Vi gör ett snabbt nedslag vid lanseringen av Britt och Per Karlssons bok om languedoc, som man framställt i samarbete med Bengt Rydén och Anders Levander. Bokens upplägg påminner mycket om den senares Möten med chablis. Ett sextiotal domainer får fylliga, välskrivet sakliga presentationer över ett uppslag eller två. Ytterligare sjuttio får mer summariska omnämnanden i ett avslutande kapitel. De flesta man "vill" läsa om finns med, och förstås gott om nya bekanskaper. Man har dock funnit sig tvungna att utelämna Roussillon. Synd tycker vi, eftersom flera av de bästa sydfransoser vi druckit kommer just härifrån (Gauby, Sarda-Malet med flera). Det blir kanske en uppföljare? Riktigt fina bilder gör i alla fall boken till en fröjd för ögat. Närmare en vinsemester kommer man nog inte i bokform...
Kanske det mest intressanta som bjuds att prova under kvällen är vinerna från Prieuré de Saint-Jean de Bébian, som importeras av nystartade WineTrade. Chantal Lecouty och Jean-Claude Le Brun är välkända som redaktörerna från Revue du Vin de France, som 1994 konverterade till att bli vinproducenter. Gården man hittade ligger 3 km från Pézenas, på Cevennernas utlöpare. Hyllningarna har inte låtit vänta på sig. Det röda förstavinet Prieuré Rouge är gjort på 35% syrah, 50% grenache och 15% mourvèdre. Klonurvalet är förstklassigt: syrah från Chave, grenache från Rayas och mourvèdre från Tempier! En av parcellerna är planterade "en foule", med 13 druvsorter, som i châteauneuf. Vinet ger en intensiv, tätt rödfruktig smak med bra balans mellan de olika druvornas karaktär. 14,5% och varken tungt, syltigt eller eldigt. Jättegott! (280 kr, privatimport, enstaka flaskor är helt ok). Möjligen är gårdens vita förstavin Prieuré Blanc än mer uppseendeväckande. 60% roussanne, 10% clairette, 10% grenache blanc, 10% picpoul, 10% bourboulenc. Alltihop resulterar i en fruktkorg av smaker som är helt förförisk, med len viskositet i munnen. 12 månader sur lie ger massor av smak. Trots att vinet är mycket rikt, så är det inte tungt, och syrorna är friska och goda. (280 kr, privatimport). Andravinerna La Chapelle Rouge och Blanc kostar runt 160 kr.
Från Domaine l'Aigueliere smakar vi för första gången syrahvinet 2004 Côte Rousse. Detta vin blev en snackis i bekantskapskretsen redan förra året när Tryffelsvinet tog in ett parti 03or, men vi missade tåget då. Robert Parker har tidigare delat ut ända upp till 96 poäng, eller mer typiskt runt 90-strecket. Vinet är 100% syrah, lagrat på 100% nya barriques. Vinnande kombination av gamla stockar (80 år) och lågt skördeuttag (20hl/hektar). Doften är omisskännlig och mycket god syrah, med druvtypiska kännetecken som svarta oliver. Smaken är stram och balanserad, munkänslan mjuk och torr med inslag av mörk choklad, restsockret är obefintligt. Otroligt välgjort! Vi gillar detta vin allra mest av de röda vi smakar ikväll. Enda sättet att få tag på vinet är att beställa Tryffelsvinets nyårslåda för 1046 kr. Då får man visserligen stå ut med Bruno Paillards skumpa Première Cuvée och vita Falanghina från Mastroberardino. Men det kanske går bra?
Mas Gabinèle bjuder via Tryffelsvinet på två röda viner: 2004 Tradition och 2004 Rarissime (Prestige). Vinerna är framställda med extremt låg avkastning. Det första är gjort på syrah, grenache och carignan. Det andra på syrah, grenache, mourvèdre och nya ekfat. Ingetdera faller oss i smaken med sina sötfruktiga, kryddsyltiga drag. En viss eldighet kommer med vinernas karaktär, dock utan att de 15 procenten tar över helt och hållet. Enligt kvällens bok har en kanadensisk journalist rekommenderat noshörningsbiff till vinerna...
Biodynamiske Didier Barral på Domaine Léon Barral i Faugères bjuder (via Franska Kvalitetsviner) fyra viner för smakning: 2004 Faugères Jadis - syrah, carignan och cinsault. Doft av gummi och örter. Höga syror, slank kropp. Viss eldighet. Bra! 2004 Faugères Valiniére - 80% mourvèdre med 24 månader på nya ekfat. Fatkryddig doft. Kraftfullt, tanninrikt vin med snygg ekbehandling. Lanseras i mars för 345 kr. Gemensamt för båda är den slanka strukturen, utan minsta spår av tungfotad syltighet. Två riktigt goda röda där vi imponeras lite mer av Valinière. Det vita 2005 Léon Barral VdP på druvorna terret blanc och terret gris är udda och knappast aptitretande - spottkoppen nästa. Den röda Faugères Tradition var tyvärr korkdefekt.
Från Gerard Bertrand smakar vi på bordeauxblandningen 2002 Cigalus, som vi drack i september 2006.. Det är lika gott som vi minns det. Doft av gräs, grön paprika och stall. Mycket cabernettypiskt med associationer till bordeaux. Relativt slankt vin, men intensivt i smaken.
