torsdag, oktober 30, 2008

Domaine du Pegau 1998-1990


Munskänkarna slår till med höstens mest nödvändiga provning. Nu ska vi få svart på vitt om vad som kan väntas av flaskorna som ligger till sig i källaren. Årgång 2005 var ytterst lovande, provad på plats i Châteauneuf-du-Pape - stort, strukturerat, kryddigt, stenigt - men gav också tydligt besked om att detta inte är ett vin man dricker ungt. Minst sju-åtta år behövs innan det överhuvudtaget är dags att börja resan. Provningen är öppen och vinerna hälls i kronologisk ordning.


Domaine du Pegau Cuvée Réservée 1998 har en varmt rubinröd färg med dragning åt blå nyanser, något ljusare i ytterkanten. Doften är först något knuten, och ger först nötiga mandeltoner och kirsch. Efterhand öppnar frukten upp: fantastisk, skinande nickel av körsbär och hallon - hard candy! Avmätt kryddighet och läcker sötlakrits kommer till. Smaken är stor och härligt ungdomlig med livlig frukt, fint infattad alkoholvärme och helt fantastiska syror, som påminner starkt om mogen apelsin. Mot slutet lägger syrorna i en högre växel och smaken ringer kvar länge, länge. Allt är i underbar balans, med stor kraft och fin kryddighet. Stor charm och ett supergott vin!


1997 Domaine du Pegau Cuvée Réservée är varmt rubin med ljusare orange kant. Doften är mycket öppen och vinös med ett moget uttryck. Tydlig stallighet samsas med stendamm, jordgubb/hallon och gott om garriguetoner som växer med luften. Känns färdigt! Smaken bjuder på mjuka tanniner i en något stramare, kärvare infattning. Vinet fyller inte ut i gommen som föregående och är betydligt kortare. Syrorna är lägre och vinet upplevs något mattare med mindre av livlig energi. Trots invändningar är det ett verkligt trevligt vin som vi gärna skulle dricka mer av. Husstilen är på plats och vinet har nått sin topp.


1996 Domaine du Pegau Cuvée Réservée är likaledes varmt rubinrött, en nyans ljusare än föregående. Här finns en bredare tegelröd kant. Doften är öppen med fina mognadstoner av stall, fikon, tjära och järn, samt en hallontonad frukt. Assist av salvia och andra örter. I munnen händer det ganska mycket i början och mitten - allt ser fint ut fram till avslutningen, som är lite snöpligt kort. Det som ges är gott och elegant, endast eftersmaken är den riktigt svaga länken. Vinet är färdigt för konsumtion.


1995 Domaine du Pegau Cuvée Réservée avviker från de andra glasen med en roströd färgton som drar åt brunt, katrinplommon och russin. Det har en mattare lyster än sina syskon. Här får vi en mörkare, djupare doft av läder, brända mandlar, tjära, kaffekaramell, svamp och soja. Mycket läckert att sniffa på, om än lite kontroversiellt. Inte alla faller för detta. Smaken är stor och stadig med lite torra tanniner och mycket bra längd. Det avviker från de andra årgångarna och bör vara ett ypperligt vin till mat. Mycket gott vin, med stort smakdjup!


1994 Domaine du Pegau Cuvée Réservée ser yngre ut än nittiofemman och tätare än nittiosexan. Doften är vinös med god likörton av körsbär och björnbär, garrigue och svartpeppar, samt en grusdammig cykelväg. Här finns en mycket fin frukt som fortfarande känns förvånansvärt ung. Allteftersom vinet får mer luft uppenbarar sig dock en misstanke om ett nästan omärkligt inslag av smygkork. Nåväl, i munnen har vinet en fantastisk vitalitet med fina syror, frukten skiner verkligen med härliga bär. Kraft, energi och en torr avslutning med inslag av jodlösning. Förvånade stort vin från ett mindre år, speciellt ämnat till mat och dessutom försett med åtskilliga års framtidspotential.


1990 Domaine du Pegau Cuvée Laurence har en fantastisk, klart lysande färgton av varmt brunröd rubin med en hel orange solnedgång i glaset. Doften är något knuten och bjuder först på en varm, mogen portvinston. Enormt läckra nyanser av pomerans, knäck och kola samsas med asiatiska kryddor, sandelträ, grusdamm och garrigue. I munnen har vinet en formidabel balans och harmoni med stor syrafräschör, milt infattad eldighet och en lysande eftersmak av apelsin. I svår konkurrens med 1998 väljer vi detta vin till kvällens bästa, ett vin att njuta i sin egen rätt. Vi skojar lite och undrar om Cuvée Laurence med sin långa fatlagring inte möjligtvis är en träport (tawny) i jämförelse med Cuvée Reservées flaskport (vintage). Mr. Rosborn tycks först perplex och svarar ivrigt "nej, nej, inte rioja". Frågan verkar ha samma effekt som en näve sand i kunskapsapparaten - vi tycker oss bevittna scenen i Wall-E när roboten är trasig! Men Rosborn finner sig snabbt och skramlar fram ett citat där Laurence Feraud beskriver nolltrean som 80% châteauneuf, 20% port och resten övriga tillåtna druvor. Det blir väl rätt många procent totalt och säger ett och annat om 2003!

Sammanfattningsvis: vilka underbara viner! De stora överraskningarna är hur lite av eldighet man upplever i helheten och vilka otroliga syror vinerna har i varma år. 1998 och 1990 har större skala och mer ös än de övriga, men också ännu bättre syror. Allt är i balans i de stora årgångarna. En rolig detalj är att samtliga etiketter anger alkoholhalten till 13,5%, så slipper man trycka en massa etiketter i onödan. Ett djupt känt tack går till Janne Rosborn som ställt arton flaskor till förfogande för denna provning. Vem vet när man får uppleva en liknande Pegau-vertikal nästa gång... nej, vi får göra ett nytt besök hos Laurence Feraud snart, förhoppningsvis utan en busslast amerikaner. Här står hon i alla fall, framför sina kära gamla gobelet-stockar...


ps. 2004 Cuvée Laurence släpps i februari. Det är i grunden samma vin som Cuvée Reservée, fast med runt tre år på stora foudres i stället för 18 månader. Ett slags hommage till pappa Paul Feraud och hans gamla metoder.

1998 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1997 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1996 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1995 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1994 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1990 Domaine du Pegau Cuvée Laurence

onsdag, oktober 29, 2008

2005 Château Clément-Pichon


Som en speldosa - vi tjatar vidare: sånt här saknar vi på systembolaget och åker gärna över till Köpenhamn för att handla till ännu bättre pris - opretentiös och drickbar cru bourgeois. 2005 glänser även de modesta vinerna på sitt sätt, trevliga att dricka medan man väntar på de mer seriöst anlagda.

2005 Château Clément-Pichon är relativt ljust och körsbärsrött i färgen med antydan till mognad i kanten. Doften är blommig och charmig med vanilj, saft av hallon, körsbär och röda vinbär, vitpeppar och en gnutta tobak och stall. Rosendoften är tydlig och får sällskap av örter och milda kryddtoner av kanel och sandelträ. Ekfatskaraktären djupnar med luftning.

Smaken är saftig och charmig, lättsam och god. Syrorna är höga och frukten uppvisar röda körsbär och vinbär med assist av cigarrettobak och örter. Innan och till maten känns vinet ganska snällt och tillgängligt, men efteråt stramar det upp sig ordentligt och ger tydligt besked att det allra helst önskar några års lagring. Vi associerar till medelfyllig chianti classico, rödfruktig Saint-Emilion (inte helt olikt nyligen testade 2004 Haut-Plantey) eller varför inte en ultralight version av 2004 d'Armailhac...

2005 Château Clément-Pichon Haut-Médoc Cru Bourgeois (Clement Fayat, Parempuyre, Bordeaux)

tisdag, oktober 28, 2008

2005 Château de Fieuzal


Likt Robinson Crusoe vadar vi i omkring vrakresterna efter bordeauxsläppet. Kanske finns där någon träspillra att klamra sig fast vid? Javisst - en låda Fieuzal ser lockande ut! Den lär väl inte duga som flytetyg, men vi kan gärna tänka oss att gå till botten med den under en längre framtid.

Fieuzal har ingen lång historia, men lyckades få styrfart lagom till klassificeringen i Graves 1953. Idag är det irländaren Lochlann Quinn som driver egendomen, där man odlar 39 hektar blå druvor varav 60% är cabernet sauvignon, 33% merlot, 4.5% cabernet franc och 2.5% petit verdot. Stockarna har en snittålder på 30 år och är tätt planterade. Efter handskörd följer cuvaison i fyra veckor. Vinerna mognar i 16-24 månader på hälften nya ekfat.

2005 Château de Fieuzal har en först knuten, samtidigt komplex doft av rök, jord, krossad sten, smörkola, gott om kaffe och tobak i stallet, saltlakrits, mandelmassa, körsbärskärna, citrusskal och subtil fatkrydda. Alla noter kommer i fina, återhållna doseringar som ändå är läsbara och har ett mycket lovande djup undertill. Frukten är mörkröd mellan vinbär, hallon och körsbär och ger ett solitt och välbyggt intryck. Mmm, det här doftar gott och öppnar upp på någon timme. Kaffe, tobak och lakrits tar ännu ett steg fram.

Vi smakar och får ungefär vad som utlovas i doften: en rejäl, lite plump frukt med syror och kaffetanniner i fin balans. Strukturen är stram och greppet i munnen oklanderligt. En kärnig bitterhet i par med unga sensationer av bikarbonat mynnar ut i en rätt lång, tuff, aningen bläckig, smått kryddig eftersmak med stenig känsla. Redan ikväll smakar det bra till en lite tuffare lammgryta med nejlika och kryddpeppar som gifter sig bra med vinets kryddighet. Detta är, helt enligt förväntningarna, ett utmärkt lagringsvin och kommer av allt att döma utvecklas finfint med tiden. Vi har en svaghet för området Pessac-Léognan och det ska bli kul att följa vinet framöver.

2005 Château de Fieuzal Pessac-Léognan (Léognan, Gironde, Bordeaux)

lördag, oktober 25, 2008

Champagne & Fine Wine i Örebro


Barbro Carlson heter en driftig dam i Örebrotrakten. 1996 var hon först i landet med att få tillstånd för en vinmässa riktad till allmänheten - och dessutom inne i självaste Örebro Slott. Lokalpressen blev ganska intresserad - hur skulle det gå, kanske invånarna i gnäll- och brännvinsbältet skulle ragla omkring redlöst berusade och göra sig till allmänt åtlöje? Men se inget i den vägen hände. "De enda som blev fulla var spottkopparna" konstaterade Nerikes Allehanda, belåtna över sin "fyndiga" formulering. Sedan dess har mässan varit regelbundet återkommande. I år huserade den i det gamla Badhuset, nära Svartån som ger en speciell stämning åt staden, inte minst kvällstid. Närkes svar på Paris, liksom...

