En mer eller mindre enad vinpress har bestämt sig för att hylla rosé från chianti. Exempelvis Röttorp får tokspel och sätter 16,5/20, en nivå där man vanligtvis bör hitta ganska storslagna viner. Kronstam är lika kollrig: "ett av de bästa roséviner jag smakat någonsin". Vad har du då egentligen smakat, kan man fråga sig? Klart att vi blir nyfikna på vad allt väsen handlar om...
2008 Castello di Ama Rosato (139 kr) har en jordgubbsröd färg. Doften är vinös med rätt gott om mineraltoner, sura röda vinbär och jordgubbar - plus en stjälkig känsla som vi inte är helt bekväma med.
Smaken är fruktig men helt torr och ger ett surt mer än syrligt intryck. Frukten domineras av jordgubbs- och röda vinbärsaromer utan sötma - med en jordig och lite stjälkig, skalbesk avslutning som inte får våra mungipor att gå uppåt. Rätt bra längd i mineraltonerna är det onekligen, men ändå utan den fina provenceroséns elegans. Vinet är på sin höjd funktionellt till rostbiffen vi nyss tog ur ugnen - och dess tyska potatissallad - men det har svårt att framkalla några glädjeyttringar eller någon större mersmak. Lever inte upp till sin prisnivå. (83)
Ama har ju alltid varit rätt bra på att ta betalt, och som vi ser det får man oavsett priset större behållning av Weingut Rabls charmerande och mineraliska 2008 Zweigelt Rosé (85 kr), som vi drack till fredagslunch på Tranan i sällskap med Mise en Bouteille. Här lutar det faktiskt åt retur medan tid är. Kanske gör vi någon stackare lycklig eftersom i stort sett alla 600 flaskorna redan är slut. Se där vad lite skriverier kan orsaka...
Vilken är den bästa rosé ni smakat någonsin?
2008 Castello di Ama Rosato, Toscana IGT (Castello di Ama, Gaiole in Chianti, Toscana)
18 kommentarer:
Claude Val finns inte som rosé?
Det bästa rosé jag druckit heter Laurent-Perrier Cuvée Rosé Brut
:-)
Hej Ulrik! Fan också, eller vilken tur kanske man hellre ska säga...
Den bästa rosé vi druckit heter 1988 Dom Ruinart Rosé. Oförglömligt :-)
Det är intressant att notera hur gemene man kan lita på andras intryck så mycket. Men det är ju typiskt svenskt flockbeetende. Vi tycker det är skönt att någon säger åt oss att du ska gilla blått, volvo är faktiskt bäst och Castello di ama rosato är grymt gott! Jag som trodde sinnen som lukt, smak, syn osv var individuella. Nej nej, inte i Sverige. Här stöps man i formen som kallas Svensson. Gilla läget.
Tack för den rapporten - så slapp man köpa dåligt vin igen.
Jag förstår inte varför Castello di Ama överhuvudtaget skall göra rosé? Det är knappast varumärkesstärkande att släppa "billigt" konsumtionsvin under samma namn? Ser att Clos Fourtet gör samma grej.
Vad gäller frrågan så duger nog knappast Errazuriz som svar, men det är nog det enda rosé jag har druckit de senaste två åren. Men visst - iskallt till en krocketmatch går det an.
Härligt med er beskrivning, det har varit misstänkt mycket hyllning av detta måste jag hålla med om...
Min bästa rosé KAN faktiskt vara Tondonias Gran Reserva 1997 som ju faktiskt finns inne nu (nr 96206). En skum detalj ang den är ju att den släpptes förra året och inte direkt hade nån rykande åtgång utan reades senare ut för en hundralapp. Ingen journalist skrev en rad om den. Nu tar dom in den igen, samma årgång, något dyrare, och dessutom får den skriverier i en rad tidningar.
Jaha, där ser man. Det åkte med två flaskor av det här vinet när jag ägnade mig åt vrakplundring efter jobbet. Rosévin är ju per definition tillverkat i södra Frankrike enligt min mening, men även jag ryktes med av skriverierna. Och så tänkte jag att Toscana borde väl kunna bjuda på både schyssta syror, mineraler och lite örter/tobak även i rosa form. Castello di Amas Chianti har jag gillat när vi har smakat. Vi får väl se...
Vilka vrak fanns kvar att plundra efter jobbet?
Rätt mycket faktiskt. Gott om Pégau som inte stod listade på hemsidan, likaså Mont Olivet, Keller RR och Fels, och så Breuer såklart. Mycket Bordeaux men det var inte mycket som lockade i det här släppet. Och så San Martino och Cortaccio. Jag nöjde mig med Pégau och lite god, italiensk rosato ;-)
Låter som vår inköpslista. Domaine de Chevalier var den enda bordeaux som fick komma med hem i pluralis. Henriot 96 tog slut strax efter vi hade åkt hem och Selosse kom inte ens till start...
Francois Cotat gör en Sancerre-rosé
på Pinot Noir som är det bästa vi testat i rosa färg.
Ser att även Jack Jakobsson hyllar Rosaton: "Bland det bästa Du kan få på bolaget i roséväg denna vår". Torrt, mineraliskt och matvänlig beska - det är ju sådant ni brukar gilla. Ni skall inte smaka igen? ;-)
Efter att ha läst både Kronblom och Röttorp var jag också lite sugen på den här. Men killen på passagen som jag pratade med avrådde mig från att köpa den - "fruktig, inte så elegant och lite stickig alkohol"...
Min bästa roséupplevelse var med min dåvarande flickvän, numera hustru, på en restaurang på ett stort torg i centrala Avignon 1984. Det var en het kväll och vi drack Tavel rosé till maten. Ett bra ställe att dricka rosé på, trots Ch9dP i omgivningen. Det var nog också det bästa rosévin jag druckit. Jag har inte hakat på den nya rosétrenden. Rosa mousserande kan ju kännas fräscht, ska erkännas.
Matvänlig bitterhet, käre Franko!
Jordbeskan i det här vinet påminde mer om den smått gallsura eftersmaken från ett glas billig cava.
Sen var det - mycket riktigt, Vinös - också för fruktigt i stilen för att passa oss...
Sancerre pinot tackar vi däremot ja till. Comte Lafond Rosé var ju ruggigt elegant förförra sommaren...
Rosé blir förstås tre gånger så bra i rätt miljö, dvs södra Frankrike...
Bästa rosén var en i stort sett vitt Sancerre-pinot för länge sedan, som två kommer 1997 Tondonia som dock kräver en stor tolerans för oxidation.
Bästa rosén köps på dunk (!) tappat direkt ur mastodonttank hos lokala vinhandlaren i Seté. Jag tror vi kan tillskriva detta X-faktorn. Och billigt är det..
/Martin
Känns lite som att ni hade bestämt er för att såga vinet i fråga innan ni hunnit dra ur korken. Man kan ju inte hålla med den svenska kritikerkåren med hedern i behåll. Eller?
Nja, det stämmer inte riktigt även om vi förstås undrade en smula över de extremt positiva tonfallen. Vi hade gärna gillat vinet iom att vi just köpt tre flaskor. Både Chianti Classico och Ama är dessutom positivt laddade för oss.
Vi gick nyligen igenom Kronstams noteringar om samtliga roséer i senaste AoV. När det gäller de fyra vi testade härom veckan var vi helt överens med Kronstam och delade flera noteringar och värdeord om vinerna. B-G ska ha en eloge för att han testat allt i roséväg som finns i att köpa på singelbutelj i BS och ordinarie, även om bara AoV-köparna får ta del av hela listan.
Skicka en kommentar