"Rich golden hue. Very harmonious first nose of bread yeast, limestone and clamshells, walnuts and red apples. Second nose of burnt muscovado sugar, dark creamy fudge and dried dates. The slightest whiff of brett or horse only makes it all the more tempting. The red apples turn to well cooked mashed ones. Very rich taste with a powerful body - we're talking midpalate here - there's a whole apple pie in there. The mouthfeel is soft and creamy with some sherry notes and a grapefruit finish. All in all very complex, complete, rounded and delicious. One of the best maturing champagnes we've ever had. (94)"
Sådär lät det när vi noterade vinet i CellarTracker julen 2007. Och precis så vill man att det ska smaka när man fyller 46. Vinet får sällskap av ankleverterrine med fikonmarmelad och pistagenötter både inuti och som tillbehör. Frisésallad och rostat bröd därtill.
1988 Veuve Clicquot Ponsardin Rare Vintage är en frestande syn med sin immigt guldgula färgnyans och sina mikroskopiska bubblor. När vi doftar möts vi av en underbar komplexitet, här finns en lagom långt gången mognad men utan direkt oxiderade drag. Efter en sedvanlig introduktion av jäst och kritgrus serveras generösa portioner smörig äppelpaj, underbart definierade valnötsskal, nyskalade röda vinteräpplen, strimlor av grapefruktskal samt fikon, dadlar och knäck direkt från julbordet. Förutom de högupplösta doftintrycken finns mer svårfångade kvaliteter - någonstans i krysset av autolys, terroir och druvor - som elegant undandrar sig våra försök till beskrivning. Man blir kvar hängande som ett fån med näsan i glaset...
I munnen får vi en superharmonisk skumpa som tycks befinna sig på sin absoluta topp - full spänst och vigör utan minsta tecken på utförsbacke. Moussen är fortfarande rätt livlig, men bubblorna så mikroskopiskt små att de är ett med vinet, precis som i en spritsig toppriesling. Om det serveras dansk citronvand vid pärleporten så bör det nog smaka ungefär så här, eftersom Saint Pierre varit smart nog att tillsätta rödäpplig pinot i brygden. Den långa, kritiga, jästiga avslutningen med begynnande fino-toner är också en innovation jämfört med den danska läskedrycken. Och resultatet - det blir en dryck för gudar! Ni som har flaskor kvar och lagrar svalt behöver inte ha alltför bråttom, vi gissar på ytterligare tio år av prima liv. (94)
6 kommentarer:
Grattis!!
Låter som en trevlig start på det 46:e, nu är nivån satt ...
Vi knäckte en flaska som inledning på Châteauneuf-spektaklet senast, den var god men knappast imponerande. Jag kanske är avtrubbad efter 1979-provningen i AuZone men jag tycker nog den presterat bättre tidigare. Flaskvariation??
Grattis T!
Har druckit upp alla mina 88or och också bedömt dem som värdiga 94 pinnar. Ångrar så klart att jag inte köpte fler, de var ju galet billiga (typ 549). Kanske SBs mest prisvärda, tillsammans med Delas Hermitage Tourette 2001 för 228! Den var jag dock framsynt nog att stoppa på mig en hel del av.
Ps. Du ser inte en dag äldre ut än 44!
Jag dricker för lite champagne för att egentligen våga uttala mig, men jag tyckte att den flaska som WP talar om snarast bekräftade min teori om att champagne allt för sällan är värt att lägga pengar på.
Er beskrivning får mig, på gott och ont, snarast att tycka tvärtom.
Tryggve, nästa år blir kul, utan tvekan. Sista dagen på förra var inte så tokig den heller, vilket var ditt WOTN?
WP, antagligen flaskvariation... vi snackar ändå nästan 22 år! Fler än vi har varit eld och lågor över RV 1988.
Tack F, inte du heller ;-) Ett år till, sen bryter vi lådorna med Tourette Nollett...
Henrik, sådär tyckte vi också på 1900-talet. Det var Julle som tände lampan och Anselme Selosse som lät oss skåda ljuset....
Arrgh, det var en svår en med tanke vilken grym uppställning som presenterades. Men, jag blev svårt förtjust i Giacosas Barbaresco Santo Stefano 2007, det får bli mitt val. Gjorde sig speciellt bra i Bourgogne-kupa, tack för lånet!!
Skicka en kommentar