
Vädergudarna har favoriserat oss i sommar, ingen tvekan om det. När vi önskar vara på stranden får vi fyra veckor av solsken. När vi vill ha vinprovningshelg med herr och fru Vinosapien på Sturkö, då vräker man på med vind, regn och mulet så att vi riktigt ska kunna grotta in oss i bordets fröjder. Och gudarna, ni ska veta att vi tog chansen...
Efter ankomst får vi snart ett första glas i handen, en ljus och ungt oskyldig uppenbarelse med gröna reflexer. Doften är ren och fin, med en neutral och aningen kryddig druvkaraktär som hintar svagt åt citrus och gult äpple. Smaken bjuder på fräschör och mjuk syra med en uppstramande jordig och örtkryddig struktur och energi i avslutningen. Fräscht, rent, enkelt och mycket väl lämpat som inledande uppfriskare. Gissningsvis är det en pinot planc från Alsace.
2007 Guy Wach Sylvaner DuttenbergSylvaner, ofta ett neutrum. Men ett gott sådant. Druvorna skördas från femtioåriga stockar utanför Andlau. Kostar €6,20 på egendomen. (83-85)
Glas två är något helt annat, långt mer uttrycksfullt och kompromisslöst till det extremas gräns. En kraftfull, kryddrökig och fullständigt mineraldriven doft, där ingen druvkaraktär egentligen står att finna. Otroligt intressant att sniffa på med sina salta associationer, som fortsätter i gommen med anis, tång och massor av krita. Syran är stadig som ett stenblock och strukturen nästan sträv av kritdamm. Vinet är fortfarande galet ungt och bör ha tio-tjugo års livstid att se fram emot. Det kan egentligen bara handla om två saker, antingen är det en riktigt stenig chablis eller en dito sancerre. Och handlar det om det senare alternativet heter nog avsändaren Pascal Cotat...
2005 François Cotat Les Monts Damnées Sancerre ChavignolAha, oj vad kul att få testa den här producenten som aldrig syns till i Sverige. Egendomen Cotat i Chavignol ägdes ursprungligen av två bröder men delades när nästa generation tog över. François gör viner från samma lägen som sin kusin och dessutom ser flaskorna nästan exakt likadana ut. För €12 måste detta vara ett av de bästa köp som överhuvudtaget går att göra på den europeiska kontinenten. (91-93)
2002 Rolly Gassmann Riesling Kappelweg de Rorschwihr presenteras öppet till en mild soppa på grillad paprika med smak av rostad vitlök och Muttis körsbärtomater. Ett flak lättgrillad prosciutto badar i soppan och sältan står för kontrapunkt till den fint integrerade restsötman i vinet (uppskattningsvis drygt 20 gram). Vinets färg är rikt gröngul och mmmmm, här bjuds en senskördad och fullmogen doft av honung, petroleum, aprikoser och galiamelon. Påminner i stilen om en yppig tysk spätlese. När vinet möter gommen är smaken fyllig och len som en smekning, med en hel påfågelsstjärt av intryck i början och en lite snöpligt kort avslutning. (88-89)
RÖD FLIGHT - 4 VINERKvällens första röda är närmast kolsvart! Plus en blålila nyans. Och wow, vilken doft det här glaset bjuder på! Smäckfull av drypande fet tjära och basturökta korvar, köttsafter, smörkola och barrskogiga örter. Frukten är mörkfärgad som av mogna björnbär och blåbär - en enormt mättad och häftig syrahkaraktär med stark känsla av terroir. Väl utvecklad, men fortfarande stadig och fullt frisk i dragen. Smaken bekräftar, ja faktiskt överglänser doften - detta är stor, strukturerad och perfekt balanserad syrah med fet saltlakrits, gott om extrakt och läckert rökta aromer. Mer uttrycksfullt än elegant. Ett strålande vin, gissningsvis en muskulös côte-rôtie, hermitage eller cornas. Av färgen att döma är vinet inte äldre än 1999, och den höga kvaliteten påminner om det året i norra rhône. Hmm visst är den också lite mintig, kan det möjigen vara en europeiskt inspirerad, mognade aussie? Den röda paraden börjar hur som helst extremt bra. (93-94)
1995 Christian Crittin Syrah AOC Valais (Cave La Pleine Lune, St-Pierre de Clages)Kvällens vin, utan tvekan - norra rhônedalen får ursäkta. Vi måste snarast prova mer från Valais - tänkte vi redan efter GJE-rapporten för ett par år sedan - men vinerna är ju inte alldeles enkla att få tag på. Nå, Crittin har både bed & breakfast och egen restaurang där han säljer sitt vin. CHF30 eller ca 200 kr.
