tisdag, april 28, 2009

Domaine La Barroche på Pont Nouveau


Opartiska skribenter, det får ni leta efter någon annanstans - åtminstone när det gäller La Barroche. Vi är glada fans och det har vi varit ända sedan kvällen för ganska precis ett år sedan när vi drack två årgångar av Julien Barrots Cuvée Pure. Det som fick oss att falla så handlöst var mötet mellan en närmast burgundisk aromatik och en modern, sydlig yppighet. När vi sedan mötte den charmerande killen bakom vinerna blev det hela förstås ännu trevligare. Och det mesta vi sedan har stött på har levererat njutning på ett eller annat sätt, även om det hänt att vi haft invändningar. När nu Julien Barrot livs levande uppenbarar sig på Nybrogatan för att, tillsammans med Gabriel från Bristly, hälla en provning av det mesta han gjort - ja, då är det så härligt att vi ryser av lycka.


Ni kan väl storyn vid det här laget: pappa Christian vårdade gårdens gamla vinstockar ömt, men sålde vinet i bulk. De vanligaste köparna var Chapoutier, Jaboulet - och särskilt Guigal, som betalade bäst. Det som nu är gårdens stolthet hälldes ner i större, anonyma blandningar. Så sent som i början av åttiotalet hämtades grenache på fat av lastbilar från Beaune - och var det vinet hamnade kan vi bara fantisera om. Sedan sonen Julien tog över huvudansvaret har utvecklingen gått i raketfart - man får gå till popbranschen för att hitta maken till genombrott. Eftersom far och son var på det klara med att man hade förstklassigt råmaterial, var det läge att visa klädsam svansföring med en gång - en modern grafisk profil, en flashig hemsida och prissättning en bit över medelmåttorna. Och sedan de stora amerikanska bedömarna gjorde vågen har ringarna på vattnet bara spridit sig.

Nu är det dags att presentera årgång 2007, och vad kan väl då passa bättre än att jämföra med de föregående? Vi rekapitulerar snabbt: 2003 var som bekant djävulskt hett, men gårdens parceller sägs ha bra tillgång till grundvatten. 2004 var svalare, med en utdragen växtsäsong som gav elegant aromatik. 2005 var ett idealiskt år som gav stora lagringsviner med jämvikt av mogen frukt, friska syror och stadiga tanniner. 2006 ett mellanår som ändå gav en ganska rik frukt med gott om örtiga drag, men inte med samma spänst och renhet som de kringliggande åren. Och så 2007, ytterligare ett perfekt år, som ska visa sig bjuda på den renaste frukt, de mest sötmogna tanniner och den krämigaste munkänsla man bara kan tänka sig.



2006 Châteauneuf-du-Pape Cuvée Terroir är gårdens tonårsrum. Här får de busiga grenacherankorna husera bäst de vill - ja, åtminstone till 95%. Vinet är ljusare rubinrött i glaset. Doften är omedelbart på lekhumör med kirschiga röda körsbär, hallon, jordgubbar och ljusa örter. Det är ett krämigt intryck vi får i doften, med inslag av lakrits och lite unkna romrussin. Smaken är torrare och örtigare än doften, med mer lakrits och stramare karaktär än i nollsjuan. (89)

2007 Châteauneuf-du-Pape Cuvée Terroir känns mer knuten på doften än det underbart busiga tankprov vi fick för snart ett år sedan, och även mer återhållsam än nollsexans doft. Annars är vinerna relativt lika på nosen, men inga romrussin här - bara ung, ren godistonad frukt. Smaken är dock precis så lekfull och givande som vi minns den, med intensivt röda körsbärsaromer och söta, mogna tanniner assisterade av sötlakrits. Goda syror finns utan tvekan, men det är särskilt mineralerna som står för den läskande munkänslan. Detta är en ännu renare och läckrare smak än i nollsexan. 15,5% alkohol sitter mitt inne i frukten och den upplevda sötman har inget med restsocker att göra - den är endast 2 gram. Och doften växer efterhand i glaset. Vi ser mycket fram emot det här släppet. (92)



2003 Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réserve var det första vin som Julien själv buteljerade. Alla ingående druvor vinifierades tillsammans eftersom han ännu inte hade tillräckligt med kärl. Doften ger en varm, utvecklad, mjukkokt rödfrukt med småunkna, reduktiva drag. Karaktär av romrussin och stora gamla fat. Smaken är utvecklad med ganska låg syra och några stjälkiga inslag. Munkänslan är mjuk, men ändå lite kantig av det varma årets tanniner. Helheten blir kanske lite platt, men absolut inte tungfotad. Ingen riktig höjdare. (87)

