tisdag, augusti 21, 2007

2004 Homan Rött


Årets aprilskämt? Ett gäng garvade, medelålders vinprovare från Munskänkarnas Lundasektion knäppar ur kollektivt och menar att ett 59 spänns negociantvin från Languedoc ger ädla pomeroler en tuff match. Sånt är klart underhållande och har ett högt "see for yourself"-värde. Vi är nu inga merlotfantaster, men sitter det rätt kan det ju smaka riktigt gott.

Här är det bordeauxfirman Schröder & Schyler (Château Kirwan och Fourcas-Hosten) som har gjort vinet på 100% merlotdruvor från Pays d'Oc, helt utan fat. Vad Homan har med saken att göra fattar vi inte, men det spelar ingen roll. Fyra buteljer kostar som flaskan vi drack i förrgår. På fredag tänkte vi oss att ha ett litet kalas på gården, och en beställning senare är de här...

Doften överraskar med en uttalad stallighet som direkt placerar den utanför massvinernas trista skara. Därtill kommer korinter, Old Holborns piptobak, mörktät merlotfrukt och så vanilj. Hur det går till utan fat har vi ingen aning om. Smaken är god, något sötfruktig, lite plump och kort först, men när den hittat luft och rätt temp blir det bättre. Mörkchokladiga tanniner och viss kärnbitterhet i eftersmaken gör att vinet vinner på brie som sällskap.

Det är gott, runt, fylligt, lättsamt, rentav riktigt bra till osten! Ovanstående typ av beskrivning är, som läsaren redan vet, ganska så ovanlig i prisklassen under 60 kr. Som läsaren också vet, är även den här prisklassen ganska ovanlig för oss. Men vi tycker att det här är klart tilltalande, mer så än exempelvis 2003 Christian Moueix Saint-Emilion (119 kr) som vi provade i somras. Hatten av till vinmakaren!

2004 Homan Rött, Vin de Pays d'Oc (Schröder & Schyler, Quai de Chartrons, Bordeaux)

ps. till gårdskalasets utegrillade lammfärsbiffar, tabouleh och ost föredrog vi och de flesta gästerna detta vin framför 2004 Roodeberg. Mjukare och mer harmoniskt, lite vaniljtonat, okomplicerat, om man nu inte har problem med stalldoften. Det luktar som när grisarna i stian har kissat på bajset, kläckte S lite senare under kvällen...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Homan är väl en av figurerna i Jan Mårtensons böcker om jag inte minns helt fel. Mårtensson är en god vän till Carl Jan och fick sitt eget vin. Likaså fick Joe Labero ett eget vin av samma orsak. Det var dock klart sämre. Det vita Homan var också fullt drickbart.
Jag var med och sålde flaskorna...

Finare Vinare sa...

Jo, så mycket har vi också förstått. Men nu blir vi nyfikna, berätta mer om hur du var med och sålde flaskorna!

H sa...

Budget kan ju funka ibland och ibland överraskande bra. (eller ja, ibland får funka när csn och sommarjobb inte ger så mycket att man kan dricka de viner man helst vill dricka). Alltid trevligt att läsa er blogg och få uppslag på vad månades inköp av finvin kanske kan bli.