2008 Domaine de Pas Saint Martin Saumur La Pierre Frite är vitgult, med en metallisk platinaglans. Doften är ren som en fjällbäck, sparsmakad som en sångröst utan vibrato, med få (egentligen två) komponenter - klockrent svala toner av citronens själva fruktkött kombinerat med tydliga kalkstensmineraler. Det doftar som om man hade pressat citronsaften genom att vrida ur kalkstenarna med händerna - och saliven rinner till. Smaken står där på sina två ben: fruktsyra och mineraler, enormt slank med höga syror, förvånansvärt lång med en ihållande mineralkänsla. Ett enormt aptitretande vin, perfekt avpassat till våra snittar på varmrökt lax. Här får man inget annat än renhet och elegans! Vinik/120 kr. (88)
2008 Mas des Chimères Vin de Pays Rosé har en varm, orange färg. Doften ger en järnrik mineralkänsla (från den rödfärgade järnoxidjorden vid Lac du Salagou), med smörkola, grillkryddor och aromer av blodapelsin, helt utan de fruktiga godistoner som är så vanligt förekommande i roséviner. I munnen är vinet mjukt men intensivt, med lägre syror och gott om smak. Vi noterar krämighet, grenachesötma och alkoholvärme (13,5% enligt etiketten). Ingen kandidat för apéritifbruk - här behövs mat och gärna gräddigt eller grillat: ikväll laxfjärilar med knyten av diverse primörer, och nu kommer vinet till sin rätt. Påminner en del om vårt minne av Pibarnons rosé - en positiv association! Gott vin, men syrorna kunde definitivt varit bättre - summa summarum kul att testa men inget vi måste dricka mer av. €5,20 på plats, 110 kr från Vinik. Knepigt det där med pris på rosé i Sverige. (84)
1999 Barone Ricasoli Casalferro Toscana IGT är varmrött med bruntingering och en rejäl, finkornig fällning. Glaset doftar som ett ambitiöst bullbak, med nystötta bakkryddor som kanel, kardemumma, kryddnejlika och ingefära. Ett inslag av bastubänk avslöjar hur pass mycket ny ek som är med i spelet. Bland övriga noter hittar vi fin balsamico, tomatpuré, kinesisk sötsur sås, farin och muscovado. Vinet parerar snyggt för det toscanska hotet att förvandlas till julmust. I munnen bjuds en härlig intensitet med mogna nedsmälta tanniner, bra plommonrondör med söta muscovadoaromer, sprittande livfulla syror och absolut inget bråk alls. Vinets energi har flyttat fram till avslutningen - eftersmaken är helt harmonisk och rejält lång. Roligt att detta internationellt merlotstajlade och generöst ekade vin tenderar att hitta hem i mogen ålder - och det är inte första gången. Som vi ser det är nog nittionian på topp nu, men håller ledigt ett par år till eftersom syrorna är så friska. Förtjänar numera att avnjutas på egen hand eller till en ostbit. (92)
5 kommentarer:
Härlig läsning (som vanligt)! 1999 verkar vara riktigt bra i Toskana, vi drack en 1999 Tenute Marchese Antinori häromdagen som var "den bästa vi druckit" från både år och producent, helt utan julmust! Tyvärr har vi inte många 1999or kvar. Har ni druckit andra 1999or från Toskana som kan bekräfta årets eventuella storhet?
Jag är också frälst av 1999:orna! Tyvärr har jag inte heller så många kvar - men Castelgiocondo 1999 tycker jag sparkar r-v jmf med den mer hyllade 1997:an (t.ex). Ett riktigt bra vin. Giusto di Notri 1999 är nog det bästa italienska vin jag har druckit - alla kategorier.
Så här i backspegeln var nog toscana 99 snäppet bättre än 97, det vill säga riktigt bra med lite stramare ryggrad. Några lyckade exempel som synts på det svenska monopolet är San Martino, Villa Cafaggio Riserva, Tignanello, Solengo, Casalferro, Castello di Brolio, Siepi och Castello di Fonterutoli - efter att eken slutligen gått in i det sistnämnda vinet.
Alltså måste bara få fråga, hur mycket lägger du/ni på vin i månaden i snitt? Räcker 10 lök?
/johan
Även min slutsats är att 1999 är (ännu) bättre än 1997. Synd bara att man inte köpte fler 1999or när de fanns.
Skicka en kommentar