Glas två är blekrött som en lätt pinot eller ett rött juravin, utan nämnvärd lyster. Doften är oren och jordig med toner av kokta rotsaker och ankomna jordgubbar. Gammal persilja som har stått några veckor för länge i ett glas, tulpanvatten man borde hällt ut för länge sedan. Smaken är snipigt grön, ogin och vass, på samma gång kokt och lite fadd med otillfredställande syra. Endast bananflugor kan gilla att dricka detta. Kan det vara en misslyckad poulsard eller trosseau, eller en riktigt usel bourgogne i utförsbacke. Inga förmildrande drag finns, inga poäng kan delas ut.
2005 Turasan Kaleçik Karasi KapadokyaEn souvenirflaska! Gôrfräckt att slänga in den mitt bland kvalitetsvinerna. Turasan Winery startades 1943 och är en ledande producent i Centrala Anatolien och Kappadokien. Druvan heter Kaleçik Karasy. Turkarna har rätt långt kvar till EU, i alla fall om detta är ett av deras bättre försök. Vinet kostade €15 vilket får anses väldigt dyrt med tanke på vad som är i flaskan.
Glas tre är mörkt blårött, men mindre färgintensivt än ettan. Ahh, vad ljuvligt, här kommer ännu en god syrah. Doften är elegantare och mer finstämd än ettan, ändå med rökta aromer, violpastiller och tydlig ek. Blommiga övertoner bidrar med finess. För övrigt ger doften intryck av början till utveckling, uppskattningsvis vinet högst åtta år gammalt. Smaken är läskande frisk och medelfyllig med en god jordton, lakritsrot samt vänliga tanniner. En skön drickbarhet bekräftas av att alla avslutar detta vin förhållandevis snabbast. Men något fattas i mittsmaken för tillfället, kanske kan vinet fylla ut bättre om några år. Vi gissar på Saint-Joseph och året är nog 2001, ett hyfsat mellanår i norra rhône.
2001 Alain Graillot Crozes-Hermitage La GuiraudeAttans, La Guiraude! Inte ens det vinet blev till ett kraftpaket året 2001. Lever väl inte helt upp till sitt renommé för tillfället, men elegans och utvecklingsmöjligheter finns absolut. Ett väldigt trevligt vin att dricka. (90-91)
Fjärde glaset doftar välbekant, såpass att vi direkt börjar tänka i termer av producent. Söt mörk frukt, bokna röda äpplen, salmiak, vingummi och violblommiga övertoner. Allmänt bonnig, biodynamisk känsla. Piptobaken och kardemumman växer fram och vi är ganska beredda att skriva under på att upphovsmannen heter Didier Barral. Gommen skäms bort av rejält mogna, krämiga tanniner och en framträdande sötfrukt med sötlakrits. Fatunderstödet kommer i form av after-eight, eftersmaken är påtagligt lång och kryddig. Ett vilt, burdust, bonnigt, rockigt vin! Om det händelsevis inte skulle vara Barral så är det förmodligen Neil Young som har gjort det. Eller någon bonde från châteauneuf-du-pape, påpekar S. Den hyggligt tilltagna procenten boostas än mer av svartpepparen i våra rådjursbiffar med viltsås, så pass att vinet gör sig allra bäst efter mat, till ost.
2000 Domaine Sang des Cailloux Cuvée de Lopy Vacqueyras Aha, vad kul! Serge Férigoule, vinbonden med de tre döttrarna, den blå overallen och de stora mustascherna. Toppcuvéen 2000 Cuvée Lopy känns ännu yngre än 2000 Cuvée Azalaïs som vi provade för ett år sedan. Och ännu sötare och rikare i frukten. Lär hålla och utvecklas i flera år till. €20 på plats. (92)
Senare på kvällen provar vi
2004 Les Boissières Coteaux du Languedoc, Alain Chabanons nästan druvrena och ståltankslagrade grenache. Doften är först lite reduktiv och insjö-unken, på bourgognevis. Mineralisk, rödfruktig och inledningsvis lite knuten. i munnen får vi ett samtidigt fräscht och ändå hedonistiskt vin. Ren, röd frukt som hallon och röda vinbär, med elegant bärsötma och stensöta. Silkiga tanniner, bra längd och elegant sydfransk helhetsbild. Utifrån våra förväntningar och tidigare erfarenheter är det ändå något av en besvikelse ikväll - fler dimensioner och större intensitet hade inte skadat - men timmen är sen och smaklökarna inte längre de piggaste. Vinet bör ha betydligt mer av komplexitet i bakfickan. Stilfulla grejer att lägga undan i några år. 270 kr/Vinik. (90)

Avslutningsvis kollar vi in
1989 Reichsrat von Buhl Forster Pechstein Riesling Auslese. Att pfalzare gärna ska drickas upp i tid bevisas av detta vin som är långt över kullen och glest i frukten. Rätt låg restsötma och förvånansvärt låg koncentration för en auslese. Ingen framtid, inget betyg. €11,50/37 cl.

Natti natti, nästa dag blir det en ny knippa kuliga viner!