Chardonnay från piemonte brukar vara gjord i en lite yppigare stil med inspiration från både kalifornien och meursault. Genom åren har vi bara druckit tre exempel: mest frekvent återkommande Rivettis hyllning till salig mor Lidia, därnäst Pios joddlande ordlek Piodilei och så en enstaka Rossj-Bass, döpt efter två av Gajas vingårdar. Framöver vore det kul att prova Aldo Conternos Bussiador och Conterno-Fantinos Bastia. Man kan i alla fall inte beskylla piemontesarna för tråkiga namn på sina viner. Efter en heldag på stranden är vi sugna på en spanskinspirerad saffranspilaff och spett med fisk och skaldjur på grillen. Nu skulle det sitta fint med en ekad chardonnay...
2005 Piodilei har en riktigt intressant doft, som vunnit på ett par års lagring! Grönt te, bergamotte, earl grey. Mineralkänsla av noriark - en smått japansk feeling så här långt. Gammalt fartygsvirke, tjärad ek, diskret vanilj. De ungdomliga päron- och melontonerna har gett efter för fetare citrus.
I munnen en redigt ekad chardonnay, med god fatrostning, smör och vanilj. Frukten är god och intensiv, med smått oljig citron och gula plommon. Vi är trots allt kvar i Italien och får alltså en riktigt skön syra med avvägd alkohol och fin längd. Hela ekipaget rullar på i utmärkt balans. Lite nyhyvlad ekplanka märks fortfarande i avslutningen och kan tänkas integreras bättre med ytterligare något år. För övrigt känns vinet perfekt att dricka nu och gör jobbet till maten med bravur. (90)
2005 Piodilei Langhe Chardonnay (Pio Cesare, Alba, Piemonte)
3 kommentarer:
Kul, kul, kul!
Dricker själv på tok för lite italienska vita och framförallt italienska vita från Piemonte, vilket är synd. Rossj-Bass är en favorit bland vita överhuvudtaget. Jag tror nästan namnet gör halva grejen.
Men det här avgör saken - ikväll blir det Miani och Frutti di Mare!
/Martin
Några flaskor Miani Friulano hade gjort mig mer än lycklig. Hur ett vin kan vara så kraftfullt, sublimt och nyanserat på en och samma gång övergår åtminstone mitt förstånd.
Inte alldeles lätt att lägga vantarna på antar jag...
Rolfs kök har faktiskt en fin uppsättning Miani för låga påslag överlag - även de suveräna röda Merlot och Calvari-vinerna som är riktigt skitsvåra att komma över (Vinovativa gav mig ett svårslaget erbjudande - jag skulle för att få köpa bli tvungen att köpa totalt 24 flaskor. För sisådär lågt räknat 50 tusen spänn. Jag valde att köpa ny bil istället..).
De vita är dock lättare att komma över en man kan tro, svåra att hitta "på plats" i Italien och i Udine - men vad gör det när det finns tysk effektivitet?
http://www.superiore.de/index.php?sid=e81c8f139f16c1b03015903602bfcd64&cl=alist&cnid=a83477d074c4f0e20.80321310
Fin blogg för övrigt!
/Martin
Skicka en kommentar