Vinerna från kooperativet i Mont Tauch, Fitou är sedan länge gamla bekantingar på systemet. Det ska bli kul att se om vinerna verkligen kommer att få Hanna Backmans nya grafiska profil - det lär sticka ut ordentligt i hyllorna. 2005 Château de Segure har en kryddig doft och en lättare, renfruktig smak med örter och garrigue. 2003 Terroir de Tuchan är ett kraftfullt vin som vi brukar tycka om. Kvällens smakprov är inget undantag. Syrahdominerad doft med rostad fatkaraktär, lakrits och björnbär. Intensiv, lång smak. Vi har tidigare lagrat en låda av den lyckade årgången 1998 i upp till sju år. Det tog nästan udden av vinet - även om det smakade mycket bra. Det är nog alltså bäst att konsumera även 03an inom de närmaste tre åren...
Efter vinprovning kan det uppstå en oförklarligt stark längtan efter en läskande öl. Vi rundar av på The Bull & Bear Inn, med en karaktärsfull Bedarö Bitter på tapp från Nynäshamns Ångbryggeri. Attans gott...
11 kommentarer:
Vilken tajming, vi publicerar inlägg om samma bok samma timme :-)
Domaine l'Aigueliere Côte Rousse lyckades jag missa i minglet och det låter ju som om det verkligen var en miss. Vinerna från Leon Barral var en höjdpunkt, mycket egna.
Jag var inte lika förtjust i vinerna från Prieuré de Saint-Jean de Bébian. Det vita smakade, som ni säger, fruktkorg och det röda har jag få minnen av (en tjusig doft men lite spretig smak om jag minns rätt), men som sagt, det var svårt att ta anteckninger och jag provade dessa viner allra sist med en mycket trött gom.
Var ni på "eftersläppet"? Som bloggare gick det bra att komma som press, men det hade kanske varit smartare att delta i den mer organiserade allmänna provningen (jag antar åtminstone att den var det, typ sitta vid ett bord med mer än ett glas framför sig?). Mingeldrickandet under press-sessionen gjorde att det blev lite svårt att hålla reda på detaljerna.
Vad kul! Kan timingen bero på att det är hyfsat mycket att göra just nu? Man behöver ju en sammanhängande ledig stund för att hinna få något på pränt... och vi ligger konstant efter!
Jo, visst var det mingelprovning som gällde. Rätt enerverande att behöva trängas framför borden.
Det blev magra anteckningar, som du säger. Inte fanns det mycket tid till eftertanke heller. Vi var där en dryg timme, typ från halv sju till framåt kvart i åtta. Var du där tidigare under eftermiddagen?
Det är väldigt mycket att göra just nu. Jag har en eftersläpning på en sex, sju inlägg, inklusive fyra vingårdsbesök i Napa. Det blir inte precis purfärska upplevelser som beskrivs.
Jag var där redan halv fem, och armbågades med allsköns vinskribenter. Det visar sig att bloggar räknas som press ;-)
Kul och intressant rapportering på båda bloggarna! Gick ni som press allihop? Häftigt... hur kändes det? Möttes ni av ett hjärtligt kollegialt välkomnande av proffsen eller kunde man vara anonym?
Vi hade ingen aning om att vi räknas som press, vi räknar oss bara som oss. Kom en halvtimma sent. Betalade boken kontant. Så det var faktiskt inte alls häftigt, utan bara en ganska vanlig måndagkväll på östermalm...
Jag ser att jag läste lite slarvigt...det var visst Drucket som fått recensionsexemplar och beblandat sig med proffsen. Låter lite kittlande för mig iallafall. Spotta i kors med Kronstam... ;-)
Vilka böjelser, är du spottfetischist eller ;-)
Kul! Boken ligger på beställning, dessutom en låda 01:or av Faugères Jadis från Leon Barral. Vi får väl se hur lång tid det tar, inne på tredje veckan nu...
Såå häftigt var det inte, men man slapp åtminstone betala för vinproverna (och förhoppningsvis för boken; jag har dock ännu inte fått det ex som skulle skickas hem).
Kronstam var vad jag kunde se inte där, däremot Röttorp och Thurfjell (eller om det var den andra snubben som brukar prata vin i P1?). Några ansikten till var vagt bekanta, men de flesta kände man inte igen, det verkade vara mycket restaurangfolk. Jag var synnerligen anonym, ingen känner igen en bloggare ;-)
Spottfetischisterna stod högt i kurs, det var trångt vid borden och det spottades kors och tvärs. Jag svalde dock det mesta, amatör som jag är.
Tack för positivt omnämnande!
Vi skulle också gärna haft med Roussillon (inte för att vinerna generellt är bättre där utan därför att det ÄVEN finns mycket spännande och annorlunda där). Men utrymmet och tiden tillät inte. Kanske i en ny upplaga...
Vi citerar kommentarerna här:
http://languedocboken.wordpress.com/posts/
Och här:
http://languedocboken.wordpress.com/
Hej och varmt välkomna hit! Vi läste någon annanstans att boken mer är ett referensverk än något att sträckläsa...
Vi instämmer inte riktigt, även om det förstås beror på hur mycket tuggbara fakta man vill ha på filen;-)
Kanske ett uns mer av utblick på omgivningen, dess restauranger, logi, mat, natur och kultur - och lite fler iakttagna detaljer och anekdoter - kan göra nästa del till en än mer personlig och på samma gång ännu mer användbar läsupplevelse (även för en bredare allmänhet). För helt fokuserade vinamatörer räcker det utmärkt som det är...
Nej, vi menar inte att området Roussillon skulle vara "bättre". Bara att av allt vi smakat från området är nog vinerna från Domaine Gauby det som överraskat oss mest. Kombinationen av utpräglat låg alkohol, mineraler, biodynamiska lagårdstoner och den nästan sirliga frukten i Vieilles Vignes var en av årets oväntade uppenbarelser!
Vi ser redan fram emot uppföljaren!
Skicka en kommentar