Mässans rubrik är "Champagne & Fine Wine". En vag begränsning kan tyckas, men den gör det i alla fall rätt svårt för de deltagande företagen att pytsa ut ointressanta volymviner. Utställarna är en lite brokig skara: några få av de stora, men betydligt fler av de små okända uppstickarna, varav några är specialister på områden som Kroatien, Slovenien, Sydafrika och Italien. Under dagen provade vi ett knappt sextiotal viner. De första timmarna satsade vi uteslutande på champagne, förhållandevis mindre krävande att prova än rött. Trots att provandet emellanåt känns som rätt hårt arbete i munnen, är det riktigt kul när man hittar sina tveklösa favoriter. Vi sovrar lite i noteringarna, så att de mest intressanta vinerna hamnar först. Hela listan finns i botten. Here goes:

1999 Perrier-Jouet Belle Epoque är en elegant dröm av vita försommarblommor, havsmineraler och gräddighet. Både stramt och lent som en smekning. Lämnar ett långt farväl. 1060 kr.

1998 Mumm Cuvée René Lalou doftar suveränt lyxigt och komplext med valnötiga oxidationstoner, bränt socker, fudge och röda äpplen. Smaken är underbar - stor, komplex, krämig och rödäpplig. 50/50 PN/CH och åtta år på jästfällningen. Dagens bästa vin? Släpps 14 december till priset 1190 kr.

1999 Gratiot Delugny Blanc de Blancs Millésimé är på sitt bjussigaste humör med mogen frukt av citrus, höstäpplen, bröd och valnötter. Stor, generöst fruktig smak. Givande och supergott från Vallée de la Marne. Dyker upp i BS 1 december, säljs i kolli om sex för knappt 450 kr flaskan.

NV de Venoge Cordon Bleu Brut är en standardskumpa som levererar massor av karaktär till ett oslagbart pris. Det är tredje gången vi testar och vi gillar den skarpt. Musselskal, fiskbutik och havsmineraler, citron, grapefrukt, bröd och smör i doften. Bra storlek och harmoni i smaken, där samma aromer går igen. Behaglig mousse, viss mineralbeska i avslutningen och ett långt, fruktigt eftermingel. 279 kr i ordinarie sortimentet.

2004 Produttori del Barbaresco Barbaresco är en fullträff. Helt underbar nebbiolo med mognadstoner i traditionell, finlemmad stil. Ett mycket kärt återseende i BS, från Red & White till attraktivt pris: 219 kr.

2005 Leon Barral Faugères Cuvée Jadis har vi ju smakat tidigare, men det räcker med en sniff och en slurk för att bekräfta att det rör sig om ett av årets mest intressanta röda. Vi älskar detta vin! 199 kr i novembersläppet.

2005 Plenkovic Zlatan Plavic Grand Cru är det första röda vin vi någonsin smakat från Kroatien. Uttaget är endast 15 hl/ha från urgamla stockar i hisnande vackra lägen. Doften befinner sig någonstans mellan cabernet sauvignon och carignan, med framträdande lakritstoner. Smaken är enorm, imponerande, rund, varm och len som en smekning, med dyra, sammetsmjuka tanniner och intagande mogen sötfrukt med märkbart restsocker. Ett jättestort och ändå genomhyggligt charmtroll. 490 kr.


Dagens sötaste etikett? Arabian Nights möter Le Petit Prince...

FONDBERG

NV Taittinger Brut
Grönäpplig, ung, fräsch och kartig i doft och smak. Något bitter i slutet. 329 kr.

NV Taittinger Prestige Rosé
Liten doft. Smultron och hallon i doft och smak. God, bärig, smakrik och något parfymerad, hallonsoda. 385 kr.

NV Taittinger Les Folies de la Marquetterie
Gummi och popcorn, fatkaraktär. Smörig, nötig, god, smakrik. Bourgogne med bubblor. Släpps 1 december. 449 kr.

NV Taittinger Nocturne
Gräddig, kritig doft med citrus och fat. Bra syror, 20g restsocker väl infattade. Len mousse, en insmickrande smekning. I sängkammaren eller till gåslever. 360 kr.

PERNOD-RICARD

NV Perrier-Jouet Grand Brut
Fin chardonnaydoft med brioche, citrus och mineral. Fräsch citrustonad smak med något bitter avslutning. 339 kr.

1999 Perrier-Jouet Belle Epoque
En elegant dröm av vita försommarblommor, havsmineraler och gräddighet. Både stramt och lent som en smekning. Ett långt farväl. 1060 kr.

NV Mumm Cordon Rouge Brut
Mycket god, ren doft med gula och gröna äpplen. Ren, fint fruktig smak. Mumm är äntligen på G. 319 kr.

NV Mumm Brut Grand Cru
Djup, mognande doft med svamp, undervegetation och röda äpplen. Stor krämig smak med rejäl längd, för pinotfantaster. 495 kr.

NV Mumm Rosé
Blyg smultrondoft. Smaken är större, med lakrits, smultron och lite bitter kartighet. 349 kr.

1998 Mumm Cuvée René Lalou
Suveränt lyxigt och komplext med valnötiga oxidationstoner, bränt socker, fudge och röda äpplen. Smaken är underbar - stor, komplex, krämig och rödäpplig. Bäst idag. Släpps 14/12 för 1190 kr.

ENJOY

NV de Venoge Cordon Bleu
Musselskal, fiskbutik och havsmineraler, citron, grapefrukt, bröd och smör i doften. Bra storlek och harmoni i smaken, där samma aromer går igen. Behaglig mousse, viss mineralbeska i avslutningen och ett långt, fruktigt eftermingel. Basvinet kommer från 2004, dessutom ingår 30% reservevin från 2001 pch 2002. 279 kr.

NV de Venoge Blanc de Noirs
Flintrök, röd frukt, animaliska toner. Harmonisk rödfruktig smak utan efterbeska. 359 kr.

1998 de Venoge
Fin, nötig oxid/sherryton, grädde, smör, valnötsskal. Avrundad syra, låg mousse. Harmonisk, lång, mineralisk smak. Fem år på jästfällningen. 425 kr.

GRANQVIST
NV Champagne de Pompadour Brut
Liten, knuten, god doft med bröd och apelsin. Balanserat, ärligt och välgjort i enklare stil. Obs priset: 199 kr.

2006 Kahuvagi Nelson Chardonnay Unwooded
Sauvignonlikt: vinbärsblad, krusbär, vingummi, modellera. Stor smak, ej elegant. 105 kr.

2000 Château Larrivet-Haut-Brion Pessac-Léognan
Härligt ursprungstypisk doft med lantlighet, svarta vinbär, cederträ och smörkola. Renfruktig, behagligt mjuk smak. Tuff, uppstramande bitterhet i slutet. 269 kr.

RED & WHITE

NV Baron-Fuenté Tradition Brut
Trevlig, enkel apéritifstil. Ren, fruktig, lättdrucken. 173 kr.

NV Baron-Fuenté Les Galipettes
Mer av bröd, mineraler, små nötiga oxidtoner. Fruktig och smakrik. 250 kr.

2002 Baron-Fuenté Grande Millésime
Klassisk vintageskumpa med brödjäst, mineraler, citrus. Stram, strukturerad, god, bra! 349 kr.

2006 Louis Michel Chablis 1er Cru Butteaux
Öppen och tillgänglig, smått gräddig, med mycket tydliga anis- och lakritsminereraler. Personlig, len, lång smak. Bästa köpet ur denna kvartett från ståltankstalibanen Louis Michel, eftersom skillnaderna är relativt små. 219 kr.

2006 Louis Michel Chablis 1er Cru Montée de Tonnerre
Liknar i stort sett föregående men är mer knuten idag. 249 kr.

2006 Louis Michel Chablis Grand Cru Les Clos
Doften går i samma stil som föregående. Torr, mjuk smak med något högre koncentration. 395 kr.

2006 Louis Michel Chablis Grand Cru Grenouilles
Röda äpplen, smör och lakrits. Stor och stilig, intensiv smak där lakritsen går igen. 395 kr.

2006 Produttori del Barbaresco Langhe Nebbiolo
Körsbär, cocktailkörsbär, balsamtoner, sandelträ och kryddor. Härligt tanninrik, typisk "nebba". Faten märks i form av ektanniner. 4 månader på små ekfat. 135 kr.

2004 Produttori del Barbaresco Barbaresco
En fullträff. Helt underbart med mognadstoner i traditionell, finlemmad stil. Lövbrasa, vinbärsnickel, torkade rosor, lakrits sandelträ och orientaliska kryddor. Traditionell barbaresco på pricken. 219 kr.

2004 Vicchiomaggio La Prima Chianti Classico Riserva
Körsbärskärna, körsbärsnickel, fatrostning, mörk choklad, fikon/russin. Fruktig och fatrostad smak. Internationell chianti tillrättalagd för amerikanska bussturister. En crowdpleaser som smakar riktigt gott. 216 kr.

2004 Vicchiomaggio Ripa delle More Toscana IGT
Tätt, koncentrerat vin med likörfrukt. Elixir, mättnadskänsla, överextraktion. Poängjägare som nätt och jämnt klarar 90-strecket. 262 kr.

FRANSKA KVALITETSVINER

NV Françoise Bedel Dis "Vin Secret"
Jordigt i doft och smak. Biodynamiskt och matorienterat från Vallée de la Marne. (2001) 80% PM. 345 kr.

NV Françoise Bedel Entre Ciel et Terre
Liten nötig oxidton och mognande harmoni. Mycket god, något jordig smak. (1999) 70% PM. 389 kr.

1998 Françoise Bedel L'Âme de la Terre
Säregen, vingummiliknande doft. Fantastiskt god, tycker S. T inte lika såld. 40CH/40PN/20PM. 450 kr.

2006 Stephane Tissot Arbois Chardonnay Les Bruyères
Florjäst, kalkstensmineraler, vingummi i doften. Lakrits och anis i smaken. Liknar Les Gravières.

2005 Domaine Leon Barral Cuvée Jadis
Årets mest efterlängtade släpp i vår bok. Ren blodtransfusion med järn, skogsbär, röd äppelmust och knallpulver. 199 kr.

2005 Domaine Leon Barral Cuvée Valinière
Djup personlighet av lakrits och mörk frukt som kommer bli superb om tre-fyra år. 345 kr.

2005 Château le Puy Côtes de Francs
Stalligheten märks inte alls eftersom det är blomdag idag. Självklart, vi tänkte inte på det ;-)

2005 Montirius Gigondas Cuvée Confidentiel
Kärnig mörk frukt, malolaktisk gräddkola, nötiga toner. Powerfrukt och tanniner delar ut en rejäl smäll. Maffigt Parkervin med extra allt. Fram med lammsteken. Men lagra först.

