober och behåller syran länge. I vingården ersatte den Jacquez - en numera förbjuden hybrid som rotades upp för femton år sedan. Hybriden gav ett vin med farligt höga halter metanol. Blev folk tokiga eller blinda månntro?


PLANTERING & BRUK

Stockarna har en medelålder av 45 år och är beskurna som gobelet (fristående buske). Didier beskriver lövverkets funktion som ett parasoll som skyddar jorden från uttorkning. Planteringstätheten är 1,60 x 1,60, det vill säga 3600 stockar per hektar. Avstånden mellan rankorna ger möjlighet att plöja jorden på alla ledder - på längden, på tvären och diagonalt. Det förhindrar spårbildning längs med stockarna - något som kunde ha lett till erosion eftersom regnvattnet hade följt traktorspåren utför sluttningen och tagit den finaste jorden med sig. Man plöjer inte alltför ofta. Två gånger per år är lagom, så att växtligheten hinner ta sig under sommaren.

De största problemen för jordarna är, enligt Didier, erosion, uttorkning och kompaktering. Tunga hjulburna maskiner krossar och packar jorden - vilket leder till sämre förmåga att absorbera vatten, med vattenbrist som följd under de torra sommarmånaderna. Kompakteringen leder också till färre mikroorganismer, bakterier, svampar, maskar, gråsuggor, tusenfotingar, skalbaggar och sniglar. Rankornas rötter får näringsproblem när jorden inte kan andas. När man går omkring på domänens jordar är de lösa och luckra, fulla av liv.


LÄTTA BANDVAGNAR

De flesta av gårdens maskiner är små smala bandvagnar av märket Saint Chamond. En är egenhändigt ombyggd med höga ben för att kunna grensla stockarna, det kallas "enjambeur". De här vagnarna görs inte längre och serietillverkades i relativt små kvantiteter - numera är de rätt svåra att få tag på. Julien Barrot har köpt en via Barral och kallar den "la Rolls des tracteurs". Komforten är väl inte precis kunglig, med vi fattar vad han menar. Han skriver på sin blogg att de är kult, rentav en filosofi, lite som folkabubblan. Förresten, pröva att säga "Jamais sans mon Saint-Chamond!" sex gånger, snabbt.


GÖDSEL FRÅN EGNA DJUR

Den egna djurhållningen består med all den gödsel marken behöver. Man håller ett dussin kor, och dessutom hästar, en åsna, svarta grisar, får, getter, kaniner, höns, gäss, ankor och duvor. Didier är extra förtjust i kor - deras spillning anses särskilt lämplig. Men även vinrankor behöver varierad kost, liksom människor, säger han. Alla djuren får därför ströva fritt och beta i vingårdarna efter skörden och fram till nästa års knoppning. Den mörka matjorden i ytskiktet finns där helt tack vare djurens gödsel. Den blir en utmärkt grogrund för täckgrödorna.


VARFÖR TÄCKGRÖDOR?

Ett av Didiers många motton lyder: "Une terre nue meurt peu à peu". Den nakna jorden dör med tiden, alltså. Därför vill han ha täckgrödor: ängsblommor, gräs, "ogräs", senap, vitlök, salvia. Dess syften är flera. Växtligheten hindrar jorderosion i backarna, den ger näring tillbaka till jorden, vissa växter påverkar vinrankan positivt, och kanske allra viktigast - mattan av grödor behåller fukten i marken. Vattenbrist stressar druvorna att tappa syran för tidigt i mognadsfasen och samtidigt exploderar sockerhalten. Följden blir tunga svårdruckna viner med hög alkohol och låg syra. Inget som uppskattas av Didier Barral.


BIODYNAMIKER ELLER INTE?

