Det finns minst en bra anledning att skriva ett par rader till om det här vinet. Färgen är vid en snabb påtitt mycket ljust gul i glaset. Den utåtriktade doften är stiligt mineralisk och påtagligt jästig, med ett tydligt inslag av gråpäron och och ursprungstypiskt gröna, aromatiska toner. Den lätt spritsiga smaken speglar doften fint och har både en liten godiston i päronfrukten, en chablisig yllighet, och till slut en elegant torrhet som ger en "försvinnande" god känsla, svårt aptitretande (jfr sensationen i en champagne). När vi jämför med gårdagens apéritifriesling från samma vingård, avgår ändå Willi Bründlmayer med segern. Det beror inte minst på fyra års extra mognad, att mineraltonerna där utvecklats och kommit än mer i förgrunden, med inslag av petroleum. Men vill man njuta sin kamptaler riesling i den absoluta ungdomen, så har det här vinet egenskaper som gör det rent av strålande lämpat för den otålige. Och bäst av allt, mot all förmodan finns det faktiskt några dussin flaskor kvar i landet....
2006 Riesling Zöbinger Heiligenstein (Jurtschitsch Sonnhof, Langenlois, Kamptal)
3 kommentarer:
Efter en skräck-dokumentär på Uppdrag Granskning så känns livet rätt tungt att leva i ett Sverige präglat av profit, kommers och vinstlust.
Då är det en glädje, ynnest och källa till trygghet att veta att Ni tar ett glas vin och kommenterar det utifrån vad det är och inget annat.
Dessutom skönt att den värsta stressen kring primörsläppet börja falna på Er och andras bloggar.
Själv ska jag komplettera i Göteborg under veckan sedan hoppas jag att (mar-)drömmarna om de franska vinslottens namn och TN förvinner tills det är dags för nästa hysteri. För hysteri är det. Speciellt bland dem som inte har möjlighet att vara på plats och inhandla efter eget tycke, smak och plånbok.
Dessutom vill jag kommentera en rad eller två om er kommentar kring inköp av premier cru.
Det lyfte en stor tyngd och ett dåligt samvete, hos många av oss tror jag, att det inte är värt att leta statusen i namn och slott utan lägga kronorna på innehållet och dess upplevelse.
TACK!
Skit i prestigen! Vin ska ju verkligen inte vara en tyngd eller ett dåligt samvete. Vi har aldrig köpt vin av prestige- eller investeringsskäl, men är alltid på jakt efter nya upplevelser och är beredda att betala för dem som tilltalar oss, om kvaliteten ökar rimligt i förhållande till priset. Det som är kul med Bordeaux 2004 är ju att priserna är helt ok på många goda mellanklassviner. Och så är det alltid spännande att dra en kork för att ha en aning om vad man ska göra med de resterande flaskorna. Missar man tåget är det ju inte hela världen, det går nya tåg hela tiden. I motsats till många andra vinälskare var bordeaux inte heller det första vi djupdök i på resande fot, utan faktiskt mosel och toscana. Så trots att vi älskar en god médoc, är vi inte så vördnadsfulla inför distriktet. I bästa fall kan en cru bourgeois sammanfatta mycket av det vi gillar. Tack för din kommentar!
Kul att höra om Er första djupdykning, vi har också börjat i Mosel för att förflytta oss till Piemonte och sedan B..x, men
Chile, Argentina, Uruguay, Australien har dock en plats hos oss - den som letar han finner...
Skicka en kommentar