Vinden har vänt från en ovanligt varm nordost till en aningen mer svalkande sydväst. Riktigt varmt är det ju fortfarande och stranden numera fullknökad med folk. Ett par grillkvällar lockar till utvärdering av barberorna från lyckade årgången 2004 - ett par år efter lanseringen...
2004 Pio Cesare Barbera d'Alba Fides är transparent varmrött med bruntingering. Ur flaskhalsen kommer en pust lösningsmedel och i glaset är doften först återhållsam, men snart rullas hela Pios patentregister upp. Den välkända kryddlådan med framträdande kanel och kryddnejlika. En söt frukt liknade hallon, slånbär, nypon, cola och tomatpuré. Fattoner av mjölkchoklad, smörkola och vanilj. Plötsligt får vi en fläkt av tandkräm och i slutet av glaset järniga, grusiga mineraltoner. Smaken är slank, lite sötfruktig, behagfullt syrlig och uttalat kryddig. Helt utmognad har den blivit ganska snäll, men också harmoniskt god! Vi slås av hur snubblande nära Pios nebbioloviner man hamnar efter bara ett par års lagring. Oavsett vilken druva som råkar hamna i flaskan doftar och smakar det alltid Pio Cesare på ett nästan skrattretande sätt. (88)
2004 La Spinetta Barbera d'Alba Vigneto Gallina bjuder på en helt dominerande fatrostning av lite mörkare slag, med inslag av kaffe, tjära, frisk mint och visst, där är den galna ansjovisen som vi hittade i Ca' di Pian när den var ung. Frukten ger en tydlig ton av rödbeta förutom mer förväntade mörka körsbär och ett stråk av jordgubbe. Även i munnen tänker vi mest fat, fat, fat. La Spinetta är en enklav av nya världenstil i piemonte, där man inte tvekar att fixa bra drag under skosulorna (14,5%). Smaken är alltså rätt eldig med rondör av lakrits, tobak och kaffe. När nu den dunderladdade busfrukten från ungdomen har lagt sig tillrätta är det faten och alkoholen som kommer i förgrunden, inte precis vad man hoppats. Vi grillar ju ikväll och visst är det ett schysst grillvin - ekjuice är också ett ord som ligger rätt nära till hands. I backspegeln går det inte att låta bli att tänka att denna Gallina var som allra bäst månaderna efter släppet. Då förtjänade det (92) ikväll snarare (89).
2004 La Spinetta Barbera d'Asti Ca' di Pian har lustigt nog visat en motsatt utvecklingskurva. Från att vinet inledningsvis var burdust, bråkigt och ekigt har barberafrukten framträtt med en större renhet och harmoni. Visst finns det rostade fat men de skymmer inte alla fina bärtoner av mörka körsbär, tranbär och lingon. En aning av mjukt plommonuppkok märks i doften, med assistans av mörk choklad. Smaken bjuder på en friskt ringande fruktsyra och bra balans mellan ungdom och mognad. Ett fint möte mellan syrlighet, choklad och krydda, utan eld (13,5%). Drickbarheten på egen hand är onekligen skönare än i Gallina som dock har sitt självklara användningsområde till grillat kött. Eftersom vinet utvecklats till det bättre sedan det släpptes blir betyget även denna gång (90).
Ok, dags att summera. Fides och Ca' di Pian har vunnit på de två gångna åren, den mer uppumpade Gallina har tappat. Från de här producenterna kommer vi att koncentrera oss på nebbiolo i framtiden. 2006 Ca' di Pian har dock redan visat sig vara bättre och renare än storasyskonet från 2004, La Spinetta drar ner på eken och det är bara bra.
10 kommentarer:
Hej där,
Jag tillhör väl skaran som inte blir klok på poängsättning och kanske då främst den 100-poängiga skalan. Det är ett väldebatterat ämne men jag blir ändå inte klokare på den. Kan vara att fransk skolgång har påverkat mig men är någonting inte bra så förtjänar det inget bra betyg (gärna i stilen 7/20).
Läser jag bedömningen till Gallinan känns det inte lockande och skulle hamna på 11/20 godkänt men peut mieux faire (och då är jag snäll) medans Fides låter som ett trevligt men lätt ospännande vin (13/20) och Ca di Pian överraskar positivt (14,5/20).
Inte meningen att snoka i erat poäng-tänkande men kunde inte bli annat än fundersam.
Om ni kan behålla det fina vädret en vecka till vore jag ytterst tacksam!:-) Mission Impossible...
Hehe Swedish, det blir onekligen för mycket fokus på poängen när man skriver dit den. Du är förstås extremt välkommen att snoka, det är ju ett experiment för öppen ridå och ett evigt ämne för diskussion. 20-skalan och 100-skalan är väl inte riktigt kompatibla med varandra som de används av sina respektive förespråkare. Bra att du petar på oss, vi slipar av betygen lite för att bli tydligare. Men att plötsligt hoppa från 16 till 7 är ju rätt onyanserat eller hur...
Saken är att 2004 Gallina var knockout-bra när den kom (typ 16,5) och även nu senast föredrogs den av åtminstone en vid bordet som inte provat förut. Och visst är det ett häftigt vin, men ändå en klar besvikelse jämfört med våra förväntningar. Kanske är vi orättvisa men det blir ett problem för oss när frukten säckar ihop och vinet tappar balansen. Många andra viner kan ju vinna på att frukten tonas ner...
Fides är väl 15-15,5 och Ca di Pian 15,5-16 om man använder skalan ungefär som Munskänken gör. Alla tre är ju riktigt goda viner men Gallina har som sagt inte utvecklats till det bättre.
