Ibland har man tur! Efter en värmande sopplunch i gårdssolen på Rosenhill, bredvid dussintals köande bilar med äppelmustare, ger vi oss ut i Ekerös svampskogar. Ganska snart hittar vi ett antal praktexemplar av arten boletus edulis, förmodligen mer bekant som karl-johan. Middagen tar form i våra huvuden: fettucine från De Ceccho, gräddstuvade funghi porcini och någon ekfatslagrad chardonnay, som vi tycker brukar vara det perfekta sällskapet till svamp. Det blir spännande att jämföra ung vit côte-de-beaune med en nyzeeländare som hämtat mycket av sin inspiration från urkällan...
Maison Chanson's 2005 Puligny-Montrachet från inköpta druvor har en rätt påtaglig doftkaraktär av rostade ekfat, jäst och citrus med ett tvåligt inslag som liknar de sandsoppar vi också hittade idag. Efterhand kommer mer av nötter, rök och kryddor. Vinet är rejält smakrikt, de höga citronsyrorna får extra skjuts av ekfaten. Här finns en kraftigare, något bitter stringens som vi gissar kommer bli mycket bra till maten. Avslutningen är en smula eldig (13,5%), lite bitter och ganska lång.
Paret Finn's 2005 Neudorf Chardonnay har en mildare, mer finstämd fatrostning. Vi uppfattar vinet som blommigare, med liljekonvalj, aromatiska drag och mandel. Men här finns också mineraler, en aning ylle eller fårfett och flintrök som blir mer tydlig ju längre tid vinet får i luften. Smaken är citrustonad, med friska syror och vag aning av gröna inslag, i en helhet som känns elegant och komplex vid provningen. Ingen eldighet märks (14%). Till maten krymper vinet en storlek, och eftersmaken är lite snopet kort.
Slutsatsen blir att båda vinerna är för unga i nuläget. Fem års lagring kommer att göra underverk, och förmodligen motivera bägge vinernas prislappar. Det finns en hel del likheter. Men det franska vinet är lite tuffare och mer strukturerat, och med sin bitterhet och längd drar det ifrån till maten och efteråt. Nyzeeländaren är mer finstämd, och framstår som elegantare vid provningen innan maten, så pass att man skulle kunna tro att det var franskt. Vinnare ikväll blir dock originalet från puligny-montrachet som bär ut mycket bättre i mitten och slutet av smaken.
2005 Neudorf Nelson Chardonnay (Tim & Judy Finn, Neudorf Vineyards, Moutere, Nelson, Nya Zeeland)
2005 Puligny-Montrachet (Maison Chanson Pére et Fils, Beaune, Bourgogne)
10 kommentarer:
Hej!
Det här med att lagra vita fatlagrade viner, tycker du inte att vinet får en något bränd, knastertorr "popcornsmak"? Jag korkade upp en Premiere cru Puligny-Montrachet 2002 från Bolliot för någon helg sedan, doftade bara popcorn... Samma doft/smak har jag känt i exempelvis en tioårig vit bordeaux (från Lynch-Bages tror jag att det var), en tioårig semillon från Australien (Mount Langi Ghiran, 1998 finns på bolaget nu), en Vergelegen White som låg ett år för länge. Men aldrig i rieslingviner.
Känner du aldrig den här popcornsmaken?
/Ulf
Absolut, tack för din fundering! Vissa fatlagrade chardonnayer doftar popcorn redan vid inköpet. En sökning på popcorn bland våra poster ger: 1998 Ch Batailley, 2004 Pouilly-Fuissé 2 Terroirs, 2001 Ch Fuissé VV och 2004 Meursault Clos du Cromin. Det beror väl på graden och arten av rostning vilka aromer som accentueras. Vi har i princip inget emot popcorn, fast de får gärna hålla sig i bakgrunden. Vilket inte var fallet med 2004 Pouilly-Fuissé "2 Terroirs" ;-)
Riesling är världens bästa vita lagringsdruva, och föredrar att associeras med tyngre oljeindustri framför den fjäderlätta popcornbranschen..;-)
Tung oljeindustri låter som ett naturligt val! ;-)
/Ulf
Kanske inte helt politiskt korrekt i dessa yttersta dagar, men med riesling i tankarna behöver man inte skämmas. Snacka om miljövänligt bränsle, förnyas en gång om året ;-)
Har du köpt några Willi Schaefer? :-)
Nej, vi har faktiskt helt missat att de har släppts! När skedde det? Graach låter ju misstänkt likt Graal...;-)
Och vi älskar sträckan Zeltingen-Graach-Wehlen. Förmodligen är vinerna hur goda som helst i den fina årgången. Men hur pass söta är de? Nollfemmorna från Joh. Jos. Prüm lade vi undan en låda av - det blir långliggare...
Ulf, jag får lite rysningar av ditt besked om Pulignyn - var det möjligen Jean Boillots 2002 Clos de la Mouchère Monpole? Den har vi några flaskor av med högt ställda förväntningar. Jag har i och för sig ingenting emot en viss del popcorn/rostade ekaromer i min vita Bourgogne men det här lät ju inte så kul. Får väl etikettdricka med näsklämma och Marseljäsen i högtalarna...
Schaefer 2005 släpptes i september, men de borde finnas kvar på Regeringsgatan. Men som sagt, jag tror att de är ganska söta! Och Graal, ja det är det nog om man tolkar personalen på Regeringsgatan... de var lyriska ;-)
Frankofilen, japp det är den. Nu tror jag att jag blivit ganska känslig mot just den här popcorndoften, men doften var ganska framträdande. Jag byter gärna min kvarvarande flaska mot något annat :-)
/Ulf
När det gäller Schaefer vilken var dom lyriska över; Himmelreich eller Dombprost? Jag har sneglat på dom men blir aldrig riktigt klok med nr.4 och nr.11...
Synd för Boillot:n, såna kommentarer man inte vill höra när man ser fram emot dom :)! Hur kändes dom i mognadsfasen annars? På beskrivningen lät dom ju unga fortfarande...
Dombprost, främst! :-) "Egentligen ska man ju lägga undan vinet men det är ju svårt, svårt..."
Hm... Jag har lite svårt att bedöma mognadsfasen på Bollioten, min vinkunskap är inte så jätteutvecklad! ;-) Men om vi säger såhär: vinet var klart drickbart. En hel del syror som gav bra ryggrad och i övrigt vad vinet välbalanserat - förutom popcornen då förstås. Kändes inte alls "vattnigt" på något sätt utan ganska fylligt.
Jag karafferade inte vinet utan bara hällde upp ett glas. Sedan korkade jag igen flaskan och ställde in den i kylskåpet i hopp om att popcornsmaken skulle försvinna tills nästa dag, men den var kvar. Så då skänkte jag vinet till brorsan som drack det med glädje!
Sammanfattningsvis, vinet är drickbart och (för andra) njutbart idag ;-) men moget är det nog inte.
/Ulf
Skicka en kommentar