Tvärtemot vad många kanske tror är Barral inte biodynamiskt certifierad (Biodyvin eller Demeter), men hans idéer och praktik är i stora drag biodynamiska, eller åtminstone starkt inspirerade. Han väljer själv vad han vill göra och ifrågasätter dem som använder biodynamik i marknadsförande syfte, som en etikett. "L'Equilibre" (jämvikten) är Barrals nyckelord - balansen i jord, flora och fauna är hans främsta mål. Men Didier går längre än de flesta biodynamiker och avstår helst även från kopparsulfat och svaveldioxid i vingården. Han hävdar att en vingård i perfekt balans - friska plantor i en frisk jord - inte drabbas av sjukdomar. Pappa föll inte för giftmånglarnas frestelser på 60-och 70-talet, så gården har skötts helt utan kemikalier sedan farfar Léons dagar på 50-talet. Det vill säga för alltid! "En vingård i perfekt balans bör ge ett vin i perfekt balans".


INSEKTSANGREPP - VAD GÖRA?

Det största problemet med insekter är att vindruvorna gärna angrips av bladfjärilens larver, som gillar att äta hål på druvskalen. De tillhör släktena Cochylis, Eudemis, Eulia och Sparganothis - men även okära barn har många namn på franska. Framförallt "Vers de la Grappe" men även "Tordeuse Printanière de la vigne", "Pyrale de la Vigne" och "la Petite Tordeuse de la Grappe". De här skadeinsekterna motas på ett finurligt sätt, med hjälp deras av naturliga fiender myrorna. I vingårdarna lägger man ut köttben var femte meter, så att myrorna lockas bygga bo nära vinstockarna. När köttbenen är uppätna ger sig myrorna ut på jakt i vinrankorna och äter upp larverna!



Fåglar lockas på olika sätt - med halm och djurhår - att bygga bon i vinstockarna, eftersom de gärna äter insekter. Då det växer gott om ekar i området trivs vildsvinen, och de gillar att smaska på sötmogna druvklasar. Men där återstår bara för människan att ge sig ut på jakt.


NATURLIG, TRADITIONELL VINIFIERING

Vid skördetid sorterar man noga, både i vingården och när skörden är bärgad. Bara de hela, perfekt mogna druvorna kommer med och skördeuttagen är låga - mellan 25 och 35 hl/ha. En varierande stor andel mogna stjälkar åker också ned i jäskaren. För carignan innebär det samtliga stjälkar i ett år med bra mognad, för syrah snarare hälften. Didier anser att de mogna stjälkarna ger bättre balans, fräschör och upplevd syra (även om den uppmätta syran är densamma).

De olika druvsorterna vinifieras och mognadslagras var för sig. Musten jäser i kar av betong samt i temperaturkontrollerade ståltankar. Jäsningen sker enbart med hjälp av naturliga jäststammar från vingård och källare. Didier är inte alls förtjust i kolsyrejäsning för carignan (något som annars är vanligt i området). Inga andra tillsatser som syror, tanniner eller enzymer förekommer över huvud taget. Urlakningstiden är ganska lång - bortåt fyra veckor - med nedtryckning för hand av skalhatten ett par gånger dagligen.


SS 06 = syrah sud, C+G 06 = carignan plus grenache

Efter avslutad alkoholjäsning pressas skalmassan långsamt och försiktigt med hjälp av en gammeldags vertikal korgpress. Vinerna genomgår sin malolaktiska jäsning och uppfostras i betongtank (Cuvée Tradition) eller i 225-liters ekfat av bordeauxtyp från Tonnellerie Saury, varav endast en tiondel var nya (Cuvées Jadis och Valinière). Efter 18 till 24 månader är det dags för "assemblage" i stora betongtankar, och först då bestäms vilka fat som ska användas. All omdragning sker med hjälp av tyngdkraften, och inga viner klaras eller filtreras.


När det gäller själva buteljeringen har Didier sagt att allt som behövs är "nordanvind och gammal måne". Det låter ju bra, men en hyfsat modern buteljeringslinje kan inte heller skada - den här hittade vi i caven. Hela vinifieringen kan beskrivas som reduktiv, alltså med en sparsam syresättning. Nyöppnade viner som är reduktiva kan ha unkna eller animaliska toner, men kvällens flaskor doftade friskt och gott med en gång. Själva luftar vi gärna i flera timmar. Vinerna brukar sedan hålla oväntat lång tid i öppen flaska - i vissa fall så länge som fem dagar.