ROWI /MONDIVIN

1999 Gratiot Delugny Millésime Blanc de Blancs
Bjussig frukt av citrus, höstäpplen, bröd och valnötter. Stor, generöst fruktig smak. Givande och supergod BdB från Vallée de la Marne.

2005 Rimauresq Côtes de Provence Rouge
Cassis, skogsbär, vinbärsnickel, rök, blyerts, animaltoner, knallpulver, gummi. Lakritstonad smak med sv vinbär. Mjuk, fyllig, tillgänglig. 50% cabernet, 20% carignan, 30% syrah och mourvèdre.

2003 Silvano Bolmida Barolo Bussia
Knuten doft med körsbärskärna, likörfrukt och svettiga, kryddiga nya fat. För modern för vår smak.

2004 Lenotti Amarone della Valpolicella
Modernt fruktig upp-i-ansiktet-stil med rostade fat. Inte vår kopp te.

NEBBIA

2002 Frascole Venia Toscana IGT
Lite syltig doft med undervegetation. Gott och kort. 240 kr.

2001 Frascole Chianti Rufina Riserva
Läder och fina blommiga övertoner med körsbärsnickel. Traditionell riservasmak. Bra! 197 kr

2006 Il Marroneto Rosso di Montalcino
Liten, knuten doft med surkörsbär. Kärv, ung, svår smak som kräver lagring.

2003 Il Marroneto Brunello di Montalcino
Körsbärsnickel och fina fattoner i en mjuk och harmonisk helhet. Gott! 42 månader på stora fat.

2004 Spoletoducale Sagrantino di Montefalco
Först: frukt. Sedan: tanninchock. 235 kr.

2003 Casale Triocco Sagrantino di Montefalco Pagina
Torr, tuff och sträv smak för folk med hår på tungan. 360 kr.


WOSA

2004 Rust en Vrede Estate Stellenbosch
Tobak, grön paprika och lakrits. Ett grovt och oslankt vin utan bordeauxelegans.

NIGAB

2005 Capezzana Barco Reale Toscana IGT
Kärv och bitter med mörk frukt och choklad. Varken jättekul eller alltför personlig.

2004 Capezzana Villa di Capezzana Carmignano DOCG
Mintchoko, eucalyptus och rostade fat i doften. Tuff, sträv, strukturerad, något bitter smak. Behöver minst två år.

2005 Argentiera Poggio al Ginepri Maremma Toscana IGT
Rostbiff och franskorienterade cabtoner. Gott i både doft och smak. Drickvänligt nu.

2004 Argentiera Villa Donoratico Maremma Toscana IGT
Elegant, komplex fransk cabernetstil med italienska körsbär och mint i eftersmaken. Stramt vin med stor framtidspotential. Mycket bra.

2003 Poderi di Sorano Barolo Ascheri
Körsbärsnickel och körsbärskärnor på nosen. Viol, körsbär, choklad i smaken. Goda tanniner. Bra i modern stil.

NJ CONSULTING & IMPORT (Nenad Jelisic)

2006 Steyer Sauvignon Blanc
God och druvtypisk, men ändå i en lite gulare stil man inte riktigt känner igen.

2005 Sutor Chardonnay
Smörig, citrustonad meursaultkopia. Två år på nya barriques.

2004 Enjingi Rainski Riezzling Late Harvest
Mäktig doft med aprikos, torkad frukt, honung och mängder av petroleum. Wow!

2005 Plenkovic Zlatan Plavic Grand Cru
Doft mellan cabernet sauvignon och carignan, med framträdande lakritstoner. Smaken är enorm, imponerande, rund, varm och len som en smekning, med dyra, sammetsmjuka tanniner och intagande mogen sötfrukt med märkbart restsocker. Ett jättestort och ändå jättesnällt charmtroll.

2001 Steyer Royal Wine Gewurztraminer Ice Wine
276 g socker, 9 g syra. Färg som bärnsten - trögflytande konsistens, liknar laktulos. Honung, honung, honung och passionsfrukt. Mycket rikt och simmigt med något låg syra.


ps. Örebro är en bra restaurangstad med A Mano och Ågatan 3 i täten. Båda är fullbokade, så vi hamnar på Wobbler där vi äter en suveränt mör och vällagad entrecôte och delar en flaska 2003 Saint-Benoît Grande Garde Châteauneuf-du-Pape. Med förlamade smaklökar upplevs vinet lite tunt och russintonerna är tydliga, men hur som helst doftar och smakar det bra. Servicen är snabb och uppmärksam med gott humör - väntetiderna korta trots fullt hus. Ett schysst och lagom opretentiöst ställe. Notan slutar under tusenlappen. Dags för mjuklandning på hotellet.

fredag, oktober 24, 2008

2000 Ch Plince vs. 2000 Ch de Fonbel


Längtan att öppna en drickbar bordeaux är stor just nu - inte så konstigt när många lagt en bra slant på nya viner som inte ens är i närheten av sitt mognadsfönster. Vi bestämmer oss för att jämföra två merlotviner från högra stranden i årgång 2000. Ingetdera hör till de mer hyllade slotten utan brukar rekommenderas för sin förmåga att leverera hygglig kvalitet i relation till priset. Ändå är det knappast några billiga viner det handlar om, så vissa förväntningar är ändå på sin plats...

2000 Château Plince är varmt rubinrött i glaset med en aning av brunton och ljusare tegelröda kanter. Flaskan hade en rejäl fällning och även i glaset svävar mängder av mikroskopiska partiklar. Vi får en mogen, avrundad, ämabel och järntonad doft med lager på lager av komplexitet. Frukten är mörkröd, med vinbär, hallon, slånbär, rönnbärsgelé och tydliga inslag av bokna röda äpplen. Animaliska, lite funky toner av djur och rått kött är också omedelbart närvarande, och det är nu om inte förr vi börjar associera i linje med Barrals Cuvée Jadis: järniga jordmineraler, en gnutta tjära, enbär, eneträ och kardemumma. Mognadstonerna bjuder på härliga associationer till torr höstskog, med diskreta inslag av knäck och kola. Och ovanpå alltihop svävar en ljuvlig, blommig fräschör av liljekonvalj, äppel- och mandelblom. Vi blir ganska bortkollrade och börjar föreställa oss softade scenerier från engelska lantgods. Här ryms ännu fler intryck som vi inte hittar orden för, men som synes bjuder vinet på både finess och rustika drag.

Smaken är hyfsat stor, rund och syrlig med mogna, lite torra, pulvriga och sammetsmjuka tanniner. Surt sa räven om rönnbärsgelén, för den går igen även i smaken, tillsammans med mörkröda vinbär, lakrits och järn. Det finns en bra energi i avslutningen och eftersmaken ringer kvar en bra stund. Vinet är underbart gott och drickmoget nu, och besitter på samma gång både finlemmade och robusta drag. Som synes gillar vi dess personlighet!


2000 Château de Fonbel har en likartad uppenbarelse men ser möjligen något yngre ut, fortfarande varmrött men ett hack åt det blå hållet. Även här finns tydlig fällning, om än inte fullt lika riklig. Vi får en lantlig doft med brettiga, stalliga lädertoner och övertoner av vanilj och nybakad paj. Frukten bjuder på röda vinbär, cocktailkörsbär och svaga inslag av lösningsmedel eller aceton. Mognadstoner av svampig, våt undervegetation kommer till.

De röda vinbären och stalligheten går igen i munnen, med assist av cederträ. Det här är en jämförelsevis mindre smak med något vass syra och en aning av gröna toner. Tanninerna märks knappt och eftersmaken är också betydligt kortare. Vinet känns i provningssammanhanget smått obalanserat. En liten giftig beska drar också ner intrycket. S är mycket kritisk till en början, men till maten känns det klart bättre och vinet landar till slut på nätt och jämnt godkänt. Nota bene om man glömmer vad det kostade.

Vårt intryck är att de här vinerna spelar i olika serier och att det skiljer minst ett halvdussin poäng om man väljer att mäta kvaliteten på det sättet. Wine Spectator har betygsatt dem till 92 respektive 83 och det är väl i stort sett rättvisande. När vi jämför med Barrals 2005 Jadis, som vi tycker förtjänar 92 utan minsta tvekan, är det ändå svårt att hitta sådan imponerande kvalitet på frukten i 2000 Plince. För oss är det den komplexa, mogna doften som framförallt meriterar till ett högt betyg på det här vinet - men Stephen Brook hittade endast "little complexity". Exemplet tydliggör också hur konstigt det blir att jämföra poäng mellan olika distrikt. Sett ur ett bordeauxorienterat perspektiv förtjänar kanske 2000 Plince ett rätt högt betyg, men i en direkt jämförelse skulle smaken få stryk av sydfransosen. Och då har vi inte ens börjat prata om prisvärdet...

2000 Château Plince Pomerol (Fam. Moreau, Pomerol, Gironde, Bordeaux)

2000 Château de Fonbel Saint-Emilion Grand Cru (Fam. Vauthier, Saint-Emilion. Gironde, Bordeaux)

torsdag, oktober 23, 2008

Franska Vin & Gastronomidagarna: Bristly


Måndagens skräll är regisserad av Bristly Wines. Vi möter som förväntat grundaren Gabriel Enning, men vid hans sida hittar vi, överraskande nog, en av våra favoritskribenter: Gunnar Westling, den eminente provaren bakom Barolobrevet (saligt i åminnelse). Det här måste vara en av de mer välkomna samkörningarna av kunskapsresurser i den svenska vinimportsvängen. Vilka fördjupningar av piemonte-sortimentet det kommer att innebära kan vi bara fantisera om, helt klart är dock att nya spännande producenter är på ingång inom kort. Men idag får vi förstås franskt för hela slanten...

2006 Domaine Fernand et Laurent Pillot Puligny-Montrachet har en vaniljtonad, ljust rostad doft av citrus och vingummi. Den fruktiga smaken har bra grepp, medelstor kropp och mycket smak, märkbart eldig avslutning och därmed bra längd. Tillgängligt och generöst, utan att vara överdrivet elegant.

2006 Domaine Fernand et Laurent Pillot Meursault Les Caillerets 1er Cru har mognat på häften nya ekfat. Här finns en rejäl ekfatskaraktär i doft och smak, med ordentlig generositet som lutar åt den californiska chardonnaystilen. Bör vara en hit till grillad fisk. Ca 360 kr.

2006 Domaine Fernand et Laurent Pillot Volnay har en tydlig doft av god fatrostning. Tyvärr tycker vi inte att fruktens koncentration riktigt håller måttet, och Volnays berömda silkighet hittar vi inte heller här. I munnen efterlämnar vinet en smått otillfredsställd och lite snopen känsla. Men det smakar ändå inte SÅ lite, och priset är verkligen inget att bråka om - 199 kr är billigt när det gäller Volnay.

