Vi fortsätter på temat unga syrahviner från norra rhône. Graillots vin är något mer komplext i både doft och smak än de två fina föregångarna. Mer av örter, ett litet inslag av vanilj, men också stramare, med tuffare fatlakritstoner, malörtsbitterhet och inte riktigt lika direkt och lättsamt pang på i syrahfrukten. Vinet är helt enkelt i yngsta laget. Här finns komponenter som behöver tid att förenas, så några år i källaren rekommenderas absolut. Envisas man att dricka nu får det bli till grillbiffen eller köttgrytan. Lufta ordentligt och låt det inte bli alltför svalt.
ps. efter ett dygn i öppen flaska får vi en fingervisning om vart vinet är på väg. Intressanta mognadstoner av färsk söt piptobak och runda sötfruktiga plommon med inslag av oxidation och associationer till mogen hermitage, bekräftar att vi nog inte behöver vänta i evigheter, utan snarare några år, på att vinet ska ge sitt bästa.
2004 Crozes-Hermitage (Alain Graillot, Les Chenes Verts, Pont de l'Isère, Rhône)
6 kommentarer:
Hej igen,
Har också tullat på ett exemplar av denna Graillot och noterade i likhet med er bland annat "Ej drickfärdigt. Bättre efter en timma. Väntar nog ett par år innan nästa korkas upp. Hyllningskörerna en smula svåra att förstå."
När ni sparar ett vin i "öppen flaska" ett dygn eller mer, vad innebär det? Är det vakumpumpat eller bara istucken kork? Själv föredrar jag - i de få fall det finns kvar något - pumpen.
Hälsningar
Fredrik
Jodå, vi har några vacuumpumpar och använde dem flitigt för ett antal år sedan. Men numera tycker vi nog inte att det inte gör så stor skillnad. Så ofta nöjer vi oss med korken om det gäller ett dygn. Kylskåpet förlänger förstås tiden i öppen flaska något, liksom mindre mängd luft, dvs mer vin eller mindre flaska. Många rödviner oxiderar snabbt i öppen flaska, inte minst toscanaviner som redan är gjorda i en genomluftad stil. Och blir det oxiderat - ja, då får vinet nytt liv i matlagningen, ofta via mellanlandning i frysen.
Jag köpte några 1994:or för många år sedan. Jag har inte koll på inköpsår alltid. Jag provade en och var måttligt impad, ett tufft och jobbigt vin. Efter 5-6 år i källaren, var vinet helt förändrat. Kanongott helt enkelt. Det är värt att vänta på. Samma gäller A. Clape's Cornas, som vi drack en 1990 av i förra månaden. Bland det mest positiva jag druckit från Rhone.
Ha det bra med era fortsatta vinstudier. Jag följer er fina blogg.
/Hälsningar Ruso
Vi har alltid tyckt att Graillots viner har varit njutbara för sin primärfrukt (1998 och 1999 var lysande undantag, som blev stora med tiden). Vi älskar ung syrahfrukt om den är öppen och tillgänglig, nästan som beaujolais cru! Men 2004 artar sig till ett källarprojekt helt enligt din beskrivning.
Tack för dina synpunkter!
Att vinet blir bättre efter någon timme tycker jag är som sig bör, likaså att det säkert blir bättre av att rundas av något år i källaren - men tror ni verkligen 04:an har stoppningen för att vara ett långlagringsprojekt? Riskerar man inte att missa det hela om man väntar till andra sidan 2010 med att prova sina flaskor? Jag är tveksam - men erkänner gärna att min erfarenhet av äldre Graillotviner är liten. Flera sk experter med lång provningserfarenhet verkar ju också förespråka rätt så snar konsumtion av denna årgång. Å andra sidan förväntar jag mig vad som helst av syrah - världens mest älskvärda tjuriga druva?
Vilket härligt ämne för ändlösa diskussioner - lagra eller dricka nu.... och vill man dricka nu så tycker vi nog hittills att det behövs en grillbiff för att få vinet att landa helt rätt. Något långlagringsprojekt blir det väl inte, men låt oss gissa på två till sex år... vi vill ju ha mer av det där vi hittade dagen efter. Den gamla regeln inom tre eller efter tio är nog tyvärr ingen patentlösning. Exempelvis Chapoutiers 1998 Cornas och Sizeranne blev fina på sju till nio år. Nyper man en flaska med jämna mellanrum så lär man väl inte missa tåget...
Skicka en kommentar