lördag, augusti 16, 2008

2004 Fratelli Giacosa Barbaresco Basarin


Vi gick en vända i svampskogen och hittade en rejäl hög med kantareller. Vilken lycka när dussintals svampar lyser som orangea guldpengar utströdda över en liten skogsplätt bland mossa och löv! Ett lass med stolta fjällskivlingar och några fina karl-johan kompletterar dagens fynd. Vi stekte kantarellerna och strödde dem över hjortkotletter. Som sällskap tog vi nyplockade vaxbönor och brytbönor samt en liten gräddig blomkålspuré med parmesan på toppen. Det är första gången vi smakar ett vin från denna producent.

2004 Barbaresco Basarin är ljusare granatrött i färgen, med både blå och bruna reflexer. Efter tre timmars luftning får vi en väldigt tilltalande doft. Förutom inledande menthol och lösningsmedel bjuds rikligt med rosor, och det vill man ju gärna ha i en barbaresco. Animaliska toner av viltkött och läder leder vidare till läckra vildhallon, jordgubbar, lakrits, örter och en orientalisk kryddlåda med tydlig betoning på muskotnöt. Den piemontesiska grusvägen tittar förstås också fram efter ett tag. Det här gillar vi skarpt!


Smaken upplevs slank och syrlig med skinande rödfrukt av hallon och röda vinbär. Tanninerna är goda och bara en smula torra. En uppstramande örtbitterhet mynnar ut i en lång eftersmak där vi hittar en del lakrits och anis. Kombinationen hallon-lakrits är ju bara så gott, oavsett om det kommer från Bourgogne (ta till exempel 2005 Beaune du Château), Châteauneuf (varför inte 2005 Bosquet des Papes) eller kvällens vin från Piemonte. Balansen i smaken är toppenfin, med eleganta syror som möter en liten eldighet och behagliga tanniner för ett såpass ungt vin. Vinet är redan jättegott och funkar utmärkt att konsumera med några timmars luftning - mycket bra till maten förstås och inte ogint efteråt heller. Hur gott ska det då inte bli när mognadstonerna börjar komma. Ett klockrent köp!

2004 Barbaresco Basarin (Fratelli Giacosa, Neive, Piemonte)

ps. Rhônarna har också gjort intjack i Piemonte.

10 kommentarer:

Henrik sa...

Nånstans intressant ändå att det är så tillgängligt redan. The times they are a changin ...
Vad tror ni denna förändring innebär för lagringsdugligheten? bara att man behöver lagra kortare (positivt) eller går nån dimension förlorad om fyra-tio år?

Finare Vinare sa...

Alla är kanske inte av den uppfattningen. Och det behöver absout lång luftning. Läs här:

http://rhonarna.blogspot.com/2008/08/2004-barbaresco-basarin.html

Det är väl inte direkt något vin för utpräglad långlagring (mer finess och syror än tuffa, tapetserande tanniner) men det gör ju egentligen inte så mycket. Tre till sju år blir nog precis lagom. Men vem vet, balansen är bra och det kan mycket väl utvecklas betydligt längre. Det vore verkligen kul att höra vad du tycker när du smakat, Henrik!

Henrik sa...

Jag sitter och tjuvhåller på en ynka Prunotto Bric Turot från 1999 som jag nyligen läste behövde ett par års lagring till ... Inte samma producent, men ändå intressant att man, om man får generalisera, så rakt över linjen verkar jobba för tidigare mognad.
Eftersom det har varit mycket på sistone (CH9 2005 och Italien 2004 ...) och jag försöker ha någon plats i plånbok och garderober kvar för Bdx 2005 har jag bara två av den här.
Men jag blir sugen på, så här i svamptider, att köpa en till och testa snart.
Återkommer givetvis raskt då.

Anonym sa...

Vad är egentligen ursprungstypiskt? En Barbaresco (eller Barolo) som är drickfärdig vid släpp? Vart tog de där 25-30 årens lagring vägen? Var det inte just detta krav (eller egenskap, beroende på hur man ser det) som gett dessa viner sin särställning? Missar man inte något här? Fast givetvis inser jag att likriktning (och omsättning) är svårt att bortse från för vilken vinbonde som helst..

Finare Vinare sa...

Vi tycker nog att 2004 Basarin är en urtypisk barbaresco, ljusare pch enligt skolböckerna mer "feminin" i jämförelse med barolons "maskulina" tanniner. Ingen modern karaktär av nya fat. Det nya skulle då vara att vinet har renare och friskare frukt än förr i tiden. Och det kan ju vara skönt att slippa den gamla uttorkade, balsamerade karaktären! De flesta skulle nog säga att vinet inte är drickfärdigt än, med optimalt drickfönster typ 2010-2020. Men som sagt, tre timmar i luften funkar också rätt bra.

Henrik sa...

Det är inte svårt att förstå teorin bakom marknadsanpassningen ändå. Det är rätt rimligt att tro att man säljer mer vin om det är drickfärdigt inom tio år efter släpp snarare än 30.
Alternativet är att piemontesarna, t ex, ska sitta på flaskorna i källare en 10-15 år.
Svårt att få ekonomi i det då plus att risken ökar. TCA och risken att vinet plötsligt gått ur stil - så sitter man där med en källare full av osäljbara viner och inget att betala räkningarna med.
Ovanpå detta så är läget oomkullrunkeligen så att allt flere konsumenter söker tidigare tillgänglighet och fruktigare karaktär.
Jag är kluven.
Jag gillar traditionen, men det är inte svårt att förstå att vinbönderna vill göra sitt ok aningen lättare.
Och ungefär i stil med något som Nettares Anders sa nån gång, en del ballast kan onekligen skeppas överbord utan att de stora värdena går förlorade - anser jag.

Vinös sa...

På er rekommendation plockade jag upp några flaskor från Nybrogatan efter jobbet idag. Förhoppningsvis testar vi en imorgon!

Finare Vinare sa...

Vi ser fram emot att läsa vad du tycker, Vinös.

Henrik sa...

Istället för att tvinga er att leta hos Frankofilen så får ni samma kommentar här som där. Allora:
Ha!
Den låg där bredvid sina kompisar och trodde den var trygg. Men innan den stackars flaskan Basarin hunnit reagera så hade den fått en korkskruv rakt i fontanellen.
Direkt när korken kommit upp känner jag mig som Kaa (i boken, inte filmen) när han ringlat kroppen runt Mowgli och säger: Vilken härlig kvällsmat du ska bli!
Möjligen känner jag mig något mera skamfylld, för det här är barnarov på hög nivå. Skammen lägger sig direkt när nebbiolons dofter för mig på ett spår med blommor (rosor?), tjärpastiller, hallon, lösningsmedel och något örtigt.
Tre timmar senare, när lammfilé serveras med risotto och en sky på marsala med salvia i serveras, har dofterna djupnat och det är så gott.
Jag tål tannin, jag gillar syra och det här möter den krämiga risotton mitt på dansgolvet - aaah.
Så gott redan nu. Vad månde bliva? Hur ska man kunna hålla tassarna i styr?

Finare Vinare sa...

Skamligt övergrepp på ung nebbiolo! Tänk att det kunde ge så mycket på detta tidiga stadium. Javisst är det så urgott redan nu att man knappt vet vart man ska ta vägen!! Som sagt, vad månde bliva av allt detta...