2006 Domaine Fernand et Laurent Pillot Pommard Clos de Verger 1er Cru har en framträdande kryddig fatrostning. Här finns fina vinbärstoner, mörkröd frukt och hyggligt grepp. Ett klart steg upp i kvalitet.

2005 Domaine Fernand et Laurent Pillot Pommard Les Rugiens 1er Cru har en vinbärstonad, något knuten doft med rostade fat. Vi smakar och nu börjar det bli riktigt bra. Här finns seriös koncentration i frukten, bra grepp, god kryddighet och ett dyrare, exklusivt uttryck i smaken. Årgången förnekar sig inte. Om detta är representativt för Pillots andra nollfemmor är vi glada att vi lagt undan ett litet gäng. 100% ny ek. Pris ca 375 kr - sex lådor kvar.

2005 Les Verrières Côteaux de Languedoc Clos de Soutyères är en mix av 70% syrah, 20% grenache och 10% carignan. Vinet har mognat på barriques, varav två tredjedelar var nya. Här finns en rätt säregen doft av mörk, tät frukt med inslag av jordnötssmör. Smaken är våldsamt sträv och ett bra exempel på hur tanninerna i Languedocs druvmaterial inte kommer särskilt väl överens med tanninerna i nya ekfat. Pass.

2005 Cuvée de Vatican Châteauneuf-du-Pape Réserve Sixtine har en mörkt renfruktig, bra doft där vi dock inte hittar någon större charm eller komplexitet i detta tidiga stadium. Smaken känns monolitisk med mogen frukt och gott om tanniner. Det här är välgjort men inte riktigt vår kopp te idag. Kom igen om fem-sex år och läget kan mycket väl vara ett annat.

2006 Mas de Boislauzon Côtes-du-Rhône Villages kommer från nedklassat frukt som har vuxit inom appellationen Châteauneuf-du-Pape. Här finns en öppen, tillgänglig, parfymerad doft med inslag av syrah. Smaken är sötfruktig och parfymerad med sötlakrits och kryddor. Lättdrucket och rätt trevligt om man kommer överens med parfymen.

2005 Mas de Boislauzon Châteauneuf-du-Pape Cuvée du Quet har en komplex doft med garriguens örter och blommor, samt inslag av tjära och läder. Man kan sluta ögonen och se landskapet framför sig - sånt gillar vi skarpt. Smaken har hög koncentration av mogen frukt och tanniner i bra balans. Ett ofärdigt men extremt lovande material för längre lagring. Märk väl att vinet endast har legat på foudres, inga små fat - bra.

2006 Mas de Boislauzon Châteauneuf-du-Pape Tintot kommer från ett enda läge - Tintot. Stockarna är 80-100 år gamla och här handlar det till 100% om mourvèdre. Doften är uttalat björnbärsfruktig med en ton av fin hudkräm. Smaken har massor av mogen sötfrukt och massiva, silkeslena tanniner med visst eldunderstöd. Inget av druvans sydfranska vresighet står att finna här, snarare går tankarna till californien. Lämpar sig att dricka ungt. Ett imponerande hantverk och ett stooort, fruktigt vin som gjort för jänkare och höga poäng. Pris ca 500 kr.

2005 Domaine La Barroche Châteauneuf-du-Pape Réserve har en underbar, hustypisk doft med en komplex mix av sylt, bland annat fikonkompott och farmors jordgubbssylt. Vår enda invändning, när vi först testade vinet i våras, var eldigheten. Liksom när vi smakade i Julien Barrots källare, märker vi just nu inte av någon särskild hetta - speciellt inte efter föregående viner. Däremot känns det lite parfymerat. Mycket gott är det hur som helst.

2006 Domaine La Barroche Châteauneuf-du-Pape Signature har en mindre doft än nollfemman. Smaken är istället snäppet större, med ännu bättre balans och stadga. Mer av lakrits, mindre av parfym. Vinifikation och blend har ändrats lite, i och med det nya namnet. Det här är ännu bättre än väntat och ett givet köp när det är dags - i marssläppet.

2006 Domaine La Barroche Châteauneuf-du-Pape Fiancée har tydliga fattoner och en mer framträdande syrahkomponent än i nollfemman. Doften är lite knuten och kryddig (nejlika, kryddpeppar). Smaken upplevs tyvärr som spretig, sträv och parfymerad. En klar besvikelse jämfört med förväntningarna efter den föregående läckra årgången.

2006 Domaine La Barroche Châteauneuf-du-Pape Pure öppnades för en timme sedan och befinner sig i den fina, tidiga fasen av doftutvecklingen. Många viners doftintryck mattas av efter hand och man måste ta en paus - inte här. Det är som om en himmelsk sjuksköterska satt ett dropp rakt in i doftcentrum, som kontinuerligt avger noggrant uppmätta doser av ljuvligheter. Vi blir kvar länge med ett fånigt leende och näsan i glaset. Den hedonistiska smaken uppför sig lika ouppfostrat och syndigt som förväntat. Här ska vi passa på att påpeka att det är en god idé att låta vinet stå i öppnad flaska något dygn för att få ännu mer harmoni...

Till slut en tråkig nyhet. Antalet tillfälliga lanseringar ska skäras ner betydligt nästa år - systemets nålsöga blir ännu snävare i framtiden. Det får vi bekämpa med ännu fler beställningar och privatimporter. De är ju dessutom tillgängliga oavsett var i landet man bor...

onsdag, oktober 22, 2008

Franska Vin & Gastronomidagarna: Vinsummum


Vinsummum är en ren passionshistoria. Två trevliga trafikpiloter jobbar trekvartstid och lyckas underligt nog hitta utrymme att lägga ner ytterligare 180% energi på sin vinimportfirma. Beundransvärt! Man berättar entusiastiskt om lustfyllda sextimmarsprovningar i nordrhônska källare. Portföljen innehåller en hel del intressanta franska viner, och kanske ännu mer kul från Piemonte. Nu planerar man att utöka den franska katalogen med viner från Bourgogne. Vi tycker oss hitta en gemensam nämnare i charmiga, vinbärstonade viner med relativt tidig drickbarhet. Nu håller vi tummarna för att vingarna bär även i framtiden...

Jean-Pierre och Héléne Mucyn gjorde sin första årgång 2001, och egendomen gick först under namnet La Batellerie. 2006 Domaine Mucyn Crozes-Hermitage kommer från granitjordar i den norra (oftast bästa) delen av appellationen. Doften är renfruktig, med örter, körsbär och cassis. Smaken är saftig, mjuk och angenäm med lite avrundande lakrits. Ett perfekt bistrovin - gott, lättsamt och inte det minsta komplicerat. 139 kr i BS.

2006 Domaine Mucyn Saint-Joseph har samma renfruktiga personlighet. Doften är mer knuten, smaken tuffare, mer strukturerad och tanninrik. Rent och gott, ännu utan komplexitet. 179 kr i BS.

2005 Château de Chantegrive, Graves blandar 50/50 CS/Merlot och har legat 18 månader på fat varav en tredjedel nya. Doft och smak är fortfarande återhållna, örtiga med fatrostning och körsbärig frukt. 178 kr i BS.

2005 Château La Croix-Canon, Canon-Fronsac är ett slags andraslott till La Dauphine och kommer fortsättningsvis att uppgå i det vinet. Smaken är rätt slank, tanninrik och rödfruktig. Här finns början till mognadstoner av tobak och höstlöv. Det är en bra, enklare merlot (80 Merlot/20 CF). En ännu roligare nyhet är att vi snart kan se fram emot 2005 Château La Dauphine i BS. Slottet brukar göra bra ifrån sig i goda årgångar och vi brukar gilla det här vinet en hel del, när det fått lagom mognad under korken. Med nya ägare sedan 2001 är vinerna bättre än någonsin, enligt Parker. Priset kommer att ligga i området runt 220 kr. Det ska bli mycket intressant att prova vinet framöver.

2004 Château Les Grands Marechaux, Premières Côtes de Blaye är gjort på 70% Merlot och 15/15 CF och CS. Vinet bjuder på rättfram, mörk, modern körsbärsfrukt och kafferostade fat. Här finns gott om ektanniner och en örtig, modern, lite kort smak som vi inte faller för. Ska visst vara betydligt bättre i 2005, om man gillar stilen.

2007 Château d'Etroyes Mercurey Clos des Corvées är en côte chalonnaise på bynivå. Domaine Maurice Protheau har varit igång sedan 1720. Stockarna är runt 35 år gamla och växer i sydvända lägen. Uttaget är 45 hl/ha. Mognadslagring på fat i 12-14 månader. Vinet har en fint vinbärig doft med ungdomlig charm. Smaken är rättfram, syrlig och saftig.

2005 Château d'Etroyes Mercurey Cuvée Signature mognade i 12-14 månader på 25% nya ekfat. Här finns en rejälare, mörkare frukt än i föregående, som behöver minst ett par år för att integreras med eken.

2007 Domaine Gerin Les Amis de l'île Vin de Pays des Collines Rhôdanniennes är ett charmerande, ungt syrahvin med lysande cassisfrukt och god, saftig och lättdrucken smak. Assist av kryddor och bra, livligt grepp i munnen. Detta är ett riktigt charmtroll i bistroligan. Kommer den 9 januari i BS med en prislapp under 150 kr. Från samma producent finns fem årgångar Côte-Rôtie Les IV Saisons. Nollfemman var verkligt god, tyckte vi.

2006 Savigny-les-Beaune 1er Cru Les Peuillets har en ungdomlig, fruktig doft av röda vinbär, vingummi, örter och pinotkrydda. Saftig smak med bra grepp i munnen och bra kryddighet - men fortfarande i yngsta laget. Behöver ett år för att hitta sin harmoni. Charmigt vin. Vi missade tyvärr producentens namn, men vinet lär väl snart dyka upp i Vinsummums prislista. Släpps den 1 december i BS och kostar då runt 315 kr.

2004 Domaine de la Boutinière Châteauneuf-du-Pape har en något knuten, saftig doft med lite brända och kryddiga drag. Smaken är saftig, balanserad och något utvecklad med kryddig avslutning, men saknar tyvärr koncentrationen hos nollfemman som vi gillade stort i fredags.

Ny hemsida är på gång - där man också utlovar en blogg. Vi ser fram emot att läsa den!

tisdag, oktober 21, 2008

Franska Vin & Gastronomidagarna: Johan Lidby


Johan Lidbys bord brukar vara ett givet stopp på varje vinmässa. Den här gången passar vi på att fylla kunskapsluckorna med oprövade viner, framförallt från Bourgogne. Mr Lidby himself tar hand om presentationen och sprutar vingårdsdetaljer i en takt som trotsar pennans hastighet.

