2004 Château Ormes de Pez

Det var nyss tal om likheter med bourgogne (något vi sällan brukar finna i bordeauxvin). Men nästa kandidat till "drick din nollfyra nu" påminner faktiskt en hel del om en milt stallig pinot noir, eller ska vi rent av slå till med milt stallig rioja? Det är väl inte riktigt vad man väntar sig sig från saint-estèphe, som är mer känt för sin stränga och lagringskrävande cabernetstil. En bra, informationstät presentation av slottet (inklusive en smaknotering i linje med vår) ges av The Wine Doctor. Två saker är särskilt värda att lägga på minnet: att ägare, vinmakare med team, ja till och med de begagnade faten är gemensamma med Lynch-Bages - och att priset är klart fördelaktigt för ett kvalitetsvin från denna appellation (även om vinet kanske inte är det mest typiska).

Färgen är ljusare varmröd, sammetslik och klar. Doften ger röda vinbär, fina hallon med pastillkänsla, mandelmassa, bark, krydda och sous-bois. Den slanka smaken är syrarik, avrundad av faten, med ljus fruktighet och viss lätt elegans. Ett vin som går fint dricka redan nu, till ost eller för sig självt, och särskilt ämnat för bourgognevänner.

ps. Dagen efter har vinet utvecklats vidare, den mjuka stalligheten med mogna, torkade körsbärstoner och blommor skulle fått oss att gissa på mogen lättare chianti riserva eller något lagrat från södra rhône (vi drar oss särskilt till minnes Santa Duc Selections 1999 Côtes-du-Rhône Vieilles Vignes som släpptes för några år sedan. Nu har vi snart nämnt alla rödvinsdistrikt vi gillar utom bordeaux, så förvirringen är total. Men gott är det. Och mognadstonerna är otvetydiga.

2004 Château Ormes de Pez, Saint-Estèphe Cru Bourgeois Exceptionnel (J-M Cazes, Bordeaux)