1997 Carobric har kort sagt en urgod doft. Djupa, nästan godislikt syltiga aromer av jordgubbar och hallon kompletteras av tjära, läder, charktoner, tryffel, balsamico, nyponros, grusdamm och en aning bananskal. Smakar... wow, vilken turbojuice man fått till här! Vi känner igen karaktären från 1997 Bric dël Fiasc: harmonisk, superfruktig, skinande av jordgubbar och hallon, med en mittsmak så kraftfull och tätt packad att det tar sin tid att svälja en klunk.
Inte riktigt lika hårresande som systervinet, men någonstans i närheten, kanske snäppet stadigare. Avslutningen är superlång och fruktig med plommon, choklad och terroir. Slutligen en eldig efterklang i årgångens typiska stil. Faten är väl inarbetade i den stora smaken, de kännbara tanninerna chokladiga, sandiga och sammetslena. Chokladen tar över mer och mer (Anthon Berg-style) allteftersom vi dricker vinet. Tillgängligt efter kortare luftning och länge, länge framöver.
1997 Barolo Carobric (Paolo Scavino, Castiglione Falletto, Piemonte)
ps. lämpligt soundtrack: Jens Lekman "Sipping on the Sweet Nectar"
Det göteborgska popgeniets nya album släpps 5/9.
3 kommentarer:
Provade Carobric -98 i mars i år viden middag, ställd mot några andra -98:or (Chateau Pichon-Longueville Baron 1998;
Hermitage Gambert de Loche 1998;
Paolo Scavino Barolo Carobric 1998;
Torres Grans Muralles 1998). Den klarade sig bra i sällskapet vill jag minnas. Provningen var halvblind för mig, dvs jag visste inte vilket vin som kom i vilket glas, men det var slående hur pass tydligt alla stod ut med sin speciella ton. Grans Muralles var någras favorit, själv är jag for ever en sucker för Bordeuax...
Vilken middag! Låter som en späckad kväll! Har du några specifika minnen av 1998 Carobric? Kändes den drickmogen eller var ni tidigt ute?
Hmm... Det var en lång och innehållsrik middag med totalt 14 drycker (inkl 2 cognac, exkl 3 separat provade viner innan middagen...). Vad jag vill minnas är att av de fyra provade röda vinerna så var nog Carobricen den som visade upp mest mognadstoner; möjligen tillsammans med Hermitagen. Jag fick inte någon känsla av att vara onödigt tidigt ute, men min erfarenhet av riktigt gammal barolo är tyvärr begränsad. Som jag har för mig var nog Torres Grans Muralles det vin som uppvisade mest ungdomligt doft- och smakspektra. I övrigt var nog Domaine Laroche Chablis Grand Cru Les Clos 1988 (magnum) kvällens vin(n)nare.
Jag har inte kommit på hur man länkar till en specifik post på sin egen blogg, men om du söker på mars 2007 så ligger middagen redovisad i sin helhet där...
Skicka en kommentar