2004 Château Fuissé Pouilly-Fuissé Tête de Cuvée kommer från den största och mest välkända egendomen i byn Fuissé. Vi har följt deras viner i ett antal år och gillar den traditionella, nötiga, lite fatoxiderade stilen. Ägaren Antoine Vincent strävar dock efter större elegans och mineralitet, och kanske har de senaste åren visat på en sådan utveckling. Detta vin är det som görs i störst volymer. Stockarnas ålder är 15-30 år och vinet mognadslagrades i 9 månader på använda fat. Doften bjuder på typiskt nötiga, fatoxiderade toner med bokna äpplen och mineraler. Smaken bjuder på massor av kraft och karaktär, men mindre av elegans. En givande vit bourgogne från ett varmare makroklimat - och till rimligt pris.

2005 Château Fuissé Pouilly-Fuissé Les Combettes kommer från ett läge på 1,8 hektar som sägs producera eleganta viner. Doften är mycket finstämd och stilig med fokus av mineraler, blommiga övertoner och en gräddig, lyxig känsla som går igen i den slanka smaken, där syrorna är ack så fina. Snyggt på ett sätt som liknar William Fèvres Chablis Grand Cru Bougros.

2006 Domaine Charlopin-Parizot Bourgogne Blanc har en typisk bourgognedoft av vanilj och smörbulle. Smaken har fin kryddighet och harmoniska syror. Ovanligt nog för en vit bourgogne kommer druvorna från norra delen av côtes-de-nuits där klimatet är lite svalare. Karaktären är därför slankare och syrligare än bourgogne blanc från côtes-de-beaune. Inte alls dumt.

2004 Bruno Clair Marsannay Les Grasses Têtes kommer från 30-åriga stockar på en jordmån av kalkrik lera. Vinifikationen är traditionell med i öppna träkar med lagring på foudres. Doften är lövrökig med brända örter, pinotkrydda och angenäma stjälkiga toner. 2004 har gett en tuffare struktur och smaken är därmed mycket torr, stram och ung. Johan Lidby påpekar att humöret på Bruno Clairs viner är lite vresigt idag, kanske på grund av lågtrycket... Vi kan inte låta bli att citera Jean-Pierre Vanel, och frågar oss om vi måste vänta på soliga dagar för att öppna de lite kinkigare vinerna. Hur som helst gör Bruno Clair traditionella bourgogner som absolut måste lagras bortåt 8-10 år för att ge sitt bästa. Vi gillar stilen.

2004 Bruno Clair Marsannay Les Longeroies kommer från mer kalkrik mark och liknar föregående vin, men är ännu mer knutet på doften. Smaken är ännu tuffare med betoning på jord och mineraler. Motvilligt tittar jordgubbsfrukten fram.

2004 Bruno Clair Chambolle-Musigny Les Veroilles hämtas från ett namngivet byläge som gränsar till grand cru eftersom det inte finns någon mellanliggande premier cru just här. Stockarna är unga på kalkrik jordmån och ger rätt tidig drickbarhet. Doften är något knuten men har klart mer av charm, med tydligare jordgubbstoner, svamp och pinotkryddighet. Smaken är större och mjukare än föregående viner med liten lakritsrondör och tydlig elegans.

2004 Bruno Clair Savigny-les-Beaune La Dominode växer på stockar från 1902, i lerig jordmån. Här finns gott om tanniner och en torrare frukt som känns lite tvär och kort idag. Hållbarheten är desto längre. Sammanfattningsvis var de här vinerna svåra att prova i detta tidiga skede eftersom de är så knutna, men har man bara en rejäl dos tålamod så tror vi att nollfyrorna kommer visa riktigt fina egenskaper med tiden.

2006 Charlopin-Parizot Bourgogne Rouge kommer från byarna Gevrey, Fixin och Marsannay. Färgen är lite mörkare än Bruno Clairs viner. Doften ger aromer av lingon, röda vinbär och rostade fat. Frukten är god men känns kanske lite "billig". Smaken har en förvånansvärd, beaujolaisliknande mjukhet.

2005 Charlopin-Parizot Morey-Saint-Denis kommer från 70-åriga stockar i jordmån dominerad av lera. Vinet har mognat 20 månader på nya fat. Vinet har mörkare färg och en saftig, stor och yppig, lite syltig vinbärsfrukt med liten kryddighet och tydlig fatkaraktär.

2005 Charlopin-Parizot Vosne-Romanée har vuxit på en kalkrik jord som ger bra mineralitet och längd, men också en mer sluten karaktär. Saftig, fruktig, knuten och ganska tanninrik smak. Helhetsintrycket av de här tre vinerna är en fruktig, aningen vingummiliknade stil som lämpar sig för tidigare konsumtion än Bruno Clairs viner.

2005 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape Tradition ger ungefär det intryck vi förväntar oss i en snabb stående provning: charm, saftig bärighet, animaliska toner och assist av kryddor. Gott vin! Dagens överraskande nyhet är att det faktiskt finns några flaskor kvar på vinkällarbutikerna.

2005 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape À la Gloire de Mon Grand-Père Cuvée Grenache är som namnet utlovar gjort på 98% grenache från ett sandigt läge i den norra delen av appellationen,
"La Gardiole". Stockarnas ålder är 60-80 år. Det här vinet har en förödande läcker och ren doft av hallonpaj, jordgubbssylt och stenmineraler - ett elixir av grenache. Smaken är mycket renfruktig med direkt attack, hög koncentration, påtaglig alkohol och massor av mogna tanniner i en munkänsla som ändå har lite väl skarpa kanter i detta tidiga skede. Alltihop behöver lite tid att sätta sig, men det kommer bli strålande gott i en förhållandevis nära framtid. Enligt etiketten 14,5% - lägg på en eller ett par procent så är vi hemma. 360 flaskor släpps i februari 2009, till priset 299 kr.

2005 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape Chante le Merle Vieilles Vignes måste förstås komma från ännu äldre stockar än det förra vinet, alltså är åldern hela 100 år. Uttaget blir därmed ännu mindre. Doften är mer återhållsam och samtidigt mer komplex. Lite hallon och jordgubbssylt finns förstås, men också mycket annat: körsbär, mjuka plommon, salta tjärtoner, lakrits, fikon och fina kryddor. Smaken upplevs idag som klart mindre kraftfull, men mer harmonisk än i föregående vin. Även här lanseras 360 flaskor i februarisläppet. Pris 359 kr.

måndag, oktober 20, 2008

Franska Vin & Gastronomidagarna: Caveau


Trots en halv dag i Spegelsalen på Grand Hôtel finns det inga möjligheter att överblicka det stora utbudet, så vi koncentrerar oss på fyra importörer istället för att stressa runt. Caveau har bjudit in Benoit Vigoureux (från teamet bakom Ausone) för att bland annat presentera ett urval av Lurton-klanens röda bordeauxviner. Med största sannolikhet kommer en del av vinerna att bli tillgängliga i BS inom kort. Vi som emellanåt brukar tjata om mer bordeaux cru bourgeois och liknande på systemet välkomnar det här tilltaget och hittar några viner som ger mersmak.

2002 Château Moulin St-Georges Saint-Emilion görs av det skickliga teamet bakom Ausone, och brukar beskrivas som ett billigare sätt att få smaka på karaktären av det berömda vinet. Färgen är mörk och vinet har en komplex, läcker doft med mognadstoner, jordig lantlighet, stall, mörkare mogen frukt, tobak, kaffe och mörk choklad. Smaken är rejält munfyllande, med stor mörk vinbärsfrukt, oklanderligt finmaskig tanninstruktur, balans, kraft och elegans. Smakar det så kostar det - men 800 kr är alldeles för dyrt i ett europeiskt perspektiv.

2004 Château Desmirail Margaux 3ème Cru Classé är gjort på hela 60% merlot och resten cabernet. Här finns en komplex, mycket god, klassisk och charmerande doft med svarta vinbär, mjuka plommon, vanilj, ceder och lagerblad. Smaken är saftigt medelfyllig, med en mjuk, skön margauxtypisk munkänsla, tydlig elegans utan större kraft och en suverän drickbarhet åtminstone fem år framåt. Visserligen har Desmirail ett klent renommé, men det här är ett vin att dricka med poängräknaren avslagen. Vi håller tummarna för att få se mer av detta konsumtionsfärdiga vin. Pris ca 250 kr.

2006 Château Haut-Barrail, Médoc Cru Bourgeois har en nickelliknande cassisfrukt med tobak och örter. Smaken är ung, medelfyllig och trevligt svartvinbärig med lakritstoner. Frukt, syror och tanniner i rätt hyfsade proportioner. 160 kr.

2006 Vieux Château Landon, Médoc Cru Bourgeois har en lite lantlig och rätt lovande doft med stall, tobak, ceder och cabernettypiska svarta vinbär. I munnen är vinet medelfylligt, jordigt och saftigt med en lätt och kort eftersmak. Pris ca 180 kr.

2005 Relais de Durfort-Vivens, Margaux säljs även med en mer modernistisk etikett i svart och silver under namnet Vivens - det är alltså exakt samma innehåll. Vinet har en knuten nos med tobak och sammetslik plommonfrukt. Smaken är fruktig, rätt mjuk men framförallt ofärdig för konsumtion. Inte helt kul idag. 60% CS. Pris ca 285 kr.

2005 Le Baron de Brane-Cantenac, Margaux är andravinet till Château Brane-Cantenac. Doften är knuten med virginiatobak, lite tjärat läder och svarta vinbär inklusive buske. Smaken är återhållsam med plommonlik frukt. Inte jättekul nu och framförallt absolut inte färdigt. Bör drickas tidigast om ett par år. 60% CS. Pris ca 400 kr.

2005 Château Duplessis, Moulis-en-Médoc Cru Bourgeois har en knuten, ren och god doft med typiska médocdrag av cabernet. Bra fokus i doften med assist av tobak och örter. Rätt bra frukt i smaken, bra grepp av kryddor och mineraler, hyggliga tanniner, viss längd. Till priset 160 kr är det ett hyfsat köp för kortare lagring.

2006 Château Lamothe-Bouscaut, Pessac-Léognan är andravinet till Château Bouscaut. Den rökiga doften ger torkade, lite brända örter. Smaken har ingen större charm och känns inte drickfärdig än. 65% Merlot, resten CS och CF. Pris ca 200 kr.

2006 Château Camarsac Cuvée Classique, Bordeaux Superieur kommer från odlingar mellan Bordeaux och Libourne. Det här vinet har vi sett i Köpenhamn för ynka 45 DKK. Doften är liten och rätt harmlös med vinbär och en gnutta rök. Smaken ger mer än doften och vinet är troligen helt ok som måltidsdryck betraktat. 70% Merlot, 30% CS. Pris ca 90 kr.

2006 Château Camarsac Cuvée du Prince Noir, Bordeaux Supérieur är trots högre ambitionsnivå än standardcuvéen ett ganska enkelt vin med mörkare frukt som inte lämnar några större intryck. 65% Merlot. 140 kr.