2005 Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réserve bjuder på en mycket rik, krämig doft och tydliga, goda toner av garrigue och lammstek. Stor, lockande mörkröd frukt med associationer till jordgubbssylt, cassis och sötmandel. Smaken har en stadig, utmärkt struktur med friska syror och härliga, mörkchokladiga tanniner. Svarta oliver och örter kommer till i en skön helhet där vi inte alls tänker på den lite burdusa eldigheten från förra året. Utmärkt, det blir outstanding på engelska! (91)



2006 Châteauneuf-du-Pape Cuvée Signature ger idag gott om örter, svarta oliver, anis och lakrits. Inte så mycket av de primära godisfruktiga toner vi hittade för ett par månader sedan, utan en svalare fruktighet. En viss örtig kärvhet och relativt sett tuffare och mer grovkalibriga tanniner med lite svalare karaktär. Börjar vinet redan lämna den vidöppna ungdomen? (89)

2007 Châteauneuf-du-Pape Cuvée Signature har en stor, vidöppen och urläcker doft av söta, mosade skogsbär. Relativt mörk färg på fruktaromerna, en del björnbär bland hallonen. Ungdomlig godischarm, sötmandel och en gnutta vanilj. Lakrits, örter och rött kött spelar andrafiol. I munnen får vi njuta av fullständigt superba tanniner, klockren frukt och en läskande mineralkänsla - nu är det väldigt svårt att dölja fånleendet. Vinet är otroligt lustfyllt och enkelt att gilla redan nu - ja, faktiskt helt och hållet problemfritt. Det här vill vi dricka igen så fort det släpps. Superbt! (94)



2004 Châteauneuf-du-Pape Cuvée Fiancée har fått en spännande mognadsutveckling mot mint, choklad, garrigue, multnande undervegetation, grillad köttsaft och romrussin - gott om mognadstoner från syrahdruvan. Smaken fortsätter på det mörkchokladiga temat, röd och svart frukt med en örtig, kryddig, något uttorkande och småkantig känsla. Inte absolut harmoniskt och kanske lite tunt i mitten. Doften lovar alltså lite mer än smaken håller, men det vore ändå ett nöje att få dricka detta till mat, varför inte en lammstek. Ett roligare och mer komplext intryck än förra våren. (89)

2007 Châteauneuf-du-Pape Cuvée Fiancée är ett tankprov, vinet ska buteljeras inom ett par veckor. En superfint fokuserad frukt med tydlig syrahkomponent och unga, charmiga violgodistoner. Och härligt söta jordgubbsaromer som väl borde väl komma från grenachedelen, men Julien säger att den demi-muid som innehöll syrah faktiskt luktade jordgubbar! Sötlakrits, oliver, mörk choklad och rostade toner assisterar fruktaromerna. Vi gläds åt hur den här smaken känns så mycket mer otvungen än den örtbittra och extraherade nollsexan. Frukten har betydligt bättre fräschör med lena tanniner och ett läskande mineraliskt lyft, plus den krämiga nollsjuakänslan förstås. Hög charmfaktor, otroligt lätt att gilla. (93)



2004 Châteauneuf-du-Pape Cuvée Pure är precis vår typ av lady. Hon har en parfymerad doft av gammal jordgubbssylt och hallon-reduktion. Ikväll tänker vi också på animaltoner av tryffel och gåslever, samt den sous-bois man gärna hittar i röd bourgogne. Intrycket är inte riktigt lika öppet som sist hemma, men flaskan var väl rätt nyöppnad. I munnen slås vi av hur enormt järnrik och mineralisk smaken är, som en blodtransfusion. För övrigt pur ljuvlighet och charm, i en förhållandevis något svalare, läskande tappning. (93)

