Det glasklara, ljust rubinröda vinet har en ljuvligt mogen, frisk, elegant och god doft av intensivt röda bär, särskilt vinbär och körsbär. Därtill kommer ljusa plommon, paj med vaniljsås, stenig mineral, friska sydfranska örter, ljus piptobak och ett subtilt inslag av stall. Hela härligheten är rent av superläcker bara att inhalera, doften är komplex och vidöppen för vällustig njutning av nästan rysningsframkallande slag.
Frukten är frisk nog i smaken, den läskande syran likaså, och den kärniga/örtiga bitterheten mer märkbar är de hyfsat uppmjukade tanninerna. Intensiteten, kraften och strukturen är det skönaste i Bandol-väg vi smakat på länge, och alkoholen väl tyglad (13,5%). Summa summarum: allt är i harmonisk balans i munnen, och bär via den uppstramande bitterheten ut i en lång, aningen eldig eftersmak.
Man blir faktiskt rörd av det vackra resultatet. Det handlar om tvättäkta franskklassiskt vinmakeri, alltså av det lagringskrävande slaget. Upplevelsen är en helt annan än vi minns från inköpet drygt fem år tillbaka, en utveckling väl värd sin väntan. Detta är, som läsaren nog förstått vid det här laget, ett mycket, mycket gott vin som fått precis tillräckligt med tid i källaren för att hinna bli drickfärdigt.
Det lär dock hålla, och utvecklas, i åtskilliga år till, så vi ses igen om ett år och håller under tiden utkik efter efter årgång 2004. Skönt att återupprätta bilden av röd bandol efter ett par stolpskott på senare tid.
1999 Château de Pibarnon Bandol (Comte Eric de Saint Victor, La Cadière d'Azur, Provence)
2 kommentarer:
Låter lovande... ligger med 2001 och väntar på vad som komma skall, men jag väntar väl ett tag till att döma av era erfarenheter!
Pibarnon är som sagt anlagt för källaren (eller vinrummet;-) så vänta du ett par år, eller mer. Vilket gott vin!
Skicka en kommentar