2002 Château de Fonbel, Saint-Emilion är slott nummer tre i Ausone-familjen Vauthiers ägo. Vinet har en mycket god doft med fin rödfrukt av vinbär, gräs, tobak, fat och fina mognadstoner. Smaken är slank, syrlig, medelfyllig och varm med en lång mineralisk eftersmak. Ett gott och elegant vin som går utmärkt att dricka nu. 70% Merlot, resten CS, Petit Verdot och lite Carmenère! Pris ca 300 kr.

2001 Château de Villegeorge, Haut Médoc Cru Bourgeois har en tilltalande, djup och rustik doft med lantliga mognadstoner, stall, mörk tobak, lakrits, kaffe och fat. Smaken är god, rätt fyllig, skönt avrundad och helt drickmogen med uppmjukade tanniner och lite dalande syror. 60% CS, 40% Merlot. Pris ca 175 kr. Ett trevlig årgång och ett gott köp för omedelbar konsumtion.

Som uppfriskande kalibreringshjälp mitt i bordeauxträsket (eller grushögen, more likely) smakar vi på en Picpoul de Pinet från Cave de l'Ormarine - 2006 Duc de Morny. Vinet har en mycket intressant doft, mintig som kokta päron med after eight. Därtill malkulor från garderoben och bokna gula äpplen. Smaken bjuder på rik gul äpplighet med dalande syror och läckra inslag av oxidation. Gott vin! Enligt utsago klarar en picpoul inte mer än 18 månader i flaska, så det är dags att dricka upp. En upplevelse vi rekommenderar. Pris ca 90 kr.

Vi får också chansen att krypa till korset för några sågningar av Caveaus viner.

2005 Chante-Cigale Châteauneuf-du-Pape Cuvée Tradition har en rätt öppen doft med medelmörka vinbärsnickeltoner, en dutt av kirsch, herbes de provence och kryddighet av piemontesiskt snitt. Smaken ger en saftig och hyfsat tät fruktighet med mjuka tanniner och modern kryddighet som antyder inslag av nya fat. Det vassa inslaget i doft och smak vi upplevde vid förra testet märktes inte alls. Ett rätt så trevligt vin till slut! 60% Grenache, 20% Syrah, 10% Mourvedre och 10% Cinsault. Mognadslagring på foudres (60%), nya ekfat (10%) och cementtank (30%). 249 kr är lite i dyraste laget.

2007 Château d'Aquéria Tavel Rosé är senaste årgången av vinet som vi vanvördigt döpte till "nagellackerian" i årgång 2006. Vinet har en intensivt ljusröd färg och en parfymerad, fruktig doft av vinbär, jordgubb och hallon. Inget nagellack syns till, men vi är ändå kvar på parfymavdelningen. Det är bara att konstatera, den fruktiga, smått eldiga roséstilen är inte riktigt vår påse. Vi efterlyser fler eleganta blekfisar från Côtes-de-Provence. Snälla Caveau, ta in några innan nästa sommar. Ni vet vilka...

söndag, oktober 19, 2008

2005 La Bastide Blanche Bandol Rouge



Efter sommarens djupdykning i sydfransk terroir är vår gamla romans med Bandol återigen hetare än på länge. Mourvèdre är den emellanåt vresiga druvan som specialiserat sig på att fånga upp sydfransk lantlighet i doften. Vinifikationen i området är oftast traditionell med lång mognadslagring på foudres. La Bastide Blanche är inget undantag. Man har 40 hektar och tar ut 2900 liter vin ur vart och ett av dem. Stockarna som levererar druvmaterialet till detta vin domineras av mourvèdre (70%), resten är 25% grenache, 3% cinsault och 2% carignan. Vinet mognade i 22 månader på de stora gamla ekliggarna. 2005 var enligt eniga rapporter ett mycket bra i år området. Därför blir vi rätt förvånade av att etiketten deklarerar 13,5%, jämfört med 15% hos den lite syltiga och eldiga nollfyran. Vad ska detta betyda - kan det handla om en kursändring vad gäller stil?

2005 La Bastide Blanche Bandol Rouge är klart och svartrött i färgen, inte olikt en médoc. Vi börjar i karaffen och hittar först mättade toner av asfalt, lakrits och tobak. Det är en mörk, lantlig doft med plommon, cassis och typisk mourvèdre med inslag av järn, blod och mineraler, särskilt grafit/blyerts.

Fyra timmar senare i glaset konstaterar S direkt: det doftar väldigt gott om det här vinet. Mörkt, djupt, återhållet med övertoner av örter och vitpeppar. Här finns en knuten frukt som utlovar bordeauxlik cassis, i sällskap med tobak och blyerts. En krämig hallonpaj lurar runt hörnet men vill knappt ens visa sig.

Smaken är frisk, torr, stram, drygt medelfyllig, strukturerad och balanserad med cassis och tydlig blyerts. Här finns inget av nollfyrans syltiga och eldiga känsla. Avslutningen är mycket tuff och kärnbitter med en envist kvardröjande eftersmak där vi tänker på både calvados och peppar. Det är nu, efteråt, som tanninerna slår till med full kraft och tar ett järngrepp i munnen som måste vara det hårdaste vi upplevt i år. Våra tungor förvandlas till tusen år gamla förkrympta indianhuvuden. Vinterbadare kan relatera till attacken mot kroppens känsligare delar. Detta är ren masochism, ganska roligt och upplivande om man är lagd åt det hållet.

Smått chockade och överraskade konstaterar vi att det större året gett ett tuffare vin med lägre alkohol och stramare kostym. Vi kommer inte dricka mer av det här vinet i år. Inte nästa år heller. Men om fem eller tio år kan det här visa sig vara ett av de riktiga kapen från 2008. Doften ställer ut löften som smaken har långt kvar att infria. Det når kanske aldrig upp till Pibarnons elegans, men det har en struktur och potential som gör det till ett mycket intressant källarvin. Vi ses absolut i framtiden!

ps. Vintresserad har också smakat.

pps. Wine Spectator delar ut många poäng per krona: 91/124. Vinia Sweden importerar. Ingen brådska att handla.

2005 La Bastide Blanche Bandol Rouge (Earl Bronzo, Le Castellet, Var, Provence)

fredag, oktober 17, 2008

Domaine La Boutinière 2005: Tradition vs. Vieilles Vignes


Ända sedan i morse har vi längtat efter att laga en klassiker från södra rhônedalen: lammsadel späckad med rosmarin och vitlök, potatisgratäng med skivor av rökt sidfläsk, klassisk ratatouille och tunna skivor av aubergine och courgette i grillpannan. Lammsadeln visar sig vara slut, men vi räddas i sista stund av ett par prima nyazeeländska lammracks. Och vad kan väl passa bättre till allt detta än att bekanta sig med en hittills oprövad gård i Châteauneuf-du-Pape?
Nollfemmorna från Domaine La Boutinière verkar ha passerat under radarn på de amerikanska bedömarna, kanske på grund av tidigare modesta parkerpoäng och avfärdanden som "soft, commercial and easygoing". Fast nu är ju 2005 året då allt är möjligt! Ikväll är det Rhônarna som ska ha tack för att vinerna över huvud taget står på bordet.

Domaine La Boutinière är en typisk familjeegendom i fjärde generationen, startad redan 1920. Fram till 1981 sålde man hela skörden till negociantfirmor, och fortfarande gör man sig av med den minst intressanta fjärdedelen för att hålla upp kvaliteten på de egna vinerna. Man odlar 10 hektar i form av åtta parceller utspridda över hela appellationen.

Cuvée Tradition har en druvmix av 70% grenache, 10% cinsault, 10 % mourvedre, 5% syrah och andra tillåtna druvor. Stockarnas snittålder är respektingivande, 70 år. Jordmånen är kalkrik med typiska galets roulés. Skördeuttaget ligger på 30 hl/ha. Druvorna passerar sorteringsbord, avstjälkas till 80% och genomgår sedan tre veckors cuvaison. Därefter spenderar det nyjästa vinet ett år på stora foudres. Alkoholhalten uppges till 14,5%, på flaskan står det 15%. Vi gissar på det senare.

Det bästa druvmaterialet, bland annat grenache från 100-åriga stockar på högplatån La Crau, hamnar i Grande Réserve Vieilles Vignes. Ja, till och med snittåldern på stockarna ligger enligt uppgift på 100 år! Blandningen är 80% grenache, 10% cinsault, 5% mourvèdre, 5% syrah och andra druvor från appellationen. Jordmånen är generellt densamma som för Tradition. Skördeuttaget är dock ännu lägre, 25 hl/ha. Druvorna sorteras noggrant, avstjälkas till 60% och genomgår sedan en cuvaison om 25 dagar. Därefter följer en strängare uppfostran på 18 månader i femhundra liters demi-muids och använda, 1-3-åriga fat. Vad gäller alkoholen är det samma siffror som för Tradition. Ok, nog med fakta, dags att prova! Båda vinerna har ett vackert, transparent utseende, det första mer blårött, det andra mer åt varmare rubin...

2005 Domaine La Boutinière Tradition har en fin, öppen, bärsaftig doft med lite eteriska övertoner. Här finns kompletterande aromer av blåbär och lingon , men det är solvarma hallon som dominerar intrycket. Vi associerar både till Bosquet des Papes och Barbaresco Basarin. Med tiden kommer mer garrigue och aningar av kirsch. Ljuvligt och lovande!

Vi får en saftig, ren och mycket god smak med slank munkänsla. Syrorna är friska, frukttanninerna behagliga. Anis och sötlakrits assisterar diskret. Mitt i fokus av smaken finns en snyggt inbyggd turbomotor av alkohol, ekipaget skjuter iväg som ett spjut, stramas upp i den angenämt bärkärva avslutningen och landar först en god stund senare. Vi tänker oss en dirigent som distinkt slår av en fras i en stor kyrka - och lyssnarna förvånas av den långa efterklangen. Den närmaste jämförelsen vi kan komma på är 2005 Bosquet des Papes, fast med lite mer drag under galoscherna. Den här flaskan går åt först!

2005 Domaine La Boutinière Grande Réserve har en knuten doft med finstämd fatkryddighet. Här finns också diskreta toner av tjära och grillat. Vi noterar underliggande hallonfrukt, men den skyms nästan helt av de lite svettiga faten. Man kan ana ett större djup därunder, men nedgången dit är inte öppen än.

Samma intryck går igen i smaken: en traditionell ekfatskaraktär med vanilj och krydda håller frukten i spännband. Avslutningen är något ekbitter och eldig. Det hela känns först lite stumt, kort och avhugget. Vi bollar med metaforer som kvar i startgroparna, inne i tunneln och bakom stängda dörrar - man kommer helt enkelt inte längre just nu. I detta skede tycker vi att vinet borde gjorts utan hjälp av barriques.