Idag är det mulet men vi håller tummarna för att du får fira franska nationaldagen i Falsterbo-sol. Annars får du trösta dig med Duval-Leroy. Hörs!
Det är väl även som så att man försöker vara någorlunda objektiv när det kommer till att dela ut poäng. Och alla människor har nog olika tolerensnivå vad gäller hur tydlig ekfatskaraktären är, samt att det i Gallinas fall bara är en andra fas och att det om något år kan tänkas upplevas mindre klumpigt fatat när frukten går mer åt det mjuk söta mogna hållet.
I slutändan tycker jag att poängsättning är otroligt svårt och att det oftast blir missvisande. Om det någon gång verkligen fyller en funktion är det väl till just den här typen av provning där vinerna ändå är såpass lika.
Jag grundar mycket hellre mina val av rekommendationer på löpande text. Särskilt när det är så pass välbeskrivet som det är på bland annat den här bloggen.
Nä precis, poängen säger väl framförallt något om vinets ambitionsnivå och hur väl vinet lever upp till den nivån. Alltså kan ett 85-poängsvin vara härligt att dricka om än inte så komplext eller märkvärdigt, medan ett 92-poängsvin inte är så subjektivt tilltalande även om ambitionsnivån och kvaliteten är hög. Risken är att de 92 pinnarna tas som en rekommendation till köp. Då handlar allt om att känna författarens smak, läsa texten och det som står mellan raderna...
Intressant, nB! Du är alltså inne på att vi ska invänta fas tre om ytterligare ett par år. Ja varför inte, vi har inget att förlora...
Jag skall egentligen inte uttala mig vad gäller mognadspotential, har sysslat med vin alldeles för kort tid för att ha personlig erfarenhet och inställning. Men man har ju trotts allt provat en del mognare viner som inte är stöpta i klassisk lagringsvinsform men ändå klarar tidens tand mycket bra.
Vad gäller den här typen av barbera så menar ju iaf. producenter som Boffa och Iuli att deras frukt och ekstinna varianter gärna skall få tio år i källaren. För egen del tycker jag nog att övertydlig kaffe, vanilj och kryddighet från fat går mer hand i hand med mogen mörk fruktighet och integrerad syra än med rödbärighet och livlig syra i fräsch barbera eller nebbiolo tappning.
Dessutom tycker jag att faten blir mer påtagliga när alkoholen är åt det eldiga hållet och det brukar ju också ge med sig lite med tiden.
Som sagt så var det inte meningen att starta en ny debatt om poängsystemets vara eller inte. Jag har ett problem med själva konceptet men systemet är väletablerat och accepterat och det är bara att inse faktum för mig. Jag reagerade bara på vad jag ansåg vara en "negativ" bedömning men med, som jag ser det, väldigt högt betyg. Rent allmänt så anser jag nog att poäng sätts väldigt högt av olika skribenter. Men jag tackar för förklaringen och förstår resonemanget bättre nu!
Falsterbo blir nog trevligt, den lilla släkten kommer upp och lillan får träffa "tonton" och "cousine" vilket inte sker så ofta...
Johan, som precis druckit en riktigt trevlig bourgogne (Pommard 1er Cru "Clos des Vergers" 2005 från Pillot). Helt i min smak och landar säkert på en 84-85 poäng i min bok... :-)
Hmm, "negativ bedömning" det säger väl mer om oss. Bra vin och gnälliga vindrickare...
Slutligen, försöker man motverka inflationen alltför mycket och ger vinet 84 egna pinnar istf 89 amerikanska så fattar ingen någonting. Man får ansluta sig till praxis...
Alfiero Boffa skulle vi gärna haft mer av i källaren. Aldrig har vi hittat någon klumpig ek i de vinerna.
Av Pillots 2005 "Clos des Vergers" äger vi några som ligger till sig, men vi hade tänkt vänta ett par år. Var den spelbar redan nu alltså? 84-85 låter ju riktigt frestande... ;-)
Hej F&V! Minns när jag jobbade på Kjäer & Sommerfeldt att vi hade en drös Boffa, olika vingårdslägen! Om ni är i KBH så in och kolla...
Vad gäller betyg; tja, jag är väl i grund och botten av den uppfattningen att upplevelser inte ska betygsättas men har själv under flera år provat på sätta poäng. För innerst inne, visst kikar man på poäng. Den som inte gör det ljuger :-)
Det har dock missbrukats av många, främst kommersiella och då får en sifra i kanten ingen mening. Men i den svenska bloggossfären tycker jag diskussionerna kring poäng varit konstruktiva och då samtliga som poängsätter även bjuder på en ordmässig djupdykning så är poäng faktiskt intressant.
Man ska dock bara lära sig respektive bedömares preferenser...
Får se - kanske till och med jag återkommer med poäng i kanten i framtiden?
Hoppas ni njuter där nere!
Ni har ju egentligen helt rätt, har man valt att använda poängsystem så måste man anpassa sig till det rådande annars blir det kaos...
I min ideologiska värld måste det dock finnas ett större spann (15-20 poäng) mellan bra/riktigt bra viner (som "Clos des Vergers") till dom riktigt stora. Allt för att göra dom riktigt stora rättvisa!
Som sagt, det gjorde inte ont att dricka "Clos des Vergers" 05 :-). Första flaskan öppnades av en slump och trodde att det skulle vara super-stängt, men inte alls. Rejält öppen, positivt slampaktig (om du ursäktar Gabriel...:-) ) den stramar dock till sig rejält efter någon timme så den kanske är på väg in i tunneln. Flaska nr.2 med samma intryck. Deras Rugiens 05 får dock vila ett bra tag. Såg att 07:orna är på väg in vilket är positivt...
l?se hele blog, pretty good
Skicka en kommentar