2005 Châteauneuf-du-Pape Cuvée Pure är först lite knuten på nosen, men öppnar snart upp och går på i ungefär samma förförande stil med slösande frukt och ännu tydligare terroirkänsla av jord, krossad sten och garrigue, dock med mindre av tredjehandsaromer. Men det är i smaken det händer ikväll - och jäklar vilken show det här vinet bjuder på. En fortfarande babyfet, burgundisk frukt med enorm renhet, själva definitionen av grenache. Söta, givande, perfekt pulvriga tanniner. Mängder av mineraler. En superlång, upphetsande kryddvarm eftersmak. Och inget bråk alls! Detta fantastiska vin har uppnått en om möjligt ännu större harmoni under det gångna året. Wow... vad månde bliva av allt detta? (96)



2006 Châteauneuf-du-Pape Cuvée Pure ger, som övriga nollsexor ikväll, mer av lakrits, svarta oliver och friska provençalska örter. Doften framstår inte som helt fokuserad, eller mer troligt är inte vi fokuserade - men så sitter den enorma eftersmaken från nollfemman fortfarande i. Den här smaken är kanske den som mest domineras av söt lakrits och jägermeister-örter av alla Juliens viner. Alkometern stannade på 16,4 % och restsötman är endast 1,8 gram. (93)

2007 Châteauneuf-du-Pape Cuvée Pure är ytterligare ett prov från foudre. Doften är öppen och fint fokuserad kring en söt, ljuvlig ton av cassismarmelad som vi inte brukar tänka på i det här vinet. Även i övrigt en något mörkare grenachefrukt än vanligt, där några blåbär har åkt med i hallonreduktionen. Kittlande, lustfyllda toner... Smaken är enormt len och viskös, med snälla tanniner och en stor, sötmogen, fint syltig frukt som inte skulle skämmas för sig till ostbrickan. Men lite nervös är den nog ändå för att visa upp sig så här tidigt inför en massa tyckare. Man fick karaffera bort en del koldioxid och intrycket är fortfarande lite oroligt. Vinet innehåller 16,6% fullständigt inlindad alkohol och faktiskt bara 3 gram restsocker, men har en stor upplevd sötma och glycerolfetma som gör att detta platsar bäst halvvägs till desserten. (93-95??)

Julien sammanfattar läget så här: "jag föredrar generellt 2005 som årgång, men jag gillar mina egna viner bättre i 2007".



Aptiten är nu svårt retad, men tillfredställs inom kort med en förning av först kalvbräss med murklor och silverlökspuré, och därefter långkokt kalvlägg med risotto. Det enda vi kunde önskat var att kvällen skulle ha varit dubbelt så lång. Dags för tredubbla kindpussar och taxi hem till barnvakten...

ps. Ta siffrorna för vad de är, inte ett betyg utan ett snapshot från just dessa fem minuter av vinets livstid.

23 kommentarer:

Anonym sa...

Ok, jag ger mig. Jag lägger mig ned och självdör..
Avundsjuk? Moi?

Jag tror den där lyckosamt erövrade flaskan Pure lever mycket farligt denna kommande helg.

Om jag då inte skulle få för mig att måla plakat och gå med i någon protestmarch istället - "Rättvisa - mer Barroche till Folket!"

;)

/MartinW

Finare Vinare sa...

Martin, varför är underbart så kort?

Det härligaste insikten från hela kvällen är kanske att 2007 Signature ger en närmast oanständig njutning nu med en gång. Ready to go, och ingen bristvara som Pure....

Öppnar du Pure 2005 vore det mycket spännande att få höra vad du tyckte... men kolla för säkerhets skull vad Frankofilen och Nettare-Anders tyckte om saken innan du drar korken.

Frankofilen sa...

Martin - efter den här upplevelsen blir det oerhört svårt att inte korka upp en 2005 Pure snart. Men gör som Julien rekommenderade, häll av ett glas och låt sedan flaskan stå öppen i ungefär sex timmar.

Anonym sa...

Tja, vi får - trots allt - se. En flaska är en flaska är en flaska..

En ungdom dessutom.

Men Givetvis ska jag OM så sker göra som du säger Franko! Vem är jag att motsäga mig upphovsmannen? Påven?

Men med lite moget överläggande (med mig själv) så vet jag trots allt inte om jag verkligen vågar ge mig i kast med all korkskurvsångest redan kommande helg? Det vore kanske att göra det lite lätt? Och jag läser in i era kommentarer att bättre lär det bli..

Vi får se.

/Martin

Finare Vinare sa...

Bättre lär det bli, ingen tvekan om den saken. Vi har bara två kvar och väntar med dem.