Men när vi dricker vinet efter fem timmar har det hänt saker! Inte så mycket i doften som i smaken: komplexa, läckra aromer av ljus vaniljchoklad, asiatiska kryddor, ektanniner och nötiga, knäckiga toner har äntligen kommit loss och berättar om vad som vad som kan väntas i en längre framtid. Nu finns också rejält med tryck och längd i smaken. Mycket gott, till slut!

Sammanfattningsvis: den som gillar urtypisk, ren och saftig châteauneuf bör under inga förhållanden missa 2005 Tradition. Det här är ett kanongott vin - och fullständigt njutbart redan nu. Har man tålamod och vill chansa lite, kan 2005 Grande Réserve bli storslaget med tiden - när frukten tittar fram ur ekkostymen och komplexiteten ökar med stigande ålder.

På plats kostar Tradition €13,50-€16,30 och Grande Réserve €20-25. Vinsummum ser till att vi kan handla i Sverige, och priserna i BS är klart hyfsade.

2005 Domaine La Boutinière Cuvée Tradition (Fréderic et Gilbert Boutin, Châteauneuf-du-Pape, Rhône)

2005 Domaine La Boutinière Grande Réserve Vieilles Vignes (Fréderic et Gilbert Boutin, Châteauneuf-du-Pape, Rhône)

torsdag, oktober 16, 2008

2005 Farnese Colline Teramane


2005 Farnese Colline Teramane har en tät, mörkt blåröd färg. Doften inleder med en pust av tjärad lakrits, därefter en tät fruktighet av friska mörka körsbär, likörkörsbär och inslag av kryddsyltiga björnbär. En liten örtighet är det enda som ger associationer till natur, resten är aktivt källararbete: mörk choklad, mandel- och vaniljtoner, nya rostade fat med den kryddighet som man associerar dit. Doften har en del likheter med Fontanafreddas 2006 Briccotondo och Luigi Vogheras 2007 Barbera d'Asti.

Smaken är mörkt och rikt fruktig med en ganska framfusig attack och klart fyllig munkänsla. De mörka körsbären går igen i munnen och får sällskap av några violaromer i en lite björnbärsstinn mittsmak. Lyckligtvis finns det tillräckligt med stramhet och syror som bjuder motstånd. Avslutningen är kryddig, syltig och något eldig (14%). En malörtsbitterhet gör sig tydligt bemärkt i eftersmaken. Slutsatsen är att vinet smakar rätt gott, när man väl vant sig vid den initiala chocken av ungdomlighet och framfusig modernitet.

Det här är en italienare som är designad för att möta 2000-talet.
Allt känns väldigt uppdaterat med stajlad, extraherad frukt och skräddarsydd fathantering. Den som letar efter terroir och traditioner bör söka sig annorstädes, här är det trendig vinmakning som gäller. På något sätt påminner vinet mer om ordentligt urlakad barbera än i föregående årgångar. Dessutom redovisar SB en restsockerhalt på hela 8g per liter, vilket märks. Drinkability-faktorn kunde definitivt vara bättre - här finns risk för mättnadskänsla. Den här stilen är inte tillräckligt mycket vår påse för att bli en återkommande gäst här på bordet, men det är tillräckligt offensivt för att inte hamna i skuggan av en koncentrerad sugo ai pomodori - tvärtom funkar det mycket bra, det krävs ett oblygt vin för att fixa den såsen! Eller drick det svalt till italienska charkuterier eller pizza under livligt samtal om andra saker. Förresten, vinet passar även utmärkt till mörk choklad...

2005 Montepulciano d'Abruzzo Colline Teramane DOCG (Farnese, Abruzzo)

ps. Frankofilen provade vinet här.

onsdag, oktober 15, 2008

1999 Domaine Capmartin Madiran Cuvée du Couvent


Guy Capmartin odlar sedan 1987 sina 16 hektar runt klostret "Le Couvent de Maumusson" i Madiran. Det är en uttalat kalkrik mark, vilket ger utdelning i form av härligt friska syror. Kvällens vin är gjort på 100% tannat, och har mognat i ett år på nya ekfat. Vi blev stormförtjusta förra året och tyckte att det här vinet förtjänade en plats i finaste sällskap, precis i utkanten av årsbästalistan. Det var inget slumpskott, utan de goda intrycken kvarstår. Ja, faktiskt befäster det här vinet sin position med ett års extra mognad.

1999 Madiran Cuvée du Couvent har en komplex, mörk doft med lantlig stallighet, järn, mineraler, rökiga löv, undervegetation, granbarr, svarta oliver, salta fiskar, skoputs, mörk choklad och en rik, mörk, mogen svartvinbärs/björnbärsfrukt med inslag av korinter. Vi är helt överens - det är en njutning att sniffa på!

Smaken är fint balanserad, mognande, stor och fyllig - och mörk! Urfransk, uttalat mineralisk, torrfruktig, läskande, med bra syror och massor av goda tanniner från druva och ek i skön förening. En bitig och mycket givande smak!

Summa summarum: detta är rena blodtransfusionen! Tanninerna har blivit än mer harmoniska sedan förra året. Vinet utvecklas finfint och har fortfarande en lång framtid framför sig. Det är extremt mycket vin för pengarna. 99an gick på 149 kr när det släpptes. 2003 kostar €11.40 nere i Madiran. Årgång 2001 finns för ynka 126 spänn i BS. Det kan väl inte vara möjligt att den också är så här bra?

1999 Madiran Cuvée du Couvent (Guy Capmartin, Maumusson, Madiran)

Bordeaux 2005


Imorse prick klockan 10.00 startade försäljningen av Bordeaux 2005 - och det blev faktiskt lite thrillerkänsla med millisekundkvaliteter. Det här är nämligen ett först till kvarn-lotteri. Vasaparkens butik hade redan vid niotiden dragit till sig en flock typiska vinnördar (dvs män i medelåldern). Lyckligtvis är det bara en kort resa över Västerbron till Hornstulls klassiska vattenhål. Inte en själ på plats. Ännu - för snart är vi en flock vinnördar även här. Strax innan 10 släpps vi in, alla slussas fram till sin egen croupier i spelet. På sex dataskärmar lyser knappen: Uppdatera. Uppdatera. Uppdatera. Sex personalpekfingrar klickar oupphörligen på knappen. Nu, nu, nu - och pang, där rasslar alla de kända slotten förbi. Nu gäller det. Mest åtråvärt ska in först! Skrolla, skrolla ner till P. Pontet-Canet, där satt den. Vidare ner... nej för långt... upp! Där är S, som i Smith-Haut-Lafitte. Och så fortsätter det, medan pulsen planar ut i ett behagligt adrenalinrus, lätt kollrigt av namnens magi. Clerc-Milon. La Tour Carnet. Haut-Bages-Libéral. Kirwan. Talbot. Zzzz...

Vem vet hur det går. Nåt ska vi väl få i alla fall....

tisdag, oktober 14, 2008

2004 Paul Blanck Riesling Grand Cru Schlossberg


Domaine Paul Blanck hittar man på en av huvudgatorna i den medeltida byn Kientzheim. Man måste inte boka besök - även den som får för sig att droppa in erbjuds att prova stora delar av sortimentet vid en bardisk insmugen mellan stora ekliggare. Blanck odlar 40 hektar vinmark i lägen som Schlossberg, Furstentum, Rosenbourg, Altenbourg, Grafreben och Patergarten. Det blir rätt mycket att välja på, med sju druvsorter i olika mognadsgrader från olika lägen - totalt gör man ett femtiotal viner. När vi senast besökte deras källare fick vi ett kunnigt och trevligt mottagande med gott om tid till förfogande - men ikväll är det Carovin som levererar vinet via beställningssortimentet. Stekt gös med en sås på vitt vin, grädde och räkor står på bordet.

2004 Paul Blanck Riesling Schlossberg har en ljust guldgul färg. Doften är först ganska knuten, men lovande: mineral, citrus och citronolja med någon örtighet. Karaffering är starkt att rekommendera - vinet behöver kontakten med luft och efter någon timme öppnar doften upp med mandel, honung och jasminblommiga övertoner.

Är nu doften en smula svårflörtad så överraskar smaken genom att vara kraftfull, tät och intensiv med tydliga drag av citronolja. Här finns fler citrusdominerade aromer med seriös mittsmak och rejäl kraft i sväljet. Syrorna är höga och välstrukturerade men väl infattade i den rika frukten. Eftersmaken bjuder också på en riktigt bra uthållighet. I nuläget ges kanske mer kraft än komplexitet, men här finns potential för utveckling. Smaken växer med några timmar i luften och byggs på med toner av tropisk frukt som aprikos och passionsfrukt. Detta är ännu en alsaceriesling som befäster vår goda uppfattning av 2004 i området!

I BS har vinet just bytt årgång till 2005. Vi är förstås mer än nyfikna på att prova...

2004 Riesling Schlossberg (Domaine Paul Blanck, Kientzheim, Haut-Rhin, Alsace)

söndag, oktober 12, 2008

Barolo revisited


Under helgen har vi gett några unga baroloviner en andra påtitt. Ikväll var det 2003 Barolo La Serra som fick sällskapa med en lasagne. Det är nästan ett år nu sen sist vi sågs...

2003 Gianni Voerzio Barolo La Serra är ovanligt mörkfärgat i glaset för att vara barolo - nästan svartrött. Doften kommer i tydliga lager som kan läsas likt löpande text. Först frukten: helt dominerad av de mogna mörka körsbären med inslag av inlagda bär. Sedan ekfaten: mörk choklad, bittermandel, mandelmassa, ek och söta vaniljtoner från rostningen. Därnäst kryddigheten: muskot, ingefära, kryddnejlika och sweet basil. Plötsligt öppnar doften - via anis - en diskret, djup tjärton som leder tankarna till torvrökar på Islay. Och lika snabbt är den borta! Helhetsintrycket i doften är läckert och lite insmickrande.

Vi smakar: en tätfruktig, stram och och sträv munkänsla. Tungan och kinderna förvandlas direkt till grovkornigt sandpapper. Här finns massor av tuffa tanniner, en bra intensitet i sväljmomentet och klart tillfredsställande längd på eftersmaken. Vi kan inte kalla vinet elegant, men det har en härlig kraft och vitalitet. Det är framställt efter internationellt anpassat recept med massor av ny ek, men ändå skickligt genomfört inte minst med tanke på årgången. Fortfarande ungt och rättframt, inte precis det mest typiska vinet från byn La Morra (känd för slanka viner) men vi är fortfarande nöjda med köpet.

2004 Michele Chiarlo Barolo Tortoniano har vi nyligen provat. Tyvärr känns vinet mindre intressant vid återseendet. Här finns en störande murrig ekfatston som skymmer en troligen mindre lysande frukt. Smaken handlar också i för stor utsträckning om ek som känns rätt klumpig i munnen, inte minst eftersom frukten inte klarar av att samarbeta. Ett dygn i öppen flaska gör vinet något bättre, men ändå inte vidare tillfredställande. En barolo man kan ha eller mista.