Didiers målsättningar är: "framför allt annat drickbarheten" "att göra något oemotståndligt, en flaska som ingen vill lämna oavslutad" samt att "vinet ska berätta en historia om platsen och jorden där det vuxit". Slutligen framhåller han det naturliga vinets "medicinala förmåga - mitt vin är medicin". Svavlade industriviner får man bara ont i huvudet av, säger han.

OSVAVLAT?

1994 glömde Didier att svavla en del av sin Cuvée Valinière. Han tyckte att resultatet blev så mycket bättre att han fortsatte i den riktningen. Nu tillsätter Didier Barral två gram svaveldioxid per hektoliter vin, en "ytterst minimal svaveldos". En färdig butelj har mellan 10 och 20 mg totalt (fritt + bundet). Jämförelsevis innehåller massmarknadsviner ofta 100 och uppemot 200 mg. EU:s gränsvärden är 160 för rött /210 för vitt /400 för sött. Men även ett helt osvavlat vin kan ha upp till 10 mg per liter. Det finns nämligen naturligt på vinrankor och druvskal och bildas naturligt under jäsprocessen. Röda viner har antioxidanter och tanniner som skyddar vinet. Vita viner behöver mer tillsatt skydd, och sockret i söta viner binder dessutom svavel.

"Förvaras vid max 15 grader" står det på lådorna. Det borde det faktiskt också stå på flaskan. Den som spar sina viner i garderoben bör förvara lågsvavlade/osvavlade viner i kylen under den varma årstiden. Själva har vi har aldrig råkat ut för några defekter, utom koldioxid som lätt kan luftas bort. Men andra har noterat udda aromer av gåslever och inälvor istället för frukt, samt en del volatila syror. Särskilt gäller det årgångarna 2002 och 2003. Vill man läsa mer om detta finns 53 sidor med 1046 inlägg på franska forumet La Passion du Vin.


VINERNA

Barral Blanc Vin de Pays de l'Hérault

80% terret blanc och terret gris, 20% viognier, utdragen skalkontakt innan pressning, malolaktisk jäsning och lång samvaro med jästresterna i faten, ett år i barriques varav hälften nya.

2007 Barral Blanc kom som "apéro" halvvägs in i föredraget och visade sig vara riktigt fin med färg av ljus bärnsten och en mäktig doft av honung, aprikosmarmelad, blommor, mint och öljäst. Fullt tillfredställande syror inbäddade i en stor, mogen frukt helt utan restsötma. Härlig struktur av skaltoner och mineraler samt en påfallande lång eftersmak bak i gommen. Jämförelser med både sauternes och sherry gjordes av andra provare, och även Nicolas Jolys viner från Savennières finns helt klart med i bilden. Den klart bästa versionen vi hittills druckit av Barrals vita, lika bra som flaskan vi bloggade förra året. (91)

Ingen av oss hittade mer utpräglat biodynamiska toner av röda äpplen eller gåslever i de röda, men vinerna hade fått lufta under fem timmar i öppen flaska med en skvätt borthälld. Klart mer av röda äpplen fanns vid karafferingen. Två av 21 flaskor hade korkdefekt. En visade sig direkt, en senare under kvällen. För övrigt såg alla korkar ut att vara av jämn och hög kvalitet.

Domaine Leon Barral Faugères Cuvée Tradition

50% carignan 40% grenache, 10% cinsault, ålder 30 till 60 år, uttag 30-35 hl/ha, 2 år i betongtank. 13% alkohol, troligen lite mer i nollsjuan. 160 kr, släpps i augusti 2010.

2005 Tradition hade nog fått en lite väl lång luftning och tappat lite av sin utåtriktade personlighet och sina blommiga övertoner. Men visst fanns det violer, röd/svart frukt, eneträ, kanel och salmiak. I munnen fann vi en skön, frisk syra, aningen bittra tanniner och en ganska lång kryddig, mineralisk eftersmak. Mycket gott men inte lika bra som sina bästa uppvisningar förra och förförra året. (89)

2007 Tradition gjorde en kanonbra och vidöppen show ikväll, med massor av garrigue, syrener/violer och salmiak/sötlakrits. Stooor och fruktig smak, med rejäl rondör och generös nollsjue-karaktär. Allt som man förknippar med Barral fanns i det här glaset. Bäst enligt flera provare, och det är inte svårt att instämma. Ett makalöst bra och karaktärsfullt vin, oslagbart på sin prisnivå. (92)


Domaine Leon Barral Faugères Cuvée Jadis (betyder "fordom, i gamla tider")

50% carignan, 40% syrah (syd) 10% grenache, ålder 30 till 60 år, uttag 25-30 hl/ha, 2 år i barriques, 10% nya. 14% alkohol, troligen lite mer i nollsjuan. 212 kr. Privatimport, släpps i augusti 2010.