Julien berättar att han gör alla manövrer med sitt vin enligt månkalendern (rätt så vanligt även bland icke bio-producenter). Så det kanske kan vara på sin plats att kolla upp vilken fas vi befann oss i igår... ;-)

Högtryck sägs ju också visa viner i bättre dager än lågtryck, och högtryck var det ju verkligen denna måndag. Soliga leenden både här och där...

Henrik sa...

Nästan mest glädjande är ju noten om 2007 Signature - här ska handlas. Frågan är om man inte också ska fylla på med lite 06 Signature - den tyckte jag mytcket om och tror att den har mycket utveckling i sig. Om fem år tror jag att den är grym.
Pure 05, tja, vad ska man göra? Jag har åtminstone 04 och 06 och hoppet uppe om 07 ...
Fantastisk kväll, tack för noterna.

Frankofilen sa...

Stilig finputsning med poäng och allt. Jag stal lite bilder som vi sa... pricken över i på ännu en sådan där tråkpost där halva bloggosfären dricker samma viner ;-)

Jos sa...

Även om jag har många av vinerna i källaren blir jag avis... Såg ju helt otroligt trevligt ut! Hur fick ni nys om detta? Med tanke på hur många lådor man köpt borde man ju få en vip-inbjudan.. ;)

Finare Vinare sa...

Jos, du kan vara lugn - det var bara skribenter på den här provningen. Och inte mer än tio provare, dels vi fyra bloggare och dels en manstark posse från landets fetaste vintidning.

Jos sa...

Fetaste vintidning kan ju bara vara en.. ;) Jo, jag förstod nog det men kunde inte hålla avundsjukan borta, är ju rätt nyfiken på att pröva 07orna.. :D

Finare Vinare sa...

Jos, det ska bli underbart att få botanisera i flertalet producenters 07or, inte bara Barroches. Det blir nog anledningar till glada smil över hela linjen. Bara lite tålamod till, snart, så snart....

Vintresserad sa...

Nehej då, inga gröna tankar eller sjukor här inte. Jag menar, den där provningen och middagen låter ju ganska trist, ointressant och långtråkig...

Anonym sa...

Hej FV!

Ser att ni har provat Terroir efter "fatprovet" i april och tycker det är konstigt att ni inte skriver något om den tillsatta syran Julien tillsatt? Inte kan ni väl missat denna? Häller du upp vinet så kan du tom se små små bubblor som i champagne nästan, och det tar upp emot -minuter innan bubblorna slutar stiga upp ur glaset. Inget ni märkt? Sen så sparade jag halva flaskan til dagen efter, givetvis överhälld i ny glas flaska så att det inte blir någon luftspalt i den. Dagen efter så fanns ine mycket kvar i vinet förutom alkoholen samt en del beskhet. Har ni provat vinet över två dagar? Dagen efter så var vi sex stycken provare som provat resten av terroirn samt en öppnad flaska del diablo, och alla var tveklöst överens att del diablon för 70 kr var KLART det bättre vinet och undrarde frågande vad jag serverat dom. ska tillägga att det är idel frankofiler ifråga. Nä undrar hur ni kan ha missat den stora mängd tillsatt syra som finns i vinet. Julien måste gjort ett jättemisstag och tillsatt alldeles för mycket syra, kanske för han kände att 2007 inte skulle bli den superårgång för hans viner som alla förutspått samt att avsaknad av rutin när vinet skulle buteljeras tillsatte alldeles för mycket? Bara mina egna spekulationer. Men ni köpte väl ett 6-pack så öppna en flaska och följ de jättesmå bubblorna stiga upp ur glasen
/johan

Finare Vinare sa...

Johan, intressanta spekulationer. Har du belägg för att syran är tillsatt?

Vi har inte ens tänkt tanken att så skulle vara fallet och då drack vi ändå en flaska i sällskap med Vinosapien igår kväll. Vi var fyra runt bordet som diskuterade din kommentar men kände inte riktigt igen oss...

Som Bristly-Gabriel skrev någonstans, det verkar som att väldigt många Johan gillar Ch9, ni kanske skulle hitta på något särskiljande ;-) Är det Johan S i Gbg eller Johan B i Sthlm vi har på tråden eller rentav någon annan Johan?

Anonym sa...

Tja!

Vid närmare efterforskningar är det kolsyra, aldrig varit med om att man tillsätter så mycket att det tom bubblar upp ur glaset. Kanske extra mycket i denna flaskan? Har hört fler som tycker vinet lovade mycket bättre på fatprovningen.
/johan (någon annan)

Finare Vinare sa...