2004 Mario Gagliasso Barolo Tre Utin ger ett bättre intryck än förra gången. Visst finns inledningsvis en ton av aceton eller lösningsmedel, men låter man den bara vädras ut i någon timme framträder en mycket charmerande sötfrukt av hallon och röda vinbär som bara blir bättre under kvällen. Ingen ny ek stör bilden, syrorna är slanka och lysande, fortfarande lite vassa i sin ungdom. Det här vinet är, som vi upplever det, mer typiskt för ursprungsbyn. Det är redan ganska läckert och lär utvecklas fint med tiden.

2003 Barolo La Serra (Gianni Voerzio, La Morra, Piemonte)

2004 Barolo Tortoniano (Michele Chiarlo, Calamandrana, Piemonte)

2004 Barolo Tre Utin (Mario Gagliasso, La Morra, Piemonte)

fredag, oktober 10, 2008

Domaine La Barroche Pure: 2006 vs. 2004


Oj, vi har visst inte skrivit ett enda ord om Julien Barrot på flera veckor! Synd och skam - dags att råda bot på den saken. Idag är vi himla sugna på varsin redig baconuppknuten tournedos och stadiga pommes frites enligt Anthony Bourdain, med en klick gräddstuvade trattisar. Innan matlagningen startar vi med en karaffering av båda flaskorna. Nollsexan är mörkare blåröd, nollfyran några nyanser ljusare och klarare rubin med varmare färgtoner.

Det är i detta ögonblick vi får den största kicken under hela kvällen. Att dofta på 2006 Pure i karaffens mynning är en närmast erotisk upplevelse som framkallar spontana stön av vällust. Doften hos det unga vinet känns väldigt välbekant från i somras - fatproverna av 2007 års grenache i källaren hos Domaine La Barroche. Doften uppenbarar sig om ett elixir av körsbär, vildhallon och jordgubbssylt - en absolut klockren upplevelse av grenachefrukt! Det enda som för övrigt letar sig upp i karaffens mynning är sensationer av krossad sten...

En timme senare häller vi upp för att prova i glasen. Vi får nu en rätt orolig doft med inslag av parfym, kemiska övertoner och allmänt vassa kanter. Ungdomligheten uttrycker sig i körsbärskärniga toner och en frisk örtagårdskänsla som kommer mer och mer i glaset. Cocktailkörsbär, muskotnöt, lakrits och hudkräm är annat vi tänker på i det här stadiet. Men själva fruktessensen, elixiret, vill inte träffa på samma sätt just nu...

Dags att smaka! Här serveras en stor, kraftfull direktträff mitt i plytet, med tydlig chillihetta. De finsandiga tanninerna är rätt diskreta, men den vällustiga, krämiga smaken fullkomligt dryper av sötlakrits. Eftersmaken är riktigt lång med en liten malörtsbitterhet. Det hela känns bekant från fatproverna i somras - fast nollsjuorna var ännu bättre, dvs de hade större frukt och tanniner. Trots alkosötma och sötlakrits känns vinet ändå helt fräscht - syrorna och mineralerna är det verkligen inget fel på. Jämför vi med nyligen testade 2006 Domaine de Villeneuve Les Vieilles Vignes som hade ännu mer av alkosötma och sötlakrits, är detta ack så mycket friskare och bättre strukturerat. Aromer av svartpeppar och sydfranska örter hjälper till med den nödvändiga uppstramningen. Smaken sätter sig till rätta på ett fantastiskt sätt för en så ung châteauneuf och är verkligt njutbar både innan, under och efter den kolesterolstinna måltiden.



2004 Pure är svårare i karaffstadiet. Finns det möjligen en nästan omärklig nyans av smygkork, i det första intrycket... ja, korken ser faktiskt lite misstänkt ut, med en liten spricka som skulle kunna härbärgera minimala doser TCA. Nåja, vi glömmer det, kvällen får utvisa. I det här läget är det en klart återhållsam frukt i den något unkna doften. Betydligt mer betoning på sten och mineraler än i nollsexan och framförallt: en del tredjehandsaromer av tjära, läder och ett svagt os av stall.

I glaset en timme senare har doften satt sig och är både harmonisk och läsbar, jämfört med det för tillfället bråkiga lillasyskonets doft. Vi noterar en aning av volatila drag som liknar balsamico. Sedan är det dags för en superläcker gammal jordgubbsylt från mormors skafferi, med parfymer från samma gamla mormors parfymskåp. Därtill en aning av brända toner som av torkad frukt, särskilt fikon och dadlar. Övertoner av herbes de provence och den början till bouquet av tjära och läder vi mötte i karaffen finns förstås med.

Smaken är balanserad, sammetslen, mognande och harmonisk. Den här ladyn satsar mer på finess än på kraft, och får oss även denna gång att tänka på bourgogne. Eftersmaken lämnar en känsla av gammal jordgubbssaft och kryddor. Först tänker vi att det är "drick nu och lagra inte" som gäller. Men just då vrider vinet upp volymen ett snäpp och går vidare till nästa nivå. Vi märker båda tydligt hur smaken bara växer med tid i luften, allra bäst smakar det nog efter tre till fem timmar. Trots att vinet onekligen är lite lättare i kroppen än nollsexan har det ungefär samma tryck i avslutningen och samma längd på eftersmaken. När det är dags att äta bjuder nollfyran lika bra motstånd till maten som nollsexan, de passar båda grymt bra till kvällens fett- och kolesterolchocker - men ovanligt nog kommer vi på oss med att sukta efter ett ännu häftigare vin!

Ok, dags att summera. Julien Barrot måste vara inofficiell mästare på tidig drickbarhet i châteauneuf-du-pape. Det tackar vi - och alla andra otåliga - för. Kvällens 2004 kan ha varit märkt av en lurig korkskada men presterade ändå nästan lika bra som förväntat, med plus för sedvanlig elegans, utveckling och komplexitet. 2006 är större när det kommer till kraft och fyllighet och är i dagsläget ett rättframt och hedonistiskt vin som går ypperligt att dricka nu, men ska ändå ha mycket att vinna på att ligga till sig. 2005 var ännu bättre i alla parametrar, men tuffare, vi tyckte i våras att det behöver lagras och det lär förstås bli hur bra som helst. Nästa år är det dags för 2007 att nå marknaden. Det var minst lika schyssta grejer i det fatet, det kan vi intyga!


ps. 2006 Pure har också testats här, här och här. Samt av Parker, förstås - redan för ett år sedan. Ingen långsökt gissning att betyget kommer uppgraderas snart...

2006 Pure Châteauneuf-du-Pape (Domaine La Barroche)

2004 Pure Châteauneuf-du-Pape (Domaine La Barroche)

onsdag, oktober 08, 2008

2004 Mas de Daumas Gassac Rouge


Daumas Gassac måste vara en av de bästa historierna i vinets värld. Så bra är den att den gett inspiration till flera skrönor, inte minst den nyligen filmatiserade "A Good Year" av Peter Mayle. Vi tar tidsmaskinen tillbaka till början av sjuttiotalet: det nyblivna ägarparet till en egendom i Herault inser genom en god vän (som råkar vara professor i geologi) att de sitter på en terroir som har avgörande likheter med ypperliga växtplatser i bourgogne och bordeaux. Vännen förklarar att de nog skulle kunna göra ett grand cru-vin - men att det skulle ta två hundra år att få det erkänt! Utan att nedslås av detta beslutar man att sätta igång med planteringen, och letar upp cabernetsticklingar med stamtavla från klassad bordeaux. Sex år senare, när det är dags att göra själva vinet, konsulterar man den berömde oenologiprofessorn från Bordeauxs universitet, Emile Peynaud. Vid denna tid är han rådgivare åt några av de största: Margaux, Haut-Brion och La Mission-Haut-Brion. På frågan om varför han hjälpt till med ett okänt vin från södern svarade han: "för första gången har jag fått assistera vid födelsen av en grand cru".

Ett Vin de Table från södern var dock inte precis hårdvaluta på den tiden. Den första årgången fick man kränga av till vänner och bekanta. Det tog fyra år innan erkännandet kom via Gault Millau, 1982. Daumas Gassac har med tiden blivit känt för att utvecklas fint med lång lagring, men ska också kunna drickas ungt på frukten. När vi passerade Aniane i somras var klockan ett par minuter över provningsdags, så vi nöjde oss med att snoka lite i omgivningarna. Efter att dagen hade bjudit på temperaturer över 35 grader var vi rätt glada att vara på hemväg från Saint-Guilhem-le-Desèrt och Gorge d'Herault...

2004 Mas de Daumas Gassac Rouge har en klar, vinröd färg med några blå reflexer och en ljusare varmröd kant. Vi får direkt en mycket tilltalande doft som ropar ut att det nästan helt handlar om cabernet: svartvinbärsconfit med inslag av vanilj, paprika, massor av örter, ingefära, anis och lakrits. Upplevelsen i nosen är att traditionell médocstil möter languedocs buskvegetation - la garrigue. Mer av subtil kryddighet dyker upp under kvällen...

Smaken är slank, medelfyllig, torr och saftig, syrlig och balanserad utan några störiga tanniner. Ingen alkohol märks i varken doft eller smak (13%). Ingefäran och paprikan går igen i munnen, som trots sin läskande lätthet bjuder på viss smakintensitet. Det är riktigt gott och ett förvånansvärt lättdrucket vin, redan nu. Ska vi återknyta till grand cru-associationerna landar vi bland de lite enklare klassade nollfyrorna från bordeaux, som vi gillade skarpt förra hösten. Prismässigt ligger vi också på ungefär samma nivå som dem. Jämför vi med relativt närbelägna Faugères, får Aimé Guibert finna sig i att bli rejält omkörd av Didier Barral. Ja, redan den sistnämndes 2005 Cuvée Tradition läxar upp det 120 kr dyrare vinet. Den eleganta, klassiska cabernetkaraktären hos 2004 Daumas Gassac har ändå utan tvekan sina helt egna förtjänster, den tycks väl lämpad för medellång lagring och bör utveckla komplexa, bordeauxlika drag med tiden. Vi får återkomma om den saken!

2004 Mas de Daumas Gassac Rouge Vin de Pays de l'Herault (Aimé Guibert de la Vaissière, Aniane, Languedoc)

ps. Förutom en flaska 2005 Daumas Gassac fick vi också ett bra tips av ägaren till vårt byhus i somras. Det enda vettiga sättet att köpa Daumas Gassac i Frankrike är under primörförsäljningen. Då ligger priset runt €16. På gården kostar det annars €40! Ibland är det inte så dumt att handla hemma i Sverige...