2005 Jadis var djurisk i doften. "Ett åsnevin" tyckte ett par Langeudoc-vänner bredvid, utan negativ värdering. Smått stalliga, klart brettiga toner. Tjära, eneträ, ingefära, mynta och lakrits. Fräsch, tanninrik smak med god syra, tyckte T medan S var mer avvaktande, och tyckte vinet var platt ikväll. En av de luftade flaskorna var inte kosher, så vi tog in en till som var korrekt. Ändå inte en lika bra uppvisning som sist, tyvärr. (90)

2007 Jadis visade massor av fat med malolaktiska toner, tydlig kaffekola, toblerone och snudd på vanilj. En nästan nyavärldenlik personlighet, blommig och lite tjärtonad med en extremt mogen frukt åt fikon och björnbärs-hållet. Solbakad syrah i sydlägen från ett varmt år! Kallas inte det shiraz? Bara lite för sötfruktig idag, tyckte T. Kvällens bästa vin enligt majoriteten, ett drygt dussin provare. (92)


Domaine Leon Barral Faugères Cuvée Valinière (bäcken, ni minns)

80% mourvèdre, 20% syrah (nord), ålder 15 år (mourvèdre), 30 år (syrah), uttag 25-30 hl/ha, två år i barriques, tiondelen nya. 14% alkohol, troligen lite mer i nollsjuan. 399 kr. Går att privatimportera, släpps i augusti 2010.

2005 Valinière hade mycket fina övertoner av garrigue, violer och ängsblommor, med en dov frukt av mörka plommon och lakrits. Väldigt tydliga järnmineraler, samt lite blyerts och en stråk av cassis. Vinet gjorde en finessrik, mjuk entré i munnen, med rejäl tanninstruktur i mitten, och blommor och choklad i aromerna. En mycket mineralisk smak. Elegant, stort vin! Kvällens bästa enligt S, T och G (som röstade två gånger ;) (94)

2007 Valinière var lite blyg och knuten på nosen, men klart komplex, och gav ändå dofter av blommor, plommon, skogsbär, lakrits och toblerone. En mjuk entré med en silkeslen chokladig munkänsla, härlig storlek, intensitet och mineralsälta i den långa avslutningen. Valinière har definitivt en elegans som försvarar priset. Lite knutet ikväll, men kommer att utvecklas till en svan med tiden. Ju mer vi provar, desto mer förtjusta blir vi i den här cuvéen. Barrals bästa vin för längre lagring. (93)

Kvällens flaskor hälldes dels med sponsring från Didier Barral (varuprover hitskickade via importören Franska Kvalitetsviner) - vilket gjorde att priset på provningen blev väldigt förmånligt - och dels från vår egen svala källare. Tack, alla ni som deltog, och varmt välkomna att bidra med era egna noteringar.


ps. Här kan man följa vår provningshistoria, nyast först:

Barral 2007: Tradition, Jadis och Valinière

Valinière-vertikal: 2004, 2005 och 2006

2007 Barral Blanc Vin de Pays de l'Hérault

2006 Faugères Cuvée Jadis

2004 Faugères Cuvée Valinière

2006 Faugères Cuvée Tradition

2006 Barral Blanc Vin de Pays de l'Hérault

Barrals nollfemmor på Champagne & Fine Wines i Örebro

Didier Barral på Renaissance des Appellations: Vit 2006 och röda 2005

2005 Faugères Cuvée Tradition

Besök på gården och tankprover av nollsjuorna

2004 Faugères Cuvée Valinière

2004 Faugères Cuvée Jadis

Provning i samband med släppet av Languedocboken

2003 Faugères Cuvée Jadis