När vi provade rakt ur cementtanken för ett år sen fanns en del fräsande co2 men den berodde väl på att jäsningen inte var helt och hållet avslutad.

De här efterforskningarna, vem är det som säger att vinet har tillsatts kolsyra? För oss har vinet presterat lika bra i tre flaskor efter smakprovet i april. Massor av drypande sötlakrits, men ingen kolsyra...

Anonym sa...

Det är visst väldigt vanligt i du pape att man tillsätter kolsyra för att inte behöva svavla lika mycket. Jag blev lika förvånad som du, speciellt när det verkar vara vanligt, jag har då aldrig hört talas om det. Ni kan väl inte ha missat de små bubblorna i vinet det tog ca 5 min innan dom försvann helt samt att det skummar otroligt mycket vid upphällning, Inget ni märkt? Ser man inte dom små bubblorna så måste man lida av grov starr.

Anonym sa...

Man tillsätter syre men när det fluerar i flaskan så blir det samma sak, alltså små bubblor

Finare Vinare sa...

Vi är lite nyfikna: vem är det som ligger bakom faktauppgifterna här? Och i vår ålder börjar ju närseendet bli lite sämre även om vi förhoppningsvis har en bit kvar till starren ;-)

Att tillsätta syre vid buteljering verkar märkligt...

Och om en flaska innehåller co2 så räcker det ju med några omhällningar så är det borta. Ett lysande exempel är Domaine Rouauds galna rock'n'rollgrenache 2005 Barbacane där vi lärde oss gilla spritsen och bara hälla om en gång för att behålla det lilla pirret...

Henrik sa...

1) Jag har bara druckit en Terroir och använder visserligen linser, men de satt på plats i ögonen när jag dekanterade - och jag såg inga bubblor. En gnutta "skum" vid dekanteringen som la sig direkt, men inga bubblor och jag synade vinet noga för att jag tyckte att färgen var intressant neonlila ...
2) Jag sparade ca 25 centiliter i en flaska i kylen och drack nästa dag. Jag tyckte att vinet dag 2 om var tydligt bättre än dag 1.
Smaknoten lyder, ungefär: Godis! Hallon- och kolaremmar, kanderade körsbär blandat med mild sötlakrits som fått morsa på lite örter. I munnen känns det nästan som om det blandas med grädde - den kanske krämigaste smak jag känt i ett vin. Körsbären tar över på hallonens bekostnad, men kola och lakrits fortsätter att utkämpa en jämn kamp med örter som domare. Dracks till grillad biff med en hemslagen bea som fick göra sällskap med gröna bönor samt lite grillad zucchini och paprika.
Om jag är blind eller dum, så so be it, jag gillade vinet mycket. Tänker dricka ett par till snart och spara ett par till 2012-2014.

Henrik sa...

Jag har fått svar från Gabriel på Bristly och i korthet så oxiderar grenache lätt vid fermentering och jäsning. Alltså tillsätter man svavel eller kolsyra för att förhindra det. Svavlet blir givetvis kvar, kolsyran ska däremot bort innan vinet buteljeras. Julien Barrot föredrar tydligen kolsyra och har alltså tillsatt det i processen.
Kanske försvann inte all kolsyra som den skulle ur Johans flaska/flaskor. Jag märkte hursom ingenting av någon kolsyra.

Anonym sa...

Är inte detta att manipulera vinet? När man tillsätter konstgjorda saker är det väl så? Det är många som säger att julien är det sista som skulle tillsätta konstgjorda saker i sina viner. Är detta något som är vanligt? Dom flesta jag pratat med vet ingenting om att man kolsyrar rödvin. Det kanske är en helt naturlig del i france, och inte så mycket att orda över eller är det att gå för långt?
Vad är det man brukar säga, i de lugnaste vatten................

Henrik sa...

Tja, svavel uppstår naturligt som en del av vinmakarprocessen, men en absolut majoritet tillsätter ytterligare svavel för att öka hållbarhet/lagringsduglighet.
Kolsyran förhindrar oxidering under processen på samma sätt som svavel gör. Skillnaden är att kolsyran ska bort innan buteljering, svavel blir kvar.
Allt annat lika så föredrar jag kolsyra framför svavel i detta sammanhang.

/Henrik